Auburn

USA del 4

Destin Florida och Auburn Alabama
Hej hej
Här kommer mitt sista inlägg från min USA tripp tidigare i sommar.
Resan jag gjorde mest för att få möjlighet att träffa min dotter innan hon skulle påbörja sin drygt tre år långa utbildning till specialistveterinär ”over there”.
Våra dagar i Florida spenderade vi så mycket vi kunde på stränderna och vid havet.
Så ljuvligt vackra stränder som var långt över mina förväntningar.
Vi vandrade i den lilla hamnen där fiskarna kom in med sin fångst som genast togs om hand.
Jag njöt av miljön, klimatet och av upplevelsen. Men mest njöt jag av att kunna gå där vid min dotters sida och bara njuta av hennes sällskap.
En kväll köpte vi världens dyraste smoothie och njöt av solnedgången på stranden.
En fest som kostade  mig nästan 400 kronor, vilket var mindre än de Levisjeans jag tidigare köpt på en outlet.
Innan vi skulle ställa kosan mot Auburn och Alabama igen, så stannade vi till och njör ett par ljuvliga timmar på den underbaraste stranden i Destin.
Mina sista dagar i USA fick jag möjlighet att se var min dotter ska göra sin långa utbildning.
Bailey small animal teaching hospital i Auburn.
Precis innan jag skulle flyga hem igen, så fick vi även möjlighet att kika på hennes nya boende.
Som mamma kändes det så bra att få se var hon ska bo och leva.  Att själv ha fått se var hon kommer att befinna sig de närmsta tre åren. Även om hennes pappa för drygt 30 år sedan raskt klippte den navelsträng som förband henne med mig, så är hon faktiskt mitt kött och blod ännu.
Min tös som jag alltid har i mina tankar, tillsammans med hennes två systrar såklart..
Så kom då den där stunden som var värst på hela resan. Avskedskramen innan jag hoppade på en buss mot Atlanta, flygplatsen och mot Sverige igen.
Dagens citat får bli ytterligare än knasig lag de har där i USA:
I Minnesota har man sedan länge ett lagstadgat förbud mot att framföra röda bilar i trafiken på söndagar.
Vill ni se fler inlägg från min USA resa, så finns de här:
Till min älskade dotter vill jag sända mitt varmaste lycka till. Jag vet att du är stark som en liten oxe och envis som en åsna. Annars skulle du inte vara där du nu är …
Samtidigt vill jag påminna dig om att ifall något inte går vägen där borta, så finns alltid ett hem med en öppen dörr för dig här hemma. Glöm aldrig det! Gör vad du kan, men inte till vilket pris som helst. Kram min tös ♥
Ha en fin dag alla som kikat in här.
Kram Annika

USA del 2

Auburn, Alabama
Hej hej
Idag tycker jag att det är dags att fortsätta med ett inlägg om mitt äventyr i USA.
Vår resa gick från Atlanda mot Auburn. Den stad där Andréa nu kommer att bo och leva de närmsta 3 eller kanske till och med 3,5 åren.
På vår resa mot Auburn hade vi planerat in några små stopp.
Första stoppet var Ikea, eftersom Andréa inom en snar framtid var i behov av en ny säng till sitt nya boende.
Men någon säng blev det inte. För en fattig student var det alldeles för dyrt, även om det nu faktiskt var Ikea. Och när Andréa dessutom råkade sabotera en hel order för en helt förtvivlad säljare, ett jobb som tagit honom 1,5 timme att knåpa ihop, ja då insåg vi att det var bäst att vi tyst och stilla avlägsnade oss. Vi smög oss ner på nedervåningen istället.
Med ett paket plastburkar gick vi sedan skrattande ut ur butiken och körde vidare.
Nästa stopp blev på ett stor outletköpcentrum, med massor av välkända märke.
Fast i 40 graders värme så orkade vi liksom inte med att shoppa så väldigt mycket.
Vi körde vidare och efter ett tag passerade vi skylten ”Sweet Home Alabama”.
Vi var i en ny delstat.
I väntan på sitt mer permanenta boende så hyrde Andréa för tillfället ett litet rum hos en vän.
Där bodde också några pälsbollar som såg ut att gilla att ha oss där. Tillgivna och mysiga.
Jag själv hade hyrt ett rum på det absolut billigaste lilla hotellet vi kunnat hitta i Auburn.
Där bodde jag tillsammans med mest mexikanare förstod jag. Stället var slitet och enkelt, men helt ok.
När vi nu råkade befinna oss i Amerika den 4 juli så var det klart att vi skulle vara med och fira deras nationaldag och självständighetsdag. Amerikanarna är själva väldigt stolta över sitt land och många brukar klä sig i landets färger den här dagen. Underbart. Så tycker jag att vi också skulle göra här hemma i Sverige. Fram med fler blågula flaggor och hylla vårt eget land.
Jag och Andréa körde till stadens festplats och deltog glatt i alla festligheterna den här kvällen. Fast deras mat var vi inte särskilt imponerade av. Hamburgare, utan tillstymmelsen till grönsaker eller dressing.
Nästa morgon gick vi på lite upptäcksfärd i Auburn. Den universitetsstad där Andréa kommer att bo och leva framöver.
Det är en vacker stad, där det på somrarna blir galet varmt. Om vi den senaste tiden gnällt över värmen här hemma i Sverige, så måste jag säga att våra vindar är som svala fläktar om man jämför med dem i Alabama.
Ett litet stycke från Auburns innerstad ligger en nationalpark, Chewacla State Park. Ett härligt skogsområde som Andréa blev väldigt förtjust över att ha så nära.
En förmiddag körde vi dit och vandrade i några timmar. Det kändes nästan som hemma. Lite grodor, någon ödla, ja till och med en massa gula kantareller. Vi fick en ljuvlig vandring där, även om det bitvis var lite knivigt för en skruttig tant som jag, med oläkt diskbråck i ryggen.
Om nu skogen och parken påminde lite om vårt kära hemland, så måste jag nog säga att staden inte alls liknade våra städer. Allting var så mycket större.
Inte en enda cyklist eller fotgängare såg jag till. Eller åtminstone väldigt få sådana. Alla körde runt, en och en, i stora bilar… och då menar jag STORA!
Vägarna var även de stora och det fanns drive-in till nästan allting man skulle. Ville man ta ut pengar från en automat, ja då såg det ut som en bensinmack där man körde fram och slapp att kliva ur sin bil. Till och med apoteket hade drive-in.
I de jättestora mataffärerna fanns  förutom kundvagnar även små permobilar som man kunde ta om man inte orkade gå runt och handla. Såklart hade många öppet dygnets alla timmar.
USA del 1 hittar ni här.
Dagens citat får bli ännu en knasig lag från just Alabama:
Det är förbjudet att bära lösmustasch i kyrkorna
eftersom en sådan förklädnad kan orsaka skratt i Guds hus.
Ha en härlig dag.
Det blir det fler inlägg från min USA resa framöver.
Kram Annika

Hemresan från USA.

Hej hej
Nu är jag hemma i Gyllebo igen. Allting har gått smidigt och bra, och jag slapp att lifta till flygplatsen.
Istället för att ta tummen från Auburn till Atlanda så fanns det en sorts liten buss som ombesörjde transferresor till flygplatsen.
Värst med hela resan var avskedet.
Att krama om min dotter för att inte riktigt veta när vi kommer att ses nästa gång, det är aldrig särskilt kul.
Planen är ju att hon ska stanna i Auburn i minst tre år framöver. Tre år är en förfärligt lång tid, åtminstone om man blickar framåt.
Men just nu tänker jag mest på vilka fantastiskt, underbara dagar vi har haft. Jag och Andréa.
Jag känner mig så tacksam.
Med stödstrumporna på var jag redo att ta mig den långa vägen hem.
Inga raggarstrumpor precis, tänkte jag …. eller det var kanske precis just var det var …
Min flygresa hem gick bra, om man nu bortser från det försenade bagaget som ska komma inom några dagar.
I Atlanta tänkte jag göra av med mina sista kontanta dollar. Jag var hungrig och köpte mig en ceasarsallad och en riktigt god, kall öl.
I baren där jag slog mig ner pratade jag lite med mannen som satt sidan om. På min knaggliga engelska pratade vi om väder och vind och allt mellan himmel och jord. När han sedan hastat iväg till sitt flyg så upplyste kyparen mig om att den vänlige mannen betalat för mig och min mat också. Alltså, sådant händer ju bara på film, eller kanske händer det bara i USA…
Kanske var det mina läckra strumpor han såg …
Jag kommer nog att ha en hel del inlägg med bilder från min resa framöver. Men just nu känner jag mig konstigt snurrig i huvudet, och i stort behov av lite sömn.  Det är nog jetlaggen som slagit till.
 Dagens citat:
BATMAN
SUPERMAN
SPIDERMAN
MAMMAN
Tusen tack Andréa för fantastiska dagar som jag för alltid kommer att minnas med ett enda stort leende.
Till alla er andra önskar jag en härlig dag.
Kram Annika

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig.

Hej hej.
Jag är fortfarande kvar i Auburn i Alabama.
I går hade vi en helt ljuvlig dag, jag och min dotter.
Vi var ute i skogen och vandrade. Vi var i en nationalpark som finns här i Auburn.
Såklart såg jag till att först äta en rejäl och stadig  frukost…
Här är jätte, jättevarmt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin svettats så här mycket i något annat land. Det kommer salta svettdroppar  från varenda por på precis hela kroppen. 40 grader och fuktig luft gör att vi är blanka av svett precis hela tiden.
Jag är glad över min vana att alltid packa med mig tvättmedel. Nu är alla mina bh:ar rena och fräscha och väntar på nya äventyr.
Idag har vi planerat  att i likhet med alla andra svenskar, försöka se på fotbollsmatchen.
Sedan drar vi till Florida för några lata dagar vid havet. Efter det är det dags för mig att tänka på refrängen och min hemfärd.
Flyget går från Atlanta om fem dagar, och jag grunnar lite på färden dit. Det är en lång och dryg bilkörning dit för Andréa … själv är jag en fara i trafiken här, utan att ens sitta vid ratten…
Andréa säger att man kan lifta via en app… Allt gör man via appar nuförtiden, men det är jättesmidigt bedyrar min dotter.
Jag kikade lite diskret ner på min tumme och tänkte att det inte var särskilt svårt att hålla upp den i vädret heller, väldigt smidigt det också, som på den gamla goda tiden. Tummen behöver i alla fall inte vara uppladdad för att funka och sändning har man liksom alltid.
I dag håller jag i alla fall tummarna för våra svenska fotbollskillar!! Än är det några dagar innan mitt plan ska ta mig hem.
Dagens citat:
Vi är många som kunde gjort det bättre,
men vi lever ändå.
Ha en härlig dag och nu håller vi tummarna.
Kram Annika

Den bruna maten.

Hej hej.
I går utforskade vi staden Auburn. Staden som ska bli min dotters hemvist de kommande tre åren.
Allting verkar fint och bra här och platsen är verkligen vacker. Hon kommer att få det bra här.
Men maten …. usch säger jag bara.
Det verkar som om alla bara äter vitt, fluffigt bröd och hamburgare här.  Och som Andréa sa, färgskalan på all mat går i brunt och beige.
Som frukosten på det lilla motell jag för tillfället bor på …
Ja jag hade verkligen sett fram mot en sådan där överdådig hotellfrukost ni vet som man kan njuta av i evigheter.
Jag blev gruvligt besviken.
Maten var uppdukat i receptionen och vid de andra borden satt bara mexikanare. Jag blev grundligt utstuderad av dem alla, som om jag i min gröna sommarklänning kom från en annan planet.
Fast det är ok här för mig. Hotellet är ett av de billigaste och jag får kaffe och tak över huvudet. Det är helt ok. Allting är hutlöst dyrt här i Alabama och på alla priser läggs det till tax, dricks och gud vet allt. Dyrt, dyrt!!
På lunchen igår ville vi äta något annat än en fettig hamburgare.
Suschi blir väl bra, tyckte Andréa. Nu gillar jag inte rå fisk och ris, men tänkte att där nog fanns annat.
Men jag var som alltid lämnad åt mitt öde när jag beställde min mat…
-mamma, du måste ju lära dig engelska någon gång, sa Andréa  vresigt när jag inte förstod någonting på min meny… ingen hjälp att hämta där förstod jag, som för en stund tänkte på vem som lärt henne att äta med kniv och gaffel…
Det var bara för mig att i smyg googla upp några ord på telefonen som jag hade i knäet.
Under tiden förde hon själv en lång konversation med kyparen om sin egen planerade måltid på ett språk som inte alls lät som den skolengelska jag fått lära mig. Varannan stavelse liksom försvann ner i halsen på dem. Nej, engelska kan de då inte prata här det kunde jag minsann höra!!
Så kom då min mat in… En liten skål isbergssallad och en skål buljong. Som vi skrattade!!!
Fast sen fick jag även in grönsaker som var friterade och faktiskt ganska goda. Jag hade bara lyckats beställa någon slags förrätt.
På kvällen for Andréa ut med sina nya kolleger för en grillkväll utanför Auburn och jag fick ladda för en hemmakväll på hotellet med mexikanarna. Chips, ett par cider och rostade mandlar.
Dagens citat:
Alkohol, choklad och jordnötter.
Vem behöver mat?
Man måste helt enkelt ta skeden dit man kommer.
Hoppas ni alla har det bra. På mig väntar nya äventyr, men först en ny hotellfrukost.
Kram Annika

När en dag känns som en hel semestervecka.

Hej hej
Ja nu är det ju ingen vanlig semester jag är på egentligen, utan en vecka då jag åkt över till min dotter för att umgås med henne så mycket det bara går.
Om bara några veckor börjar hennes universitetsstudier här i USA och hennes nya liv här tar fart.
Vår plan för dagen var att ta oss från Atlanta i Georgia till Auburn i Alabama, där Andréa ska bo de närmaste åren.
Jag som nyss kommit från Sverige har inte alls samma tidsklocka i kroppen som hon har, hon som nyss kommit hit från Canada.
Och ni som följt mig ett tag har kanske hört om hennes morgonhumör…
Men till sist hade jag lyckats föra så mycket oskyldigt oväsen att hon vaknade i tron att det var hon själv som väckt sig.
Hon satte då genast igång att tillaga frukost och kommenderade mig att bara titta på, eftersom jag ändå inte kunde steka bacon så det blev bra…
Men det kunde hon! Hon kunde det så himla bra att hela huset rökfylldes, larmet startade och alla som bodde i huset väcktes och kom sättandes…
Sedan var det dags för bilfärd och första stoppet var Ikea.
På Ikea skulle vi titta på en ny säng åt Andréa och hennes nya boende. Efter att ha provat Ikeas alla sängar, men ändå inte var nöjd smög Andréa bort till personaldisken. I ett kort ögonblick blev en dator där ledig och då passade hon på att göra en egen sökning efter sängen ”sultan”. Vad hon också gjorde var att hon raderade en lång order som tagit en Ikeasäljare och ett äldre par 1,5 timme att knåpa ihop. Allt på datorn var borta.
Vi tog oss därifrån så fort vi bara kunde och jag kunde se i ögonvrån deras förtvivlade ansiktsuttryck…
Nästa stopp var på ett köpcentrum där vi strosade en lång stund. Värmen här är helt galen, så de svala butikerna gjorde oss gott.
Sedan gick färden mot Auburn och det lilla hotell där jag skulle sova. Andréa själv är inneboende hos en kompis tills hennes eget rum blir ledigt nu när skolan börjar.
Dagens erfarenhet för mig blev att inte förvara choklad i resväskan när det är så här varmt eftersom choklad ju smälter och blir väldigt rinnigt och flytande.
…fult är det också på ljusa sommarkläder …
Ja jag ångrade bittert att jag packat med mig vårt halvätna Toblerone bland mina kläder, men Andréa skrattade så jag trodde hon fått krupp.
När jag förtvivlat försökte rengöra min väska som mest såg ut som om någon blivit väldigt dålig i magen, så skrattade min dotter så hon inte fick luft.
Jaja shit happends…
Jaja… Det var ju den 4 juli och USA:s nationaldag. Vi duschade snabbt av oss och gav oss ut för att fira.
Med små bruna fläckar lite här och där fick vi en magisk kväll.
Dagens citat:
Life is about kicking ass,
not kissing it.
Ha det bra. I kväll ska Andréa ut med lite nya studentvänner och jag tänker uppleva lite i lugn och ro på egen hand.
Ha det gott och kram.
Annika
Scroll to Top