vildasommarblommor

Jungfru Marie Nycklar

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag måste ju kika in här på bloggen med bilderna från min tidiga morgonen då jag mötte det lilla rådjurskidet.
Vad jag då egentligen var ute för att fotografera var den underbara lilla blomma jag hittat ute på ängen.
En vild orkidé.
Alltså, kolla bara så ljuvligt vacker!
Såklart är alla vilda orkidéer i Sverige fridlysta, och jag är alls ingen expert på att artbestämma dessa skönheterna.
Men efter lite googlande tror jag mig vara säker på att just det här exemplaret är en Jungfru Marie Nycklar.
När jag springer på vilda ovanliga blommor ute i naturen så är det som om jag blir lite extra berusande lycklig.
Jag älskar ju blommor och gläds åt nästan allt som växer i vår herres hage. Till och med oansenliga hundkexen gör mig glad.
Ja visst är det en underbart vacker tid just nu. Jag älskar den så mycket.
Kanske är det för att jag själv föddes vid den här tiden. Precis den tredje juni faktiskt så gjorde jag entré på Simrishamns BB kl 22.00. För exakt 53 år sedan såg jag dagens ljus … eller ljus och ljus … jag såg världen utanför för första gången.
Så nu ska jag gå och fylla år lite. Ni får ha en härlig kväll och njuta lite till av en bild på den vackra orkidéen om ni vill.
Kvällens citat:
Ibland kan ett litet fotsteg i
rätt riktning visa sig bli ditt livs
viktigaste steg.
Ha en fin kväll och en stor kram från mig
Annika
… ja vissa bilder är bara lite för närgångna, men jag bjuder på det – med rynkor och allt – för kolla där ovanför mitt huvud … det ljuvliga blåregnet!!

Jungfru Marie Nycklar Läs mer »

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Den sista tidens värmebölja tycks ha väckt upp vartenda småkryp i naturen nu. De enda som verkligen inte gillar det torra vädret är alla sniglar. De förhatliga mördarsniglarna … fast de kan gärna hålla sig borta tycker jag.
Men de ligger nog bara och bidar sin tid – när regnet kommer är de tillbaka med full styrka.
Fast tills dess njuter jag av allt surrande och alla vilda sommarblommor.
Något vi nu istället har massor av här hos oss är larver i olika färg och form. Även om jag egentligen tycker om de små gulliga larverna, så gillar jag inte att de käkar på min blommor. Lite hatkärlek får jag nog säga att vi har till varandra, larverna och jag.
Alla dessa härliga skogsblommor.
En sort som alltid väcker minnen hos mig, det är de opretentiösa humleblomstren. De är så anspråkslösa och försynta, men ack så vackra för den som verkligen böjer sig ner och granskar dem.
Som barn så kallade vi dessa blommor för ”kopatta-blommor”. Förmodligen kom det ordet sig av att kronbladen på blomman i ett visst stadium liknar juvret på en ko.
Om man tar sig tid och för en stund sätter sig ner på knä i gräset, så får man träffa på en massa olika kryp när man är i skogen. Det går inte att stå still för länge i skuggan, då äts man nästan upp av elaka myggor.
När det nu varit så varmt så har skogen gett en behaglig svalka. Jag och hundarna har i rask takt vandrat på i trädens sköna skugga. För några som också tycks trivas det här året, det är som sagt myggen och de hinner ikapp så fort man står stilla.
Dammet yr runt våra fötter och det märks att vi inte fått något regn på länge. Mina nyputsade kängor har åter fått sin härligt använda touch.
När jag sänker blicken ner för att ta min bild, så ser jag den lilla snokungen som fått sätta livhanken till. Här nere vid sjön trivs snokarna och varje år ser jag många av dem överkörda på vägen,
Det är så härligt här nere vid sjön. Jag blir glad och lycklig av det glittrande vattnet, de vita båtarna och den magnifika naturen.
Tacksam, för att kunna vandra här varevigaste dag.
Dagens citat:
Det kommer en dag
då jag inte längre kan
göra detta …
idag är inte den dagen.
Jag njuter av det jag har, det jag kan göra och det som är i detta nu. Allting kommer att förändras, det gör det för oss alla. Det är egentligen det enda vi kan vara säkra på.
Ha en fin dag och kram
Annika

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt. Läs mer »

Gyllebosjön – mitt livselixir.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Vilka fina sommardagar vi haft. Strålande sol.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var på topp just nu. Det tär lite på mina krafter eftersom jag har ett litet företag att sköta om, åtminstone administrationsdelen vilar på mina axlar mer än vanligt. Jag har en chef som ligger på sjukan som tillika är min älskade make och som jag såklart bekymrar mig för. Det är nu jag förstår hur viktigt det varit med min mentala träning där jag varje dag plussat på mitt ”måbra-konto”.  
Ett riktigt plus på må-bra-kontot är tidiga morgonvandringar runt sjön.
 
Nere vid badplatsen har någon kört fram badrampen åt de som behöver extra stöd för ett ljuvligt, svalkande dopp. Nu ska den bara monteras i vattnet.
Bryggan som brukar ligga på tvär ute i sjön, är ännu inte flyttad, och jag funderar lite på om de inte är försenade med det projektet i år. Fast det spelar ingen roll. Vatten är där i sjön, och det får man ju ändå se som det viktigaste.
 
Naturen är förunderlig. Den frodiga ramslöken som tidigt i våras grönskade och spirade ligger nu torr och tråkig, nervissnad i sin backe. Sakta ska kraften från dess blad tillbaka ner i löken, för att till våren växa och spira igen.  Det tycker jag är magiskt. Tänk, så finns det människor som inte tror på magi!
 
Jag tror jag sagt det förut … mitt favoritord! Vilda sommarblommor ♥ Det är så vackert att det riktigt känns i kroppen. Blunda och säg tyst för dig själv, vilda sommarblommor …
 
 

Buss nummer 5!
Ja, buss nummer 5 och jag har blivit riktiga bundisar. Jag hejar igenkännande på busschaufförerna. Jag tar vant upp mitt jojo-kort, pluggar i öronpropparna och startar min ljudbok. För såklart åker jag och ser om min älskade Stefan så ofta jag bara kan.
Han ser lite piggare och gladare ut för var dag. Samtidigt går det upp för mig hur sjuk han faktiskt varit. Hans minne av den första tiden på sjukhuset tycks vara borta. Men det gör ju inte så mycket, för det där är inget kul att minnas ändå.
 
Här hemma håller jag såklart ställningarna. Sköter om vårt hem, ser till så krokodilen hålls i trim. Busar med Johnny …
 
 

Dagens tänkvärda ord:
 
Kompromissa inte
med dig själv.
Du är allt du har.
 
Jag önskar er alla en underbar fredag.
Glöm inte att plussa på DITT ”måbra-konto” så ofta du bara kan. Det är så bra att ha lite extra på just det kontot så man slipper nalla på ”må-bra-krediten”.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Gyllebosjön – mitt livselixir. Läs mer »

Rulla till toppen