Atlanta

USA del 1

Atlanta, Georgia
Hej hej
Ni vet nog de redan att jag varit i USA en sväng. En del inlägg har jag ju lyckats knåpa ihop med mobilbilder därifrån under resans gång. Men på min kamera finns massor av härliga bilder, så det kommer att bli lite fler inlägg därifrån, då och då här på bloggen.
Jag åkte i första hand dit för att träffa min älskade dotter, att jag sedan fick uppleva en smula av detta stora, väldiga landet USA, är en ren bonus för mig.
Eftersom jag bokade flyget med så kort varsel, så fanns det nästan bara flygrutter med väldigt långa väntetider vid mellanlandningarna. Men så hittade jag en med väldigt kort tid vid flygbytena. Jag får helt enkelt skynda mig, tänkte jag och bokade flyget. Och nog fick jag springa alltid!!
Efter en svettig flygresa med mellanlandning i Amsterdam och Boston var jag så äntligen framme i USA och hos min dotter.
På den stora, röriga flygplatsen i Atlanta kom hon och mötte mig och hämtade upp mig med sin lilla bil. Min älskade dotter som jag längtat så mycket efter!!
Med mig i mitt bagage hade jag lite presenter.
En insmugglad spritflaska som jag specialbeställt på systemet i Tomelilla. Den godaste Bailysen som finns, enligt Andréa. Från systrarna hade jag ett underlägg med en karta över Österlen. Ortsnamnen såklart på engelska.
Självfallet bröt vi flaskan direkt för att skåla och fira att vi hade en dryg vecka framför oss att bara njuta av tillsammans.
Våra två första nätter bodde vi hemma hos en tjej som hette Rachel. Det var ett boende som Andréa bokat via Airbnb. Man bor helt enkelt hemma hos privatpersoner. Det var helt ok och mycket billigare än hotell.
Hos Rachel var det rent och fint. Vi hade ett eget rum, men använde familjens kök och badrum.
När vi vaknade upp första morgonen i Atlanta så var det fotbollsmatch mellan Sverige och Schweiz. Amerikanarna är i allmänhet inte så roade av fotboll, i alla fall inte den sorten där bollen är rund. De gillar mer sin egen amerikanska fotboll med en oval boll. Trots det lyckades vi hitta en pub i närheten som sände fotbollsmatchen på storbilds-TV. Dit for vi.
Det var en lite mer tvivelaktig  stadsdel vi hade hamnat i. Mittemot vår pub fanns en marijuanaaffär och en tatueringsstudio sida vid sida. På gräset utanför låg utslagna människor lite här och där.
Jag och Andréa strövade en stund i området i väntan på att puben skulle öppna.
Överallt sprang små smala ekorrar. Inte så söta som våra svenska ekorrar, utan mer långsmala och lite lika möss i ansiktet.
Så öppnade puben och matchen satte igång.
Vi beställde in frukost och kände oss lite mer svenska än vanligt. Särskilt svenska kände vi oss när vårt lag vann och gick vidare i spelet.
Resten av dagen hade vi bestämt att vi skulle spendera inne i staden Atlanta.
Andréa körde som om bilen var stulen. Jag höll mig krampaktigt i sätet och försökte undertiden förstå mig på GPS:en och agera kartläsare, vilket jag var usel på. Till sist hittade vi i alla fall en parkering och jag kunde andas ut.
Eftersom vi befann oss i sydstaterna så tyckte vi det kunde passa att gå på en utställning om förtryck och de svartas historia i området. En gräslig historia, som jag inte kan förstå att den verkligen har hänt …
Det var en stor tung utställning som gav oss eftertanke och påminnelse om människors lika värde.
Det handlade inte bara om de svartas förtryck utan förtryck i allmänhet. I ett rum fanns de en monter över de människors som begått de mest hemska handlingar i världen. Trots att det inte stod något nämnt, så insåg jag direkt att de hade alla en gemensam nämnare. Det var inte deras hudfärg, deras hårfärg eller ögonfärg som var det samma för dem. Nej, det de hade gemensamt var att de var alla män. Män med makt.
Skillnaden mellan fattig och rik är ofantligt stor på många håll.
Vi svenskar och danskar ses som föregångare till jämlikheten och kan vara lyckliga över att vi faktiskt har det otroligt bra i mångt och mycket, i jämförelse med resten av världen.
Efter en tung utställningen så var vi hungriga och det var dags för mat. Vi hade att välja på hamburgare, hamburgare eller hamburgare. Jag tog … hamburgare.
Det fanns en stor Coca-cola utställning.
-onyttigt, fräste Andréa.
-ganska gott ibland, tänkte jag tyst för mig själv och valde vatten till maten.
 Istället valde vi att gå på det stora akvariumet som finns där i Atlanta. Egentligen gillade ingen av oss att dessa stora valhajar och mantor hålls i fångenskap, men vi bestämde oss ändå för att göra ett besök där.
Det djur som jag fascinerades mest av, var de vita valarna eller beluga som de också heter. Så vackra!
Min förhoppning är att en del av mitt inträde faktiskt går till att rädda vilda bestånd av alla hotade arter. Tiden börjar bli knapp nu …
Nästa dag gjorde vi oss redo för att köra till Auburn i Alabama. Innan dess kockade vi till lite frukost.
Andréa såg till att väcka upp hela familjen i det lilla huset genom att starta brandlarmet, så sedan fick vi sitta på trappan och äta vår mat.
När disken var klar, packade vi ihop och tackade för oss.
Disken föresten, den diskas inte i maskinen. Man diskar för hand och använder bara maskinen som diskställ.
Ett onödigt dyrt och avancerat diskställ tycker jag.
 Så styrde vi mot Alabama – Home sweet Alabama. Men mer om det i ett annat inlägg.
Dagens citat får bli ännu en av alla de knasiga lagar de har där i Amerika:
I den lilla staden Peachtree City i delstaten Georgia
är det enligt lag strängeligen förbjudet att vara hemlös.
Ha en fin dag och kram på er från mig.
Annika

USA del 1 Läs mer »

Hemresan från USA.

Hej hej
Nu är jag hemma i Gyllebo igen. Allting har gått smidigt och bra, och jag slapp att lifta till flygplatsen.
Istället för att ta tummen från Auburn till Atlanda så fanns det en sorts liten buss som ombesörjde transferresor till flygplatsen.
Värst med hela resan var avskedet.
Att krama om min dotter för att inte riktigt veta när vi kommer att ses nästa gång, det är aldrig särskilt kul.
Planen är ju att hon ska stanna i Auburn i minst tre år framöver. Tre år är en förfärligt lång tid, åtminstone om man blickar framåt.
Men just nu tänker jag mest på vilka fantastiskt, underbara dagar vi har haft. Jag och Andréa.
Jag känner mig så tacksam.
Med stödstrumporna på var jag redo att ta mig den långa vägen hem.
Inga raggarstrumpor precis, tänkte jag …. eller det var kanske precis just var det var …
Min flygresa hem gick bra, om man nu bortser från det försenade bagaget som ska komma inom några dagar.
I Atlanta tänkte jag göra av med mina sista kontanta dollar. Jag var hungrig och köpte mig en ceasarsallad och en riktigt god, kall öl.
I baren där jag slog mig ner pratade jag lite med mannen som satt sidan om. På min knaggliga engelska pratade vi om väder och vind och allt mellan himmel och jord. När han sedan hastat iväg till sitt flyg så upplyste kyparen mig om att den vänlige mannen betalat för mig och min mat också. Alltså, sådant händer ju bara på film, eller kanske händer det bara i USA…
Kanske var det mina läckra strumpor han såg …
Jag kommer nog att ha en hel del inlägg med bilder från min resa framöver. Men just nu känner jag mig konstigt snurrig i huvudet, och i stort behov av lite sömn.  Det är nog jetlaggen som slagit till.
 Dagens citat:
BATMAN
SUPERMAN
SPIDERMAN
MAMMAN
Tusen tack Andréa för fantastiska dagar som jag för alltid kommer att minnas med ett enda stort leende.
Till alla er andra önskar jag en härlig dag.
Kram Annika

Hemresan från USA. Läs mer »

Framme i USA.

Hej hej.
Så kom jag då fram till slut. Till USA, till Atlanta och till min dotter.
Efter en försening som skapade onödig spänning hann jag precis med planet i Boston mot Atlanta.
Jag har blivit lite av en expert på att tränga mig fram i de miljontals serpentingångarna som finns på amerikanernas flygplatser.
Men efter nästintill ett dygn på resande fot, lite onödig spänning  och många Walt Disney filmer så slängde hon sig runt min hals – min älskade dotter Andrea.
Mina övriga döttrar följde mina strapatser med spänning på snappen…
Snart är det morgon här och vi ska ta oss ann dagen.
Andréa sover än och jag får se hur jag ska våga väcka henne… hon har ju ett morgonhumör som en vresig tiger.
Dagens citat av mig själv:
Det går att charma amerikanska gränspoliser.
Med ett leende, blå ögon och en charm likt Goldie Hawn  
kommer man långt.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Framme i USA. Läs mer »

Rulla till toppen