Natur

Årets kortaste natt.

Hejsan.

Nu har vi passerat den där dagen då allting vänder. Årets längsta dag och kortaste natt.

Jag och världens bästa badkompis, hade bestämt oss för att det såklart måste firas. Äntligen vände det och vi gick mot mörkare och kallare tider – kallbadare som vi ju är.

En timme före soluppgången var vi på plats vid vår kära gamla brygga. Vilket betydde att vi båda steg upp strax före klockan två den natten.

Morgonen var ganska kylig med sina knappt tio grader, så med vantar på händerna skålade vi i champagne. Vi skålade för ett nytt härligt vinter-bad-år som var i antågande. Precis vid soluppgången sjönk temperaturen ytterligare någon grad, och det kändes nästan som vinterbad igen, med den skillnaden att vattnet nu var riktigt varmt.

Vi värmde oss i det varma vattnet, innan vi sedan åt en underbar champagnefrukost och såg solen stiga upp över trädens kronor.

Extra glada och kanske en aning fnittriga också, vandrade vi hemåt genom skogen, lagom tills resten av världen började vakna. Finns det saker som man kan fira med champagne så ska man göra det. Tack finaste vännen min♥ Tack för att du är som jag, eller jag är som du kanske, för att vi båda har samma smått tokiga humor i behåll.

Dagens citat:

Lita på att gårdagens mörker är en förutsättning för morgondagens ljus.

Den eviga karusellen som jag med glädje åker med på – jordens varv – år efter år. Tack!

Ha en fin dag och kram Annika

 

Dela gärna

Årets kortaste natt. Läs mer »

Det goda kommer alltid längst.

Hejsan.

En tidig gryning när jag kom till bryggan var det inte alls som vanligt nere vid sjön.

Det var lika vackert som vanligt och min fina badvän var på plats, så som hon så ofta brukar vara…

Men det var ett sjuhelsikes alló, alltså ett väldigt oväsen, borta vid badplatsen. Vi kunde höra hur det slogs med båtar och åror, manliga röster som skrek och vrålade på ett okänt språk. Smått chockade satt vi på vår gamla brygga och blängde på den båt som någon bara lämnat vind för våg. Villrådiga om vi skulle våga vandra vidare mot badplatsen.

När solen stigit upp, dagen ljusnat och oväsendet stillnat så vågade vi oss genom skogen bort till badplatsen.

När vi kom fram så hade vandalerna lämnat platsen. Kvar var en väldigt skräpig badplats. Ute i sjön låg ytterligare en båt och drev vind för våg. Rökdoften låg i luften. Det var trappan till kiosken som de ryckt loss och eldat upp på den stora grillen. Livbojen låg en bra bit ut i sjön och flöt.

Att skrika och väsnas är en sak, eller att ge sig på döda ting, men att sabotera något som är till för att rädda liv, det gör mig heligt förbannad. Liksom att sätta eld på sånt som drivs och hålls igång med ideella krafter. Så lågt och så dåligt! Ja, man sätter såklart inte eld på någonting som inte är tänkt att verkligen brinna upp.

Någon ny trappa kunde vi inte fixa, men livbojen hämtade vi in med gemsamma krafter och satte på sin plats igen. Gud vet när den kan behövas… Jag tror på karma, så jag tror alltid att det goda kommer längst, och att synden straffar sig själv.

Resten av dagen blev en heldag med min 89-årige pappa Kurt (han som vet att solglasögon har man mest som en accessoar.) Efter ett besök på kyrkogården kunde jag konstatera att torkan tagit död på allting där, utom på det stora ogräset vid min mammas grav, som nu visade sig vara en stolt fingerborgsblomma.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte över händelser. Inse detta, och du kommer att hitta styrka.

Ha en riktigt fin midsommardag.

Kram Annika

Dela gärna

Det goda kommer alltid längst. Läs mer »

Det blev en dag på stranden.

Hejsan.

En av de där tropiskt varma dagarna i förra veckan så bestämde vi oss för att vi skulle till stranden.

Att köra till Knäbäckshusens strand är inte så kul vid den här tiden på året, då där tenderar att bli mer och mer trafikkaos för varje sommar som går. Den här lilla stranden har de senaste åren blivit omåttligt populär, vilket jag såklart kan förstå. Eftersom vi har så nära hit, så kunde vi den här heta dagen få lift och slapp tänka på parkeringsproblemen som där alltid brukar bli.

Att få några timmar med Scott vid havet var underbart.

Från att först ha tyckt att både sanden och vattnet var äckligt så övervann han snabbt sin rädsla och såg ut att älska livet vid havet.

Även vid havet var det rejält varmt den här dagen. Så efter lite födointag blev det en stunds vila i skuggan.

När mina egna töser var små, innan så många turister hittat hit, då var det nästan en regel att smörja in sig i lera. Då var varje unge  ”inkleggad” med den speciella lera som finns här på stranden. För 15 år sedan kunde det se ut såhär…. ja, kanske känner ni igen dem – Emmy och Amanda.

Lera är nyttigt för huden, sa Amanda, och smorde in sina ben även den här varma dagen.

Efter några timmar tyckte vi att det var dags att åka hem igen. Då var det bara att ringa efter vår chaufför… och ni vet ju vem… moffar Ginko!

”Koko” (=moffar Ginko), sa Scott och pekade med sitt lilla finger, när Stefan kom med bilen på den smala vägen. Efter en härlig dag på stranden är det alltid skönt att komma hem till lugnet i Gyllebo igen.

Dagens citat:

Vår syn på livet avgörs av våra tankar. Så för att förändra vårt liv behöver vi först ändra på vårt tankesätt.

Jag önskar er alla en riktigt fin midsommarafton. Hoppas du njuter för fullt, oavsett hur dagens väder råkar bli där just du befinner dig.

Kram Annika

Dela gärna

Det blev en dag på stranden. Läs mer »

Småglin i sommarkvällen.

Hejsan.

Äntligen har vårt lilla rådjurskid visat upp sig för min kamera på riktigt. Rådjursfamiljen bor på vår vildvuxna tomt bakom gästhuset, och en kväll kunde jag äntligen fånga dem båda på foto. Visst är de ljuvliga. Ja, det tycker jag trots att de ätit upp precis alla rosenknopparna nu.

Samma kväll som geten och hennes kid visade upp sig, så kom Amanda och Scott hit för att äta kvällsmat och för att heja på Sverige i fotboll. Klädseln var förstås viktig när man skulle heja på sitt land.

Under tiden som Amanda och Stefan höll koll på matchen så fixade jag och Scott med lite annat. Maten tillexempel.

När det är varma sommarkvällar så hör det till att man äter utomhus, och gärna med jordgubbar till efterrätt. Det är livet det!

Ja det är härligt med rådjurskid, små söta pojkar och varma sommarkvällar. Då kan till och med jag glädjas över att det är fotbollstävling på TV.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Varje dag är en gåva, glöm aldrig det.

Kram Annika

Dela gärna

Småglin i sommarkvällen. Läs mer »

Sommarmorgon och bäste Leif Handlare.

Hejsan.

Som genom ett trollslag fick vi tropiskt klimat. Det blev några rejält varma dagar. Inte ens på nätterna ville kvicksilvret sjunka så väldigt mycket, utan det kändes nästan som man hade förflyttats till utlandet.

Fast att timmen var väldigt tidig så kunde jag gå i lätta kläder ner till sjön för mitt morgondopp.

Jag njöt av att kunna simma runt i det varma vattnet, för att sedan sitta kvar på bryggan insvept i min handduk och se solen stiga upp över trädtopparna. Att en sådan morgon tänka på den gångna vintern då vi badade i vår isvak här, kändes nästan lite overkligt. Varje tid har visst sin tjusning, och jag skulle inte för några pengar i Småland, önskat att jag vore utan någon av våra årstider.

Minns ni när jag skrev om vår utflykt till Gunnarshög? Det var den där dagen då vi var så fikasugna, men de ännu inte hade öppnat för säsongen i Hammenhögs rapsparadis. Istället åkte vi till den underbara lanthandeln i Smedstorp. Leif Handlare!! Där kunde vi få både kaffe och glass minsann. Om ni aldrig varit där, så kan jag varmt rekommendera ett besök i den fina lilla affären. Alldeles underbar är den!

Dagens citat:

De viktigaste personerna behöver du inte leta efter, livet presenterar dem för dig.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Sommarmorgon och bäste Leif Handlare. Läs mer »

Morgonjogging och en lycklig truckförare.

Hej hej.

På sommaren när det är varmt så får man passa på att ta sin joggingtur tidigt i ottan.

En morgon var det så väldigt vackert när ångan steg som dimslöjor ifrån sjöns yta.

En simtur tog jag mig vid bryggan innan jag joggade vidare den strålande sommardagen.

På eftermiddagen hade jag och Amanda planerat att åka till Gunnarshög och ta en fika tillsammans. Lite snopna kunde vi dock konstatera att deras fina fik inte öppnade förrän efter midsommar. Fast det gjorde inte lille Scott någonting alls. Han kunde likaväl roa sig med gårdens väldiga maskinpark. En gladare truckförare det får man nog leta efter. Och det bästa var nog att nu måste vi ju åka dit en gång till när fiket öppnar igen.

Dagens citat:

Lev livet till fullo och fokusera på det positiva. Gör mer av sånt som du tycker om. 

 

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Morgonjogging och en lycklig truckförare. Läs mer »

Världen börjar rulla igen.

Hejsan.

Det är inte alla morgnar jag orkar stiga upp före varken tuppen eller solen nu på sommaren. Av någon anledning så blir jag alltid så väldigt trött och sömnig på sommaren. Så har det alltid varit för mig, så det är nog något normalt, åtminstone för mig.

Men de dagar det händer att jag är morgonpigg, så blir jag alltid lika hänförd över skådespelet jag får uppleva vid sjön.

Jag måste medge att jag inte längre tänker så mycket på det här med corona. Såklart håller jag avstånd vid de få tillfällen då jag vistas ute i affärer eller på andra allmänna platser. Men det är inte längre något som upptar så mycket av mina tankar.

Här vid bryggan borde jag nog mer oroa mig för fågelinfluensan kanske…

Att även resten av världen börjat rulla på så smått igen, det skvallrar alla spåren på himlen om. Flygtrafiken har ökat ser det ut som.

Med blandade känslor kikade jag på morgonens konstverk på himlen. Om tre månader hoppas jag att jag kikar upp på ett av de där navelssträngsliknande spåren och tänker att det är min egen lilla tös som är på väg hem igen efter en låååång tid i USA. Flygplansstreck är sannerligen på gott och ont.

Mina brev till Alabama fortsätter att dimpa ner ”over there” med en veckas mellanrum, och sedan i somras har jag nu skickat 43 stycken i en strid ström.

Dagens citat:

Positivitet är något vi måste välja. Vi kan inte ha ett positivt liv och ett negativt sinne.

Det finns alltid så mycket som är positivt och glädjefyllt. Rikta blicken dit och fokusera på det.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna

Världen börjar rulla igen. Läs mer »

Högsommarvärme och rosa aklejor.

Hejsan.

Vilken högsommar vi fick så här före midsommar.

Som tur är har morgnarna varit ganska kyliga, så att ta med de små dunbollar på en tur i skogen, det har inte varit några problem. Fast såklart har jag alltid friskt vatten åt dem i ryggsäcken.

Mitt på dagen har vi mest hållit oss i skuggan och däremellan svalkat oss hemma i poolen.

Vår lilla trädgård är vår oas, det är här vi ofta njuter av vår ledighet.

Trots att det börjar bli rejält torrt i rabatterna nu så blommar allting som aldrig förr.

Min tanke var inte att jag skulle ha rosa aklejor i precis varenda vrå av min trädgård, men i år har det visst blivit på det viset.

Nu har vi fått bevattningsförbud och det måste vi alla respektera. Nu vattnas bara det som bor i krukor och ett par nysatta träd som annars kommer att gå en säker död till mötes. Sunt förnuft är det som gäller. Och vad många kanske inte vet, är att man bara fyller en stor pool en gång och sedan renas vattnet år efter år. Över vintern tappar man bara ut så det sjunker ner under breddavloppet för att det inte ska frysa där.

Duscha får man såklart göra även om det ska sparas på vatten. Vi duschar gärna utomhus i trädgården.

Dagens citat:

Se upp med att bli destinationsmissbrukare – att tro på och vara uppfylld av idén att lyckan finns på nästa ställe, i nästa statuspryl, nästa bil, nästa jobb, nästa partner… Tills du genomskådar föreställningen om att lyckan finns någon annanstans kommer den aldrig att finnas där du är.

Man behöver verkligen inte ha en pool för att skapa sig lycka. Ni som följer mig här på bloggen vet ju att jag trivs allra bäst ute i skogen, i den natur som vi alla har tillgång till.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Högsommarvärme och rosa aklejor. Läs mer »

Vilda djur inpå husknuten.

Hejsan.

Just nu sjuder naturen av liv.

I skogen är det rena barnkammaren hos alla fåglar nu. En del har nykläckta, nakna små ungar i bona medan andra kämpar med att lära sina ynglingar – ja om inte stå på egna ben så i alla fall flyga med sina egna vingar.

Runt vårt eget hus syns många tecken på djurlivets rikedom. Ute bakom vårt gästhus gömmer sig rådjursgeten i det höga gräset.

Av hennes sprängfyllda juver förstår jag att hon har en liten unge också där i det höga gräset. Stefan har medvetet låtit gräset växa fritt här, och när han står i sitt garage ser han ofta det lilla vingliga kidet stapla omkring efter sin mamma.

Ibland händer det att de vilda djuren blir lite väl närgångna. I förra veckan flög det in tre talgoxar i vårt matrum. Efter lite flaxande hade jag dock lyckats fånga in dem alla och varsamt släppt ut dem i friheten. Strax därefter hörde jag på hunden Lykke att någon ny inkräktare tagit sig in i huset.

Det var en gullig liten skogsödla som skräckslagen satt på fel sida skjutdörren och darrade. Naturligtvis bar jag ut även den till friheten där den var i säkerhet för både katter och hundar.

Jag älskar att bo så nära naturen. Fast det förstås, jag vet inte om det är helt naturligt att man har en liten naken pojke uppe på matbordet. Men det är väl lite det som är charmen med att vara mormor, att man tillåter lite mer än vad man skulle gjort med sina egna barn. Och trädgårdsbord kan man tvätta av lätt som en plätt.

Att ha möjlighet att vistas i naturen bland alla däggdjur, insekter, fiskar, kräldjur, fåglar, sniglar… ja, precis alla – det är en gudagåva tycker jag.

Dagens citat:

Gå inte dit stigen leder. Gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig.

Njut av din dag.

Annika

Dela gärna

Vilda djur inpå husknuten. Läs mer »

Vårt Kivik.

Hejsan.

Det finns en plats som har en extra plats i våra hjärtan. Och alldeles extra stor plats i min man Stefans hjärta. Det är vackra Hällevik.

Längst ut, efter Kiviks musteri, ligger den här fantastiskt fina platsen. Det är nationalparkens norra infart, men det är också här som Stefans familj haft sitt ålafiske i flera generationer.

Att även många andra tycker att här är bedårande vackert, det kan jag förstå av alla avbildningar jag sett härifrån. Så många som på olika vis förevigat den här lilla kåsen och Mats gamla eka. Den ekan är förresten nästan på pricken lika gammal som jag själv. Stefan mindes då den var klar 1966 och han och hans far for iväg för att hämta den nya båten.

Förutom att jag tycker att här är fantastiskt vackert så känner även jag en alldeles speciell känsla när jag kommer hit. Jag tyckte väldigt mycket om min svärfar, som jag lustigt nog lärde känna långt före det att Stefan kom in i mitt liv. Här i Hällevik finns Nisses själ så tydligt kvar och förmodligen är det därför vi så gärna tar en tur hit.

Efter en rofylld stund ute i Hällevik for vi bort till hamnen i Kivik. Där avnjöt vi vars en kulglass och gjorde det som vi Österleningar så ofta roar oss med – tittade på folk. För den yngre generationen kan det nog höras en smula märkligt att man roar sig med att titta på andra människor, fast jag kan väl tycka att det är mer sunt att göra det, än att blänga i sin telefon från morgon till kväll.

I Vitemölla var vattnet intill stranden fylld av vita vackra svanar. Så vackra i sin vita fjäderdräkt i kontrast till det djupblå vattnet.

-ta det lugnt om du kör genom Vik, skrev en omtänksam vän till mig på telefonen, de har fartkontroll där idag…

Den finurliga fartkontrollen var en outtröttlig konstapel i konstgjort utförande. Att människor lättade än smula på gaspedalen kan faktiskt inte ha skadat alls.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en fin dag.

Annika

 

Dela gärna

Vårt Kivik. Läs mer »

Rulla till toppen