gyllebonaturen

Återhämtning

(inlägget innehåller annonslänkar till Stadium)
Gokväll i stugorna.
Ikväll bjuder jag på en kavalkad av foto från en avkopplande vandring i mitt älskade Gyllebo.
När sömnen är knapp och mitt huvud sprängs av en massa tankar, då är det hit jag flyr.
Här kan jag höra vad mitt eget hjärta säger mig, här hittar jag lösningar och  här tar jag alla svåra beslut. Här får jag all min kraft.
Naturen är oslagbar.
Även om vi fått brittsommar på Österlen, så känns doften i skogen tung av höst. Och jag älskar det!
En doft av lugn och trygghet.
Ikväll ska jag ge mina älskade skodon en ”sista smörjelse”. Bort med sommardammet och på med läderolja och läderbalsam. Kanske kan de hålla tätt en vintersäsong till …
Mina älskade vandringskängor som funkar i precis alla väder. Både sommar som vinter. De som för mig ut i min kära skog, dag efter dag, utan tillstymmelse till varken skav eller blåsor.
Klassiska Blundstone, ni hittar dem här eller här.
Blundstone – håller i en massa år och såå värda sitt pris!!
Kvällens citat:
Tala till dig själv på samma
vis som du skulle göra till din
älskade.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Rofyllda kvällar.

Hejsan.
Det finns inget vackrare än kvällarna i september månad.
Jag tycker att det känns som om luften är lite renare och lite mer syresatt då. Det infinner sig ett lugn i själen.
Här hemma i Gyllebo älskar jag att ströva bort till vår kohage och njuta av kornas lugna tuggande. Det är något med ljudet av betande kor som har en sådan vilsam effekt på mitt sinne. Jag bara älskar kossor!
Här i ”min” kohage i Gyllebo har kossorna det superbra.
Nu är jag ju inte direkt lagfaren ägare till den här kohagen och inte till korna heller för den delen.
Men när jag sitter här ensam på kvällen och blickar ut över ängen och de betande djuren, då känns det som om jag äger hela världen. Eller kanske är det som om jag inte äger någonting … det spelar ingen roll, det är lite som en frihetskänsla bara.
Kor är så himla roliga tycker jag. De är så nyfikna av sig. Alltid är det någon som är lite modigare och vågar komma fram en bit för att hälsa.
Efter en bra stund när jag vände hemåt igen fick jag syn på en annan filur. Ett blomätande rådjur i grannens trädgård.
Jag misstänker att den parveln inte blir särskilt populär nästa gång grannarna dyker upp här hemma.
Dagens citat:
Du vet att det är länge sen
du har haft svenska i skolan
när presens, preteritum och
perfektum låter som troll-
formler från Harry Potter.
Njut av en ny dag.
Kram Annika

Det efterlängtade regnet

Hej hej
Äntligen fick vi några droppar regn här i Gyllebo!!
Det var i morse när jag satt i ett telefonmöte och höll på med lite arbete på min dator, som det blev alldeles tyst i telefonluren en lång stund. Sedan utbrast Micke, som jag pratade med…
-det regnar!!!
Så fort vi var klara med datorjobbet och hade avslutat vårt samtal, så drog jag på mig en regnkappa tog med mig hundarna ut i skogen.
Så ljuvligt och så himla gott det luktade.
Det är så fruktansvärt synd om våra bönder som står inför stora problem med foder till sina djur. Det är ju inte bara deras problem, utan alla människors problem. Vi äter ju alla mat. Så fast jag njuter av den varma och torra sommaren så håller jag tummarna för att det kommer mer regn nu.
Kvällens citat:
Vissa människor känner regnet,
andra blir bara blöta.
Ha en underbar tisdagskväll och en stor kram från mig.
Annika

Jungfru Marie Nycklar

Hejsan
Jag måste ju kika in här på bloggen med bilderna från min tidiga morgonen då jag mötte det lilla rådjurskidet.
Vad jag då egentligen var ute för att fotografera var den underbara lilla blomma jag hittat ute på ängen.
En vild orkidé.
Alltså, kolla bara så ljuvligt vacker!
Såklart är alla vilda orkidéer i Sverige fridlysta, och jag är alls ingen expert på att artbestämma dessa skönheterna.
Men efter lite googlande tror jag mig vara säker på att just det här exemplaret är en Jungfru Marie Nycklar.
När jag springer på vilda ovanliga blommor ute i naturen så är det som om jag blir lite extra berusande lycklig.
Jag älskar ju blommor och gläds åt nästan allt som växer i vår herres hage. Till och med oansenliga hundkexen gör mig glad.
Ja visst är det en underbart vacker tid just nu. Jag älskar den så mycket.
Kanske är det för att jag själv föddes vid den här tiden. Precis den tredje juni faktiskt så gjorde jag entré på Simrishamns BB kl 22.00. För exakt 53 år sedan såg jag dagens ljus … eller ljus och ljus … jag såg världen utanför för första gången.
Så nu ska jag gå och fylla år lite. Ni får ha en härlig kväll och njuta lite till av en bild på den vackra orkidéen om ni vill.
Kvällens citat:
Ibland kan ett litet fotsteg i
rätt riktning visa sig bli ditt livs
viktigaste steg.
Ha en fin kväll och en stor kram från mig
Annika
… ja vissa bilder är bara lite för närgångna, men jag bjuder på det – med rynkor och allt – för kolla där ovanför mitt huvud … det ljuvliga blåregnet!!
Scroll to Top