Natur

En massa minnen.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en tid sedan var jag vid Christinehof och vandrade. Såklart passerade jag Alunbruket, en plats som bär på så många minnen.

Det är inte bara mina egna lättsamma minnen som platsen ruvar på. Nej, en gång för länge sedan var här en av Sveriges mest betydande industrier.

Skiffer bröts och förädlades till alun här. De stora röda slagghögarna påminner om flydda dagar. Även om det där röda för mig och min generation mer minner om dans, ungdom och kärlek. Kanske en och annan fylla också…

Såklart var jag tvungen att ta en sväng ner om festplatsen.

Gamla kära Alunbruket, eller ”Alunabruged”, som jag minns att vi från trakten sa.

Jag strosade vidare mot Andrarums kaffestuga, där jag parkerat min bil. En sista bild knäppte jag på alla charmiga små halmtak. Gamla och nya byggnader som bildar en gullig liten ”kaffestugeby”. I mitt minne kom plötsligt namn som ”Kaffekarlsson” och ”Johan Bus” upp.  Åhh vad jag önskat att jag mindes mer …

Hemma i Gyllebo väntade självaste ”Lejonkungen”.  Jag skakade fort av mig alla minnen från den vilda ungdomen och tog på mig mormorsrollen istället.

Dagens citat:

Ge dig själv permission för att bara lämna allting som ger dig dåliga vibbar.

Fast jag brukar ge mig själv permission för att återvända till sånt som ger mig bra vibbar. Goda minnen kan man återuppleva i minnet och få nytta av såååå många gånger.

Ha det fint. Kram Annika

 

Dela gärna
     

En massa minnen. Läs mer »

Vilken Österlensöndag.

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Woww, vilken dag vi fick njuta av i helgen. Vilken söndag alltså!

Uttorkade av soltörst packade vi in småhundarna i bilen och gav oss iväg ut i den ljusa söndagsmorgonen.

Det kändes nästan som om vi suttit inlåsta i en jordkällare hela vintern och plötsligt blivit utsläppta i solljuset igen.

En sväng till min favoritplats fick det bli den här underbart vackra dagen. Haväng!

Visserligen rejält kallt om öronen, men varken vi eller våra små hundar tycktes bry oss särskilt mycket om den lilla bagatellen.

Dagens citat:

Jag har en enkel syn på livet. Håll ögonen öppna och lev på.

Ha en underbar dag. Och om vädergudarna numera läser bloggar, så beställer jag gärna mer av just den här sorten.

Kram Annika

Dela gärna
     

Vilken Österlensöndag. Läs mer »

En hel månad har passerat.

10 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ni som bara vill läsa om Österlen och dess fantastiska natur, får idag besviket scrolla vidare till andra inlägg på nätet. Här på bloggen blir det bara bilder från min Emmy idag och från en helt annan fantastisk natur.

En hel månad har nu hunnit passera sedan jag kramade min tösabit farväl här hemma i Gyllebo.

Med bästa vännen, Matilda, drog hon ju åter iväg på äventyr. Den här gången var målet Nya Zeeland.

Nästan varenda dag har vi, nära och kära, kunnat glädjas av massor med fina bilder från deras alla strapatser.

Jag tror att deras plan är att se och uppleva så mycket de bara kan. När pengarna sedan är slut hoppas de hitta något arbete där i det lilla landet på andra sidan jordklotet..

 

Men tills dess ser de ut att leva livets glada dagar. Och det gör de verkligen rätt i, tycker jag!

Mest avundsjuk är jag på alla deras härliga vandringar. Och såklart forsränningen. Wowwww!!!

Nej, det duger inte att sitta här och längta och vara ”förtrydden”. Jag har ju Gylleboskogen att vandra i, och med allt regnandet vi haft de senaste månaderna så borde det inte vara så svårt att få till lite vild forsränningen här hemma heller.

Tusen tack för lånet av dina bilder Emmy. Var rädda om er och en bamsekram till er båda!

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

 

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

En hel månad har passerat. Läs mer »

Gråväder och boktips.

Lämna en kommentar / Boktips, Familj, Natur / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

Första delen av den gångna helgen bjöd bara på grått väder, blåst och regn.

Men frisk luft behövs för att må bra. Med småhundarna i släptåg vandrade vi en tur i skogen. Att gå med de här små yrbollarna i terrängen är lite av ett konststycke. Vilda av förtjusning for de hit och dit och fram och tillbaka. Till sist liknade jag mest en nätad kassler, invirad i deras små tunna rosa koppel.

Att ge sig ut i skogen lite ”offroad” tycks pigga upp mina små dunbollar extra mycket. Då förvandlas de till spårande jakthundar med siktet inställt på …. bajs. Vildsvinsbajs.

En helg med mest gråväder är det mysigt med en god bok. Jag lyssnar gärna på ljudböcker. Senaste boken jag lyssnade på var så himla bra tycker jag, så den förtjänar att tipsas om. Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris. En verklighetsbaserad historia om en gräslig tid som aldrig får glömmas bort!

Dagens citat:

5 saker som inte kräver någon talang, men ger enorm uppskattning.

Möta folk med ett leende. Ha en bra attityd. Visa medkänsla. Komma i tid. Ge beröm.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Gråväder och boktips. Läs mer »

Ett arboretum.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag tipsa om ett härlig utflyktsmål när det så småningom börjar våras på Österlen. Nämligen Hälleviks arboretum, som ligger i norra delen av Stenshuvuds nationalpark.

Ett arboretum betyder ungefär en plantering av träd och buskar av exotiska slag. Just här finns en massa stora utländska träd och buskar, som under första hälften av 1900 talet lär ha planterats av den man som då ägde området. Carl Ekenstam, om jag inte missminner mig.

Dagen då jag och Stefan vandrade här var ovanligt mild och skön. Järnekens röd bär lyste upp i det vackra bladverket.

Platsen är nog som finast att besöka under våren. Men även nu under vintern, är här så himla vackert. Nu framträder alla de vackra trädstammarna så mycket bättre.

På Facebook läste jag en så gullig kommentar om just den här platsen på ett av mina blogginlägg. Ett minne från då mannen var en busig liten grabb. Såklart kan jag inte låta bli att citera honom här:

Plötsligt så hittade vi ett plantage med bambu. Detta var ju kanon tyckte vi. Vi bröt av en massa så vi fick ett redigt knippe.
När fiskarna kom iland så såg de vår bambu o så jä..a förbannad så de gav oss ”ett rapp i röven” var o en med bambun.
Vi fick gå tillbaka in i skogen o sticka ner bambun i jorden igen.

Ett besök här på vårkanten, det kan jag varmt rekommendera. Stäng då av mobiltelefonen och låt er översköljas av naturens egen underhållning. Fågelsången, den lilla bäckens porlande och Moder Jords bedårande konstverk.

Dagens citat:

Tro på det du har – det räcker. Tro på det du kan – det är nog. Tro på den du är – det håller. Tro på det som kommer – det kommer.

 

Ha en riktig skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Ett arboretum. Läs mer »

Den gamla kastanjeallén.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den där gamla slagdängan som Flamingokvintetten gnolade på under 70-talet, den måste väl ändå ha sitt ursprung här.

Den underbara kastanjeallén i Christinehof som kommer från fyra olika håll och möts i i ett charmigt litet kors. Ett kors som för mig är så väldigt välbekant. Så många minnen som jag har härifrån. Ännu gulligare var det då jag var barn och de stora hagarna var försedda med stora trägrindar i varje hörn. Som barn satt vi ofta uppkrupna på dem och spanade och tänkte ut roliga upptåg att hitta på.

Morgonen då jag och mina hundar vandrade här så kunde jag glatt konstatera att man nu ersatt några döda träden men nya. Sånt gör mig glad.

Jag strosade längs den stora hagen som vi alltid kallade för ”Långe ettan”, och kom fram till den lilla husklungan där Jägmästarbostaden ligger. Det stora pampiga huset, där Tastecelebration idag håller hus.

Jag gick nerför backen och njöt av de charmiga små husen med sina gamla, mossbeklädda halmtak.

På ängen vid Kullamad ringlade Verkeån sig vackert fram i landskapet.

Så passerade jag det gamla Hospitalet. Ett hus som lär vara från mitten av 1700-talet och då upprättades för att vara fattighus och sjukstuga.

Med en låt av Flamingokvintetten snurrande i mitt huvud, fortsatte jag min vandring mot Alunbruket … men det får ni kanske hänga med på en annan gång.

Dagens citat:

Om du tror att äventyr är farligt, prova tristess, den är dödlig!

För att finna äventyr behöver man inte fara till andra sidan jordklotet. Upptäckter och äventyr kan man hitta precis överallt, om man verkligen bestämmer sig för att se dem.

Ha en fin dag och kram Annika

 

Dela gärna
     

Den gamla kastanjeallén. Läs mer »

Visst kan det vara vackert, visst…

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Visst kan det vara vackert med gråa mulna vinterdagar, visst… Men alltså, inte i tre hela långa månader!

Till och med jag börjar tröttna och få nog. Jag  letar i arkivet efter vackrare foto istället. Nog för att det kan bli väldigt fint att ta bilder i gråväder också, men efter en tid så försvinner inspirationen en smula.

Nej idag får ni hänga med på ett lite mer privat inlägg. Till exempel kan jag berätta att min övningskörning med lilla hunden Lykke nog börjar göra framsteg. Jag övar henne helt enkelt i att åka bil utan att vända ut och in på sin lilla mage och spy som en kalv av åksjuka. Jag testade ju allting efter konstens alla regler. Hon fick sitta på olika ställen i bilen, hon fick hoppa över frukosten och hon fick små rosa, roliga piller. Inget hjälpte. Nu bara kör vi, och hon får hänga med. Det går bättre och bättre.

Mest tid i mitt liv tar såklart mitt jobb. Jo för jag har ett alldeles vanligt jobb också. Men det är inget kul att blogga om det. Kontorsråtta ut i fingerspetsarna. Nej, betydligt roligare är det ju att skriva om hur det är att vara mormor. Det är fantastiskt!!

Jag älskar när min dotter kikar hit med lille Tjabokillen. Babygos och hundmys i en enda salig röra.

Nu när jag är mormor så måste jag ju hinna med sådana där typiska mormorsgrejer också. Som att virka små alster till vår lille Scott. En filt att mysa under vid middagsluren till exempel.

Är man mormor så är man.

Dagens citat:

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. //Astrid Lindgren

Ha en riktigt fin torsdag önskar jag er alla och avslutar med en bild av hur det kan se ut hemma hos oss en vanlig kväll framför TV:n. Snacka om utstuderad…

Kram Annika

Dela gärna
     

Visst kan det vara vackert, visst… Läs mer »

Där det nappar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Där det nappar. Läs mer »

Marken jag känner så väl.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns en plats som jag känner mer än alla andra platser. Det finns en väg som för mig är så välbekant. En plats jag lärt känna som barn. Men i likhet med mig själv så har vägen förändrats en smula. Jag själv har förmodligen blivit lite vidare och bredare över vissa partier. Medan min väg med åren har krympt. Från att ha varit en körbar grusväg, finns nu bara en smal stig kvar.

Vägen till mitt barndomshem. Den lilla vägen till Skoghem.

I helgen när jag vandrade längs med Verkeån vid Christinehof, så kunde jag inte motstå lusten att svänga ner om till Skoghem. Mina båda småhundar var vilda av glädje och skuttade glada upp och ner vid min sida.

Jag hittade tillbaka till ”stora stenen”. Den sten som vi barn så ofta lekte vid. Den gräsliga graffiti som vi en gång försett den med, var sedan länge borta och hade ersatts av grön mossa istället.

Nere i den lilla dalen forsade bäcken som vanligt fram. Jag log igenkännande när jag fick syn på den märkliga lilla vattenkällan som alltid funnits där. En liten källa med alldeles rödfärgat vatten, förmodligen från traktens speciella alunskiffer. Alla minnen fladdrade som en flashback upp i mitt hjärnkontor. Alltså, ni anar inte hur mycket kul man som barn kan ha med en sådan här bäck och lite rödfärgat vatten…

En lång stund stod jag där vid den lilla bäcken och njöt. Naturen hade förändrats, men ändå inte. Allt var så väldigt välbekant bara lite åldrat.

Så vandrade jag tillbaks igen på den väg jag gått så många gånger förr. Upp mot den lilla gulliga brandstationen och allt annat välbekant där i Christinehof.

Dagens citat:

Vi föddes en dag. Vi kommer att dö en dag. Vi kan förändras på en dag. Och vi kan bli förälskade på bara en dag. Allting kan hända, på bara en dag.

Se alltid framåt, men plocka fram de fina minnena och njut av dem lite då och då.

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

 

 

Dela gärna
     

Marken jag känner så väl. Läs mer »

En morgon jag minns.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det finns så många morgnar som ser nästan precis likadana ut. Allihopa flyter de liksom ihop i minnesbanken efter ett tag. Men så finns det några dagar som jag kommer ihåg sådär lite extra mycket.

För nästan precis fyra år sedan hade vi det kallt här i Gyllebo. Isen hade börjat lägga sig på sjön.

Lite pudersnö låg på marken och morgonen var så vacker.

Längst ute på sjön, där isen ännu inte hade hunnit frysa till, samlades alla gässen. Där ute är det lite strömt tror jag, eller så är det för att alla fåglarna sprallar så med fötterna så det inte så lätt blir is där. (förresten – sprallar är nog skånsk dialekt och betyder sprattla)

Det var en alldeles särskilt vacker morgon, och jag minns den så väl.

Dagens citat:

Måndagar suger inte. Ditt jobb suger.

Jag är tacksam att jag har ett jobb och jag är tacksam att få uppleva just den här måndagen. Jag önskar er alla en härlig dag.

p.s Idag ska jag åka till blodcentralen och lämna blod. För 50:e gången. Det borde alla som har de rätta förutsättningar också göra. Det känns knappt och räddar liv! Bara gör det, ni som kan!!

Kram Annika

 

 

Dela gärna
     

En morgon jag minns. Läs mer »

Rulla till toppen