Allmänt

Regn och rusk och spöke

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det höstlov för alla skolbarn, eller ”läslov” som det så fint heter nu förtiden. Jag för min del tycker nog att det vore nyttigare för alla ungar att vara ute i friska luften under de här lediga dagarna så kroppen får rörelse och hjärnkontoret lite mer syre.

Fast, det förstås, en del dagar var ju verkligen som gjorda för att sitta inne med en god bok i knäet. Det har varit regn och rusk om vartannat.

Mina små barnbarn skulle komma och bo här i Gyllebo ett par dagar. Det var en önskan som Scott haft ett bra tag, att han skulle få bo här så han kunde sova två nätter på rad i gästhuset. Han räknade och visade på sina små fingrar och förkunnade att han minsann då inte bodde i Tomelilla, utan i Gyllebo, så det så.

När det nu var höstlov så passade det ju alldeles perfekt med inneboende små pojkar här. Innan den lilla familjen kom för att checka in i ”Stuga-Gyllebo” så passade jag på att gå en lång härlig runda med småhundarna. Av erfarenhet så vet jag ju att de får lite mindre uppmärksamhet när barnbarnen är här på besök.

Nu var det ju inte bara småpojkarna som checkade in här. Mina döttrar Emmy och Amanda flyttade också in ett par dagar, och såklart togs de alla emot med öppna armar. Både gästhuset och gästrummet fick värmas upp lite extra, fast sängarna stod redan bäddade och redo, det gör de alltid.

På tisdagskvällen, då det var halloween, trotsade vi vädret och for på Brösarps traditionella spökrunda. Den här fantastiska halloweenfesten anordnades av Brösarps scoutkår. Det är en vandringsslinga på ca 1.5 kilometer som går en bit ut i skogen. Den här kvällen kunde man där stöta på skräckinjagande figurer. Det var levande statister utklädda till spöken, nunnor, levande lik och andra läskiga figurer. För de yngsta och de räddaste fanns även en mindre runda utan levande spöken. Det var en alldeles fantastisk tillställning, som trots vädret i år, drog hela 600 besökare. Vid starten fanns chokladhjul, läskiga lådor att sticka ner fingrarna i och grillad korv att köpa. Ja, vad mer kan man egentligen önska sig av halloween.

Vi blev blöta och vi blev skrämda, vi blev mätta av den grillade korven och Scott vann på chokladhjulet – TACK BRÖSARPS SCOUTKÅR!

Ja, här på foto ovanför går jag med ett av spöken och försöker prata lite förstånd med ”hen”, det fungerade inte så bra 🙂

Dagens citat:

Äh, jag tror att det är en ängel som rymt ifrån himlen.

~Pippi Långstrump~

Ja, de här Brösarps-spökena var alldeles säkert väldigt snälla, där under de skrämmande kostymerna.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna
     

Regn och rusk och spöke Läs mer »

Mitt oktober 2023

8 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Dags att summera månaden som gått.

Underbara, vackra oktober – en av årets finaste månader om ni frågar mig.

Jag har haft mycket ledigt och verkligen hunnit med att njuta av livet. Stefan har huggit ved för glatta livet och jag har kokt marmelad och gjort långkok, – sånt som är så härligt att ta tag i på hösten.

Vi har besökt Svabesholm där den vackra äppeltavlan byggdes i år. Och så har jag såklart varit uppe i gryningen och njutit av härliga höstbad.

Månadens höjdpunkt var utan tvekan då mitt barnbarn Scott hade sitt fyraårskalas, festen med trolltema. Som pojkens mormor så gick jag in för min uppgift med 110%.

Flera gånger har jag tagit med mig hundarna till havet och vandrat på stranden vid Knäbäckshusen. Det har varit så härligt att äntligen kunna njuta av platsen efter sommarens turistinvasion. Men, så kom stormen Babet på besök till Österlen och förstörde en hel del. Ja, jag kan nog säga att Knäbäckshusens strand inte riktigt kommer vara sig likt – åtminstone inte på ganska länge.

Nu hälsar jag November välkommen. En månad som jag faktiskt tycker är väldigt mysig. För mig väntar ett par spännande resor. Den ena blir en tur till Halland och den andra bär till Polen. Det ska bli så roligt. Men så väntar lite utredning på min hjärtrytm och även uppföljning på min ögonsjukdom, glaukom, som vi inte riktigt får någon rätsida på… Jaja, lite sött och lite salt blir det, så som ju livet ofta är.

Dagens citat:

Se upp med att bli destinationsmissbrukare – att tro på och vara uppfylld av idén att lyckan finns på nästa ställe, i nästa statuspryl, nästa bil, nästa jobb, nästa partner …  Tills du genomskådar föreställningen om att lyckan finns någon annanstans, kommer den aldrig att finnas där du är!

Jag känner mig lycklig på den platsen jag är, med de människor som finns i mitt liv. Små utflykter ibland ger förstås krydda i tillvaron, men lycklig är jag var jag än är.

Ha det fint och kram på er.

Annika

 

Dela gärna
     

Mitt oktober 2023 Läs mer »

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

På måndagen efter stormen Babet, så fick vi ett underbart höstväder på Österlen igen. Jag och Stefan hade lovat att hjälpa min svåger  att städa upp förödelsen ute vid Hällevik.

Det som hänt var att den stora flotte som min svärfar tillverkat för sitt ålafiske en gång för många år sedan, nu slitet sig loss och gått totalt i spillror. Dagen efter stormen då vi kom ner till den lilla kåsen, så såg det ut som om det varit snöstorm där i skogen. Men någon snö var det då inte, nej det var alla de frigolitskivor som pråmen bestod av som slungats upp på land och krossats mot stenarna.

Morgonen då vi samlades för att städa undan allt, var en vacker och stillsam höstmorgon. Vattnet låg spegelblankt och det var svårt att förstå vilka krafter havet haft bara några dagar tidigare.

Stefan hade kört dit med traktor och vagn så vi kunde lasta allt skräp som sköljts upp från havet.

Efter ett gott dagsverke då vi samlade ihop nästan två hela traktorvagnar med skräp så smakade det ljuvligt med en kopp kaffe och ostsmörgås i solen vid den gamla ålaboden.

Särskilt roligt var det när jag hittade en bit cellplats där jag kunde läsa min svärfars namn skrivet med röd spritpenna. Nils Olsson stod det vackert skrivet i skrivstil. Förmodligen var det ditskrivet av någon från Kiviks bygghandel, kanske var det gamla Esbjörnssons eller så var det från ”Rosenquistas”… Ja, tänk om min käre svärfar vetat att vi alla skulle hjälpas åt att samla ihop en massa bitar av det han byggt för så många år sedan.

Vi fick en fin dag då vi med gemensamma krafter hjälpes åt att återställa allt på den natursköna platsen som Hälleviks lilla kås är. Havet ger och havet tar, det är så sant.

I helgen fick jag frågan av en vän här i Gyllebo om jag ville ha kvitten av henne. Självklart ville jag det, och för första gången provade jag att göra kvitten marmelad. Mmmmm, så himla god den blev.

Och allting blir väl godare med en skvätt whiskey, eller hur? Tusen tack för frukten och för pratstunden I och C ♥

Och när förklädet ändå var på, så fick det bli en burk picklad rödlök i bara farten. Riktigt gott till hamburgare och stekt kött.

Dagens citat:

Även om jag visste att världen skulle gå i tusen bitar i morgon, så skulle jag plantera mitt äppelträd i dag.

~Martin Luther~

Positivt tänkande och hoppfullhet gör att vi alltid mår bättre oavsett vad.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna
     

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten. Läs mer »

Lite regn och lite sol.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan var det dags för årets älgjakt. Som vanligt for Stefan iväg till Småland några dagar, medan jag fick lite ensamtid här hemma med mina tre hundar.

Vädret var ”ömsom vin och ömsom vatten”, dvs – lite regn och lite solsken. Någon morgon var det helt fantastiskt skönt, och det kändes nästan som en sommarmorgon. En annan morgon var det bara några få plusgrader i luften och det bet ordentligt om nästippen.

En annan dag var det regn, blåst och höstkänsla så det stänkte om det.

Ute i hagen råmade korna som om de ville påkalla uppmärksamhet. Kanske kände de på sig att det snart var tid för dem att flytta in i stallet igen. Jag tror att lilla Penny kommer att sakna sina kompisar när vintern kommer.

Ensamtid i skogen är fina grejer det, och då spelar vädret inte så stor roll. Det finns väl egentligen bara en enda sak som jag inte gillar med den här ensamma jaktveckan, och det är ju att laga mat till bara mig själv. Just det tycker jag är bottentråkigt.

Men ensam har jag faktiskt inte varit hela tiden. En dag var jag med mina döttrar och barnbarn på en tur till Ikea. Då åt vi ju middag där. Det var perfekt, så slapp jag matlagningen den dagen.

Dagens citat:

Det bästa sättet att vara lycklig med någon är att vara lycklig ensam, så att sällskapet är ett val och inte en nödvändighet.

Självklart var det sedan kul när min jägare kom hem igen, och då kändes det så mycket mer meningsfullt att laga middag igen. (mäns kärlek går ju via magen på något konstigt vis)

Ha det fint.

Annika

Dela gärna
     

Lite regn och lite sol. Läs mer »

Trollungar är vi allihopa.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Redan är det fyra år sedan jag blev mormor, och förra helgen var det dags för barnkalas för Scott.

Min dotter Amanda är en fantastisk mamma. Hon hade förberett ett trollkalas för Scott in i minsta detalj. Tillsammans med  inbjudningskort hade hon sytt små trolldräkter som hon skickade med till Scotts kompisar.

Jag, Stefan och Emmy hade lovat att hjälpa till med förberedelserna, eftersom kalaset skulle vara utomhus och det fanns en hel del att fixa med. Scotts pappa jobbade, men han kom lagom tills kalaset började. Såklart hade jag och Emmy också klätt ut oss… för var det trollkalas så var det! Runt halsen hade vi egenhändigt gjorda trollhalsband av ekollon och kastanjer.

Efter dagar med regn och rusk så slog vädret om precis lagom till den här söndagen och det blev precis sådär kalasfint som vi alla önskat oss. Som på beställning passade lille Nicolaj på att ta en lång middagslur när vi hade som mest att förbereda.

Punktligt anlände så ett litet gäng blyga trollungar till skogen. Fast det där blyga gick ganska snabbt över då det vankades spännande uppgifter att lösa. Trollet Emmy hade nämligen tappat en hel korg med värdefulla guldstenar i en skogsglänta, så vi skulle allihopa hjälpa henne att hitta dem igen.

Med gemensamma krafter tror jag nog att vi hittade varenda liten guldsten åt Emmy… och skulle någon springa på en gyllene sten där ute i Kronoskogen, så vet ni nu varifrån den kommer.

Inget kalas utan kras, säger man ju, och lite kras blev det för Scott, när han i sin iver sprang och ramla på den steniga stigen. Aj aj aj… En stund i pappas famn fick det bli och så var vurpan och såret i handen   snart glömd igen.

Man blir så väldigt hungrig av att vara på trollkalas, så därför smakade korven som Stefan grillat gudomligt. Både stora och små lät sig väl smaka.

Och precis lagom till maten var klar, så vaknade lille Nico från sin långa trollsömn.

När alla var mätta i sina magar så öppnade ”trollet Emmy” sin  spännande tatuerarlåda. Alla fick välja egna motiv, och sedan vänta på sin tur. När mamma Amanda var upptagen på annat håll så fick även lille Nico en tuff tatuering i nacken. ”Trollet mormor” fick självklart också en passande bild på handleden.

Sedan väntade knasiga lekar. Till exempel att kasta bajskorvar i en korg. Undertiden plockades det fram goda tilltugg, som ekollon i choklad, fruktspett och giftiga flugsvampar.

Det såg verkligen ut som om alla njöt av gotterna, och är det kalas ja då får man ju äta så mycket man vill.

Och som på alla kalas så avslutas även ett trollkalas med en fiskedamm. Alla fick napp och såg nöjda ut.

Födelsedagstrollet fick avsluta sin fest med att åka en tur med pappa, på en av gästernas fyrhjuling. Sedan åkte en trött trollfamilj hem och spelade lite sällskapsspel tillsammans.

Tack Scott med familj för att jag fick vara med på ett underbart kalas. Såklart ett alldeles extra tack till finaste Amanda som fixat allt så trevligt♥

Dagens citat:

Det står väl inte i Mose lag att gamla kärringar inte får klättra i träd!

~Astrid Lindgren~

Inte heller står det att de inte kan klä ut sig till troll!!

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Trollungar är vi allihopa. Läs mer »

Sommar möter höst.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När vi nu är en bit in i oktober så kan jag bara konstatera att sommaren bitit sig fast en smula.

Vid bryggan var vattentemperaturen ännu varm och skön. Med sina 17 grader får man väl ändå påstå att det liknar sommartemperatur.

På ett grässtrå som fått fotfäste på kanten av bryggan, satt en liten insekt och vinkade med sina långa spröt. Kanske fann den morgonen lika behaglig som jag själv gjorde. Jag vinkade lite lätt och artigt tillbaka.

När jag kom till badplatsen såg jag att pojkarna stod på rad i vattenbrynet. Ja, jag tror att det var enbart pojkar – andpojkar.

För knappt en vecka sedan så tog grabbarna årets sista bad i poolen. Nu har vi dock stängt ner allting inför hösten, för hösten den kommer att komma, det är ett som är säkert.

Då när vi istället sitter inne och myser framför en värmande brasa då ska jag tänka tillbaka på de här bonusdagarna med värme som vi fått. Dagar med bad och lek utomhus.

Dagens citat:

Alla människor bör titta åt fyra håll.

Framåt – för att veta vart du är på väg.

Bakåt – för att minnas varifrån du kommer.

Nedåt – för att inte trampa på någon.

Åt sidan – för att se vem som är vid din sida under svåra stunder.

Så kan man se upp lite grann också, för säkerhets skull … 🙂

Kram Annika

Dela gärna
     

Sommar möter höst. Läs mer »

Fokus på mormorsrollen.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jösses vad tiden rusar iväg. Redan är mitt lilla barnbarn Nicolaj så stor att det är dags för honom att börja på dagis (eller förskolan, som det ju så fint heter nu för tiden)

Med sin storebror Scott på samma dagis, så har inskolningen gått jättebra. Dock får jag rycka in lite då och då, eftersom både Amanda och Jimmy jobbar helger och då är det ju stängt på förskolan. För ett par veckor sedan kom de båda grabbarna hit till Gyllebo tidigt på morgonen, och genast blev det full rulle.

På sina små fordon susade de båda bröderna varv efter varv runt poolen. Även om jag aldrig släpper de båda pågarna ur sikte, så skänkte jag en tacksam tanke åt det barnsäkra pooltäcket vi köpte när det stod klart att det väntades småbarn i familjen. Extra säkerheter är alltid skönt!

Efter att hela förmiddagen ha lekt med både små och stora bilar sa Scott:

– asch mormor, ska vi inte ta och sticka till Gunnarshög…?

Gunnarshög är ett stort, fint lantbruk utanför Hammenhög, där man odlar och tillverkar olika produkter av raps. På den välskötta gården finns både ett fantastiskt café och en jättefin gårdsbutik. Men det som lockade Scott mest, det var deras stora utbud av leksaksmaskiner som finns för de barn som besöker gården.

Istället för en traditionell sandlåda så kan barnen leka i ett hav av svarta rapsfrön. Så härligt och roligt tyckte de båda pågarna där de var sysselsatta en lång stund.

När vi sent på eftermiddagen återvände till Gyllebo igen, så insåg jag att vi smugglat med oss en hel del raps hem i alla skrymslen och vrår i pojkarnas kläder.

På kvällen när grabbarna åkt hem till Tomelilla igen, så var det en utpumpad mormor och en lika trött morfar, som dammsög rapsfrön och kelade med de åsidosatta småhundarna.

De planer jag själv haft på att ge mig ut med kameran i skogen den kvällen, det slutade istället med att jag bara gick till grannen för att ta några bilder på de coola bläcksvamparna. Resten av kvällen ägnade vi båda åt att bara sitta i TV-soffan och dega.

Dagens citat:

Att få barn är ett val, att få barnbarn är en välsignelse.

…fast det där är väl inte helt sant förstås. Att få barn är inget man kan ta för givet, och därför tycker jag att även det är en välsignelse. Alla barn är en välsignelse!

Må gott.

Annika

Dela gärna
     

Fokus på mormorsrollen. Läs mer »

Mitt September 2023

4 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

September, kanske den härligaste månaden på hela året, eller vad säger ni? I år var det alldeles ljuvligt tycker jag.

Mitt September – en månad som började med semester för min del. Jag och familjen njöt av ett underbart väder. Döttrarna och jag plockade svamp i skogen och jag hann med att träffa barnbarnen lite mer. Jag och Stefan var på en lite dagsutflykt i Abbekås och i Smygehuk. Jag var med en fin vän och mötte dagen på Brösarps norra backar. Vi var med vänner och njöt av skaldjursbuffén på Buhres fisk. Semestern avslutade jag med en härlig weekend med taktältet och med min Emmy.

Med september månads slut så var även mitt vikariat på Brösarps Lokalföreningen till enda. Efter ett och ett halvt år där, så kommer jag nu såklart att sakna alla arbetskompisarna väldigt mycket, men jag hade beslutat mig för att ta lite ledigt. Jag måste ta hand om hälsan lite, kolla upp några saker och prioritera mitt mående. Jag ska för första gången i hela mitt liv vara arbetslös.  Ungefär som en halvhalt mitt i livet. Ett sabbatsår för att hämta andan, känna efter och för att ta ut en ny färdriktning. Och såklart ska jag umgås med min Stefan lite mer. Sen får jag se …

Att ha livet framför sig lite som ett oskrivet blad, ja det är onekligen ganska spännande.

Dagens citat:

Det handlar inte om att få allt jag vill ha, utan att lära mig att se det jag har.

Ha det bäst.

Annika

Dela gärna
     

Mitt September 2023 Läs mer »

Mysig räkfrossa hos Buhres.

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

Något av det godaste jag vet, det är nog skaldjur i alla dess former. Så att ägna en kväll åt det här ”syndbara ätandet” var något jag mer än gärna ville ägna mig åt.  Mums alltså!

Tillsammans med goda vänner hade vi bokat bord på Buhres Fisk i Kivik.

Ute på havet anlände helt lägligt Kiviks stolthet, den vackra vrakekan.

Ett tag njöt vi av den fina vyn där i hamnen, innan vi gick in och gav oss i kast med att frossa i de delikata räkorna.

Vi fick en så god och mysig kväll tillsammans. Länge njöt vi av den goda buffén och den vackra utsikten.

Men som man brukar säga, så finns det botten i en fattig man också. Vi betalade notan och åkte hem och tog en kopp kaffe i Gyllebo för att avsluta kvällen. Räkfrossa, det är minsann fina grejer det.

Dagens citat:

Det kan ta ett år, det kan ta en dag. Men det som är menat att bli kommer alltid hitta sin väg.

Må gott.

Annika

 

Dela gärna
     

Mysig räkfrossa hos Buhres. Läs mer »

Så vacker minnesstund för en omtyckt greve.

10 kommentarer / Allmänt / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

För en dryg vecka sedan deltog jag på en så vacker minnesstund för den käre greven Calle Piper.

Det var en strålande vacker septemberdag som det anordnades en vacker ceremoni utanför Christinehofs slott, till Calles minne. Att det var många som kommit för att hedra honom var alls ingen överraskning. Vår käre greve var en ju mycket omtyckt man! Minnesstunden inleddes av dottern Anna, som höll ett vackert och känslosamt tal.

Efter det avlöste talarna varandra under den drygt två timmar långa minnesstunden. Bland andra så kom ryttare från Högestad för att hedra och tacka Calle för det fina ridhuset.

Handbollsspelaren och den gode vännen, Per Carlén, höll ett fint tal till Calles minne. Även nöjesentreprenören Julius, som under 80- och 90-talet anordnade många konserter på slottet, pratade om sina fina minnen tillsammans med Calle.

Talen och alla de fina orden varvades med vacker musik och olika framförande. Under Lars Carlstedts tal bjöds vi alla på den favorit som han och Calle brukade fira racingsegrar med, nämligen varm sockerkaka med smält smör och socker.  Alltså, så farligt gott!

Efter de känslosamma och fina tal, som alla vittnade om vilken otroligt generös och varmhjärtad person Calle var, så var det dags att samlas vid pelareken som planterats till grevens minne.

Efteråt smög jag mig in på restaurang Kronhjorten där jag som ung tös jobbat under många sommarlov. I köket var allting sig precis likt så som jag minns det. Jag kommer också ihåg att jag serverat en hungrig greve god mat här många gånger i min ungdom.

Såklart skrev även jag några rader i den minnesbok som fanns liggande i ett rum på slottet, Mina minnen av Calle är väldigt många…

Jag minns honom också som mycket snäll man, och som en person som alltid såg alla. Han hade ofta  glimten i ögon.

Att jag har haft förmånen att få växa upp på Christinehof är jag enormt tacksam för. Min pappa Kurt älskade också sitt arbete där på Högestad/Christinehof. Kurt arbetade i 30 år som skogvaktare med Calle som sin chef, och han tyckte också mycket om honom.  Min pappa berättade för bara ett par år sedan om den dagen då han var på anställningsintervju för tjänsten som skogvaktare på distriktet ”Svensboda”. Vid den tiden var Calle bara 17 år, och han hade vid sin sida två förmyndare eftersom han själv ännu ej var myndig.

Många av talarna berättade också om Calles stora engagemang för vår miljö och vår natur. Han värnade om alltifrån små grodor och kryp, till Fyledalens örnar och alla de stora ståtliga kronhjortarna på godset.

En stark minnesbild jag har av Calle och hans handlingskraft, det är då det för fem år sedan började pratas om gruvdrift på Österlen igen… Ett inlägg från den kvällen hittar ni HÄR.

Jag har såklart många fler små minnen av den röde greven från mina barn- och ungdomsår. Alla dem ska jag bära i hjärtat som tacksamma minnen från en så speciell tid i mitt liv!

Dagens citat:

Ge mig den stund, ja ge mig den tid

då hundra lärkor och svalor

flyger min själ till himmelens frid

På hedar vid Österlens dalar.

Tack!♥

Annika

 

Dela gärna
     

Så vacker minnesstund för en omtyckt greve. Läs mer »

Rulla till toppen