Österlen

Vackra Baskemölla

Kära Blogg
För exakt ett år sedan var jag med om ett möte jag aldrig glömmer. Det var världens gulligaste säl, som låg på en sten en bit från stranden. Jag satt där på strandkanten och vi tittade på varandra i nästan en hel timme.
 
Just den här dagen bestämde jag mig för att ta morgonpromenaden vid havet och liksom för ett år sedan blev det en tur ner till Baskemölla. Vi vandrade längs havet mot Simrishamn. Även om dagen var grå, så var det bedårande vackert.
 
Nu är det kanske någon (hoppas jag) som uppmärksammar att jag köpt lite nya reflexattiraljer till Johnny och Molly. Det känns tryggt att vi verkligen syns när vi är ute tidigt i gryningen.
 
 
På ett ställe längs havet är det uppbyggt något konstverk av en massa stenar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det där är, men jag fattar att det ligger ett digert arbete bakom.
 
 
Att sitta på strandkanten och blicka ut mot havet, det är ren och skär meditation.
 
Johnny och Molly tyckte inte att det var särskilt roligt att meditera, i alla fall inte så väldigt länge.
Efter bara en liten stund var de båda i färd med en massa annat.
Jag tror nog att det var Johnny som tog hjälp av Molly med att gräva en skyttegrav, för är man krigarhund, så är man.
 
 
Den här helgen är det nästan fyra år sedan jag och Johnny gjorde oss redo för det stora certprovet på Björka övningsfält. Åhhh, det var en fantastisk helg. Det var tufft och vi sattes på hårda prov.
På facebook skrev jag ett inlägg och mamma Ingrid (vår största supporter som verkligen trodde på oss) kommenterade:
 
Härliga minnen!
Resten av min fredag blev det städning och golvmoppning. Jag har blivit bra på att skjuta upp sådana bestyr, men ibland måste man ju, så är det bara.
Efteråt blev det bus med hundarna i trädgården.
 
Dagens kloka ord:
Alla vi människor har problem, så låt oss glömma illusionen om det problemfria livet och istället hjälpa varandra ha det bra tillsammans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna

Vackra Baskemölla Läs mer »

Uteliggare och trädgårdsarbete.

Kära Blogg
Min och hundarnas tidiga morgonpromenad gick från Vitemölla mot Haväng, till den söta lilla ålaboden Stenören.
Det hade bara börjat ljusna lite grann när vi gav oss ut längs stranden.
 
 
Det var en sådan där morgon när min hjärna var lite tröttare än vanligt och min kropp lite mer stel och värkbruten. Jag och hundarna gick där tysta och helt ensamma. Allihopa djupt försjunkna var och en i sina egna tankar, drömmar, dofter och känslor.
Framme vid den lilla söta ålaboden som ligger lite ensligt vid skogsbrynet var det lugnt och tyst. Lite märkligt var att dörren till boden stod öppen … 
När jag kikade in fick jag mig en liten chock. Där inne i Stenören låg en man med stort yvigt hår nerkrupen i en blå sovsäck och sov i godan ro. Nu tror jag att den här mannen blev minst lika förvånad som vi blev, över att se ett snorigt fruntimmer med två hundar, stå där i dörröppningen och bliga och glo.
Mannen pratade med samma härliga dialekt som Hasse Kvinnaböske och upplyste mig om att ett litet djur varit framme och ätit på hans knäckebröd under natten. -Säkert en grävling, sa jag, tvärsäkert. Fast egentligen trodde jag mer att det varit en råtta som fått sig ett skrovmål, men det ville jag ju inte säga sådär direkt, jag ville ju inte göra honom ledsen. Vi pratade lite innan vi vandrade vidare
Det var min första riktiga uteliggare som jag träffat på. För en uteliggare var det ju. Han var ute och han låg, alltså en uteliggare.
 
Vi tog vägen över fälten tillbaka till Vitemölla. Det var dagens bästa val tyckte nog Johnny. Det vimlade av kaniner där på fältet.
 
På eftermiddagen tog jag ett krafttag i min trädgård. Visserligen känns det kanske inte så inbjudande att rensa ogräs vid denna tiden på året, men jag vet att jag kommer att ge mig själv en klapp på axeln till våren.
Det var riktigt härligt väder och lilla Molly höll vakt eftersom hon är mycket skeptiskt och vaksam mot vår nye granne som i dagarna håller på att flytta in..
 
 
Dagens kloka ord:
”Att göra alla nöjda är rent omöjligt, men att gå alla på nerverna är lätt!”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Uteliggare och trädgårdsarbete. Läs mer »

En runda i Forsemölla – en källa till glädje.

Kära Blogg
Idag njöt vi av hösten vid det vackra vattenfallet vid Forsemölla.
 
Fast som vanligt började vi dagen tidigt i gryningen i mitt älskade Gyllebo och nästan alltid lyser solen på oss …. i alla fall känns det som om vi alltid har solen med oss … om inte annat så i vårt sinne.
 
På kontoret var jag lite efter med allt pappersarbete, så jag la i en högre växel, ökade tempot och jobbade på, fem kvart i timmen.
Katten Judith gjorde mig sällskap, trots att hon mest var sur och morrade och slogs.
När alla tjejerna är ute i vida världen, känns det plötsligt så tråkigt och meningslöst att kocka och laga till mat till bara mig och Stefan. Lite skönt är det också att inte behöva lägga så mycket tid på matlagningen.  Den sista tiden har det blivit enkla snabba alternativ. Men idag hade jag bestämt mig. Det fick bli mammas köttbullar med gräddsås. Mmmmm, doftade ljuvligt.
 
När man har en listig, nyopererad hund, som inte får klia sig med bakbenen på halsen och inte får bita sig vid svansen, ja då gäller det att ta till all fantasi man kan uppbringa.
Den här dagen fick Johnny gå klädd i mina gamla trosor, med texten ”mamma är bäst”, och en stor uppblåsbar  halskrage.  Ni kan väl gissa om Johnny var nöjd? Nej, inte helt.
Fast när det knackade på dörren, stormade han som vanligt fram i full galopp för att anfalla. Mattorna låg slickade vid väggarna, halskragen roterade likt en sekundvisare på ett tidtagarur och trosorna gled på sniskan. Ingen kommer innanför vår dörr utan en rejäl kärleksmottagning av Johnny.
 
Jag tror inte att det är en slump att Rikard Hobert döpte en av sina filmer till ”Glädjekällan”. Den filmen är nämligen inspelad vid Forsemölla som ligger vid Rörums backar. Att komma dit är en ren och skär källa till glädje.
Vi njuter av hösten i fulla drag.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två tragedier i livet;
Antingen får du vad du önskar dig eller också får du det inte!
Var nöjd här och nu!
 
 
 
Dela gärna

En runda i Forsemölla – en källa till glädje. Läs mer »

Trädklättrare.

Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Trädklättrare. Läs mer »

Hundkurs, äppelmarknad och ett alldeles underbart höstväder.

Kära Blogg
Den här dagen bjöd på det mest underbara höstväder man kan önska sig. Vad passar väl då bättre än att väcka upp sina livsandar med ett strövtåg genom skogen?
 
Senare på förmiddagen var det dags för lilla hunden Mollys första kursdag. En alldeles fantastisk skara jyckar och glada hundägare mötte upp på Maltestorp. 10 hundar totalt i en salig blandning. Solen strålade från en klarblå himmel när vi alla träffades för första gången. Det var hundar i alla de former och åldrar. Från den yngsta lille parvel (labradoren Allan 9 veckor) till den äldsta erfarne vovven som nog var hela 6 år. Vi tränade, mös och hade några härliga timmar hos Jenny och Stefan.
 
 
På eftermiddagen var det dags för äppelmarknad. Vi spatserade glatt iväg med svärmor Karin och hennes rullator ner för backen i Kivik i sakta mak. När vi väl anlände till inträdet  för hela spektaklet blev det tvärstopp för Karin. Hon tycktes inte orka gå en meter till. Turligt nog ligger sonen Mats hus alldeles vid ingången till marknaden, så vi lämnade helt enkelt av svärmor Karin på uteplatsen i en stol där. Jag och Stefan gick en runda och trängdes med människor. Som alltid tycks det mest vara folk utombys ifrån. Inte en enda ”Kivling” syntes till som besökare. Eller så är det helt enkelt så att de alla måste jobba med i jippot för att det ska fungera?
Vi åt äppelhamburgare, lyssnade på Hasse Kvinnaböske och sedan gick vi över till Stefans bror igen, där vi ju parkerat svärmor Karin. Där blev det kaffe med dopp i solen med Stefans bror Mats och hans hustru Gunvor. Den 13 årige hunden River släpade runt på päron från det gamla päronträdet och när alla var nöjde for vi hemåt igen.
 
Dagens kloka ord:
 
”Om din medkänsla inte inkluderar dig själv, då är den ofullständig.”
 
Med en stulen bild på mig och Emmy säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Hundkurs, äppelmarknad och ett alldeles underbart höstväder. Läs mer »

På viltspaning med Kent.

Kära Blogg
Det var en fantastisk lördag. Precis en sådan dag som jag älskar.
Att kolla efter vilda djur, det är det bästa som finns.
Fågel, fisk eller mittemellan, det spelar ingen roll.
 
Rovfåglar, gravand med unge, tofsvipa och dovhjort …
 
Nog märks det att hösten så sakta är i antågande. Det är alldeles fullt av fåglar som samlat ihop sig och sitter i långa rader på telefontrådarna. Jag tror att det är starar.
 
 
När det är augusti, då måste man faktiskt äta kräftor, och äter man kräftor, då måste man faktiskt ha hatt.
Så det så!
 
Dagens kloka ord:
Om man tittar i en kvinnas handväska inser man att pengar inte är allt.”
 
Med en kräfta och en slurk surt vin säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

På viltspaning med Kent. Läs mer »

Österlenrundan – tillsammans é vi starka!

Kära Blogg
Idag var det dags för en cykelrunda som alltid går här på Österlen. Min vän och gamle kollega, Thomas, har cyklat den där rundan ”tusentals gånger”. Eftersom vi alla vet att livet inte är så speciellt rättvist, kan Thomas inte längre cykla. För man kan ju inte cykla när man sitter i rullstol … väl …eller..? Jo, för det kan man!! Om man vågar ta utmaningar, om man har en vilja av stål och har de bästa bland vänner, då är allt möjligt, då kan man allt!
Såklart ställde vi upp med sponsringen till Thomas specialbyggda rullstolscykel. Med endast ett par kvällar på sig att öva, var det en strålande glad och stolt Thomas som nog gjorde sin livs prestation den här dagen.
Mina foto får tala för sig själv. Se och njut!..

 
Vän och en av initiativtagarna, Jan-Åke Modig vid målgång.
En annan drivande kraft, vännen och kollegan Frille, som gjorde en kort avstickare från sin arbetsplats för att ta emot sin vän vid målgång.
Och med samma glimt i ögonen som alltid, konstaterar Thomas glatt sin maxhastighet – 44 km/tim!!
(så får jag böter för fortkörning)
 
 
Thomas glada följeslagare i loppet.
 
 
 
Sin älskade fru Boel var förstås också på plats.
 
 
 
Allt är möjligt, bara du är lite envis och har modet att våga!
 
Tack och hej till Österlenrundans fixare.
Och Thomas, min vän, det här gör du väl om?
 
 
Jag och Stefan passade på att äta ute. Jag var inte särskilt hungrig, så jag beställde ”bara” en sallad …
Sedan så blev det glass vid hamnen.
På kvällen var det dags för lite ”gröna” förberedelser – till Johnnys stora glädje.
Fattar ni hur glad en hund kan bli? Ja, han både vill och vågar.
 
Dagens kloka ord:
”Olyckan berövar dig inte dina vänner –
olyckan jagar endast bort dem som inte är det.”
 
Med ett glassigt leende säger jag Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna

Österlenrundan – tillsammans é vi starka! Läs mer »

En sommar utan Kulla är som kärlek utan kyssar …

Kära Blogg
Får man en dag när solen tittar fram, då får man se till att verkligen ta nytta av den. Man ska njuta av varenda liten solstråle.
Så hela dagen hängde vi utomhus. Vi grillade lite korv till lunch och bara mådde gott.
 
 
Vi småplockade och fixade, lite här och lite där, så som man gör i ett hem när man är ledig.
Går något att laga med tejp då ska man inte kasta det ….
 
Vi hade bestämt att vi skulle åka till Kulla på kvällen. Det var sommarens sista spelning där.
Vi samlades i Gyllebo för en liten bit mat och uppladdning.
 
 
Ungdomarna mös också och piffade och pimpade …
 
 
Jordgubbar till efterrätt. En avancerad sockerströare och en jordgubbe i halsen.
 
Min söte kusin Hans, han kan showa han!
 
 
När daggen börja lägga sig och skymningen kom,  drog vårt glada gäng vidare till Kulla.
Som alltid … förfesterna är alltid roligast! Men en och annan dans blev det och Kulladamm mellan tårna.
 
Dagens kloka ord:
”Allt är tillfälligt; tankar, människor och miljö. Bli inte fäst vid dem utan följ bara med som vågorna på havet kommer och går.”
 
Kram och Hejdå Bloggen från mig och Molly … pigga som alltid.
 
 
 
Dela gärna

En sommar utan Kulla är som kärlek utan kyssar … Läs mer »

En dag i Mandelmannens fårahage.

Kära Blogg
Dagen började med att Molly inte kunde låta en humla vara i fred.
Jag jobbade på kontoret och Molly busade runt här som vanligt.
Tills … aj, aj, aj ….
-Fattar ni hur ont det gör att leka med en humla??
Det vet i alla fall Molly – nu.
 
När man har ont i sin lilla tass då får man sitta i finfåtöljen och bli  lite extra ompysslad – så det så!
 
Det där onda i tassen var inte värre än att när hennes koppel kom fram var det full fart igen.
Vi packade in oss och hundarna i bilen och körde bort till Forsemölla. Där njöt vi av sommaren och den härliga naturen.
 
Hela Forsemölla var invaderat av koncentrerade konstnärer. I varenda buske satt de med sina staffli och penslar i högsta hugg. Lite vackra bilder hade jag tänkt att ta på vattenfallet … 
Jag får fotografera fallet en annan dag, när turisterna åkt hem och lugnet lagt sig över Österlen.
 
Från Forsemölla kan man ta sig genom böljande ängar bort till den kända Mandelmanns trädgård.
Det är så bedårande vackert där i Mandelmannens fårahagar, så man bli alldeles vimmelkantig.
 
Inte en enda fårtacka hittade vi som hade hamnat upp och ner, så någon räddningsinsats fick vi då inte stoltsera med.
Hundarna njöt. Molly åt så mycket fårbajs hon kunde komma åt, medan Johnny bara gick där helt cool och såg ut att äga hela världen.
 
På en av backarna växer det där underbara lilla trädet. Jag älskar det!
 
 
En av Mandelmannens fårskallar.
 
Tiden går så fort och snart pockar hösten på. Hasselnötterna är redan så här stora.
 
 
 Hejdå vackra, fina Forsemölla, vi ses en annan dag.
 
När man är ute och vandrar i naturen, då blir man så väldigt kaffesugen. Då är det tur att det är ganska nära till svärmoror Karin. Det fick bli ett litet besök hos henne i Kivik. Tack för kaffe med dopp goa Karin.
 
 
Vi blev rysligt hungriga också, efter allt motionerande under dagen. Och vad passar bättre att avsluta semestern med än ett besök på vineriet. Där har blivit så sagolikt vackert med alla blommor som växer mellan vinrankorna. Och så klart måste jag ju nämna den fina vintunna som välkomnar oss vid entrén, den som Stefan gjort ställningen till. Ja, egentligen har han gjort nästan allting där på vineriet när jag tänker efter.
 
 
Vi åt en väldig massa gott. Först blev det lite plock på en bit vintunna. Skinka, korv, oliver och några gamla ostar. Mums, mums.
 
Till huvudrätt blev det ryggbiff, som bara smälte i munnen. Jag drack något fint vin och Stefan drack Coca cola, som nog också var väldigt fin.
 
 
Dags för efterrätt. Det blev jordgubbar på kall vaniljkräm med mjölksnö. Ja, ni läser rätt – mjölksnö!
Det var säkert väldigt fint och gott – fast jag tyckte inte om det.
 
 
Väldigt mätta, väldigt nöjda (och tyvärr väldigt ont i ryggen, fast jag inte låtsas om det) for vi hem till vårt älskade Gyllebo. En bild på den lite roliga målningen i Tommarp blev det förstås. Ett helt knasigt och ovanligt motiv, tycker jag, men ändå så proffsigt gjort.
 
Dagens kloka ord:
 
”Valet att ha en positiv attityd är något som ingen kan ta ifrån dig.”
 
Kram på er och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
Dela gärna

En dag i Mandelmannens fårahage. Läs mer »

Krämarmarknad i Simrishamn

Kära Blogg.
Simrishamn gästas för några dagar av Briggen Tre Kronor. Ett underbart vackert segelfartyg.
Vi passade på att se henne, samtidigt som vi gick på krämarmarknaden. Perfekt väder för att strosa på gatorna, göra fynd och hälsa på vänner och småprata.
 
Emmy har förvandlats. Inte nog med att hon numera jobbar som en liten iller, varje dag, utan uppehåll. Hon har börjat äta vanlig mat. Förr var det bara O´boy och nutella som gällde. Ja, en och annan energidricka slank nog också ner. För några dagar sedan kom hon med ett önskemål. Hon var sugen på ”Mammas special”- grillade baconlindade färsbiffar med nypotatis. Och så fick det bli. Vi åt, vi njöt, vi solade, vi mös …
En härligt solig fredagkväll.
 
Det där med att man får kramp om man badar direkt efter att man har ätit, det tror jag bara är en skröna. I alla fall har jag aldrig brytt mig om det.  Så det var fritt fram för ett ”dopp på maten”.
Emmy tog tillvara på solen och utnyttjade de sista solstrålarna som nådde en hörna av bassängen.
 
 
Många frågar mig om jag badat mycket i år. Nja, det kan jag nog inte påstå. Jag gillar det inte riktigt. Det är inte det att det är kallt, för det är det inte. 27 grader kan man inte klaga på. Det är mer det att jag inte vill bli blöt. Nej, jag sitter hellre och tittar på, pussar en katt, eller klappar en hund.
 
 
 
Dagens dikt:
 
Dikten till ett leende
Det spontana oväntade leendet smekte ömsint mitt hjärta.
Omslöt mig kravlöst.
Fyllde mig med glädje och värme.
Förde min själ till nya höjder av att bara vara.
Här och nu!
Jag och du!
Tacksam.
 
Jag ler tillbaka.
 
Le mer, det gör så gott. Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Krämarmarknad i Simrishamn Läs mer »

Rulla till toppen