barnkalas

6 årskalas med Super Mario

Hejsan.

Redan har han hunnit fylla 6 år, mitt barnbarn Scott, och han började i skolan för några månader sedan. Barnkalaset var inplanerat, och temat skulle vara Super Mario, det hade han bestämt sedan länge.

Såklart gick mormor in för uppgiften och drog på sig Super-Mario-kostymen. Jag laddade med presenter och gjorde sedan uppskattade entré en liten stund innan festen skulle börja.

Emmy var också på plats för att hjälpa till med kalaset, och när de båda grabbarna var klädda så dröjde det inte länge förrän huset fylldes med festsugna barn.

På ett bord hade Amanda förberett med olika utklädningsattiraljer. Där kunde man, som jag, välja att vara Super Mario ”himself”. Men man kunde också vara hans bror Luigi eller Princess Peach.

Många av barnen var lite blyga i början och ville inte alls klä ut sig. En liten flicka tittade storögt på mig en lång stund och visste nog inte riktigt vad hon skulle tycka om den vuxna person som gått ”all-in” med festkläderna.

Vädret var helt underbart, så kalaset fortsatte utomhus, där det lektes för fulla muggar. Ganska snart var det dags att duka fram lite mat och dryck.

Till mat blev det korv i bröd, som gillades av alla barnen. Extra gott var det kanske för att det serverades av Super Mario, vem vet.

Solen gassade och det var riktigt härlig att sitta ute och äta. Och efter bara en stund så var leken i full gång igen.

Lillebror Nico blev sur när hans favoritdricka tog slut. Han fick gå in och surade en stund, men hela tiden hade han full överblick över kalaset så han inte skulle missa något. Snart gick det sura över och då var leken i gång igen även för honom.

Mamma Amanda hade planerat en massa spännande lekar och tävlingar också. En tävling gick ut på att man skulle sticka in händerna i en låda och gissa vad det var som gömde sig där.

En tallrik med kall kokt spagetti kändes ganska läskigt, eller en konstgjord blomma.

Efter det var det dags att pricka olika små hål med en boll. Ungefär som tävlingen som var med i Lilla Sportspegeln när jag var ung. Kanske minns ni den?

Efter lite energipåfyllning i form av chokladpudding var det full fart på leken igen. Då hade allt det där blyga helt försvunnit och nästan alla ville klä ut sig till Super Mario.

Tusen tack för att jag fick vara med på ditt barnkalas Scott, det var nog en av de bästa kalas jag varit på.

Dagens citat:

Men tänk ändå, det finns ju inga upplevelser som kan mäta sig med dem man har i barndomen, tänk om folk då kunde förstå hur viktigt det är just med allting som rör barn, deras böcker, deras filmer, deras musik, allt, allt. Eftersom det formar dem för hela livet.

~Astrid Lindgren~

De flesta vuxna borde bli lite mer leksna av sig, det hade vi alla mått bra av tror jag. Livet kan vara så allvarligt ändå.

Ha en fantastisk dag.

Kram från mig, Super Mario

6 årskalas med Super Mario Läs mer »

Trollungar är vi allihopa.

Hejsan.

Redan är det fyra år sedan jag blev mormor, och förra helgen var det dags för barnkalas för Scott.

Min dotter Amanda är en fantastisk mamma. Hon hade förberett ett trollkalas för Scott in i minsta detalj. Tillsammans med  inbjudningskort hade hon sytt små trolldräkter som hon skickade med till Scotts kompisar.

Jag, Stefan och Emmy hade lovat att hjälpa till med förberedelserna, eftersom kalaset skulle vara utomhus och det fanns en hel del att fixa med. Scotts pappa jobbade, men han kom lagom tills kalaset började. Såklart hade jag och Emmy också klätt ut oss… för var det trollkalas så var det! Runt halsen hade vi egenhändigt gjorda trollhalsband av ekollon och kastanjer.

Efter dagar med regn och rusk så slog vädret om precis lagom till den här söndagen och det blev precis sådär kalasfint som vi alla önskat oss. Som på beställning passade lille Nicolaj på att ta en lång middagslur när vi hade som mest att förbereda.

Punktligt anlände så ett litet gäng blyga trollungar till skogen. Fast det där blyga gick ganska snabbt över då det vankades spännande uppgifter att lösa. Trollet Emmy hade nämligen tappat en hel korg med värdefulla guldstenar i en skogsglänta, så vi skulle allihopa hjälpa henne att hitta dem igen.

Med gemensamma krafter tror jag nog att vi hittade varenda liten guldsten åt Emmy… och skulle någon springa på en gyllene sten där ute i Kronoskogen, så vet ni nu varifrån den kommer.

Inget kalas utan kras, säger man ju, och lite kras blev det för Scott, när han i sin iver sprang och ramla på den steniga stigen. Aj aj aj… En stund i pappas famn fick det bli och så var vurpan och såret i handen   snart glömd igen.

Man blir så väldigt hungrig av att vara på trollkalas, så därför smakade korven som Stefan grillat gudomligt. Både stora och små lät sig väl smaka.

Och precis lagom till maten var klar, så vaknade lille Nico från sin långa trollsömn.

När alla var mätta i sina magar så öppnade ”trollet Emmy” sin  spännande tatuerarlåda. Alla fick välja egna motiv, och sedan vänta på sin tur. När mamma Amanda var upptagen på annat håll så fick även lille Nico en tuff tatuering i nacken. ”Trollet mormor” fick självklart också en passande bild på handleden.

Sedan väntade knasiga lekar. Till exempel att kasta bajskorvar i en korg. Undertiden plockades det fram goda tilltugg, som ekollon i choklad, fruktspett och giftiga flugsvampar.

Det såg verkligen ut som om alla njöt av gotterna, och är det kalas ja då får man ju äta så mycket man vill.

Och som på alla kalas så avslutas även ett trollkalas med en fiskedamm. Alla fick napp och såg nöjda ut.

Födelsedagstrollet fick avsluta sin fest med att åka en tur med pappa, på en av gästernas fyrhjuling. Sedan åkte en trött trollfamilj hem och spelade lite sällskapsspel tillsammans.

Tack Scott med familj för att jag fick vara med på ett underbart kalas. Såklart ett alldeles extra tack till finaste Amanda som fixat allt så trevligt♥

Dagens citat:

Det står väl inte i Mose lag att gamla kärringar inte får klättra i träd!

~Astrid Lindgren~

Inte heller står det att de inte kan klä ut sig till troll!!

Kram Annika

 

Trollungar är vi allihopa. Läs mer »

Kalas och bilder från arkivet.

Hejsan.

I mitt bildarkiv kikar jag tillbaka på bilderna som jag tog för nästan exakt ett år sedan.

Då, för ett år sedan, låg min dotter på BB och hade fått en son, mitt första barnbarn. Min Stefan var på älgjakt i Småland och jag vandrade i skogarna med min store, sjuke Johnnyhund.

I år är hösten inte lika långt kommen här hemma ännu. Stefan är tillbaka i Småland för att jaga älg. Johnny är i himmelen och mitt lilla barnbarn har redan fyllt ett helt år.

I Tomelilla har det varit barnkalas med hela tjocka släkten i veckan.

Med mexikansk tacoafton och Amandas egenhändigt gjorda Babblare på tårtan så blev det ett kalas helt i lille Scotts stil.

Riktigt hela tjocka släkten var det förstås inte. För långt borta på andra sidan jordklotet finns den spännande mostern som Scott ännu inte kunnat träffa. Moster Andréa. Hon som vi brukar kika på i telefonen ibland. Hon som jag längtar så mycket efter så det nästan är olidligt ibland.

Dagens citat:

Det finns en mystisk naturlag som säger att de tre sakerna som vi önskar mest här i livet – Lycka, Frihet och Sinnesro – bereder mest glädje åt dem som skänker dem till andra.

Ha en skön dag och kram

Annika

Kalas och bilder från arkivet. Läs mer »

Rulla till toppen