Österlen

Kiviks kungagrav

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Gomorron kära ni.
När jag gick i skolan i Brösarp så var det obligatoriskt att åka och besöka de mest kända kulturminnena i vårt närområde. Jag var nästan aldrig borta från skolan, men när det var dags för utflykter så blev jag ofta sjuk. Det är väl något man kan kalla ”lagen om alltings jävlighet” 
Därför har det liksom aldrig blivit av att jag besökt den där stora stenhögen i Kivik. Den här helgen gjorde jag dock slag i saken och tog mig äntligen dit.
 
Vi parkerade vid Solevi.
Det är Kiviks idrottsplats, och den ligger så otroligt vackert. Inbäddad i lummiga dungar med havet som bakgrund.
 
Vi började med en kopp kaffe på café Sågmöllan.
För många år sedan var där diskotek och min man, Stefan säger sig minnas det mycket väl. Det sägs också att Monica Zettelund varit där och sjungit.
Vi njöt av vårt kaffe i trädgården och åt en himmelskt god äppelkaka med hemmagjord vanlijsås. Mmmm …
 
 
Sedan var det dags för oss att kika på den där graven som liksom hör till vår österlenska allmänbildning.
En stor maffig koppardörr stod öppen på glänt och välkomnande oss in i gravkammaren.
Jag har en lite privat, rolig historia om just den där koppardörren…
Det var när min älskade svärfar, Nils, var en liten skolgrabb som det hände…. Kivikspågarna sprang ofta där och lekte och en dag hade någon plötsligt gjort ett stort, fult märke i den stora fina koppardörren. I skolan blev det korsförhör och alla grabbarna blånekade till skadogörelsen. Många år senare skulle Nisse med ett leende erkänna att märket kom från hans slangbella … Än idag syns det och är för oss ett mycket kärt minne.
 
Själva gravkammaren är ganska liten, men intressant att ha besökt.
Vem som egentligen är begravd här är okänt och innan man visste vad det egentligen var, så användes den som ett stenbrott av lokalbefolkningen.
 
Med ett stycke historia från bronsålderna tackade jag för mig och lämnade graven för denna gång.
 
 
För den underbara gamla historian om koppardörren tackar jag min älskade svärfar, och även om han inte är begravd här, så gick våra tankar särskilt till honom den här dagen.
Vila i frid världens finaste Nisse ♥
 
Dagens tänkvärda ord.
Det gäller att ta livet som en lek – och leken på allvar.
 
Ha nu en riktigit härlig fredag.
Själv vet jag inte vad helgen har att bjuda, mer än att den kommer att gå i grönt.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Kiviks kungagrav Läs mer »

Den engelska trädgården.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
Jag måste ju visa lite bilder från vår helg då vi besökte Den Engelska Trädgården.
Jag har följt de två driftiga ”töserna” på facebook i ett par år och sett hur de förvandlat ett stycke Österlensk jord till den mest underbara trädgård man kan tänka sig.
 
Denna ljuvliga besöksträdgård ligger vid Svabesholms gård i Svinaberga. Precis där man svänger upp mot Stenshuvud nationalpark.
 
Trädgården är indelad i olika rum.
Här finns bla lusthus, en damm, en köksträdgård och ett skugghus.
 
 
På ett ställe i trädgården har man en härlig utsikt över landskapet.
Långt där bort i fjärran skymtar man det lilla söta huset, som Stefan för väldigt länge sedan renoverade.
Då, på den tiden,  var vi ännu inte ett par, utan jag var byggförsäljare och han var kund. Jag minns att den söta blåa dörren till huset skulle levereras och jag skrev som leveransförklaring på fraktsedeln ”litet vitt hus långt ute på vischan” …. Dörren hittade rätt, den där gången för länge sedan, och jag och Stefan tänker på det varje gång vi ser det lilla huset.
 
 
En lång stund strövade vi runt där och njöt av dagen.
Vi insöp idéer såklart åt vår egen trädgård, men mest tog vi vara på stunden och bara kopplade av.
 
 
Särskilt förtjust blev jag i de ställe som de kallade woodland och den lite skuggiga delen.
Kanske för att det mest påminner om naturen själv…
 
Såhär i början av året så var köksträdgården ännu inte så frodig. Men man kunde förstå att även här kom det mot sensommaren att vara en fröjd att ströva runt.
 
 
Och tänk bara när alla rosor börja blomma … bara det gör ju att vi måste åka hit åtminstone en gång till!
Ett litet utflyktstips på Österlen.
(och visst platsar väl inlägget i tävlingen #växtkärlek!?)
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Vi är inte bara här för att
försörja oss.
Vi är här för att berika världen.
 
 
Jag hoppas ni får en alldeles underbar torsdag.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Den engelska trädgården. Läs mer »

Med lusten som drivkraft.

Lämna en kommentar / Boktips, Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Nu har jag blivit sådär märkvärdigt mallig igen.
Nej, mallig är jag egentligen inte, men jag känner mig hedrad och såklart glad.
Jag har blivit vald till ”Veckans Bloggare” av min bloggportal.
Egentligen gör jag inget särskilt mer än det jag brinner för och alltid har gjort. Fotografera och skriva små texter.
Skillnaden är att nu är det ute i offentlighetens ljus.
 
….  vem kan egentligen motstå att stanna bilen och knäppa en bild här till exempel?
 
När Blogg. se kontaktade mig och skulle intervjua mig, så grunnade jag väldigt över sista frågan.
Att nämna fyra saker som inte så många vet om mig.
Jag skrev till mina döttrar för att få tips.  Efter några dagar kom så ett svar från min äldsta dotter. Jag bestämde mig snabbt för att den listan kunde absolut inte publiceras … pinsamt ju ..
….fast här är den ändå:
 
1. Att du säger VÄLDIGT fula ord när du blir arg.
2. Att om du inte bäddar sängen så blir resten av familjen rädd att du e sjuk.
3. Att du skulle hellre hugga av din arm än att unna dig en tupplur mitt på dagen
4. Att du e halvt blind
5. Att du alltid har ett lager av 2.5 liter grädde och 2kg smör i kylskåpet- för man vet ju aldrig
6. Att du tycker om att stryka
7. Att du inte rensar din hårborste och alltid har minst 1cm tjockt lager av hår i den.
 
Ja, man ska bjuda på sig själv tycker jag, det kostar så lite! Jag har nära till humor, skratt och glädje och min största tillfredsställelse är att se när andra också blir glada.
 
Vill ni läsa reportaget så hittar ni det här:
 
 
 
Här på Österlen verkar det som värmen äntligen har kommit.
Det är så underbart tycker jag. I mina rabattar håller ormbunkarna på att veckla ut sig. Det ser så roligt ut, ungefär som en sådan där partygrej som tutade när man blåste i den, en sådan man hade när man var liten, .
Studentknappen blommar så vackert och minner mig alltid om när jag fröjdades i ungdomens dagar, som glad student i vit mössa.
 
 
Boktips
I förra veckan när det regnade och var kallt som rena vintern passade jag på att lyssna lite på mina ljudböcker.
Jag har lyssnat på en bok som heter ”Tjock”. Den var väl i mitt tycke varken bra eller dålig. Sådär mittemellan.
Så har jag lyssnat på en annan bok som heter ”Jag lät dig gå”. Den var fantastiskt bra. Spännande och fängslande på alla sätt och vis. Rösten var underbart behaglig att lyssna på. Allt var bra … utom epilogen … men den tänker jag inte prata mer om här, ifall någon vill läsa eller lyssna själv. Fast den skapade ett stort frågetecken för mig.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
Du kan inte skapa dig ett rykte
baserat på vad du planerar att göra.
 
Idag ska jag passa på att njuta lite extra av naturen. Den är liksom som bäst nu.
Jag önskar er en härlig tisdag.
 
 
 
En stor kram
Annika
 
 
Dela gärna
     

Med lusten som drivkraft. Läs mer »

Min söndag i snigelfart.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag har haft en underbar söndag. Jag och Stefan tog båda lite sovmorgon. Hundarna var såklart hungriga, men vi gav dem sin mat och sedan låg vi kvar någon timme och bara kände efter hur söndagslediga vi egentligen var.
Rena snigelsöndagen har det sedan varit. Vi har lufsat runt och grejat lite i trädgården. Solen tittade så småningom fram i allt det där gråa i skyn och himlen blev plötsligt klarblå.
… och en snigel hittade jag, en sådan där söt med hus, som egentligen kallas för snäcka …
 
Lilla hunden Lykke hjälpte till med grävningen så mycket hon kunde. Överallt där jag var och rotade, där var hon också.
I träden höll några duvor på för fullt. Även om de inte var några turturduvor, så nog visste de hur man turtar alltid.
 
På kvällen bestämde vi oss för att äta världens godaste pizzor, nämligen de på Lönnkrogen i Tångdala. När vi kom dit var det en sliten pizzabagare som precis höll på att stänga för dagen. Alla ingredienser hade tagit slut förkunnade Peter trött. Ingen fara, vi har ju hela sommaren på oss. Vi kommer tillbaka. Var så säker Peter Öhman!
 
 
 
Istället stannade vi på Franskans Creperia i Rörum. Det är inte alls dumt, det heller. Fantastiskt gott med andra ord.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Riktigt lyckliga förhållanden skapas
inte mellan två perfekta personer, utan
mellan två personer som accepterar
varandras svagheter på ett perfekt
sätt.
 
Idag är det dags att sparka igång en ny vecka igen. Jag har lite jobb framför mig, eftersom jag inte kommer att vara hemma i slutet av veckan. Men det fixar sig nog med det.
Hoppas ni alla får en bra start på er måndag och tar er tid att stanna upp och njuta lite också.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Min söndag i snigelfart. Läs mer »

En lunchdate med mina fina töser.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag har jag varit hos min dotter och lunchat på hemmagjorda scones. En bättre lunch kan jag bara inte tänka mig, än att få träffa mina döttrar sådär en vanlig fredag middag.
 
Fast min dag började förstås med en härlig runda runt min älskade Gyllebosjö.
Även om solen sken från en klarblå himmel så var det rejält kallt vill jag lova. På ängen strövade rådjuren i godan ro.
 
De sista gulsipporna såg nästan ut att trotsigt sträckte sig mot solens strålar, för att få lite mer värme.
För varje dag som går blir det lite grönare och grönare i skogen.
 
Jag har varit hos frissan. Trots att jag både klippte mig och gjorde ljusa slingor kunde Stefan inte för sitt liv se att jag gjort någon förändring. Jaja … det är som det är med den saken.
 
Sedan var det dags att mysa med nybakta scones hemma hos Amanda. Såååå mysigt.
Det är detta som är lyx i vardagen. Små gyllene stunder som jag sparar i mitt hjärta.
 
 
Tack goa ungar ♥♥♥
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Tänk om människor kunde
-förlåta istället för att förakta
-ge istället för att ta
-älska istället för att hata.
Vad underbart det vore.
 
Ja tänk om alla alltid kunde hålla sams. Då hade vi kanske inte behövt någon militär eller något försvar. Nu är det inte så …
Och på tal om militär så ska jag och Johnny till Revinge, där det idag är regementets dag. Alla är hjärtligt välkomna att komma dit och se på lite uppvisningar och se hur vårt försvar fungerar. Kanske får ni se en liten skymt av mig och Johnny också, vi ska ha en liten statistroll under dagen.
 
 
Kanske ses vi idag, annars får ni ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

En lunchdate med mina fina töser. Läs mer »

I väntan på bättre väder.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Ja fy bubblan så lurade vi blev av den lömska ”maj” månad. På valborg välkomnade vi sommar och värme, och än så länge har vi bara fått regn och kyla. Fast det finns inget att göra åt det där, så man får liksom bara gilla läget.
Man skulle kanske kika lite mer på katten, och göra mer som han. Han ligger bara där på en varm gosefilt och väntar in bättre tider och skönare väder.
Felix vet alltid hur man mår som bäst.
 
 
Vid kohagen ser jag att körsbärsträden trotsar vädret och slår ut med sina underbara vita blommor. Vitsipporna är alldeles överblommade nu och trädens blad sprickor ut mer och mer för varje dag.
 
När vi var i Kivik la jag märke till att en äppelodling stod i full blom. De tidigaste sorterna. Snart kommer alla Kiviks äppelodlingarna vara inbäddade i vita ljuva blommor och det är så underbart vackert.
 
Nere vid strandkanten höll paret svan på att inreda sitt nya bo. Svanar är inte speciellt smarta djur säger min man, Stefan. De envisas med att placera sitt bo och sina ungar rent för nära vattnet. Vid nästa storm ryker bo och ungar med ut i havets djup och försvinner all världens väg. Men jag vill gärna tro att svanarna vet bäst och lägger sina ägg där av en anledning ….  en anledning som kanske bara de känner till.
Vackra är det i alla fall – det där paret Svan.
 
Kanske vill svanarna helt enkelt bo vid en av Kiviks vackraste vyer. Den vi kallar ”svarte sten”, fast jag har alltid tyckt att den stenen egentligen är röd.
Sakta smög jag sedan därifrån och vände min kamera åt söder. Där borta hamnade Buhres fisk i mitt blickfång, med sina gråa moderna byggnader. Jag gillade det bätttre som det såg ut innan branden. En röd, lite charmig fiskaffär. Men smaken är som baken, och delikat fisk har de som alltid ….
 
Både jag och Stefan har varit och fått lite omvårdnad av Landstinget. Stefan har äntligen fått sin sista cytostatikabehandling mot sin vaskulitsjukdom. Så skönt för honom, nu hoppas vi att det går på rätt håll.
Jag har varit i Malmö och träffat en läkare som hjälper mig med min skada i ryggen. Min rygg blir aldrig bra, det är jag som ska lära mig leva på ryggens villkor. Det kommer jag att klara galant, för vi är ett ganska bra team, jag och min rygg, trots allt!
 
Dagens kloka ord:
Lyckan kommer när vi
slutar klaga över våra
problem och istället
uppskattar det vi har.
 
Nej, det hjälper verkligen inte att klaga, och det finns de som har det så mycket värre. Jag försöker se små ljusglimtar varje dag. Såklart är jag ingen ”övermänniska” …. jag gnäller lite då och då, jag med …. men jag påminner mig ofta om att det jag gnäller över kanske inte är så farligt. Det kanske egentligen inte är så viktigt att det är någon mening att beklaga sig. Sedan tänker jag – jag väljer att le istället, det gör mig åtminsonde lite sötare.
Idag ska jag till frissan, fast det brukar inte synas. Jag måste alltid berätta det för familjen när jag kommer hem.
Hoppas ni får en härlig fredag, och le lite extra, då blir ni sötare och vips blir alla andra så mycket trevligare också.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

I väntan på bättre väder. Läs mer »

På spa med min lillasyster.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var flera månader sedan jag och min syster bestämde oss för att gå på spa tillsammans. Nu var det äntligen dags för vårt efterlängtade besök på Ystads Saltsjöbad.
Ja, jag vet att jag själv blivit lite bortskämd med två tidigare besök där i år, men såklart var det alldeles särskilt kul att få göra detta tillsammans med min lillasyster. Bara hon och jag.
 
Min dag började jag med en våt runda i skogen.
Hundarna och jag.
 
Sedan var det dags att packa lilla övernattningsväskan för en spavistelse i Ystad.
Jag tänkte ta med ett målarstaffli som Stefan gjort åt min syster, men jag insåg att det skulle vara alltför bökigt att släpa med mig det på hotellet. Dessutom skulle jag nog väcka onödig uppmärksamhet och kanske av misstag förväxlas med ställets vaktmästare.
 
Vi fick ett underbart litet rum med balkong in mot poolen. Lite förvirrade som alltid irrade vi runt på hotellet och brast ut i hysteriskt skratt när vi insåg att vi tog hissen för endast fyra ynka trappsteg.
Vår säng var rena drömmen och passade utmärkt åt oss båda – små prinsessor som vi ju nästan är…. eller ja …. små skogvaktardöttrar åtminstone.
 
 

Vi badade i varmvattenpoolen utomhus och hade sedan en skön avkopplande stund i relaxingavdelningen på ovanvåningen.

 
 
På kvällen hade jag bokat vars en behandling. Beauty touch. Det tyckte jag kunde passa oss perfekt. Det var riktigt skönt.
 
 
En dusch och ett glas vin på rummet, så var vi redo för en trerätters middag i restaurangen.
 
 
Finalen och det bästa med en spavistelse är nästan den ljuvliga hotellfrukosten.
Som två skära nyponrosor satt vi sedan där i restaurangen med vars en kopp kaffe ända tills de nästan slängde ut oss. Så mysigt och skönt.
 
 
Tack min fina lillasyster för ett härligt dygn, och tack YSB för en trevlig vistelse hos er (som alltid)
 
Dagens ord:
 
Var inte bekymrad för morgondagen;
morgondagen ska bekymra sig för sig själv.
Varje dag har nog med sina egna besvär.
 
Det är inte lönt att bekymra sig för kommande problem, oftast visar det sig att de ändå aldrig kommer. Däremot tycker jag att man ska ta ut glädje i förskott. Så mycket det bara går. Att glädjas många gånger av samma sak är ju ren och skär vinst.
 
Ha en härlig torsdag.
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

På spa med min lillasyster. Läs mer »

Kiviks Esperöd Arboretet

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Jag har ju totalt glömt bort att berätta om när vi i helgen besökte en underbar plats här på Österlen.
Arboretet vid Esperöds fina herrgård, i utkanten av Kivik.
 
Ja, här står vi lite försiktigt på tå i den höga, frodiga ramslök som snart är på väg att slå ut med sina skira, väldoftande blommor.
Den här platsen är alls inte ny för min käre make, Stefan. Han har sprungit här ofta som ung påg. Han minns gott och väl från sin barndom att här växte stor, maffiga träd redan då. Fast på den tiden, när han var en liten krullhårig påg, då var det nog mest kaninjakten som kretsade i hans tankar. Inte la han då märke till om träden var utländska eller ej.
Den här dagen då vi stilla strövade runt här, tyckte jag mig kunna ana en stilla förundran hos honom. Ett kärt återseende av en välbekant plats från barndomen … fast nu med lite andra ögon. Vuxna ögon som mindes barndomens rosa skimmer skulle jag tro.
 
På den här platsen har paret Elsa och Albert Wallis på 1920-talet anlagt en exotisk trädsamling. Ett arboret.
Detta ska dock inte förväxlas med Hälleviks underbara plats vid Stenshuvud. Där växer det också stora, maffiga exotiska träd. Där var det en sjöman vid namn Carl Wilhelm Ekenstam som under åren 1914–23 hämtade hem träd från de sju olika världsdelarna och planterade dessa på de österlenska markerna. Om denna plats kan ni läsa mer här: http://gylleboannika.blogg.se/2017/may/hallevik-och-norra-stenshuvud.html
 
Båda platserna ligger vid Kivik och väl värda att besöka båda två.
 
Vid Esperöd växer olika sorters magnolia. Några är ganska oansenliga och de vita blommorna syns bäst i skymningen. Andra är stora med svulstiga blomknoppar i rosa-lila mustiga färger. De är obeskrivligt vackra alla sorterna, och jag älskar dem var och en på sitt vis.
 
Särskilt välkänd är den gamla eken från 1500-talet. Nog syns det att den är gammal, men ännu slår några få blad ut i toppen av dess grenar. Ungefär som en tunnhårig, mycket gammal man.
 
 
Allt är så frodigt är härligt här.
Marken var täckt med saftig harsyra, som nästan fick det att vattnas i munnen på mig. På ett ställe växte underbara gula blomklockor, som jag tyvärr inte kan namnet på.
 
Jag och Stefan strövade runt här en bra stund.
Naturligtvis kommer jag snart att återvända hit. Jag såg ju hur de stora rhododendronbuskarna svällde av knoppar, och jag kan verkligen förställa mig hur vackert de kommer att vara när de alla slår ut.
Så snart återvänder vi hit. Hoppas ni vill hänga med på ett blogginlägg då.
 
Här måste någon nog haft stor kärlek till växter.
Riktig #växtkärlek, eller hur!?
 
Dagens kloka ord:
 
Sluta tro på dina egna tankar
och påstående om att du inte
har tid!
Du har tid till allt som
du väljer att
prioritera.
 
Jag hoppas ni får en bra onsdag.
Jag ska hälsa på en ny doktor idag, och det ska verkligen bli spännande.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

 

Dela gärna
     

Kiviks Esperöd Arboretet Läs mer »

Österlen Tulpaner – total växtkärlek.

Lämna en kommentar / Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron på er.
Nej, inte behöver man åka varken till Holland eller till Danmark för att njuta av blommande tulpanfält.
Söder om Lunnarp ligger Österlen Tulpaner som drivs av ett ungt driftigt par, Malin och Jocke.
Just nu blommar de flesta av deras tulpansorter, och det är slående vackert där. Ja, det nästan svider i ögon så grant det är just nu.
Där är tulpaner i alla de färger och former.
Jag tänkte att jag skulle titta ut vilka tulpansorter jag gillar bäst och som jag själv vill sätta i min trädgård. Sedan kan jag nämligen köra dit till hösten igen och köpa just de lökar som blev mina favoriter. Smart, eller hur!
Ja, om inte detta är #växtkärlek, då vet jag inte vad ….
… lite fotobomb följer …
 
Malin och Jocke som driver gården och Österlen Tulpaner är ett ungt driftigt par. Jag har egentligen känt Jocke sedan har var en tvärhand hög, och han har alltid haft så många järn i elden det bara går.
Att komma ut och se deras underbara fält var en härlig upplevelse och verkligen ett utflyktsmål som jag kan rekommendera.
Man kan såklart följa dem på deras facebooksida: https://www.facebook.com/osterlentulpaner/
 
 
 
En liten bukett tulpaner fick följa med hem. Eftersom så mycket kraft ska stanna kvar till löken så blev det ganska kort stjälkar. Men de passade ju utmärkt i min fina klongvas.
 
Dagens citat:
Vad solen är för blommorna,
är ett leende för mänskligheten.
 
Jag hoppas ni får en fin söndag och att det härliga vädret håller i sig.
Jag tänkte klä mig i grönt och ta med mig Johnny ut på en träningsdag.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlen Tulpaner – total växtkärlek. Läs mer »

Hällevik och norra Stenshuvud.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Wowww, som vi har njutit den här helgen.
Här hos oss blev det ett riktigt kalasväder.
En av dagarna startade jag och Stefan morgonen med en vandring vid Stenshuvud.
 
 
Vi stannade vid Hällevik. En av traktens vackraste platser tycker jag.
Här hade min svärfar sitt ålafiske när han levde. Idag har min svåger tagit över det och både jag och Stefan besöker gärna den här platsen.
Den gamla ålaboden ligger mysigt och lummigt inbäddad i skogskanten. Alla fiskegrejerna står redo för nästa säsong. I vattenkanten växer den knallgula kabbelekan.
 
För många år sedan fanns det en sjöman som tog plantor med sig från utlandet. Amerika tror jag att det var. Dessa utlänska träd planterade han vid norra Stenshuvud. Ett tag tyckte man att dessa träd inte hörde hemma i vår svenska fauna och satte igång att ta bort dem. En ofantligt stor bambubuske togs bort, innan man kom på bättre tankar. Så nu står alla de andra gigantiska och märkvärdiga träden kvar här.
Ja, det är verkligen mysigt att ströva runt här.
 
 
Vi vandrade längs med havet i hopp om att stöta på hägern som brukar hålla till där. Mycket riktigt satt han där i vattenkanten. Men räddare och varskare fågel får man då leta efter. Så fort vi närmade oss flög han hals över huvud iväg. Ingen fin hägerbild den här dagen inte.
 
Om man går längs havet nedanför berget så kommer man efter en stund till den sötaste lilla fyr man kan tänka sig. Här är ett perfekt ställe att stanna för en kopp kaffe och en smörgås. Just idag hade vi inte någonting med oss, men vi pausade ändå en stund och njöt av vårvärmen.
 
Vi satt en stund i solen och vilade innan vi gick tillbaks till Hällevik igen. I en liten solig backe där solen värmde upp alldeles extra mycket, stod de ståtligaste gullvivor man kan tänka sig.
 
Innan vi styrde kosan mot Gyllebo igen, stannade vi till på musteriet och köpte med oss mera must.
Äppelmust är utan tvekan den dryck vi konsumerar mest av i vårt hem. Ett glas must är som att äta ett äpple säger Stefan. Mmmmm …
Vackert har de där på musteriet också. Väl värt ett besök.
 
 
Dagen citat:
Bli inte knuffad av dina bekymmer.
Låt dig ledas av dina drömmar.
Så här mysigt har vi haft det i helgen. Jag hoppas ni också hittat på något extra den här helgen när solen strålat och våren kommit.
Idag ska jag jobba på – ”tre kvart i timmen”  (fem kvart i timmen) – för att i eftermiddag ta mig till Malmö och tillsammans med härliga töser från XL rusa som en vilde genom staden. Vårruset såklart.
Ha det bra.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hällevik och norra Stenshuvud. Läs mer »

Rulla till toppen