Hejsan.
Just nu sjuder naturen av liv.
I skogen är det rena barnkammaren hos alla fåglar nu. En del har nykläckta, nakna små ungar i bona medan andra kämpar med att lära sina ynglingar – ja om inte stå på egna ben så i alla fall flyga med sina egna vingar.
Runt vårt eget hus syns många tecken på djurlivets rikedom. Ute bakom vårt gästhus gömmer sig rådjursgeten i det höga gräset.
Av hennes sprängfyllda juver förstår jag att hon har en liten unge också där i det höga gräset. Stefan har medvetet låtit gräset växa fritt här, och när han står i sitt garage ser han ofta det lilla vingliga kidet stapla omkring efter sin mamma.
Ibland händer det att de vilda djuren blir lite väl närgångna. I förra veckan flög det in tre talgoxar i vårt matrum. Efter lite flaxande hade jag dock lyckats fånga in dem alla och varsamt släppt ut dem i friheten. Strax därefter hörde jag på hunden Lykke att någon ny inkräktare tagit sig in i huset.
Det var en gullig liten skogsödla som skräckslagen satt på fel sida skjutdörren och darrade. Naturligtvis bar jag ut även den till friheten där den var i säkerhet för både katter och hundar.
Jag älskar att bo så nära naturen. Fast det förstås, jag vet inte om det är helt naturligt att man har en liten naken pojke uppe på matbordet. Men det är väl lite det som är charmen med att vara mormor, att man tillåter lite mer än vad man skulle gjort med sina egna barn. Och trädgårdsbord kan man tvätta av lätt som en plätt.
Att ha möjlighet att vistas i naturen bland alla däggdjur, insekter, fiskar, kräldjur, fåglar, sniglar… ja, precis alla – det är en gudagåva tycker jag.
Dagens citat:
Gå inte dit stigen leder. Gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig.
Njut av din dag.
Annika
