Familj – Sida 68 – Gylleboannika

Pizza på stranden.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 15 augusti, 2017 / Allmänt, Kiviks Hamnkrog, pizza, Stranden / 2 minutes of reading

Hejsan

Den där kvällen då jag hade tjatat mig till sommarens stora ”tösafotografering”, började vi med pizza på stranden. Man kan kalla det en slags muta om man vill …

Mums! Det finns nog inget bättre ställe att avnjuta en god pizza än just på en Österlensk sandstrand.

Min tanke var att bjuda mina rara små flickor på maten …

Nu blev det istället Kiviks Hamnkrog som bjöd oss alla på de ljuvligaste pizzorna.

Tusen tack, världens snällaste Biray på Kiviks Hamnkrog

Vi var alla vrålhungriga och slängde oss över maten.

Så är det något med sjön och havet som triggar igång hungern.

När man äter pizza på stranden, uppskuren i små trianglar, så känns det liksom lite mindre och inte alls lika mättande och fettbildande som att sitta med kniv och gaffel på en restaurang.

Mätta blev vi!!

Bästa sättet att få fart på energiförbrukningen är löpning.

Förste tjej vinner …

Den här kvällen fick jag en passande filmtitel upp i min hjärna… ”släpp fångarna loss, det är vår”…

Eller så kan det liknas vid ett kosläpp på våren ….

Som alltid är det nog lilla Emmy som är familjens clown.

Vår älskade galenpanna som alltid bjuder på sig själv till hundar procent.

Och jag, jag var ju också tvungen att bjuda till litegrann… om än något skeptiskt!

Dagens citat:

Den som väntar på något gott

väntar 15 minuter en kvart.

Hoppas ni också ha gjort lite halvgalna saker i sommar.

Saker som ni kan skratta gott åt när vintern kommer … fast man kan ju göra nya halvgalna saker då också.

Skit i vad alla tänker och säger, se till att göra saker som får er att skratta så tårarna rinner.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Pizza på stranden. Läs mer »

Årets dotterfotografering.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 12 augusti, 2017 / Allmänt, I Vik, Prästens badkar, Sommarbilder 2017 / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera.

Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.

Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.

Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …

Så var det då dags för årets bilder.

Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.

Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap

…. totalt vilt och galet ….

Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.

Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.

Ljuvliga minnen att ha.

Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.

Någon fotograf är jag inte och jag tackar envist nej till alla förfrågningar om fotojobb.

Men att stå bakom kameran och se sina egna döttrar genom linsen, är en helt annan sak.

Jag älskar deras sätt att bjuda på sig själv. De är så härliga och det är så kul att spara bilderna som kära minnen.

Så var det då dags för ”Årets Bild” , och så här blev den!!

Frihet så det stänker om det!

Ja, visst måste det vara Österlens vackraste vy. Den mot Stenshuvud.

… eller som en killkompis till Emmy skrev ”man skulle varit sjöman” ….

Men allting har ett pris, och jag hade ju lovat att själv ställa mig framför kameran precis som töserna, den här kvällen …

Och har man lovat så har man ….

(förlåt världen, jag ska hålla mig bakom kameran ett tag framöver)

Dagens citat:

Välkommen till familjen Circus.

Ny föreställning varje dag.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Årets dotterfotografering. Läs mer »

Äntligen är vi samlade.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 9 augusti, 2017 / Allmänt, familjen Gyllebo, nära & kära, sommarkväll / 2 minutes of reading

Hejsan.

I min familj är det sällan alla är hemma på samma gång.

Mina döttrar är ofta spridda över hela jordklotet, så det blir liksom inte många tillfällen då vi kan vara samlade tillsammans allihopa.

Men så äntligen!!!

Det blev en underbar kväll med hela min älskade familj.

Det blev inget märkvärdigt alls. Lite västerbottenpaj, smörstekta champinjoner och en massa goda ostar. Korv såklart och god frukt.

Emmy hjälpte mig i köket.

Amandas racerkille, Jimmy, kom. Liten trött och sliten efter en arbetsdag i sin lastbil.

Jag älskar att ha mina nära och kära runt mig.

Och såklart njöt jag av kvällen för fulla muggar.

En massa småplock, lite vin och vips har man sommarens lyxigaste måltid.

Så himla gott!

Vi satt där vid matbordet länge, länge och åt, småpratade och hade det så bra.

Stackars min Stefan … ännu äter han en stor mängd mediciner som gör honom trött, svullen och halvkass. Efter middagen intog han sin TV-soffa, medan vi andra drog fram sällskapsspelet i trädgården. Monopol såklart!

Och efter som jag är lite halvt galen så bjöd jag på glögg och lussebullar till kvällsfikat.

Något Andréa ju annars missar där borta i Canada när det är jul.

Sommarens finaste kväll – alla kategorier.

Dagens citat:

Vandra med

människor som

förfriskar din själ,

som tömmer dig

på stress och fyller

dig med energi.

Min underbara familj som betyder så mycket för mig, som ger mig så mycket tillbaka.

Ni glömmer väl inte att berätta för just era nära och kära att de är betydelsefulla?

En av mina döttrar sa för några år sedan ”mamma, din kärlek behöver vi aldrig tvivla på” …

… YES!, tänkte jag, jag har lyckats!

Kram på er

Annika

Dela gärna

Äntligen är vi samlade. Läs mer »

Camilla ♥

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 3 augusti, 2017 / Allmänt, ALS, camilla / 1 minute of reading

Igår somnade min fina älskade kusin Camilla stillsamt in.

Jag önskar jag kunnat lägga armen om och beskyddat dig Camilla. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunnat rädda dig från djävulens sjukdom. Jag önskar så att din familj fått ha dig kvar, att de fått njuta av allt det där som var så mycket DU. Ditt alldeles speciella skratt, ditt underbara, raka, ärliga sätt och din härliga humor.

Som jag kommer att sakna dig min fina kusin. Sov gott ♥

Mina tankar går till Camillas familj, hennes man, barn, syskon och föräldrar. Och hennes älskade lilla hund.

Jag tänker och sörjer med er.

Kram och Kärlek från mig.

Annika

Dela gärna

Camilla ♥ Läs mer »

Österlenleden, del 2

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 2 augusti, 2017 / Allmänt, Bengtemölla, Brösarps norra backar, Hallamölla / 3 minutes of reading

Hej och gomorron.

Nu måste ni ju få hänga med oss på slutet av vår vandring längs Österlenledens etapp nummer 6.

Det var jag och min dotter Andréa som vandrade från Vitemölla till Vantalängan, en dag i förra veckan.

Från Vitemölle hade vi nu kommit fram till vackra Skepparp.

Vi njöt av de vackraste hus man kan tänka sig. Jag minns att jag redan när jag var liten var väldigt förundrade och betagen av det vackra huset med halmtaket på. Och ännu är det precis lika förtjusande vackert tycker jag.

På ett annat ställe kändes det nästan som om vi var tillbaka på Bali med dess risfält i våningar.

Så kom vi fram till Bengtemölla, och det var där vi gick lite vilse. Istället för att följa Österlenleden hamnade vi istället på Skåneleden. Fast det gjorde inte så värst mycket egentligen …

Där vid Bengtemölla pausade vi, Andréa tömde skorna och jag förevigade det hela.

Sedan bar färden vidare och vi passerade Talldungen. Eftersom våra magar börjat knorra lite och vårt vatten var slut smög vi in där och fick vår vattenflaska påfylld. Något att äta gick det inte att få förrän mot kväll till, så vi fick dricka lite mer vatten bara. Vackert är det där på Talldungen!

Jag minns svagt att jag någon gång i livet gått Lucia här, då det var ålderdomshem förr i tiden.

Vidare gick vår färd genom Brösarps by, vilket ju inte alls var meningen.

Fast det var ganska så trevligt ändå, eftersom vi stannade till vid en secondhand affär som heter Salto Mortal. Den här platsen känner jag bra till. Väldigt bra. Här har jag varit förut … fast då var det kärlek och ungdomsförälskelse som drog … det var en annan tid, nästan ett annat liv känns det som … Men minnena bubblade …

Så fick det vara nog med nostalgi.

Vår färd gick vidare uppför Torparebron och ut över Brösarps Norra backar. Över oss svävade en glada. Fågeln som symboliserar kommunen vi befann oss i, glada Tomelilla.

Det är så underbart vackert där på Brösarps backar. Ja, man måste faktiskt ta små glädjeskutt emellanåt.

Och ett tu tre så var vi framme vid Vantalängan.

Här var egentligen etapp 6 slut.

Men vi hade mer ork kvar i våra ben, så vi enades om att vandra vidare mot Hallamölla. Och så fick det bli.

Underbara små fjärilar lekte i solskenet och vi vandrade genom den härligaste lövskog ni kan tänka er.

Längs den brusande Verkeån gick nu vår färd.

Så var vi då framme vid Hallmölla och dess magnifika vattenfall.

Men här tog min kraft slut … inte direkt kraften, utan det var som om höfterna liksom stelnade till och inte var så medgörliga längre. Jag tittade längtansfullt på de hästar som passerade och önskade att jag kunnat sitta upp på en hästrygg för en stund bara.

Vi ringde efter vår livlina, som stod beredd att hämta hem oss när vi tröttnat på vår vandring.

Tack Stefan för skjutsen hem ♥

Jag kan verkligen rekommendera att göra en liten vandring såhär. Kostar inget, mer än slitaget på skorna. Ger finfin, gratis motion och en massa frisk luft.

Att få göra det här med min dotter känns så skönt. Det går lätt att prata, samtidigt som vi upplever något nytt tillsammans som vi kan spara i vår minnesbank. Fina minnen som vi skapar tillsammans.

Tack Andréa ♥

Dagens citat

Det tjänar inte

mycket till att vara

med om något

spännande om du

inte kan dela det med

någon.

//Nalle Puh

Hoppas ni mår bra och tack för att ni vill hälsa på här på bloggen. Kanske kan jag inspirera er till små utflykter i just er egen närmiljö.

Kram Annika

Dela gärna

Österlenleden, del 2 Läs mer »

Österlenleden del 1

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 31 juli, 2017 / Allmänt, Etapp 6, Kivik - Vantalängan, Österlenleden / 2 minutes of reading

Hejsan.

En dag förra veckan valde jag och min dotter, Andréa, att ta en vandrardag på vårt underbara Österlen.

Vi beslöt oss för att välja etapp 6 på leden. Det är en sträcka mellan Kivik och Vantalängan som ligger vid Brösarp.

Tidigt på morgonen fick vi skjuts av Stefan till Vitemölla, där vi tyckte att vi ville starta den här vackra morgonen.

Det var en helt lagom väder för en vandring. Lagom varmt, lagom kallt och lagom vind.

Väldigt lagom helt enkelt!

Där på Vitemöllas norra strand hade några valt att ta sig ett morgondopp när vi passerade.

Det är så vackert där på stranden mellan Vitemölla och Haväng.

Ett alldeles speciellt ljus tycker jag att det är precis här.

Där på stranden vid ett ensamt träd har någon placerat en vacker träfåtölj. Den står bara där i ur och skur och bli grå och vindpinad. Den är så otroligt vacker och inbjuder till en stunds ro för kropp och själ.

En söt duva trippade vid våra fötter där vid ensamma stolen.

Sedan passerade vi den vackra Stenörens ålabod. Om ålaboden kan man läsa mer här.

Vackra strandblommor växte där i sanden och på sina ställe fanns den där särskilda ”svarta sanden” som är lite sällsynt för just stränderna här.

Så var vi framme vid Haväng och Verkeåns vackra åmynning ut i havet.

Vi smög över bron och fortsatte ut över Havängs underbara fält.

Om inte vyn från bron över Verkeån är en av Österlens vackraste – då vet jag inte vad som kan vara finare …

En busig häst gick där på Havängsfältet och frossade i gräs med munkorgen på sned.

Alla sommarblommor som växte där tog nästan andan ur mig så vackra de var.

Vilda sommarblommor … ni vet ju, det är det bästa som finns.

Vår vandring fortsatte genom vackra Skepparp. Naturen förändrades till lite mer trollsk skogsnatur och vi strövade längs den lekande Verkeån.

Andrea svalkade sig lite i det kalla åvattnet innan vi gick vidare igen.

… vår vandring fortsatte, men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.

Fortsättning följer …

Dagens tänkvärda citat:

För att verkligen uppleva ett landskap

måste man promenera genom det.

Till och med en cykel går för fort.

Kanske har ni börjat jobba idag … jag hoppas ni får en fin dag oavsett vad ni hittar på. Njut av livet.

Kanske är jag redo för fler vandringar i veckan… vi får se.

Tack för att ni tittar hit.

Kram på er

Annika

Dela gärna

Österlenleden del 1 Läs mer »

Ikea är väl inget måste.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 30 juli, 2017 / Allmänt, gräsklippning, Ikea, joggingrunda / 2 minutes of reading

Hej på er.

När solen lyser med sin frånvaro så får man försöka hitta på lite småutflykter istället på sin semester.

Mellan regnskurarna passar jag såklart på att klippa gräs och pyssla i trädgården. För det växer så det knakar av allt regn nu.

En och annan liten groda räddar jag, för man vet ju aldrig om det gömmer sig en prins i någon av dem …

Så har vi varit på Ikea i Malmö. Asså, det här med Ikea är inte min melodi egentligen.

Efter en liten stund i varuhuset så stod vi åter på parkeringen och hade handlat klart. Det som låg i botten på vår stora pappkasse var några örngott och 6 stycken bordstabletter … Ganska onödiga inköp egentligen!

Och i min kropp spred sig en massa stresshormoner av alla intryck. Jag tycker inte ens om den där Ikeastilen.

Hahaha … vad gjorde vi här!?

Nej, det är nog bättre att jag håller mig hemma i Gylleboskogen istället.

Det är ju såååå mycket behagligare också.

Att vandra stilla i den regntunga morgonen är ljuvligt.

Eller att lunka fram sådär i ett alldeles lagom tempo, som känns nästan som meditation. Ja, det är tusen gånger bättre än att konka till Ikea egentligen.

Dagens tänkvärda:

Det finns inga måsten

i livet.

Allt du gör är

handlingar av dina

egna beslut.

Du måste inte ens äta

eller sova – det är val

du gör för att överleva.

Så tänk igen, vad

måste du egentligen

göra idag?

Ja, inte tusan måste jag åka till Ikea fler gånger…. i alla fall inte på ett bra tag.

Ha nu en skön dag hör ni och tänk efter vilka ”måsten” ni egentligen har just idag…. kanske är ditt ”måste” att åka till Ikea ….

Kram på er och tack för titten.

Annika

Dela gärna

Ikea är väl inget måste. Läs mer »

Katten Felix och veterinär Andréa.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Hundar och katter / Av Annika Olsson / 24 juli, 2017 / Allmänt, katten Felix, sommarkväll, veterinär / 2 minutes of reading

Hej och gomorron

Det blev verkligen ett kärt återseende när min dotter, efter mer än ett år, åter fick träffa sin katt Felix.

Ja, nu är katten Felix ju mest Stefans gullegris, men Andréa är också delägare i kattskrället.

Då, den gången, när vi skulle köra iväg för att hämta och betala kissekatten Felix, visade det sig att Stefan fattades lite kontanter. Snabb som en vessla susade Andréa iväg för att hämta slantarna vi saknade. Hon ville gärna vara delägare i en så fin kattpojke sa hon bestämt.

Nu säger vi alltid att det ena bakbenet är hennes, resten av katten är Stefans.

Det är som om Felix vet att han tillhör Andréa lite grann, för han ser verkligen ut att älska henne.

Nu när hon kom hem var det som om han hälsade henne välkommen sådär lite extra mycket.

Sen blev det lite omvårdnad och pyssel.

Jag har i år använt Frontline mot fästingar, men på katterna verkar medlet inte ha full effekt i år.

Fästingar plockades och Felix njöt i fulla drag.

För människor och hundar är dessa förrädiska spindeldjur riktigt otäcka, då vi kan bli ordentligt sjuka av dem. Annat är det med katterna, som inte löper samma risk att bli sjuka. Fast det är inte särskilt kul för dem ändå såklart, att ha dessa blodsugare på sin kropp.

Det var inte bara katten som fick sig en genomgång. Hundarna fick bakläxa i tandborstning och de fick allihopa genomgå en rejäl munrengöring. Och lilla hunden Lykke fick en stor ”bebiskindtand” utdragen som hon förvånat svalde i ren förskräckelse.

Sen återgick livet till det lite lugnare slaget igen.

Vi åt kvällsmaten ute i lugn och ro och tog vars ett litet glas vin. Sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Mandelmanns Trädgård på TV4 Play.

Dagens citat:

Jag bryr mig inte

om vad någon tänker

om mig.

Förutom hundar – jag vill

vara omtyckt av hundar.

Kanske är det just det som är vår gemensamma nämnare – min och min dotters. Vår kärlek och passion för djur.

Jag vill gärna tro att en del av hennes intresse, är ett arv från mig, och att hennes yrkesval kan komma av alla de olika djur vi ständigt omgav oss med allt sedan hon var ett litet barn.

Hoppas ni alla har det bra.

Kram på er

Annika

Dela gärna

Katten Felix och veterinär Andréa. Läs mer »

Välgörande för både fötter och själ.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 23 juli, 2017 / Allmänt, Brösarps spa, Lises fotvård, lundsuniversitetssjukhus / 3 minutes of reading

Hejsan.

Åhhh, jag måste göra lite reklam igen…

Att gå till Lises fotvård det är minst sagt en ”lisa för både fötter och själ”.

Såklart är det fantastiskt skönt att få sina fötter ompysslade och redo för alla strapatser som väntar. Jag tänker på dessa stackars små fossingar som dag ut och dag in tar mig genom livet och bär upp hela mig och min tyngd.

Visst förtjänar de att vårdas lite extra någon gång!!

Där hos Lise blir inte bara fötterna glada. Jag kan lova att man blir glad i hela själen av underbara Lise.

Hon är en varm, mjuk och sprudlande glad fotterapeut. Ni hittar henne i Brösarp där hon har sin mottagning i samma lokaler som Brösarps spa.

Lika ofta som jag unnar mig ett besök hos frissan, lika ofta får mina fötter en rejäl dos kärlek där hos Lise i Brösarp.

Även Stefan har upptäckt hur välgörande det är och följer mer än gärna med mig dit.

Jag kan verkligen rekommendera att gå och få omvårdnad om sina fötter.

Lises fotvårds facebooksida med mer uppgifter hittar ni här.

Jag har varit otrogen …

Ja, efter alla år hos samma underbara hårfrisörska har jag varit hos en ny frissa i Tomelilla.

Först strulade jag själv till det med att dubbelboka mig, sedan gick min frisör så olyckligt och bröt foten i sommar.

Det blev alltså en akuttid hos en ung söt frisör på LUGG i Tomelilla. Hon tog sig ann mig när jag inte längre stod ut med mitt burr.

Men såklart ses vi igen till hösten min härliga frissa Marianne!!

I veckan har vi varit i Lund för ett återbesök hos Stefans doktor. Vi fick lite förklaring på vad som egentligen hände då när han blev så sjuk. Hur illa det egentligen var och hur dåliga värden han faktiskt hade då när vi kom in…

Nu är det bara att se framåt. Sjukdomen är kronisk, men förhoppningen är att det blir så pass bra att Stefan kan må bra och leva som vanligt ändå framöver. När man varit så sjuk så tar det en stund att repa sig, sa doktorn tröstande.

Han är brun som en pepparkaka och det gör nog att han ser ut att må bättre än han kanske egentligen gör.

Av medicinerna får han en rad biverkningar, bla är han darrig så han knappt kan knäppa en bild från sin telefon. Det där verkar inte störa honom, inte mer än när han tänker på den stundande jaktpremiären i augusti…

Jag vill passa på att tacka de vänner och bekanta som hela tiden hört av sig bara för att höra hur det står till, med både mig och Stefan. Er omtanke är guld värd för oss. Tack! 3♥

Lite hälsosam sallad på sjukhuset innan vi for hem till trygga Gyllebo igen.

Dagens citat:

Empati är som en muskel som växer sig starkare

för varje gång vi använder den.

Ha en fin dag alla ni.

Kram Annika

Dela gärna

Välgörande för både fötter och själ. Läs mer »

Kiviks marknad 2017

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 21 juli, 2017 / älgkebab, Allmänt, kiviksmarknad, markandsvimmel / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu har det varit Kiviksmarknad här hos oss på Österlen.

Redan på måndagen sparkade hela spektaklet igång. Jag älskar stämningen och känslan av marknaden.

För mig är det förknippat med såååå mycket minne. Här hittade jag tex. mannen som kom att bli pappa till mina tre döttrar. Så nog kan man göra fynd här alltid….

Men den här måndagen blev mitt största fynd att efter sju långa månader äntligen få se skymten av min äldsta dotter Andréa.

Plötsligt stod de bara där, hela gänget med Andréa i centrum!

Jag och Stefan strosade runt där på marknadsfältet.

Något att handla fanns det inte tyckte jag. Inget som jag ville ha åtminstone. Med handen på hjärtat så kör vi nästan bara dit för att träffa gamla vänner och bekanta.

Vi förvånades lite över att det var så väldigt mycket människor redan den här tidiga måndagkvällen.

Men så var det ju också det perfekta marknadsvädret.

Jag och Stefan har fått som en liten tradition att äta älgkebab, där på marknaden.

Den här kvällen verkade det som om alla andra också fått den traditionen, för jösses vilka köer. Bakom tältduken kunde jag se hur de stekte kött för glatta livet.