juli 2018

USA del 2

Auburn, Alabama
Hej hej
Idag tycker jag att det är dags att fortsätta med ett inlägg om mitt äventyr i USA.
Vår resa gick från Atlanda mot Auburn. Den stad där Andréa nu kommer att bo och leva de närmsta 3 eller kanske till och med 3,5 åren.
På vår resa mot Auburn hade vi planerat in några små stopp.
Första stoppet var Ikea, eftersom Andréa inom en snar framtid var i behov av en ny säng till sitt nya boende.
Men någon säng blev det inte. För en fattig student var det alldeles för dyrt, även om det nu faktiskt var Ikea. Och när Andréa dessutom råkade sabotera en hel order för en helt förtvivlad säljare, ett jobb som tagit honom 1,5 timme att knåpa ihop, ja då insåg vi att det var bäst att vi tyst och stilla avlägsnade oss. Vi smög oss ner på nedervåningen istället.
Med ett paket plastburkar gick vi sedan skrattande ut ur butiken och körde vidare.
Nästa stopp blev på ett stor outletköpcentrum, med massor av välkända märke.
Fast i 40 graders värme så orkade vi liksom inte med att shoppa så väldigt mycket.
Vi körde vidare och efter ett tag passerade vi skylten ”Sweet Home Alabama”.
Vi var i en ny delstat.
I väntan på sitt mer permanenta boende så hyrde Andréa för tillfället ett litet rum hos en vän.
Där bodde också några pälsbollar som såg ut att gilla att ha oss där. Tillgivna och mysiga.
Jag själv hade hyrt ett rum på det absolut billigaste lilla hotellet vi kunnat hitta i Auburn.
Där bodde jag tillsammans med mest mexikanare förstod jag. Stället var slitet och enkelt, men helt ok.
När vi nu råkade befinna oss i Amerika den 4 juli så var det klart att vi skulle vara med och fira deras nationaldag och självständighetsdag. Amerikanarna är själva väldigt stolta över sitt land och många brukar klä sig i landets färger den här dagen. Underbart. Så tycker jag att vi också skulle göra här hemma i Sverige. Fram med fler blågula flaggor och hylla vårt eget land.
Jag och Andréa körde till stadens festplats och deltog glatt i alla festligheterna den här kvällen. Fast deras mat var vi inte särskilt imponerade av. Hamburgare, utan tillstymmelsen till grönsaker eller dressing.
Nästa morgon gick vi på lite upptäcksfärd i Auburn. Den universitetsstad där Andréa kommer att bo och leva framöver.
Det är en vacker stad, där det på somrarna blir galet varmt. Om vi den senaste tiden gnällt över värmen här hemma i Sverige, så måste jag säga att våra vindar är som svala fläktar om man jämför med dem i Alabama.
Ett litet stycke från Auburns innerstad ligger en nationalpark, Chewacla State Park. Ett härligt skogsområde som Andréa blev väldigt förtjust över att ha så nära.
En förmiddag körde vi dit och vandrade i några timmar. Det kändes nästan som hemma. Lite grodor, någon ödla, ja till och med en massa gula kantareller. Vi fick en ljuvlig vandring där, även om det bitvis var lite knivigt för en skruttig tant som jag, med oläkt diskbråck i ryggen.
Om nu skogen och parken påminde lite om vårt kära hemland, så måste jag nog säga att staden inte alls liknade våra städer. Allting var så mycket större.
Inte en enda cyklist eller fotgängare såg jag till. Eller åtminstone väldigt få sådana. Alla körde runt, en och en, i stora bilar… och då menar jag STORA!
Vägarna var även de stora och det fanns drive-in till nästan allting man skulle. Ville man ta ut pengar från en automat, ja då såg det ut som en bensinmack där man körde fram och slapp att kliva ur sin bil. Till och med apoteket hade drive-in.
I de jättestora mataffärerna fanns  förutom kundvagnar även små permobilar som man kunde ta om man inte orkade gå runt och handla. Såklart hade många öppet dygnets alla timmar.
USA del 1 hittar ni här.
Dagens citat får bli ännu en knasig lag från just Alabama:
Det är förbjudet att bära lösmustasch i kyrkorna
eftersom en sådan förklädnad kan orsaka skratt i Guds hus.
Ha en härlig dag.
Det blir det fler inlägg från min USA resa framöver.
Kram Annika

USA del 2 Läs mer »

Dessa vackra fjärilar.

Hej hej
Nu när lavendel och fjärilsbuskar blommar som bäst så kommer alla vackra fjärilar.
Som vilda tonåringar dansar de fram från blomma till blomma. Den ena vackrare än den andra.
Visst är de ljuvliga!
Kvällens citat:
Den som inte är tillfreds med sig
själv, kommer förgäves att leta
efter lyckan någon annanstans.
Må gott och kram.
Hoppas ni mår underbart var ni än befinner er.
Annika

Dessa vackra fjärilar. Läs mer »

Kiviks Marknad 2018

Hejsan
Vilket fantastiskt marknadsväder det blev i år.
Varmt, torrt och soligt.
Jag och Stefan brukar gilla att vandra runt på marknaden och njuta av folkvimlet och marknadspulsen. Fast i år var det inte så lätt med Stefan och hans onda fot.
Vi fick helt enkelt göra det bästa av det. Vi parkerade så nära marknaden det bara gick. Så laddade vi med en stor kanna kaffe åt honom, så han kunde sitta kvar i bilen med sin krycka och ändå njuta av marknadskänslan.
När vi blev hungriga tog vi med oss Stefan den lilla biten över vägen och köpte oss vars en langos.
Även om vi var sugna på älgkebab så smakade det fint med den varma langosen i solskenet också.
Jag och Emmy gick runt ibland marknadsstånden och kunde till sist konstatera att det inte fanns någonting vi ville köpa.
Fast det förstås…
I vanlig ordning drogs jag till korgarna. Jag vet inte vad det är med just korgar som lockar mig, men jag älskar just korgar i alla de former!
-mamma vad ska du ha den till, undrade Emmy när jag valde mellan de olika sorterna.
Ja det visste jag förstås inte, för korgar vill man bara ha, sedan hittar man alltid ett användningsområde.
-åhhhh den här liknar den mormor brukade ha, utbrast Emmy …
Såklart blev det en ny korg, och såklart en likadan som mamma Ingrid brukade ha.
När vi marknadsvimlat runt en god stund så drog vi oss ut mot backarna. För det är just det som är bra med Kiviks Marknad. Att man kan gå ut där och sätta sig och bara njuta av utsikten och andas lite frisk havsluft för en stund.
Är man på marknad så måste man köpa marknadskarameller. Det kvittar hur äckliga man nu tycker att de är. Det hör liksom till.
-mamma, ska du verkligen köpa marknadskarameller, ingen äter ju ändå av dem, kommenterade min dotter, när jag målmedvetet letade efter bästa karamellförsäljaren.
I bilen hem mumsade både hon och Stefan glatt på det halva kilo marknadskonfekt jag bjöd dem på.
Ja, det var väl det jag sa, det hör liksom till!!
Dagens citat:
Tänk när man får stå på månen och säga:
Vilken vacker fulljord det är ikväll.
Fler inlägg om Kiviks marknad hittar ni här:
Ha nu en riktigt härlig dag och ska ni på marknad, glöm inte att köpa marknadskonfekt!
Kram Annika

Kiviks Marknad 2018 Läs mer »

Torrt i trädgården

Hej hej
Årets torka har gjort att min trädgård inte är lika grön, blomstrande och frodig som den brukar vara.
Jag som älskar att plocka in blommor från trädgården, har nu inte så väldigt mycket som blommar.
Men en liten söt bukett har jag fått ihop ändå.
Såklart respekterar jag bevattningsförbudet och vattnar bara sånt jag har i krukor eller i ekfaten.
Rabatterna och gräsmattan får klara sig ändå.
I år är min blåa riddarsporre bara en vissen skugga av sig själv. Medan rosorna och lavendeln tycks älska den torra väderleken.
Sådär är det, det är inte likadant varje år.
I fjor hade jag en makalöst blomstrande riddarsporre, som såg ut såhär.
Man får njuta av de blommor som tycks gilla torkan och hoppas på att de andra vill komma tillbaka med full kraft nästa år.
En klar fördel är att det nästan inte varit en enda mördarsnigel i år. Det finns då inget ont som inte har något gott med sig. Och har vi nu tur så minskar det bruna slemmiga beståndet för all framtid.
Kvällens citat:
Med långtidsprognos menas att man får
tillfälle att reta sig på vädret flera veckor i förväg.
Ha en fin kväll och att reta sig på något, det tar bara helt onödig energi, vad det än gäller.
Gilla läget och var glad.
Kram Annika

Torrt i trädgården Läs mer »

Skånes Djurpark

Hejsan.
I helgen har jag varit på Skånes Djurpark. Den där parken som ligger mitt i Skåne ni vet, ett stycke utanför Höör.
Dit åkte jag ganska ofta när mina tjejer var små. Vi var där med dagis och gjorde själv små utflykter dit.
Nu var jag inbjuden som influencer, bloggare och PRO-medlem genom InosSkåne. Det var underbara Fnulan och söta Joanna som samordnade alltihopa.
Det var ett litet förväntansfullt gäng som samlades vid entrén för en heldag i parken.
Genast slogs jag av hur välskött och vackert allting var där.
Skånes Djurpark hade bjudit in oss med hela våra familjer, vilket jag tyckte var oerhört generöst och givmilt.
Den här dagen räknade de oss som sina VIP gäster. Åhhh jag har aldrig varit VIP förut, så det kändes lite extra malligt måste jag säga.
Såklart hade jag önskat att någon från min egen familj kunnat följa med, men ni vet ju alla hur Stefan har med sin fot och mina stora tjejer har ju fullt upp med sina arbeten.
Fast det fanns flera andra underbara familjer att hänga med, och jag fick följa med Fnulan och hennes bedårande dotter en sväng i parken.
Vi var inbjudna till en särskild privat uttermatning ”backstage”. Ett område dit man som besökare inte får gå på egen hand. Det där är lite synd, för just uttrarna är ju så roliga och spännande att iaktta.
Vi hämtades upp av två jättegulliga djurskötare.
Jag slogs av tjejernas oerhörda kunskap om både djuren i parken, men också om deras stora kunnighet om de vilda djuren och vår natur i stort.
Naturligtvis hör det inte till vanligheterna att deras djur är så tama som den lilla utterhona vi fick hälsa på här. Just den här lilla söta uttern hade genom en olycka mist sin svans som nyfödd och därför fått bli adoptivdotter till sin skötare i hela fyra månader. Och sånt skapar ju såklart ett särskilt band.
När vi hälsat klart på uttrarna så var vi alla hungriga.
Vi bjöds in till en härlig grillbuffé i restaurang Stallet.
Där fick vi lite skön skugga från den stekande solen.
På buffén fanns det en massa härligt god mat. Ja, där fanns verkligen något för alla smaklökar. Något som passade både små och stora magar.
På eftermiddagen var det fritt att ströva runt i parken.
Jag gick med Fnulan och Mira på den hängbro som löper en bit upp ovanför djurhägnen. Därifrån såg vi de stora Kronhjortarna som låg och vilade under träden. Men hur vi än spanade och spejade så kunde vi inte se några vargar. Fast det gjorde inte så mycket. Upplevelsen att gunga fram där uppe vid trädtopparna var underbar i sig själv.
När jag sedan strosade fram i mina egna tankar, så insåg jag hur fint det blivit där i Skånes Djurpark.
Hur mycket det finns att göra och hur väl arrangerat det är för barn i alla åldrar och för vuxna i alla åldrar också för den delen.
Men extra mycket slås jag över hur vänlig och tillmötesgående all persona i djurparken är, och vilken otroligt mysig stämning som råder där.
När mina egna tjejer var små så tyckte de att höjdpunkten på vårt besök var de små björnungarna. Såklart var jag tvungen att kika ifall de fanns några små nallebjörnar. Jajamensan, uppe vid björngrottan hittade jag dem.
Efter att ha blivit bjuden på en av de största kulglassar jag någonsin ätit, tackade jag för mig och styrde kosan mot Gyllebo.
Jag måste verkligen tacka Skånes Djurpark för den här dagen.
Och trots att det inte fanns några som helst krav på att vi skulle skriva något om vårt besök, så kan jag verkligen rekommendera till att göra ett besök här.
Dagens citat:
Man kan inte piska in något i barn,
men man kan smeka fram mycket ur dem.
Såklart ett citat av vår underbara Astrid Lindgren.
Återigen tack alla som gjorde den här dagen till en toppendag.
Kram Annika

Skånes Djurpark Läs mer »

Det efterlängtade regnet

Hej hej
Äntligen fick vi några droppar regn här i Gyllebo!!
Det var i morse när jag satt i ett telefonmöte och höll på med lite arbete på min dator, som det blev alldeles tyst i telefonluren en lång stund. Sedan utbrast Micke, som jag pratade med…
-det regnar!!!
Så fort vi var klara med datorjobbet och hade avslutat vårt samtal, så drog jag på mig en regnkappa tog med mig hundarna ut i skogen.
Så ljuvligt och så himla gott det luktade.
Det är så fruktansvärt synd om våra bönder som står inför stora problem med foder till sina djur. Det är ju inte bara deras problem, utan alla människors problem. Vi äter ju alla mat. Så fast jag njuter av den varma och torra sommaren så håller jag tummarna för att det kommer mer regn nu.
Kvällens citat:
Vissa människor känner regnet,
andra blir bara blöta.
Ha en underbar tisdagskväll och en stor kram från mig.
Annika

Det efterlängtade regnet Läs mer »

Den stora femkampen I Borrby

Hejsan.
Vad är ett fotbolls-vm eller em … eller vad det nu har varit… mot den stora femkampen i Borrby på Österlen i Skåne. En kamp på ”liv och död”, där hedern stod på spel.
Tyvärr kan jag redan nu avslöja att jag och mitt rosa lag gick som förlorare ur spelet.
Dock finns en liten strimma av misstanke på fusk såsom doppning, felräkning och mutbrott.
Vi var ett glatt gäng som samlades för att ladda och väcka upp tävlingsjävulen inom oss. Vissa hade lite mer vinnarskallen än andra.
Vätska och laddning för kampen behövdes såklart.
Vi som tävlade var Kentas rosa lag mot Petras lila lag.
Två jämbördiga lag med god kampvilja i båda.
Första grenen var bågskytte.
Någon Robin Hood är nog ingen av oss. Men pilarna for för glatta livet. En del satte sig fast i tavlan medan andra for genom häcken och all världens väg.
Efter första grenen såg det ut som om mitt rosa lag tog en skön ledning.
Nästa gren skulle man kunna tro var smygande fisen…
Nej, igen smygande fis, utan vattenboll. En svår gren där man med hjälp av vattenpistol skulle skjuta iväg en boll och först komma över mållinjen.
Därefter blev det tvålploppning.
Även det en mycket svår gren.
Vilket är märkligt tycker jag. För alla vet ju hur långt ett tvål kan flyga ur ens händer när man inte vill det. Nu när all heder och stolthet stod på spel så trillade det lilla tvålet bara snopet ner framför mina fötter.
Det var väl här som mitt rosa lag förlorade vårt övertag i tävlingen.
Nästa deltävlingen byggde på samarbete och samspel. Det gällde att hålla tungan rätt i munnen och pennan stilla.
Den sista grenen var min favoritgren, blåsrör.
Här gällde det att inte hosta eller andas på fel håll och svälja några pilar. Annars var det bara att sikta och blåsa.
Så var det klart och över och det som återstod var poängsammanräkningen.
Till min stora förvåningen var det Petras lila lag som gick vinnande ur tävlingen.
Deras glädje och skadeglädje gick inte att ta miste på.
Så blev det prisutdelning och lagfotografering.
Lagledaren Petras glädje sken ikapp med solen.
Mitt lag Kent blev också fotograferade och på bilden syns tydligt hur revanschsugna vi redan är.
Efter att vi tröstat vår bittre lagledare, tog vi oss alla samman igen.
Strax kom en grill ner från himlen och vi fick annat att tänka på.
Mat!
Tack Petra och Kent för en fantastisk kväll.
♥♥♥
Även om det luktar lite svagt fusk här, eller möjligtvis felräkning, så får jag svälja vår förlust.
Det handlar inte bara om att delta, men måste såklart vinna!! I alla fall i en femkamp, vilket vi kommer att göra nästa gång, det är då ett som är säkert.
Dagens citat:
Det största antalet mutbrott
begås i samband med kärleksaffärer.
Ha det gott alla. Lek och busa så mycket det går.
Livet är till för lite gräsfläckar på knäna.
Kram Annika

Den stora femkampen I Borrby Läs mer »

Min spindellilja blommar.

Hej hej
Ikväll vill jag bara kika och berätta att äntligen har min spindellilja fått sin första blomma.
Kanske är det för att den trivs och mår gott. Men det kan också vara ett rop på hjälp, särskilt nu när Stefan haft hand om skötseln ett tag.
Det var i fjor som jag delade på hela min planta. Om det kan man läsa sist i inlägget här:
Min blomma är inte lika stor och tjusig som de vilda plantorna som växte på ön Kuredu. Men lite rolig är den allt.
Äntligen börjar jag bli fri från min urinvägsinfektion.
Doktorn hade såklart inte riktigt tid med mig, men jag har själv behandlat med lite husmorsknep. Jag har druckit en massa vatten och till det har jag smaskat i mig tre hela citroner i ett svep. Sedan hittade jag lite medikamenter i Stefans medicinskåp. Visserligen står det att de var mot prostatabesvär, men de verkar funka bra för annat också.
Så måste jag tacka vår underbara personal på Stefan Hantverkarn för den fina sommarpresent som vi fick.
Salladen smakade fantastiskt bra serverad på detta underbara fat.
Tack för de ”mina pågar”.
Kvällens citat:
Ibland går jag runt och är glad
utan att veta varför – det är nog
därför jag är glad.
Ha en härlig kväll och kram på er alla.
Annika

Min spindellilja blommar. Läs mer »

Mycket kul och lite tid.

Hejsan.
Så mycket roliga saker det händer på sommaren.
Det är liksom alldeles för få dagar och för mycket roligt som jag vill hinna med.
På våren planerar jag och drömmer om allt jag vill göra, som om sommaren är en evighet lång och all tid i världen finns. Att jag aldrig lär mig.
Jag drar i handbromsen nu ett par dagar och kommer i kapp mig själv lite grann.
Jag tar lärdom av min katt Felix och vilar mig ett litet tag.
Ja, jag ska på min höjd puffa till den där fula kudden i soffan… eller nej, den får allt ligga sådär!
Jag ska göra som Ferdinand. Jag ska bara skrutta runt här hemma och lukta på blommorna och ta hand om mig lite. För det kostar på att ha kul!
Så ska jag jobba lite också.
Dagens citat:
Ibland är det svårt att veta om
man är lat eller om kroppen
säger ifrån och behöver vila.
Ha det bra och njut. Man måste inte säga ja till allting…
Kram Annika

Mycket kul och lite tid. Läs mer »

USA del 1

Atlanta, Georgia
Hej hej
Ni vet nog de redan att jag varit i USA en sväng. En del inlägg har jag ju lyckats knåpa ihop med mobilbilder därifrån under resans gång. Men på min kamera finns massor av härliga bilder, så det kommer att bli lite fler inlägg därifrån, då och då här på bloggen.
Jag åkte i första hand dit för att träffa min älskade dotter, att jag sedan fick uppleva en smula av detta stora, väldiga landet USA, är en ren bonus för mig.
Eftersom jag bokade flyget med så kort varsel, så fanns det nästan bara flygrutter med väldigt långa väntetider vid mellanlandningarna. Men så hittade jag en med väldigt kort tid vid flygbytena. Jag får helt enkelt skynda mig, tänkte jag och bokade flyget. Och nog fick jag springa alltid!!
Efter en svettig flygresa med mellanlandning i Amsterdam och Boston var jag så äntligen framme i USA och hos min dotter.
På den stora, röriga flygplatsen i Atlanta kom hon och mötte mig och hämtade upp mig med sin lilla bil. Min älskade dotter som jag längtat så mycket efter!!
Med mig i mitt bagage hade jag lite presenter.
En insmugglad spritflaska som jag specialbeställt på systemet i Tomelilla. Den godaste Bailysen som finns, enligt Andréa. Från systrarna hade jag ett underlägg med en karta över Österlen. Ortsnamnen såklart på engelska.
Självfallet bröt vi flaskan direkt för att skåla och fira att vi hade en dryg vecka framför oss att bara njuta av tillsammans.
Våra två första nätter bodde vi hemma hos en tjej som hette Rachel. Det var ett boende som Andréa bokat via Airbnb. Man bor helt enkelt hemma hos privatpersoner. Det var helt ok och mycket billigare än hotell.
Hos Rachel var det rent och fint. Vi hade ett eget rum, men använde familjens kök och badrum.
När vi vaknade upp första morgonen i Atlanta så var det fotbollsmatch mellan Sverige och Schweiz. Amerikanarna är i allmänhet inte så roade av fotboll, i alla fall inte den sorten där bollen är rund. De gillar mer sin egen amerikanska fotboll med en oval boll. Trots det lyckades vi hitta en pub i närheten som sände fotbollsmatchen på storbilds-TV. Dit for vi.
Det var en lite mer tvivelaktig  stadsdel vi hade hamnat i. Mittemot vår pub fanns en marijuanaaffär och en tatueringsstudio sida vid sida. På gräset utanför låg utslagna människor lite här och där.
Jag och Andréa strövade en stund i området i väntan på att puben skulle öppna.
Överallt sprang små smala ekorrar. Inte så söta som våra svenska ekorrar, utan mer långsmala och lite lika möss i ansiktet.
Så öppnade puben och matchen satte igång.
Vi beställde in frukost och kände oss lite mer svenska än vanligt. Särskilt svenska kände vi oss när vårt lag vann och gick vidare i spelet.
Resten av dagen hade vi bestämt att vi skulle spendera inne i staden Atlanta.
Andréa körde som om bilen var stulen. Jag höll mig krampaktigt i sätet och försökte undertiden förstå mig på GPS:en och agera kartläsare, vilket jag var usel på. Till sist hittade vi i alla fall en parkering och jag kunde andas ut.
Eftersom vi befann oss i sydstaterna så tyckte vi det kunde passa att gå på en utställning om förtryck och de svartas historia i området. En gräslig historia, som jag inte kan förstå att den verkligen har hänt …
Det var en stor tung utställning som gav oss eftertanke och påminnelse om människors lika värde.
Det handlade inte bara om de svartas förtryck utan förtryck i allmänhet. I ett rum fanns de en monter över de människors som begått de mest hemska handlingar i världen. Trots att det inte stod något nämnt, så insåg jag direkt att de hade alla en gemensam nämnare. Det var inte deras hudfärg, deras hårfärg eller ögonfärg som var det samma för dem. Nej, det de hade gemensamt var att de var alla män. Män med makt.
Skillnaden mellan fattig och rik är ofantligt stor på många håll.
Vi svenskar och danskar ses som föregångare till jämlikheten och kan vara lyckliga över att vi faktiskt har det otroligt bra i mångt och mycket, i jämförelse med resten av världen.
Efter en tung utställningen så var vi hungriga och det var dags för mat. Vi hade att välja på hamburgare, hamburgare eller hamburgare. Jag tog … hamburgare.
Det fanns en stor Coca-cola utställning.
-onyttigt, fräste Andréa.
-ganska gott ibland, tänkte jag tyst för mig själv och valde vatten till maten.
 Istället valde vi att gå på det stora akvariumet som finns där i Atlanta. Egentligen gillade ingen av oss att dessa stora valhajar och mantor hålls i fångenskap, men vi bestämde oss ändå för att göra ett besök där.
Det djur som jag fascinerades mest av, var de vita valarna eller beluga som de också heter. Så vackra!
Min förhoppning är att en del av mitt inträde faktiskt går till att rädda vilda bestånd av alla hotade arter. Tiden börjar bli knapp nu …
Nästa dag gjorde vi oss redo för att köra till Auburn i Alabama. Innan dess kockade vi till lite frukost.
Andréa såg till att väcka upp hela familjen i det lilla huset genom att starta brandlarmet, så sedan fick vi sitta på trappan och äta vår mat.
När disken var klar, packade vi ihop och tackade för oss.
Disken föresten, den diskas inte i maskinen. Man diskar för hand och använder bara maskinen som diskställ.
Ett onödigt dyrt och avancerat diskställ tycker jag.
 Så styrde vi mot Alabama – Home sweet Alabama. Men mer om det i ett annat inlägg.
Dagens citat får bli ännu en av alla de knasiga lagar de har där i Amerika:
I den lilla staden Peachtree City i delstaten Georgia
är det enligt lag strängeligen förbjudet att vara hemlös.
Ha en fin dag och kram på er från mig.
Annika

USA del 1 Läs mer »

Rulla till toppen