Allmänt

Julblommor och dukat bord.

Gomorron
Jag hoppas ni alla mår gott och att ni har det bra såhär mitt i julen.
Jag har haft fullt med julbestyr och julen har liksom bara rusat på lite okontrollerat nu på slutet, utan att jag kunnat hejda den. Som om den plötsligt blivit som en skenande häst.
Julafton har vi firat här i Gyllebo med alla djuren och min familj.
En viktig sak på julen är ju maten. Den tycker jag ska vara god och vällagad såklart.
En annan sak som också är kul att lägga lite extra vikt vid är dukningen. Jag gillar att matbordet är vackert dukat och att det är mysigt runt om med blommor och levande ljus.
Så här blev årets juldukning hemma hos oss.
En bukett vackra, fräscha blommor mitt på bordet gör så mycket för julkänslan tycker jag.
De vackraste silverbesticken och finaste glasen såklart! Spara dem inte i skåpen, utan använd dem så ofta ni kan.Julafton är ett tillfälle så gott som något.
Att pynta och duka inför en härlig middag är så himla roligt.
Ett annat viktigt rum att göra i ordning när man ska ha gäster är ju dasset.
På toaletten tronar en härlig bukett med amaryllisar. Jag gillar verkligen känslan av den lyxen med färska blommor både här och där.
Ja kära ni, jag hoppas ni har det bra och är nöjda med era julklappar.
På mig väntar en dag med svärmor som gäst. Så jag önskar er alla en god fortsättning på julen, och återkommer med fler julbilder lite senare.
Dagens citat:
”Att öppna julklappar ger dig en stunds glädje,
att öppna ditt hjärta ger dig ditt livs glädje.”
En stor kram
Annika
Dela gärna

Julblommor och dukat bord. Läs mer »

Min lille gran, du är så fin …

Gomorron.
Så är det då lillejulafton. Hos oss har både julgranen och misteln nu kommit på plats inne i huset.
Här hemma brukar julgranen inte få komma in förrän tidigast två dagar före julafton. Det är en tradition och vi har alltid så mysigt när vi klär granen tillsammans.
Så egentligen är det där myset viktigare än själva julgranen.
I år har vi en riktigt fin gran. Det är en kungsgran som kommer från en lokal julgranshandlare här på Österlen. Jeppsons granar utanför Gärsnäs.
Vissa år har vår julgran varit allt annat än vacker. Fast egentligen spelar det ju ingen roll. En ful liten gran har ju också sin charm. Och som sagt, det viktigaste för mig är ju myset.
Som vanligt åker allt mitt gamla julgranspynt fram. De guldiga änglarna som Emmy gjort av makaroner och fjärilspasta. Den sura garntomten som Amanda gjort i skolan och de små gunghästarna i guld som jag fått av min mamma för länge sedan.
Men jag har också lite exklusivt pynt från Georg Jensen som jag fått av Andréa. Alltihopa i en skön, salig blandning. Varje sak så värdefull för mig.
Nytt för i år är en rar liten primadonna och en vit enhörning.
Och såklart, som alla år, är nu även en  mistel upphängd. Jag älskar mistlar. Jag älskar känslan av att det liksom ligger kyssar på lur i hela huset. stora härliga julpussar.
Ja, jag tror faktiskt att Stefan också gillar det här med mistlar.
Ett år var han alldeles vild och galen, då gav han sig till och med på tomten …
Dagens citat:
”Om julen inte finns i ditt hjärta kommer du inte heller att finna den under granen”.
Hoppas ni alla får en underbar lillejul och lördag. Jag ska koka skinka och fixa klart med all julmaten, sedan tjuvstartar vi med lite mysig samvaro i glada vänners lag. En klapp till julklappsspelet ska inhandlas. Jag vet redan vad … något som säkert kommer till nytta … någongång …
Ha det härligt mina fina läsare
Kram Annika
Dela gärna

Min lille gran, du är så fin … Läs mer »

Tjuvstartar med julklapparna

Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har det härligt i julstöket.
Hos oss firar vi lite jul varenda dag nu. Sådär lite ”huller om buller” som det blir när man är separerad och det finns bonuspappor, nya män, extra familjer, styvmödrar och gamla x med i bilden.  Men med mycket hjärta och kärlek så är det bara helt underbart. Och jag är nog den lyckligaste kvinnan på den fronten, för jag har inte skilt mig på ett tråkigt vis – nej jag har istället bara fått så många fler underbara personer in i mitt liv. Och fina, goa vänner får man aldrig någonsin för många av.
I helgen fick vi fira julafton med min dotter Amanda och hennes pojkvän Jimmy.
Eftersom de båda ska åka utomlands över hela julhelgen, så enades vi om en lämplig dag för julaftonsfirandet.
Vi samlades hemma hos mina flickors pappa och hans underbara sambo Gunilla, för lite glöggmys.
De båda bor tillsammans i den lilla charmiga gården där våra döttrar är födda och uppvuxna.
Vårt glöggmys startade med att vi fick vår äldsta dotter Andréa på tråden. Mitt i glöggmyset ringde min telefon. Alla blev delaktiga i samtalet över internet och det kändes nästan som om hon också var med, fast hon var långt borta i USA för tillfället.
Tänk så praktiskt det är med internet!
Sedan mös vi vidare med vår glögg. Såklart gick mina tankar till min lilla Emmy också, som ju är i Australien.
Men det var inte så länge sedan vi pratades vid, och då var allting bra. Även om hon jobbar mycket så återstår bara någon månad, innan hon ska resa vidare i världen.
Vi fortsatte vår underbara ”Tomten är far till alla barnen” julafton.
Vi åt en härligt god middag och bara njöt av kvällen.
Så var stunden kommen till de viktiga julklapparna.
Även om vi egentligen inte ska ge varandra så mycket, så blir det alltid lite halvgalna, fina och roliga saker.
Den finaste julklappen fick vi av Amanda och Jimmy. Som vi skrattade!
Hemma i Gyllebo har Stefan byggt en sorts isolerad låda åt katterna där de kan söka skydd då vi inte är hemma, eller som de kan gå in i på natten. Den står under en bänk på vår veranda. Eftersom den där lådan såg lite tråkigt ut, så frågade jag Amanda för länge sedan om hon ville måla en skiva som vi kunde limma på för att piffa upp den där lådan lite.
Det var den skivan hon gjort klar nu..
Visst är den helt underbar. En målning på alla våra älskade djur!
(från vänster: Johnny, Molly, Lykke, Judith och Felix)
Vi blev alla väldigt glada för våra julklappar. Jag och Gunilla fick fina underkläder från Odd Molly, Stefan fick Zlatan kalsonger och Låke fick en hel kartong av goda coockies ….
En helt fantastisk julafton.
Ett stort tack till min underbara familj, till Låke och Gunilla – det är alla ni som berikar mitt liv!
Kvällens citat:
Utan en pluspol och en minuspol
skulle livet sakna gnista.
Det är viktigt att det slår gnistor om livet, men var ödmjuk och visa respekt, det vinner man alltid på.
Ha en fin kväll
och till Amanda och Jimmy vill jag önska en underbar semester såklart.
Kram Annika
Dela gärna

Tjuvstartar med julklapparna Läs mer »

Det skånska vädret.

Hejsan och gomorron.
Så var det då tillbaka igen…
Det där vanliga skånska vädret.
Här hos oss har det åter varit regnigt, blött och  grått.
Nere vid sjön är vattenståndet så högt så träden vid vattenkanten nu står ute i sjön. Kanske är de små träden nu liten häpna över att plötsligt ha blivit vattenväxter.
Ja, det finns ingenting man kan göra åt det där med vädret.
Mitt bästa tips är att proppa i sig vitaminer som bara den. Till exempel D-vitaminer nu när solen lyser med sin frånvaro. Lite omega 3 och 6 skadar ju inte heller, så får hjärnan vad den behöver.
Så brukar jag ta magnesium, eftersom att det känns i hela kroppen att det är bra. På hälsokostaffären så kan de nog förklara varför det är bra, jag nöjer mig med att känna att det gör nytta.
Sedan dansar jag ut i den friska luften. Då går det bara inte att deppa över en sådan bagatell som vädret!
Man måste göra det bästa av allting tycker jag.
En sak som är fantastiskt härligt, är att sätta på sig springkläderna och ge sig ut och jogga.
När det är såhär slaskigt och geggigt brukar jag låtsas att jag är med i en springtävling som heter tjurruset.
Med lera upp i nacken och över hela ryggen kan jag lova att det inte går att deppa ner sig.
Eller, ja lite deppigt är det ju när man ska ta hand om tvätten sen …
Även om det är ok med gråväder för min del, så hade jag blivit jätteglad om jag vaknat upp till lite snöfall en tidig morgon.
Jag är säker på att det kommer när moder natur tycker att det är dags. Tills dess knapprar jag vitaminer och gör vad jag kan för att stå ut tills solen vill väcka oss alla till liv igen.
För att hålla maken min också på gott humör, så är bästa sättet att servera honom en god och vällagad middag.
En dansk fläskstek kan få den suraste byggmästare på väldigt gott humör, det vill jag lova.
Kanske funkar det på fler som behöver muntras upp?
Testa. Så enkelt och så gott.
Dagens citat:
Hur man skapar en bra dag
Le åt främlingar.
Ta det lugnt.
Säg, tack!
Ge många komplimanger.
Klä dig snyggt.
Använd parfym.
Observera och lyssna.
Var vänlig.
Skratta.
Önska andra en fin dag.
Hoppas ni får en fin dag. Jag och Johnny ska träna med våra tjänstehundskompisar idag och blir det tid över så ska kanske tomtarna få komma fram i stugan idag.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Det skånska vädret. Läs mer »

Lunchdate.

Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika
Dela gärna

Lunchdate. Läs mer »

Andra advent och den första snön.

Gokväll i stugorna.
Så himla mysigt det var att vakna upp den här söndagmorgonen.
Den första snön hade fallit här i Gyllebo.
Som alltid var jag upp tidigt. Jag älskar de där först timmarna på dagen. Med levande ljus och känslan av att ha en hel orörd dag framför mig.
Den första koppen kaffe. Det är min bästa tid.
När dagen började gry och det blivit så pass ljust så det gick att ta lite hyfsade bilder, hoppade jag i mina kängor, ställde upp mitt iso på kameran och knäppte årets första snöbilder.
Så fint det blir bara av lite vitt puder på marken.
Hoppas ni har en underbar söndagskväll.
Jag njuter för fulla muggar av advents- och julkänslan som sakta smyger på här hos oss.
– Jag undrar om det är försent att börja vara snäll nu ….. !?
Kram på er alla
Annika
Dela gärna

Andra advent och den första snön. Läs mer »

Redan dags att tända andra ljuset.

Hejsan.
Nu får jordklotet allt bromsa in i sitt snurrande och den stora tidsmaskinen borde slå i nitarna och sakta in lite.
För visst är det galet hur fort tiden springer nu.
Det känns som det var igår vi tände det första lilla ljuset i adventsstaken och redan är det dags för nummer två.
Lika bra att tända på hela rubbet direkt tycker jag!
Jag har ett arrangemang med fyra blockljus som står i härlig vitmossa. Tanken är väl att man ska tända ljusen, ett efter ett för varje adventssöndag. Men det tycker jag är så himla fult, så här får de brinna allihopa på en och samma gång. Blockljus är liksom inte till för att agera adventsljus enligt mig.
Såklart har jag en traditionell adventljusstake där jag tänder ljusen i tur och ordning som det är meningen att man ska.
Så nu är det alltså redan dags för ljus nummer två.
Lite julbestyr har vi hunnit med under den gångna veckan.
Stefan och lilla hunden Lykke har fått en utegran på plats utanför stora fönstret i köket. Så himla mysigt och stämningsfullt när det är mörkt ute.
Jag har börjat att tillaga julmaten så smått nu. För maten är väl det viktigaste av allt?
Mycket köper jag färdigt, men vissa saker är inte alls gott att köpa färdigt. Brunkål tycker jag är en sådan sak. Jag älskar brunkål. Det är en av mina favoriter på julbordet. Brunkålen och skinkan …. Mums! Men det måste vara hemmalagad brunkål som är gjord på mitt eget vis.
En stor sats har jag nu klar som ligger och väntar i frysen på den stora dopparedagen.
Dagens citat:
Vi är inte bara här för att försörja oss.
Vi är här för att berika världen.
Idag kan vi väl hjälpas åt att berika världen. Kan vi inte hålla inne med gnäll
Låta bli att prata om sjukdomar och elände (hjälper ju inte om man nu inte är hos doktorn) och istället prata om positiva saker. Kanske tänka på att lyssna, istället för att bara tänka på sina egna repliker …
Ska vi inte prova med det?
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna

Redan dags att tända andra ljuset. Läs mer »

Julmarknaden på Bengtemölla

Hejsan.
För en vecka sedan njöt jag ju av en av mina absoluta favoritplatser – Haväng.
Efter det for jag vidare mot Brösarp och julmarknaden på Bengtemölla. Det är så bedårande fint där på den väldigt gamla gården.
Om mitt minne inte sviker mig så har den gamla kvarnen där anor ända från 1300-talet.
I somras när jag och min dotter avverkade våra vandringar på Österlenleden så passerade vi bla. Bengtemölla.
Vill ni ha lite sommarkänslor så hittar ni det härliga inlägget här.
Omgivningen är så vacker här.
Men den här dagen var marken frusen, och det passade så fint när Tomten smög inne på gården och grillarna var fulla med läckert gyllenbruna korvar.
Inne i logen stod marknadsknallar och sålde sina hantverk.
På den här marknaden fanns de sötaste små knallar man kan tänka sig.
Vänner till mig och så välkända för mig…
Tina Tånnanders Ljus
Lise Ericsson, fotriktiga strumpor och betonghantverk
Ingela Johnsson från Sjörröd med ljus, garn, ullfällar och en massa annat.
En bra stund strosade jag runt där på marknaden och insöp den sköna julstämning som fanns där.
Så slank det ner en grymt god grillad korv i min mage, innan jag styrde kosan mot Gyllebo igen.
Väl hemma igen piffade jag lite med blommorna i min klongvas.
I en blomsteraffär hade jag köpt lite roliga snittblommor. En sort som jag inte kan namnet på, men de är så dekorativa med sina roliga kottar. Det bästa med dem är att de står fint väldigt länge. Praktiskt tycker jag. Då kan man bara byta ut ”sällskapet” lite då och då och man har en vacker bukett länge.
Dagens citat:
”Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd.
När du visar respekt för den du pratar med och engagemang för det du pratar om,
kan det vara tillräckligt spännande med en viskning.”
Pssst …. ha en härlig lördag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna

Julmarknaden på Bengtemölla Läs mer »

Har storleken betydelse?

Hejsan
De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.
De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!
Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.
Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.
Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.
Mitt älskade hem.
Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.
Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.
Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.
Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.
En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.
Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.
Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.
Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.
Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.
För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?
Dagens citat:
LYCKA har inget bäst före datum
Ta ett djupt andetag och börja om igen.
Hoppas ni får en fin tisdag.
Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?
I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…
Kram Annika
Dela gärna

Har storleken betydelse? Läs mer »

Min favoritblogg får mig att minnas.

Hejsan.
Hoppas ni alla har en underbar måndag.
Julstämningen kryper på hos mig och som vanligt har jag kikat in på min absoluta favoritblogg idag. Som så ofta.
Jag brukar inte orka följa bloggar särskilt länge. Inredningsbloggar är kul för ett kort tag, sedan tröttnar jag. Det känns liksom så förutsägbart och alla känns  lika. Som att kika i en inredningskatalog från ett möbelföretag. Matbloggar blir jag bara hungriga av och får prestationskrav.
Men så är där en blogg som jag liksom fastnat för. Lite som en kär vän, trots att vi aldrig träffats i verkliga livet.
Det är bloggen om Sally och hennes hus.
Den här underbara Sally är en vit terrier. En westie. På pricken lik de vita små hundar som fanns i vår familj när mina barn var små.
Naturligtvis så är det inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härligt glada matte, Katarina.
Jag har verkligen fastnat för den här bloggen och tilltalas av Katarinas glada sinne, hennes underbara foto där en liten vit terrier alltid går att skymta någonstans i bild. Jag gillar att följa Katarinas inredningsintresse, då det stämmer in med min egen smak. Lite nytt blandat med gammalt, ärvt och nött.
Katarina är nog en person som alltid prioriterar glädje och skratt framför tristess och tråkiga måsten. Någon som verkar ta vara på livet fullt ut.
Att den lilla vita hunden sedan får mig att minnas min första egna lilla hund, Cliff, gör ju inte saken sämre.
Cliff kom in i mitt liv när min äldsta dotter var en liten bebis.
Jag älskade den här tuffe, lille terriern som jag tränade lydnad med på brukshundsklubben. Min Cliff var ganska duktig och kunde en massa kommandon … men bara när han själv ville… så som ju envisa terrierhundar för det mesta är.
Tyvärr skulle min älskade lille hund komma att ett relativt kort liv.
Vid 2,5 års ålder rymde den lille rackaren från mig en morgon. Efter ett par timmar stod det klart – han hade blivit påkörd på den stora vägen och jag var otröstlig.
Idag tror jag att Cliff springer på en äng med alla andra djur som funnits i mitt liv, och där i mitten sitter nog min fina mamma Ingrid och njuter av dem alla. Djurälskare som hon var …
Bara efter någon månad skulle det komma ytterligare en liten vit terrier in i mitt liv. En liten sorgsen 5-årig tik vid namn Busan.
Busan påminde lite om åsnan Ior i Nalle Puh, tyckte jag. Hon var ingen särskilt glad hund, utan mest ängslig och allvarlig. Kanske var det bara som det såg ut, eftersom hennes lilla svans på något vis var skadad. Istället för att stå rakt upp i luften som den ska göra på Westies, så hängde den lite krokig bara rakt ner.
Busan fick stanna i vår familj tills hon var en gammal hundgumma. Älskad av oss alla.
Allt det här får lilla fina Sally och hennes matte mig att minnas.
Vill ni också hälsa på hemma hos Sallys Hus, så kan ni klicka här.
Nu finns ju ett nytt gäng hundar i mitt liv, med minstingen Lykke i spetsen.
Dagens kloka citat:
Allt är vanebildande, så se till att
det du gör är vad du vill göra.
Några av er har kanske som vana att kika in här hos mig. Det gör mig glad och tacksam såklart.
Och skulle Sallys matte också hälsa på, så vill jag hälsa henne och tacka för alla fina inlägg, bilder och text hon bjuder på varje dag. Det som för mig har blivit en kär vana.
Ha det fint idag.
Kram Annika
Dela gärna

Min favoritblogg får mig att minnas. Läs mer »

Rulla till toppen