Österlen

Ett arboretum.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag tipsa om ett härlig utflyktsmål när det så småningom börjar våras på Österlen. Nämligen Hälleviks arboretum, som ligger i norra delen av Stenshuvuds nationalpark.

Ett arboretum betyder ungefär en plantering av träd och buskar av exotiska slag. Just här finns en massa stora utländska träd och buskar, som under första hälften av 1900 talet lär ha planterats av den man som då ägde området. Carl Ekenstam, om jag inte missminner mig.

Dagen då jag och Stefan vandrade här var ovanligt mild och skön. Järnekens röd bär lyste upp i det vackra bladverket.

Platsen är nog som finast att besöka under våren. Men även nu under vintern, är här så himla vackert. Nu framträder alla de vackra trädstammarna så mycket bättre.

På Facebook läste jag en så gullig kommentar om just den här platsen på ett av mina blogginlägg. Ett minne från då mannen var en busig liten grabb. Såklart kan jag inte låta bli att citera honom här:

Plötsligt så hittade vi ett plantage med bambu. Detta var ju kanon tyckte vi. Vi bröt av en massa så vi fick ett redigt knippe.
När fiskarna kom iland så såg de vår bambu o så jä..a förbannad så de gav oss ”ett rapp i röven” var o en med bambun.
Vi fick gå tillbaka in i skogen o sticka ner bambun i jorden igen.

Ett besök här på vårkanten, det kan jag varmt rekommendera. Stäng då av mobiltelefonen och låt er översköljas av naturens egen underhållning. Fågelsången, den lilla bäckens porlande och Moder Jords bedårande konstverk.

Dagens citat:

Tro på det du har – det räcker. Tro på det du kan – det är nog. Tro på den du är – det håller. Tro på det som kommer – det kommer.

 

Ha en riktig skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Ett arboretum. Läs mer »

Mitt Januari 2020

Lämna en kommentar / Familj, Månadssummering, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Januari 2020 kom att bli den mörkaste månaden i mannaminne. Eller nej, det där vet jag faktiskt inte riktigt. Men det känns som om det varit den mörkaste månaden i mitt kvinnominne åtminstone. Fast då syftar jag bara på vädret. Allt annat har varit ljust och glittrigt, precis som alltid. Extra mycket har det glittrat då jag haft äran att träffa min lille ”Tarzanpåg”. Mitt underbara lilla barnbarn Scott.

I början av månaden tog jag ett tårfyllt farväl. Min yngsta dotter åkte iväg på upptäcktsfärd till Nya Zeeland. Fast till min stora glädje skickar hon nu massor av bilder, så jag kan njuta av allt hon får vara med om. Jag ska kanske visa er här på bloggen i ett inlägg framöver. Hon har sagt att det är ok… Innan hon reste så hann vi fira min mellandotters födelsedag med en rejäl pizzafrossa.

Borta i Alabama kämpar min äldsta dotter tappert vidare med sin specialistutbildning. Men för varje månad räknar jag nu ner tiden. 2021 hörs inte längre som en annan tidsålder.

Det milda vädret har gjort att det gått utmärkt att springa. Totalt 77 kilometer har jag fått ihop till årets första springstatistik. Dessvärre har jag ådragit mig ett nytt litet diskbråck igen, så lite återhållsam måste jag kanske vara en tid framöver. Fast, jag kör så länge det bara går.

Nu hälsar jag februari välkommen och hoppas som alltid på lite rejält vinterväder med snö och drivis. Vad som helst, men inte grått.

Dagens citat:

Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.

Man skulle haft betyg i fantasi då man gick i skolan. Det skulle ha hjälpt upp mitt medelbetyg betydligt…

Ha en härlig lördag och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna
     

Mitt Januari 2020 Läs mer »

Den gamla kastanjeallén.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den där gamla slagdängan som Flamingokvintetten gnolade på under 70-talet, den måste väl ändå ha sitt ursprung här.

Den underbara kastanjeallén i Christinehof som kommer från fyra olika håll och möts i i ett charmigt litet kors. Ett kors som för mig är så väldigt välbekant. Så många minnen som jag har härifrån. Ännu gulligare var det då jag var barn och de stora hagarna var försedda med stora trägrindar i varje hörn. Som barn satt vi ofta uppkrupna på dem och spanade och tänkte ut roliga upptåg att hitta på.

Morgonen då jag och mina hundar vandrade här så kunde jag glatt konstatera att man nu ersatt några döda träden men nya. Sånt gör mig glad.

Jag strosade längs den stora hagen som vi alltid kallade för ”Långe ettan”, och kom fram till den lilla husklungan där Jägmästarbostaden ligger. Det stora pampiga huset, där Tastecelebration idag håller hus.

Jag gick nerför backen och njöt av de charmiga små husen med sina gamla, mossbeklädda halmtak.

På ängen vid Kullamad ringlade Verkeån sig vackert fram i landskapet.

Så passerade jag det gamla Hospitalet. Ett hus som lär vara från mitten av 1700-talet och då upprättades för att vara fattighus och sjukstuga.

Med en låt av Flamingokvintetten snurrande i mitt huvud, fortsatte jag min vandring mot Alunbruket … men det får ni kanske hänga med på en annan gång.

Dagens citat:

Om du tror att äventyr är farligt, prova tristess, den är dödlig!

För att finna äventyr behöver man inte fara till andra sidan jordklotet. Upptäckter och äventyr kan man hitta precis överallt, om man verkligen bestämmer sig för att se dem.

Ha en fin dag och kram Annika

 

Dela gärna
     

Den gamla kastanjeallén. Läs mer »

Där det nappar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Där det nappar. Läs mer »

Marken jag känner så väl.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns en plats som jag känner mer än alla andra platser. Det finns en väg som för mig är så välbekant. En plats jag lärt känna som barn. Men i likhet med mig själv så har vägen förändrats en smula. Jag själv har förmodligen blivit lite vidare och bredare över vissa partier. Medan min väg med åren har krympt. Från att ha varit en körbar grusväg, finns nu bara en smal stig kvar.

Vägen till mitt barndomshem. Den lilla vägen till Skoghem.

I helgen när jag vandrade längs med Verkeån vid Christinehof, så kunde jag inte motstå lusten att svänga ner om till Skoghem. Mina båda småhundar var vilda av glädje och skuttade glada upp och ner vid min sida.

Jag hittade tillbaka till ”stora stenen”. Den sten som vi barn så ofta lekte vid. Den gräsliga graffiti som vi en gång försett den med, var sedan länge borta och hade ersatts av grön mossa istället.

Nere i den lilla dalen forsade bäcken som vanligt fram. Jag log igenkännande när jag fick syn på den märkliga lilla vattenkällan som alltid funnits där. En liten källa med alldeles rödfärgat vatten, förmodligen från traktens speciella alunskiffer. Alla minnen fladdrade som en flashback upp i mitt hjärnkontor. Alltså, ni anar inte hur mycket kul man som barn kan ha med en sådan här bäck och lite rödfärgat vatten…

En lång stund stod jag där vid den lilla bäcken och njöt. Naturen hade förändrats, men ändå inte. Allt var så väldigt välbekant bara lite åldrat.

Så vandrade jag tillbaks igen på den väg jag gått så många gånger förr. Upp mot den lilla gulliga brandstationen och allt annat välbekant där i Christinehof.

Dagens citat:

Vi föddes en dag. Vi kommer att dö en dag. Vi kan förändras på en dag. Och vi kan bli förälskade på bara en dag. Allting kan hända, på bara en dag.

Se alltid framåt, men plocka fram de fina minnena och njut av dem lite då och då.

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

 

 

Dela gärna
     

Marken jag känner så väl. Läs mer »

En morgon jag minns.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det finns så många morgnar som ser nästan precis likadana ut. Allihopa flyter de liksom ihop i minnesbanken efter ett tag. Men så finns det några dagar som jag kommer ihåg sådär lite extra mycket.

För nästan precis fyra år sedan hade vi det kallt här i Gyllebo. Isen hade börjat lägga sig på sjön.

Lite pudersnö låg på marken och morgonen var så vacker.

Längst ute på sjön, där isen ännu inte hade hunnit frysa till, samlades alla gässen. Där ute är det lite strömt tror jag, eller så är det för att alla fåglarna sprallar så med fötterna så det inte så lätt blir is där. (förresten – sprallar är nog skånsk dialekt och betyder sprattla)

Det var en alldeles särskilt vacker morgon, och jag minns den så väl.

Dagens citat:

Måndagar suger inte. Ditt jobb suger.

Jag är tacksam att jag har ett jobb och jag är tacksam att få uppleva just den här måndagen. Jag önskar er alla en härlig dag.

p.s Idag ska jag åka till blodcentralen och lämna blod. För 50:e gången. Det borde alla som har de rätta förutsättningar också göra. Det känns knappt och räddar liv! Bara gör det, ni som kan!!

Kram Annika

 

 

Dela gärna
     

En morgon jag minns. Läs mer »

Som i en saga.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

I går hade vi ett härligt väder här på Österlen. Visserligen ingen sol, men vindstilla och ganska milt.

Vi passade då på att vandra i vår vackra nationalpark. Underbara Stenshuvud.

På Stenshuvuds norra sida är naturen så fantastisk tycker jag. Kanske är den som mest slående vacker där just nu, när mossan är som grönast och frodigast.

När man vandrar här känns det lite som att man är med i en saga. När som helst skulle det kunna dyka upp ett troll utan att det egentligen skulle kännas särskilt konstigt.

Men något troll fick jag inte äran av att träffa. Om man nu inte räknar Stefan och mina små hundar som några troll förstås.

Har ni inget särskilt för er idag så är mitt bäst tips att ta en kanna kaffe med er och gå ut i skogen på trolljakt. Skapa er en egen saga med er fantasi.

Dagens citat:

Verkligheten är alldeles för komplex för att tillåta att din tolkning får vara det rätta svaret.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Som i en saga. Läs mer »

Pulkaväder på Österlen.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Pulkaväder kan man sannerligen INTE säga att vi har här på Österlen i år. Åtminstone inte hitintills i alla fall.

Nu när det bara är gråväder och mitt kameraobjektiv dessutom är på verkstad så får jag istället visa lite vinterbilder från arkivet.

Vill det nu inte komma snö och bli pulkaväder i år, så hoppas jag innerligt att vi bjuds på en rejäl vinter nästa år.

För är man en mormor, då håller man alltid tummarna för pulkaväder, fågelmatning och varm choklad.

Fast det förstås, hemma hos oss så matar vi fåglarna även om det inte är vinter och smällkallt.

Dagens citat:

”Efter regn kommer solsken”. Om man inte bor på Österlen. Då kommer mer regn. Sen snöblandat regn. Sen börjar det blåsa utav helvete också. Då kommer regnet från sidan. Så blir det slask.

Oavsett hur det blir så önskar jag er en fantastisk dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Pulkaväder på Österlen. Läs mer »

En stig i skogen.

Lämna en kommentar / Natur, Okategoriserade, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Naturen och en stig i skogen… ja, det är nästan allt vad man behöver i livet.

Här i Gyllebo vandrar jag nästan alltid i naturreservatet som finns runt sjön. Men det finns faktiskt helt underbara motionsslingor på andra sidan Sträntevägen också.

Här kan man välja vilken längd som passar bäst för dagen. Jag väljer oftast den blåa eller gröna slingan. Såklart är den gröna den mest fantastiska tycker jag.

Här finns en gammal mysig grillplats om man vill stanna för en picknick. Bara ett stenkast härifrån ligger den underbara festplatsen Kulla, som spelar upp till dans under sommarns söndagskvällar.

En tidig morgon i veckan vandrade jag här.

Bäst gillar jag där det finns riktigt gammal skog. Ju äldre träd, ju härligare känsla tycker jag.

Och som ni ser här ovan så hade jag bästa sällskapet med mig. De små pluttarna.

Några grenar lingonris fick följa med mig hem. Det blir ju så fint tillsammans med tulpanbuketten på bordet.

Dagens citat:

Du är inte rädd för att vara ensam i mörkret. Du är rädd för att du inte är ensam där i mörkret.

Av alla vildsvinsspår i skogen så är jag ganska säker på att jag nog inte var helt ensam i skogen den här morgonen.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna
     

En stig i skogen. Läs mer »

Små lopporna.

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Mina små ”loppor”. Så glad jag är för att jag har de här små fluffiga yrvädren.

Den där morgonen då jag vandrade vid Vitemölla och kände mig en smula ledsen och sorgsen, då livade de här små trollen verkligen upp mitt sinne.

Att vara deppig med de här båda glädjespridarna farande runt sina fötter, ja det är faktiskt nästintill omöjligt.

Fulla av liv är de båda ständigt på spaning. Där på hedarna vid Vitemölla finns det fullt av spännande kaniner ska ni veta.

På den folktomma stranden fick de båda springa fritt en liten stund.

Deras små tassavtryck i sanden var så himla gulliga. Jag satte mig ner för att föreviga dem med min kamera… fast det var inte så lätt. Nyfikna som de båda är, sprang de hela tiden i vägen för att se vad det var som jag fann så intressant där i sanden.

Ute på en sten i vattnet satt en trött och surmulen häger. Borta i byn började människorna så sakta vakna. Jag och min små loppor packade sandiga in oss i vår bil och styrde kosan mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Inte alla dagar är bra dagar. Lev ändå. Inte alla som du älskar, kommer att älska dig. Älska ändå. Inte alla kommer att säga dig sanningen. Var ärlig ändå. Inte alla erbjudande är rättvisa. Var rättvis ändå.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Små lopporna. Läs mer »

Rulla till toppen