Den lilla vita fyren på Österlen.

Hej hej

Förra helgen då jag och Stefan var på vandring så hade jag siktet inställt på min favoritplats. Den där gulliga lilla vita fyren som står längst ut på udden nedanför berget i Stenshuvuds nationalpark.

Stefan som hade ådragit sig ett rejält ryggskott och kom direkt från ett akutbesök hos sin sjukgymnast gick med små försiktiga kliv över stenarna.

Att sitta på stenhällen vid den lilla fyren och dricka sitt morgonkaffe är nog bland det bästa som finns. Även om det förstås är lite klurigt att ta sig dit. Särskilt om man har både ryggskott och en stelopererad fot.

Trots att jag lockade och försökte visa hur klättringen skulle gå till, så var Stefan skeptisk och tveksam. Med all rätt.

Och kanske hade det varit dumdristigt att locka med honom ner där, för tänk om jag inte kunnat få honom med tillbaka… Då hade han fått flytta in och bosätta sig i den lilla vita gulliga fyren.

Jag skulle kunna komma dit varje dag med mat och förnödenheter åt honom. Vackra soluppgångar det skulle han fått njuta av i alla fall, för det har jag sett med egna ögon. Ingenstans är en gryning så vacker som just här.

Nej, man vill väl inte ha sin man fast vid en liten vit fyr på Österlen, hur vackert det än må vara där.

Vårt kaffe drack vi på en annan vacker plats, lite mer ”handikappanpassad” kan man säga. Det får ni kanske se en annan gång.

Dagens citat:

Det finns ingenting som är så skönt som att ha det bra och ingenting som är så enkelt. // Tove Jansson

Jag hoppas att ni får en riktigt bra söndag, skönt och bra på alla vis.

Kram Annika