Allmänt

Klädd likt Nalle Puh och en smarrig saffranskaka.

Hejsan
Där här med min sjukskrivning det blev det inte mycket av med efter operationen.
Jag tog det lite nätt den första dagen, men sedan tuffade livet på som vanligt. För så är det när man är en egen företagare. Allting är på ju gott och ont.
Men det har verkligen inte varit några problem för mig.
En enda sak har jag fått tänka på bara, och det är att inte ha byxor som sitter åt i midjan.
-Men då tar man väl bara sin Nalle Puh outfit, tänkte jag.
Haha … jag visste väl att den skulle komma till nytta någon gång.
 
Att vara klädd som Nalle Puh passar sig synnerligen bra när man ska baka gula saftiga julkakor tycker jag.
Jag har ett recept på en jättegod mjuk saffranskaka med smak av ljus rom. Åhhh,, jag älskar den kakan, särskilt nu till advent och till den första glöggen.
Enkel och så himla god.
 
Det här receptet tror jag kommer från Leila bakar … men det är med recept som med tänkvärda ord – man vet aldrig riktigt i vilkens mun de varit i först.
Nåväl här följer i alla fall receptet på min saffranskaka:
 

·        3 st ekologiska ägg

·        2,5 dl strösocker

·        1 tsk vaniljsocker

·        50 g smör

·        1 dl mjölk

·        0,5 g saffran

·        1 msk ljus rom

·        3,5 dl vetemjöl

·        2 tsk bakpulver

·        1 nypa salt

·        smör och kokosflingor till formen

·        florsocker till pudring av kakan

 

·        Sätt ugnen på 175 grader.

·        Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.

·        Smält smöret tillsammans med saffran, rör i mjölk och rom, blanda det med äggsmeten.

·        Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.

·        Smöra och bröa en sockerkaksform med smör och kokosflingor. Fyll med smeten.

·        Grädda kakan i mitten av ugnen i 25-30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.

·        Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på en tallrik eller ett brödgaller. Pudra över florsocker.

 

På kvällen dukade jag upp för en av mina absoluta favoriträtter, för mig och min Stefan. Stekt ungtupp. Sååå himla gott det är!

 

 
 Dagens citat:
 
Det spelar ingen roll vem du brukar vara.
Det enda som betyder något är vem du
väljer att bli.
 
 
Tänd det första ljuset, luta er tillbaka och bara njut för en stund… det är nu som det är som bäst.
 
Kram Annika
 
 

 

Dela gärna

Klädd likt Nalle Puh och en smarrig saffranskaka. Läs mer »

Hyacinter, änglaspel och pissevär.

Hejsan
I veckan som gått har det nästan bara regnat och regnat. Så har det regnat lite till. Och däremellan har det blåst halvt storm också.
Här på  Österlen går allt sånt här sorts väder under en och samma benämning. Nämligen ”pissevär”.
Kanske är det ett drag från det danska språket, som är lite mer hårt och vulgärt, än vår fina riksvenska,
Vårt lite finare språk som känns mjukare och mer melodiskt än danskans mer direkta och ocensurerade.
Men jag bara älskar det danska språket! Jag är en liten gnutta avundsjuk på min dotter faktiskt, som numera behärskar danskan helt utan problem.
Ibland tänker jag på danska tyst i mitt huvud … ”jeg syns de er flott” ….
… kanske är jag lite halvknäpp ändå!
Men pissevär har det definitivt varit!
Även om det visst kan vara både mysigt och trevligt att sitta inne och kura i sin stuga, så blir livet lite lättare om det inte regnar småspik precis hela tiden.
Det känns nästan som om det inte vill bli riktigt dagsljus på hela dagen.
För att muntra upp mig lite har jag förgyllt vårt hem med både ljus och blomster.
Hyacinter såklart. Jag älskar dessa lökar. Den doften alltså!!!
Såklart sparar jag dem alltid när de blommat över och när våren kommer åker de ner i jorden i hopp om att de ska få ännu någon säsong med blommor där ute.
Nytt i huset är också det näpna lilla änglaspelet.
När jag var barn så hade vi ett likadant hemma. Jag tycker att det är så fint!
Nu hoppas jag att helgen kan bjuda på någon liten ynka solglimt. Och om det nu skulle vara för mycket begärt, så skulle jag bli väldigt glad om det här på Österlen kom en sådan där berömd snöstorm som inte finns någon annanstans i världen.
Nämligen ”itt sunt darrande redet snifnog …  ja en rejjell, redi bösa”!!
Dagens tips:
Tag ut lite glädje i förskott när du
har tråkigt.
Japp, det bästa uttaget man kan göra skulle jag tro.
Varför inte leta upp några gamla foto som man kan skratta åt …
Det här är ingen bra bild – men ganska rolig ändå, med den där obehörig figuren i bakgrunden.
Typiskt katter!!
Ha det fint, skratta mycket och njut av en härlig lördag.
Kram Annika
Dela gärna

Hyacinter, änglaspel och pissevär. Läs mer »

Den svartvita utmaningen.

Hej alla fina.
Hoppas ni alla har en skön och bra fredag.
Den sista tiden har jag fått en del utmaningar som jag varit dålig att svara på.
Både på facebook och instagram finns dessa härliga svartvita bilder i massor nu.
Sju dagar av foto från ett vardagsliv. Jag älskar verkligen när mina vänner lägger ut privata bilder från sin egna liv och jag följer dem alla med stort intresse.
Jag håller på med bilder och foto varje dag och nu tänkte jag tacka er som utmanat mig. Jag hoppas att det är ok att jag gör det här på mitt eget vis. Såklart på min blogg.
Sju svartvita foto som för mig betyder det där lilla extra.
Och i min smak är ett svartvitt foto vackrast med någon form att liv … en människa eller ett djur …
Varsågoda!
Ha en fin kväll.
Och om någon vill utmana sig själv – häng på och gör er egen version av en svartvit utmaning.
En stor kram
Annika
Dela gärna

Den svartvita utmaningen. Läs mer »

En operation och min knuta är ett minne blott.

Hejsan

I förra veckan fick jag en återbudstid för operation. Det var det där bråcket vid naveln

som skulle fixas till.
Det som jag skrev lite om här.
Därför fick jag och hundarna ge oss ut lite extra tidigt för deras obligatoriska runda.
Himlen såg ut som om den stod i brand den här tidiga morgonen. Det var så vackert och jag önskade att vi hunnit med en lite längre tur den här dagen.
Men eftersom jag hade en tidig tid att infinna mig för operation var det bara att hoppa i duschen med de där specialsvamparna som jag fått noggranna instruktioner om. Tvagning morgon och kväll – där med basta.
Operationen gick bra. Bråcket visade sig vara ett ärrbråck i naveln efter ett ingrepp för 17 år sedan.
Min kirurg förklarade hur han skulle skära bort det gamla ärret, sy igen lilla hålet i bukhinnan och fästa tillbaka naveln igen. Och om jag var en riktig tuffing så skulle det kunna göras med enbart lokalbedövning.
-Underbart tänkte jag, då kan jag själv också ha full koll på läget och följa med i vad som händer och sker… kontrollbehovet ni vet…. Kanske kunna småprata med den synnerligen tilltalande kirurg som fått hand om mig den här dagen….
Men tji fick jag. En sjuksyster såg till att det hela tiden pumpades in sömniga, yrsliga saker i mitt blodomlopp. En annan äldre sjuksyster propsade på med att jag skulle ha hörlurar med fågelkvitter.
-Men åhhh, det vill jag inte, gnällde jag. Jo, det skulle man tydligen ha och det gick inte att förhandla bort.
-Öka volymen kommenderade hon strängt.
-Nneeeeej, pep jag…. Sen minns jag inte så mycket av varken operation eller fågelkvitter. Jag vaknade inte upp förrän efter en och en halv timme och då var alltihopa över, klappat och klart.
Naveln var på plats, knutan var inputtad där den hörde hemma och jag var bara vrålhungrig!
Min söta dotter Amanda har också fått gå igenom en operation. Det är hennes visdomständer som har visat sig växa så himla dumt. De växer liksom horisontellt, in under kindbenet.
Jag trodde i min enfald att det skulle vara ganska lätt att få ut dem, men stackars Amanda fick genomlida nästan två timmar med att bli av med två av de fyra som måste bort. Huhhh …
Såklart var jag på plats som moraliskt stöd. Det är det som mammor är till för, så spelar det ingen roll vilken ålder det är på barnen. Mamma är väl ändå alltid mamma.
För första gången på mycket, mycket länge är jag nu sjukskriven.
Ja, det skulle man tydligen vara vid sådana här ingrepp i magen. En sjuksyster kom utspringande när vi nästan hunnit ut till bilen, med sjukintyget i högsta hugg. I tre veckor ska jag nu ta det lugnt. Inte ut och gå med ”min store militärhund” sa kirurgen …. bara med de små … Ja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag får vara glad över att några tomtar kommit fram ur gömmorna här hemma redan, nu när ”vila och återhämtning” står på schemat. Inga tunga lyft förrän veckan före jul.
De gamla slitna trädgårdstomtarna som jag egentligen inte gillar, men som bara hör till, har fått smyga fram vid orangeriet.
Dagens tänkvärda citat:
Dina tankar har kraften att göra
det värsta av det bästa, och det
bästa av det värsta.
En solnedgång vacker eller sorgsen,
vintermörkret vackert eller betungande.
Ja vi har alla valet att välja en tanke före än annan. Så tänk på det när ni tänker.
Tankens kraft är så stor.
Ha en fin dag.
Kram Annika
p.s Tack för att ni trycker på det lilla hjärtat här under, då blir jag lite extra glad!
Dela gärna

En operation och min knuta är ett minne blott. Läs mer »

Jag har varit i storstaden och gjort världen osäker.

Hejsan.
Ja lite osäkert känns det när jag kommer till den stora staden Malmö.
Jag känner mig liksom lite felplacerad, ungefär  som när Crocodile Dundee kom till New York.
Min rätta plats är ju i lugnet här hemma i Gyllebo. Allt är så enkelt här, skönt och harmoniskt för alla sinnena.
Här mår hjärnan bra.
Men i veckan var det dags för en shoppingdag med min dotter. Jag är ingen storshoppare av kläder, men ibland gapar garderoben bara så tom och tråkig. Så nu var det dags för lite förnyelse.
Amanda körde oss tryggt till Malmös stora stad. Sedan strövade vi ut och in i en massa affärer på Emporia.
Men nej, vi gjorde nog inga särskilda fynd den här dagen, men vars ett nytt läppstift fick det bli.
Kanske räcker det med att färga läpparna knallröd för att sätta piff på mig till jul?
Bäst på hela dagen var den goda fikan.
Espresso House med sin fantastiskt goda kladdkaka med hasselnötskräm.
Vidare gick vår färd till Ikea.
Jag har fått för mig att jag vill ha ett svart vitrinskåp med belysning … Nix, där fanns inte riktigt det jag eftersökte. Kanske får det duga med mitt gamla skrangliga Jysk-skåp från 90-talet ett tag till, eller så får jag möblera om…
Jag blir nästan lite illamående när jag tänker på vår tids konsumtion. Köpa och slänga i ett rasande tempo.
Man ska hänga med i mode och trender, både vad det gäller kläder och heminredning.
Borde vi inte stanna upp och tänka istället?
På vetenskapsradion kan man nu höra att:
Om alla på jorden skulle leva med samma livsstil som vi i Sverige, skulle det behövas 4,2 jordklot enligt beräkningar från Världsnaturfonden …
Det här är ju galet.
Kanske heter det Black Friday, eftersom det är en svart dag för vår planet??
Jag borde nog bara måla om mitt gamla skåp istället … eller försöka fynda något på loppis – det borde jag kanske …
För vår fina jords skull.
 Nu ska jag köra igång min måndag här och få ljus i de gamla stakarna.
Wish me luck!
 Vet inte om vi tål en fräckis idag … jag tar risken i alla fall…
…. känsliga läsare får kisa med ögonen…
Dagens fräckis:
Kvinnor i ett fast förhållande
är som en gammal byrå …
Översta lådan går inte att
stänga, och den nedersta går
fan inte att öppna.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Jag har varit i storstaden och gjort världen osäker. Läs mer »

Himlen är kärleksfullt röd och mina äpplen får nytt liv.

Hejsan
En kväll när jag stod och bakade i mitt kök så kunde jag njuta av en underbart vacker himmel utanför fönstret.
Alldeles ljusblå med rosa moln. Ja, det var nästan så jag i mina fantasi kunde se små gråa, glada elefanter dansa på de där rosa molnen. Rena rama kärlekshimlen.
Kakan jag bakade var en helt vanlig fyriskaka som jag brukar göra när jag har äpplen som börjar se tråkiga ut.
I mitt fruktfat hade jag några skrynkliga små svenska äpplen som förtjänade en andra chans.
En enkel och god kaka som alltid blir lika smaskig.
Mitt recept kommer från boken ”Sju sorters kakor”.
I mitt köksfönster har jag tjuvstartat julkänslan med julstjärnor i en kritvit färg. Jag tycker att de är så väldigt fina.
För två år sedan, före vår stora renovering, förgyllde jag vårt hem med lika vackra snövita julblommor.
Här hittar man det inlägget.
Om en vecka är det dags att sparka igång julbestyren på riktigt, men tills dess smyger jag fram lite saker efter hand.
I vår hall har det nu kommit två fjädergranar som ger en ombonad känsla för den lille nallen som sitter så fint på sin gamla bibel. Och massor med levande ljus förstås.
Har ni tjuvstartat?
Dagens citat:
Skjut inte upp sådant
till imorgon som
precis lika gärna
kan skjutas upp till
i övermorgon.
Jag brukar ofta skjuta upp saker som fönsterputsning, dammtorkning på höga skåp och avfrostning av frysboxar.Istället försöker jag göra de roliga sakerna först. För då kommer man ju hinna med fler roliga saker än tråkiga och det är väl en ganska bra livsekvation eller hur?
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Himlen är kärleksfullt röd och mina äpplen får nytt liv. Läs mer »

Våra småfåglar och allt annat som hör min vardag till.

Gomorron
Allt sedan jag flyttade hit till Gyllebo så har jag varit noga med att mata alla de fina små fåglar som bor här.
En del år har vi haft galet mycket fåglar här. Det första året hade vi en rolig nötkråka som kraxande kom på besök. Andra år har vi haft hela släkten ekorre här på middag. Vid ett tillfälle var här så många som sex hungriga ekorrar på en och samma gång.
I en bok brukade jag skriva ner vilka olika sorter jag haft här vid mitt fågelbord. Listan blev längre och längre, och det var så kul.
Nu har vi dock fått ett problem. Det problemet heter ”Johnny hund”…
Johnny är så fruktansvärt avundsjuk på alla andra som får kärlek och i synnerhet mat. Han har de senaste åren börjat att äta upp alla de frön och skal som fåglarna välter ner. Det här har resulterat i att han blir jättesjuk och kräks hela nätterna. Så i år grunnar jag på hur vi ska göra utan att behöva bygga ett stort kravallstaket runt fågelbordet.
Att sitta och titta på alla de små fåglarna med en kopp kaffe i handen och lite musik i bakgrunden, det är så avkopplande och behagligt, och ger sådan sinnesfrid tycker jag.
Såklart är familjen ekorre också mer än välkommen hit. Jag är dock lite orolig över dem, eftersom katten Felix fått smak på ekorrkött och gärna smyger på just ekorrar.
Jag älskar dem med sitt argsint tjattrande uppe i träden. Där kan de sitta och irriterat slå med sin underbart yviga svans.
Det var en liten kavalkad av foto som jag tagit tidigare år. Förhoppningsvis blir det fler bilder i år. Och har jag tur så blir det en sträng vinter och då brukar de underbart vackra domherrarna också komma hit.
Ett problem med fågelmatning är ju det här med katter.
Fast genom åren så är det inte många fåglar jag sett att våra katter fångat.
Katten Judith, som är en duktig jägare, väljer hellre att dela en smörgås med någon av oss inne vid frukostbordet.
Katten Felix är också en utomordentlig jägare. Trots att han ser tjock och klumpig ut så har han kommit hem med både en fasan och små harar. Sorgligast var den sommaren då han fångade en hel kull ekorrungar.
Ja, världen är grym. Men vem är jag att döma vad som är tillåtet att jaga för en katt? Fast jag tycker att möss är ok att döda och fåglar är förbjudet, så har det ju inte ett dugg med vems liv som är mest värt.
Att en människas liv är mest värt av alla, det är ju för att människan säger det själv … Om vi skulle ta och fråga musen, undrar vad den då skulle svara?
Några som inte är intresserade av att jaga fåglar är småhundarna.
Lilla Lykke har blivit som ett plåster. När jag jobbar ska hon helst ligga på tangentbordet, så hon är nära mig.
Ganska gullig är hon där hon nu får bäddat på mitt skrivbord om dagarna.

Dagens citat:

Varje dag har något unikt
att bjuda på.
Det gäller
bara att finna det.
Kanske ska jag fixa i ordningen en fin liten matplats åt mina fåglar. Bygga en fasanmatare av ett gammalt Höganäsrör och hägna in alltsammans med ett vackert kastanjestaket …
Matar ni era små fåglar?
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Våra småfåglar och allt annat som hör min vardag till. Läs mer »

Julmarknad med stöd för projektet MOT ALS.

Hejsan.
Nu börjar julmyset smyga sig på från alla håll.
I helgen har jag varit på den jättemysiga julmarknaden på Sjöröds Torp, här i Gyllebo.
Men min morgon började såklart som alltid. En frisk skön tur ner mot sjön.
De sista bladen från skogens träd flöt som rosenblad på den lilla dammen invid badplatsens parkering.
Men åter till julmarknaden …
Där på Sjöröds Torp är det så himla mysigt och fint.
På sommaren kan man besöka det lilla caféet Aleljé Miré. Man kan dricka kaffe, äta nybakat och frossa i hantverk av alla de slag. Både Ingela och Christer är synnerligen händiga och behärskar olika spännande hantverk.
Men den här dagen var det alltså julmarknad som stod på agendan, långt här ute i skogen på Sjöröds Torp.
En alldeles speciell känsla och stämning bjöd platsen sina besökare på.
Jag var på plats för att hjälpa min väninna, Tina Tånnander, att sälja hennes ljus. Själv låg hon hemma i sängen med feber och förkylning. Till min hjälp hade jag min söta dotter Amanda.
På plats var också min gulliga fotvårdare Lise från Brösarp. Hon sålde fina betongsaker och såklart sina fotriktiga strumpor i urläckra färger. Underbara, glada Lise!
Alldeles särskilt behjärtansvärt var dagens tema ”MOT ALS”.
Min älskade kusin, Camilla, gick tragiskt bort i sjukdomen för tre månader sedan. Camilla var en högt älskad person av så många här i bygden, och det är såklart många som känner att de vill göra något.
Camillas ena dotter driver ett UF företag, där hon och hennes kamrater säljer armband till förmån för ALS forskningen. Så driftiga och duktiga.
Behållningen från dagens lotteri gick också till ALS forskningen och för det underbara initiativet stod härliga Ingela och Christer på Sjöröds Torp.
Såklart köpte jag armband. Fem stycken!! Förstås!!! Just sådana armband får man ju aldrig för många av.
Stefan fick ett och Amanda fick ett. Själv fick jag tre…
Fucking ALS!!
Och vill någon av er köpa armband så hittar ni UF företagets facebooksida här
Efter en mysig eftermiddag utomhus, var det ändå ganska skönt att komma hem och krypa in i mina varma onepiece.
I´m a tiger!
Dagens citat:
Även kalla kramar värmer.
Och många kalla kramar på en lokal julmarknad blir det. Alla lika värmande och sköna.
Och vill någon av er där ute bidra till forskningen MOT ALS, så finns Ulla-Carin Lindquist sida här, där man kan skänka en gåva.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Julmarknad med stöd för projektet MOT ALS. Läs mer »

En färgglad farsdag.

Hej hej.
Dagarna springer iväg och jag har ju alldeles glömt bort att visa vilken färgglad familj jag har.
Det var förra helgen som vi samlades i Brösarp för att fira Fars-dag tillsammans.
Ingen dag kunde väl passa bättre än självaste Kurt-dagen.
Grattis pappa Kurt.
Pappa Kurt hade beställt en kaloribomb i form av en galet god smörgåstårta. Enkelt och så gott.
Vi lät oss alla väl smaka.
Lite presenter blev det också såklart.
Jag köpte ett presentkort på Brösarps gästis – för bor man i byn Brösarp på Österlen, så tycker jag att man då och då måste unna sig deras himmelskt goda ”äggakaga”. Såklart ska pappsen gå på gästis tycker jag.
Han fick även lite blomster av min syster. En sprakande, färgglad bukett, som matchade allt annat färgglatt den här dagen.
Minst färgglada den här dagen var väl kanske jag och lilla hunden Snowie.
Men glada var vi allt ändå, även om vår färgskala var mer åt det diskreta hållet.
Min käre make missade allt vad farsdag heter det här året.
Istället var han i Småland med sin bössa hela helgen och jagade vilda djur.
Fast det där var ganska bra, för frysboxen ekar inte så tom längre …
… och visst klär han bra i sin bössa – den där Olsson!!
(en gammal bild på oss från glada ungdomsdagar på 1800-talet … ㋡ )
Dagens citat:
Endast en moster
kan ge kramar som en mor,
bevara hemligheter som en syster
och dela kärlek som en vän …
Det viktiga är inte att man firar någon speciell dag, eller så.
Det viktiga är att man samlas och träffas för en stund tycker jag.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna

En färgglad farsdag. Läs mer »

Hög på endorfiner och svag för kapris.

Hejsan
Så är det min favoritdag igen. Måndag!
Jag gillar verkligen måndagar.
En dag att starta på nytt igen.
Bästa måndagen är då jag ger mig ut precis när dagen ljusnar och springer i min egen takt och mina egna tankar.
Att ge sig ut i naturen så här, i skogen vid en sjön, det måste vara som att bli frälst tror jag.
Att stanna upp i tystnaden och bara andas den friska luften, det måste vara det som är meningen med livet.
När jag springer där i min egen värld, funderar jag …
…. Kanske hade människor mått bättre av att bara ställa sig på en brygga i skogen vid en sjö, istället för att knäppa händerna i en kyrka, lägga sig på knä i en moské eller sträcka händerna mot taket i ett tempel.
Kanske är det bara så enkelt för att få sinnesfrid.
För mig är det ofta det.
Naturen är min religion.
Här hemma sitter pälsbollarna otåligt och väntar när jag är ensam ute på mina springrundor.
Så då är det bara att kasta av den svettiga tröjan, på med en torr och ta ett varv med dem i lite mer snusvänligt tempo.
Jag älskar ju husmanskost. Det vet ni nog nu!
Det finns en sak som jag är väldigt svag för. Det är kapris.
Mmmmm … jag tycker att det är så himla gott.
När jag varit på restaurang och beställt in schnitzel, så har jag sett människor med en lätt skrynkla på näsan försiktigt lyfta bort den lilla citronskivan med ansjovis och kapris som pryder det panerade köttstycket. Jag har förstått att det finns personer som inte är särskilt förtjusta i de små gråbruna kornen som är tänkta att ge lite extra krydda till maträtten.
Med mig är det tvärtom. Jag bara älskar kapris. Även om någon nog tycker att mitt intag är något överdrivet, så äter jag det med stor förtjusning.
Har ni något ovanligt som ni är lite galna i?
Mina döttrar
Från de olika hörnen av vår värld får jag lite små livstecken från mina två döttrar.
Andréa har fått vinter i Canada. Ingen sådan ”mesvinter” som vi brukar få, utan rejäl vinter med massor av minusgrader. Sådär så snoret i näsan fryser till is och det känns som om köldskadorna är nära.
Så håller hon sin Irländska rumskompis lite i öronen vad det gäller städning, har jag förstått.
Emmy och Matilda har flugit över till den västra sidan av Australien, där de nu har fått jobb.
De ska arbete i baren  och köket på ett outbackhotell.
Fast jag får nog hålla med Emmys pappa – de hade platsat mycket väl som modeller också.
Fina goa Matilda och Emmy.
 Dagens kloka citat:
Det är inte det som händer dig som skadar dig,
det är din reaktion till det som händer
som kommer att hjälpa dig eller stjälpa dig.
Det där tror jag verkligen är sant.
Det är inte hur man har det – det är hur man tar det ….
En annan sak …
På onsdag är det sista dagen att nominera sina favoritbloggare till Blogg.se-priset.
Gillar ni mig och min blogg så får ni gärna nominera mig.
Det kan man göra här. I den kategori ni tycker jag passar bäst … min dotter skrev till mig att hon nominerat mig – till alla kategorierna. Men det behöver ni inte alls göra. Det räcker att välja en.
Jag tjänar inte ett korvöre på att blogga, det är bara en liten lustig hobby som jag har.
Uppmuntran ger såklart lite extra glädje och energi.
Min lön är att ni trycker på lilla hjärtat här nedanför. Det är det som är mätningen på hur väl just jag står mig gentemot andra i den här bloggvärlden.
Tack för ni tittar hit och välkomna en annan gång.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Hög på endorfiner och svag för kapris. Läs mer »

Rulla till toppen