Det bästa man har.

Hejsan.

Det bästa man har … ja det sätter man på bordet. Precis så lyder väl ett talesätt?

Det talesättet har nog min käre Stefan tagit på fullaste allvar. För såklart skulle hans käraste små vänner få sitta på bordet när vi fikade. Det tyckte i alla fall både han och de två små juvelerna.

– hur skulle det sett ut om Johnny levde och han satt uppe på bordet när vi åt, gnällde jag, som inte alls är av samma åsikt vad det gäller hundars rätt att få sitta på bord.

Nu brukar inte våra hundar få göra precis som de vill, utan det här får nog ses som ett unikt undantag. Det var den där mysiga dagen då vi var på vandring i nationalparken och avslutade med en fika vid Hälleviks lilla kås.

När jag träffade Stefan för sisådär tjugo år sedan, så gjorde han klart för mig att han INTE tyckte om småhundar. Det skulle vara stora rejäla hundar och helst med sinne för jakt. Fast man ska ju inte vara sämre än man kan ändra sig… Och ändrat sig, det har han sannerligen gjort, det har jag märkt.

Även om våra små pomeranianhundar inte direkt lämpar sig för tuff vildsvinsjakt, så har de både jakt och bevakningsegenskaper, trots sin litenhet. På långt håll gjorde de oss den här dagen uppmärksamma på att någon kom tassande i skogsbrynet. Vem kunde det vara?

Det var Stefans bror som kom vandrade för att kolla till sitt fiske, och såklart fick även han en slurk kaffe.

Bröderna Olsson inspekterade och konstaterade att det var högt vattenstånd. Sedan tittade vi till Hälleviks lilla gulliga blåsippa, innan det var dags för oss att dra mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag älskar män. Inte för att de är män, utan för att de inte är kvinnor.

Ha en fin dag och kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”Det bästa man har.”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top