kiviksmarknad

Kiviks Marknad 2018

Hejsan
Vilket fantastiskt marknadsväder det blev i år.
Varmt, torrt och soligt.
Jag och Stefan brukar gilla att vandra runt på marknaden och njuta av folkvimlet och marknadspulsen. Fast i år var det inte så lätt med Stefan och hans onda fot.
Vi fick helt enkelt göra det bästa av det. Vi parkerade så nära marknaden det bara gick. Så laddade vi med en stor kanna kaffe åt honom, så han kunde sitta kvar i bilen med sin krycka och ändå njuta av marknadskänslan.
När vi blev hungriga tog vi med oss Stefan den lilla biten över vägen och köpte oss vars en langos.
Även om vi var sugna på älgkebab så smakade det fint med den varma langosen i solskenet också.
Jag och Emmy gick runt ibland marknadsstånden och kunde till sist konstatera att det inte fanns någonting vi ville köpa.
Fast det förstås…
I vanlig ordning drogs jag till korgarna. Jag vet inte vad det är med just korgar som lockar mig, men jag älskar just korgar i alla de former!
-mamma vad ska du ha den till, undrade Emmy när jag valde mellan de olika sorterna.
Ja det visste jag förstås inte, för korgar vill man bara ha, sedan hittar man alltid ett användningsområde.
-åhhhh den här liknar den mormor brukade ha, utbrast Emmy …
Såklart blev det en ny korg, och såklart en likadan som mamma Ingrid brukade ha.
När vi marknadsvimlat runt en god stund så drog vi oss ut mot backarna. För det är just det som är bra med Kiviks Marknad. Att man kan gå ut där och sätta sig och bara njuta av utsikten och andas lite frisk havsluft för en stund.
Är man på marknad så måste man köpa marknadskarameller. Det kvittar hur äckliga man nu tycker att de är. Det hör liksom till.
-mamma, ska du verkligen köpa marknadskarameller, ingen äter ju ändå av dem, kommenterade min dotter, när jag målmedvetet letade efter bästa karamellförsäljaren.
I bilen hem mumsade både hon och Stefan glatt på det halva kilo marknadskonfekt jag bjöd dem på.
Ja, det var väl det jag sa, det hör liksom till!!
Dagens citat:
Tänk när man får stå på månen och säga:
Vilken vacker fulljord det är ikväll.
Fler inlägg om Kiviks marknad hittar ni här:
Ha nu en riktigt härlig dag och ska ni på marknad, glöm inte att köpa marknadskonfekt!
Kram Annika

Kiviks marknad 2017

Hejsan.
Nu har det varit Kiviksmarknad här hos oss på Österlen.
Redan på måndagen sparkade hela spektaklet igång. Jag älskar stämningen och känslan av marknaden.
För mig är det förknippat med såååå mycket minne. Här hittade jag tex. mannen som kom att bli pappa till mina tre döttrar. Så nog kan man göra fynd här alltid….
 
Men den här måndagen blev mitt största fynd att efter sju långa månader äntligen få se skymten av min äldsta dotter Andréa.
Plötsligt stod de bara där, hela gänget med Andréa i centrum!
 
Jag och Stefan strosade runt där på marknadsfältet.
Något att handla fanns det inte tyckte jag. Inget som jag ville ha åtminstone. Med handen på hjärtat så kör vi nästan bara dit för att träffa gamla vänner och bekanta.
 
Vi förvånades lite över att det var så väldigt mycket människor redan den här tidiga måndagkvällen.
Men så var det ju också det perfekta marknadsvädret.
 
Jag och Stefan har fått som en liten tradition att äta älgkebab, där på marknaden.
Den här kvällen verkade det som om alla andra också fått den traditionen, för jösses vilka köer. Bakom tältduken kunde jag se hur de stekte kött för glatta livet.
 
Som inföding finns det gott om kända människor på marknaden.
Min fina kusin Lena stod plötsligt i andra kebabkön. Hon och hennes Claes gjorde oss sedan sällskap vid matbordet.
 
Ja en massa löst och olöst folk finns det där på marknaden, och jag älskar att träffa på dem alla.
I metropolen Kivik, som förmodligen har väldens vackraste marknadsplats.
 
Bäst på hela dagen var såklart detta …. mina döttrar och en hög med fina kompisar som jag älskar att träffa.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Nä ni tjejer, livet är ingen
saga.
Tappar du en sko vid midnatt
så är du inte Askungen,
utan riktigt full.
 
Såklart kan jag väl aldrig tro att någon av mina döttrar skulle berusa sig där på marknaden …
Fast jag hoppas att de såg till att ha ordentligt roligt, för det är de som ungdomar ska ha. Såååå jävla roligt!
För det viktigaste i livet – är just att ha roligt!
Ha det hörni – roligt.
 
Kram på er
Annika
 
p.s varför köper man  egentligen dessa äckliga marknadskarameller vartenda år? Kanske är det bara för det hör till …
 
 
 

När marknaden kom till byn.

Hej och gomorron.
 
Idag sparkar den stora marknadsveckan igång här nere hos oss på Österlen. Kivik, Tomelilla och Sjöbo.
För mig och min familj har det alltid varit något heligt över den där veckan som vi högtidligt kallar marknadsvickan. Den var liksom en milstolpe för hela sommaren när jag var liten. Man sa ofta … ”det får vänta tills efter marknaden”.  För alla skulle såklart gå på marknad så mycket det bara gick när jag var barn.
 
Nu brukar vi alltid köra en sväng till Kivik dagarna innan. Bara för att se när alla knallarna anländer till fältet. När de bygger upp allting.
 
Det där byggandet är inte riktigt som förr när jag var barn. Då spikades det med träreglar och fyrtumsspik så det ekade i nejden.
Nu kommer allting färdigt på stora långtradare istället. Stånden är tunna ostabila aluminiumställningar som knallarna själv tar med.
 
 
Nedanför fältet på den lilla ängen växer nu ängsblommor fridfullt i lugn och ro.
Annat var det minsann förr. Då kom de omtalade raggarna i karavan och slog ner sina läger där på ängen.
Det var ofantligt spännande att sitta på backen och iaktta deras vilda party där nedanför. Men allt det där är minnen nu. Liksom alla de porrtält som gav marknaden sin välkända karaktär i form av hest  skrålande och skrikande män som försökte locka besökare till sina liveshower.
Jag minns allt det där med ett romantiskt skimmer, även om det förmodligen inte var ett dugg romantiskt för de som i fyra hela dagar skulle utföra dessa liveshower …
(och ni som undrar vad liveshow är, får helt enkelt googla)
 
Inte ett enda foto från den tiden har jag…. kanske är det därför minnen är så starka.
 
 
Jag och Stefan körde en runda i Kivik som vi så ofta gör. Jag tror att om man som Stefan är född i hamnen i Kivik, så måste man dit lite då och då och känna den salta luften i lungorna.
Ett av mina favorithus där i Kiviks hamn är detta som ligger vid båtklubben. Jag undrar lite om de på byggnadskontoret hade en snäll dag då när de beviljade bygglovet … men häftigt är det tycker jag.
 
 
Vi avslutade vår kväll genom att gå och äta hos ”Eva på Torget”.
Alltså hörrni – gå dit! Så ljuvligt gott.
Vi valde entrecote. Den var så härligt mör och perfekt stekt. Till förrätt tog vi den spännande rätten svarvade potatis med löjrom och rödlök.
Jättegott alltihopa. Och en jättegullig personal. Tummen upp!
Skamsen över att ha missat denna lilla utsökta pärla förut, lovade jag mig själv att återkomma snart igen.
Tack Eva på Torget! Och såklart, tack Åke!
 
Hemsidan hittar ni här.
 
 
Minnen …
När vi satt där och njöt av maten, mindes vi tillbaka på tiden då stället var en enkel kiosk och byns naturliga tillhållsplats för ungdomar. Jag kan bara minnas att där var en kiosk, men Stefan minns såklart mycket mer …
På gaveln där vi nu satt, höll taxigubben till.
Som barn har Stefan åkt kälke längs hela den långa backen ner till hamnen. På den tiden fanns det inga saltbilar som sabbade allt det roliga för pulkasugna ungar. Det hände att grusbilen tog en runda på den isiga vägen ner mot hamnen, men då for alla byns ungar hem efter kvastar och vips var vägen isig och blank igen.
 
 
Sedan sa vi hejdå till Kivik för denna gången.
 
 
Dagens citat:
 
Förälska dig i livet lite
varje dag.
Leta efter de saker som
får dig att må bra.
 
Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter.
Tiderna är inte längre som förut, och numera startar min älskade Kiviks marknad redan idag. Kanske tar vi en tur dit. Äter en älgkebab, köper något onödigt och känner marknadspulsen i blodet.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top