upplevelse

En kväll då döden tog befälet.

Hejsan.

Det var i förra helgen som jag och min Stefan checkade in på Bjärsjölagårds slott.

Bjärsjölagård är ännu ett slott som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har en alldeles särskild sorts kärlek till den här platsen.

Det är nämligen 33 år sedan jag själv jobbade här. Som slottets lilla piga har jag städat, skurat, diskat, sopat, serverat, putsat varenda liten vrå på det här slottet. Mycket av min egen kokkonst har jag fått lära mig här.

Vi hade av våra döttrar fått en middag med underhållning i julklapp här på slottet. Själv hade jag mailat och bokat till ett rum för övernattning. Mitt hjärta höll på att svämma över av glädje när jag förstod att kvinnan som svarade på mitt mail var samma arbetskamrat som jag hade då för drygt trettio år sedan. Tyvärr jobbade hon inte den här helgen, men planen är nu att vi snart ska träffas, hon och jag.

Vi fick nog slottets finaste rum. Helena Bergströms rum från Stjärnorna på Slottet.

-kålla här!!, di haur satt fram saft ti oss, sa Stefan glatt och hällde upp vars ett glas till oss.

Det vi inte visste var att saften inte alls var till oss, utan det var rekvisita till kvällens mordgåta.

I julklappen vi fått, ingick en trerätters middag och ett skådespel. En mordgåta där vi gäster fick följa med de misstänkta runt på slottet. Likt flugor på väggen fick vi iaktta och försöka lista ut vem som var kvällens mördare.

Med åtta personer som alla tycktes ha starka motiv till att mörda, så var det inte lätt. Men så fantastiskt roligt!!

Stolt som en tupp var jag, när jag blev en av få som gissade på rätt person. Ja, man känner väl igen en mördare när man ser en….

Efter en skön natt blev det en god hotellfrukost.

Glada och nöjda checkade vi ut och for hem till Gyllebo igen.

Ja, vad hade nu allt detta med Österlen att göra, undrar ni säkert. För inte ligger Bjärsjölagård på Österlen inte.

Såklart fanns en Österlening med bland skådespelarna. En Österlening med en välkänd stämma. En röst vi alla känner igen både från radion, men också om vi varit sjuka. För visst är det Mysaks röst man kunnat höra när man ringer till sjukhuset i Simrishamn.

Mysak Engdahl, här som Baltazar de la Hummel. Var han kanske också kvällens mördare??? Nej, det tänker jag då inte avslöja för er.

En underbar upplevelse ett stenkast från Österlen. En upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Såklart kommer jag tillbaka när det blir en ny mordgåta.

Dagens citat:

Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda! Man misstänker en seriemördare.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

USA del 1

Atlanta, Georgia
Hej hej
Ni vet nog de redan att jag varit i USA en sväng. En del inlägg har jag ju lyckats knåpa ihop med mobilbilder därifrån under resans gång. Men på min kamera finns massor av härliga bilder, så det kommer att bli lite fler inlägg därifrån, då och då här på bloggen.
Jag åkte i första hand dit för att träffa min älskade dotter, att jag sedan fick uppleva en smula av detta stora, väldiga landet USA, är en ren bonus för mig.
Eftersom jag bokade flyget med så kort varsel, så fanns det nästan bara flygrutter med väldigt långa väntetider vid mellanlandningarna. Men så hittade jag en med väldigt kort tid vid flygbytena. Jag får helt enkelt skynda mig, tänkte jag och bokade flyget. Och nog fick jag springa alltid!!
Efter en svettig flygresa med mellanlandning i Amsterdam och Boston var jag så äntligen framme i USA och hos min dotter.
På den stora, röriga flygplatsen i Atlanta kom hon och mötte mig och hämtade upp mig med sin lilla bil. Min älskade dotter som jag längtat så mycket efter!!
Med mig i mitt bagage hade jag lite presenter.
En insmugglad spritflaska som jag specialbeställt på systemet i Tomelilla. Den godaste Bailysen som finns, enligt Andréa. Från systrarna hade jag ett underlägg med en karta över Österlen. Ortsnamnen såklart på engelska.
Självfallet bröt vi flaskan direkt för att skåla och fira att vi hade en dryg vecka framför oss att bara njuta av tillsammans.
Våra två första nätter bodde vi hemma hos en tjej som hette Rachel. Det var ett boende som Andréa bokat via Airbnb. Man bor helt enkelt hemma hos privatpersoner. Det var helt ok och mycket billigare än hotell.
Hos Rachel var det rent och fint. Vi hade ett eget rum, men använde familjens kök och badrum.
När vi vaknade upp första morgonen i Atlanta så var det fotbollsmatch mellan Sverige och Schweiz. Amerikanarna är i allmänhet inte så roade av fotboll, i alla fall inte den sorten där bollen är rund. De gillar mer sin egen amerikanska fotboll med en oval boll. Trots det lyckades vi hitta en pub i närheten som sände fotbollsmatchen på storbilds-TV. Dit for vi.
Det var en lite mer tvivelaktig  stadsdel vi hade hamnat i. Mittemot vår pub fanns en marijuanaaffär och en tatueringsstudio sida vid sida. På gräset utanför låg utslagna människor lite här och där.
Jag och Andréa strövade en stund i området i väntan på att puben skulle öppna.
Överallt sprang små smala ekorrar. Inte så söta som våra svenska ekorrar, utan mer långsmala och lite lika möss i ansiktet.
Så öppnade puben och matchen satte igång.
Vi beställde in frukost och kände oss lite mer svenska än vanligt. Särskilt svenska kände vi oss när vårt lag vann och gick vidare i spelet.
Resten av dagen hade vi bestämt att vi skulle spendera inne i staden Atlanta.
Andréa körde som om bilen var stulen. Jag höll mig krampaktigt i sätet och försökte undertiden förstå mig på GPS:en och agera kartläsare, vilket jag var usel på. Till sist hittade vi i alla fall en parkering och jag kunde andas ut.
Eftersom vi befann oss i sydstaterna så tyckte vi det kunde passa att gå på en utställning om förtryck och de svartas historia i området. En gräslig historia, som jag inte kan förstå att den verkligen har hänt …
Det var en stor tung utställning som gav oss eftertanke och påminnelse om människors lika värde.
Det handlade inte bara om de svartas förtryck utan förtryck i allmänhet. I ett rum fanns de en monter över de människors som begått de mest hemska handlingar i världen. Trots att det inte stod något nämnt, så insåg jag direkt att de hade alla en gemensam nämnare. Det var inte deras hudfärg, deras hårfärg eller ögonfärg som var det samma för dem. Nej, det de hade gemensamt var att de var alla män. Män med makt.
Skillnaden mellan fattig och rik är ofantligt stor på många håll.
Vi svenskar och danskar ses som föregångare till jämlikheten och kan vara lyckliga över att vi faktiskt har det otroligt bra i mångt och mycket, i jämförelse med resten av världen.
Efter en tung utställningen så var vi hungriga och det var dags för mat. Vi hade att välja på hamburgare, hamburgare eller hamburgare. Jag tog … hamburgare.
Det fanns en stor Coca-cola utställning.
-onyttigt, fräste Andréa.
-ganska gott ibland, tänkte jag tyst för mig själv och valde vatten till maten.
 Istället valde vi att gå på det stora akvariumet som finns där i Atlanta. Egentligen gillade ingen av oss att dessa stora valhajar och mantor hålls i fångenskap, men vi bestämde oss ändå för att göra ett besök där.
Det djur som jag fascinerades mest av, var de vita valarna eller beluga som de också heter. Så vackra!
Min förhoppning är att en del av mitt inträde faktiskt går till att rädda vilda bestånd av alla hotade arter. Tiden börjar bli knapp nu …
Nästa dag gjorde vi oss redo för att köra till Auburn i Alabama. Innan dess kockade vi till lite frukost.
Andréa såg till att väcka upp hela familjen i det lilla huset genom att starta brandlarmet, så sedan fick vi sitta på trappan och äta vår mat.
När disken var klar, packade vi ihop och tackade för oss.
Disken föresten, den diskas inte i maskinen. Man diskar för hand och använder bara maskinen som diskställ.
Ett onödigt dyrt och avancerat diskställ tycker jag.
 Så styrde vi mot Alabama – Home sweet Alabama. Men mer om det i ett annat inlägg.
Dagens citat får bli ännu en av alla de knasiga lagar de har där i Amerika:
I den lilla staden Peachtree City i delstaten Georgia
är det enligt lag strängeligen förbjudet att vara hemlös.
Ha en fin dag och kram på er från mig.
Annika
Scroll to Top