juli 2018

Det kostar att ligga på topp.

Hej hej
Vissa perioder i livet är betydligt mer kostsamma än andra. Har ni också märkt det?
Det har varit en sådan period för mig ett tag nu. Ja nästan hela detta året faktiskt.
Min resa till USA kom att kosta mig betydligt mer än vad jag hade budgeterat för, trots att jag levde så snålt jag bara kunde.
Att min resa blev dyrare än beräknat, det är det inget att göra åt. Jag hade en sparad reskassa som var ämnad för just det. Sparade pengar som stod kvar på sitt konto sedan min uteblivna Kanadaresa i fjor.
Värre var det med den lilla episod som hände strax före min resa…
Den lilla händelse som hunden Johnny var mäster för.
Det hela inträffade en kväll när min yngsta dotter Emmy, skulle rädda en hel spindelfamilj från att drunkna i poolen.
Den lilla spindeln simmade för livet med hela sin familj på ryggen.
Med en badtermometer lyckades Emmy fiska upp dem alla i tryggheten igen.
Vi fascinerades av den lilla spindelfamiljen och jag for in efter min kamera såklart.
Johnny har sedan Emmy kom hem från Australien visat henne lite extra kärlek och han blir som en unghund på nytt när hon kommer hem. Han visar tydligt sin stora lycka över att äntligen ha Emmy här igen.
Det var när vi som bäst höll på med den räddade spindelfamiljen som Johnny nog tyckte att det fick räcka och att spindlarna fått tillräckligt av Emmys intresse. Han tyckte säkert att det var han som stod på tur.
Och ja, uppmärksamhet det fick han med råge, fast nog inte riktigt på det viset han hade tänkt sig.
Som liten valp stal hunden Johnny ofta skor från oss, och han älskade när vi kom sättande efter honom.
Men det han stulit den här gången var inte någon billig sko inte, utan Emmys sprillans nya mobiltelefon.
Och jag kunde verkligen hålla mig för skratt när jag såg hur resultatet av hans lilla tilltag blivit.
Den tre veckor gamla telefonen var totalt kraschad.
-Emmy tror du inte att den går att laga, undrade jag lite försiktigt, trots att man nästan kunde se rakt igenom den på ett ställe.
Nej telefonen ville inte ens starta. Det var bara för mig att punga upp med ett gäng tusenlappar till en ny lur åt Emmy.
Såklart ska jag kolla med mitt försökringsbolag om det är något som min drulleförsäkring täcker, även om jag nästan skäms över allt som hänt oss det här året.
Jag älskar mitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, som det här året räddat mig ett antal gånger, men jag är inte helt säker på att de älskar mig lika mycket tillbaka nu.
Ja sådär är det. Shit happens.
Dagens citat:
Människor är till för att älskas
och prylar är till för att utnyttjas
…inte tvärtom.
Och pengar är ju bara papper, som Andréa alltid säger, när hennes budget gång på gång sprängs.
Ha en fin dag och kram.
 Annika

Det kostar att ligga på topp. Läs mer »

Tyst morgon i Gyllebo

Hejsan.
Åhhh vilken morgon.
Så fort det går att glömma hur ljuvlig en tyst morgon kan vara här i Gyllebo.
Och så gott mitt vanliga kaffe smakar. Det där gröna Zoega som kallas för Skånerost, det som smakar bäst ihop med vårt goda vatten.
På andra sidan vägen smyger det ensamma rådjuret omkring på sin jakt efter något grönt och frodigt att äta.
Alla grannens stockrosor har den ätit slut på nu och alla andra frodiga blommor också. Kvar är bara en bränd, brun gräsmatta och en stickig häck.
Min söte granne skrattar bara och säger att han har tänkt om, han ska inte ha några blommor i fortsättningen.
Jag älskar hans positiva syn att se på saken.
Jag sitter alldeles tyst med mitt kaffe och njuter av den stilla morgonen.
Mitt diskbråck har fått sig en törn av allt resandet, men det får det vara värt.
På mitt skrivbord ligger en ny hög av papper och min mailkorg är full. Det där måste jag hinna med de närmsta dagarna, men än får det ligga någon timme till. Det springer inte ifrån mig direkt, det där jobbet.
Än vill jag hinna njuta av tystnaden och av det vackra rådjuret.
Det är allt bra skönt att vara hemma igen.
Sakta smyger det lilla rådjuret sig över på vår tomt. Fastigheten där vårt nya lilla gästhus så sakteliga håller på att ta form.
Jag förstår att jag inte kommer att kunna ha särskilt mycket blommor där, men det gör mig inget.
Vi tittar en stund på varandra, jag och rådjuret, innan det lojt strosar vidare på sin jakt efter något ätbart.
Innan jag reste till USA så var mina rosor vid orangeriet i full blom och jag minns att doften nästan var så stark att den var kväljande. Nu är rosorna helt överblommade och jag får njuta av de bilder jag hann knäppa innan jag for.
Åhhh, vad allt går fort, på tok för fort…
Dagens citat:
Många missar lyckan. Inte på grund
av att de inte finner den, utan
på grund av att de inte stannar
och njuter av den.
Jag önskar er alla en ljuvlig dag.
Kram Annika

Tyst morgon i Gyllebo Läs mer »

Hemresan från USA.

Hej hej
Nu är jag hemma i Gyllebo igen. Allting har gått smidigt och bra, och jag slapp att lifta till flygplatsen.
Istället för att ta tummen från Auburn till Atlanda så fanns det en sorts liten buss som ombesörjde transferresor till flygplatsen.
Värst med hela resan var avskedet.
Att krama om min dotter för att inte riktigt veta när vi kommer att ses nästa gång, det är aldrig särskilt kul.
Planen är ju att hon ska stanna i Auburn i minst tre år framöver. Tre år är en förfärligt lång tid, åtminstone om man blickar framåt.
Men just nu tänker jag mest på vilka fantastiskt, underbara dagar vi har haft. Jag och Andréa.
Jag känner mig så tacksam.
Med stödstrumporna på var jag redo att ta mig den långa vägen hem.
Inga raggarstrumpor precis, tänkte jag …. eller det var kanske precis just var det var …
Min flygresa hem gick bra, om man nu bortser från det försenade bagaget som ska komma inom några dagar.
I Atlanta tänkte jag göra av med mina sista kontanta dollar. Jag var hungrig och köpte mig en ceasarsallad och en riktigt god, kall öl.
I baren där jag slog mig ner pratade jag lite med mannen som satt sidan om. På min knaggliga engelska pratade vi om väder och vind och allt mellan himmel och jord. När han sedan hastat iväg till sitt flyg så upplyste kyparen mig om att den vänlige mannen betalat för mig och min mat också. Alltså, sådant händer ju bara på film, eller kanske händer det bara i USA…
Kanske var det mina läckra strumpor han såg …
Jag kommer nog att ha en hel del inlägg med bilder från min resa framöver. Men just nu känner jag mig konstigt snurrig i huvudet, och i stort behov av lite sömn.  Det är nog jetlaggen som slagit till.
 Dagens citat:
BATMAN
SUPERMAN
SPIDERMAN
MAMMAN
Tusen tack Andréa för fantastiska dagar som jag för alltid kommer att minnas med ett enda stort leende.
Till alla er andra önskar jag en härlig dag.
Kram Annika

Hemresan från USA. Läs mer »

Dags att åka hem.

Hej hej
Nu är jag åter på ”mexikanarhotellet” i Auburn. Det där lilla hotellet med sin ”roliga” hotellfrukost som ni kanske minns.
Om en stund ska jag äta lite av deras frukost innan jag väcker min söta lilla Andréa som också sovit över här. Avsked väntar, men nu längtar jag hem.
Vi hann med ett sista ljuvligt besök på en av Destins fina vackra stränder, innan vi tog oss hit till Alabama och Auburn.
Med mig hem åker min militärbh. Den som Andréa fått låna och som sedan rest världen runt. Kanske har den varit på spionuppdrag hos det kanadensiska flygvapnet … inte vet jag, inte vet jag …. men det finns vissa indikationer på att det kan vara så ….
Men nu kommer den alltså hem igen och killarna på P7: s förråd kan andas ut.
Nu ska jag krama Andréa hejdå, gråta och snörvlar på vägen hem.
Men det ska bli skönt att komma hem. Till min älskade Stefan, mina hundar och katter, men också till någon doktor… tror jag att jag måste….
Från att kissat taggtråd har det nu även fått den vackra färgen av blodapelsin. Mina egna husmorsknep behöver kanske lite proffshjälp, så vi får se om det finns läkare där hemma som vill hjälpa…
Dagens citst:
Lyssna på äldre människor,
inte för att de alltid har rätt,
utan för att de har större erfarenhet
av att ha fel.
Ha det gott all och kram på er.
Annika

Dags att åka hem. Läs mer »

Okaloosa Island.

Hej hej.
Alltså, så fint här är!!!
Vi startade vår dag på ett nytt frukostställe.
När man är här, då måste man såklart smaka deras egna favoritgrejer. Tjocka våfflor verkar vara en sådan grej. Jag valde baconvåfflor med extra bacon vid sidan om också. De där 2 tunna extra skivorna kostade mig 30 kronor…
Ganska gott, även om det var en märklig kombination för mina svenska smaklökar.
 Det är verkligen vackert här. Vi strosade flera timmar i den söta hamnen och tittade på när fiskarna kom in med sin fångst som de genast gjorde iordning och rensade.
Andréa hade en Skype-tid att passa…
Då fick jag en god drink i en bar med gratis Wifi. En tranbärsdrink fick det bli mot min begynnande urinvägsinfektion. Så god. Den var allt lite värd att kissa taggtråd för, måste jag säga.
Resten av dagen låg vi på en nästan folktom strand som var alldeles sagolikt vacker.
Även när himlen för en stund täcktes av tunga moln och det kom några få regnstänk var det en ljuvlig plats att befinna sig på.
Min resa börjar så sakta gå mot sitt slut, och hjärtat snörps ihop en smula. Inte för att jag ska avsluta min resa och lämna Amerika, utan för att jag vet att det dröjer ett tag tills vi ses igen,  jag och min dotter Andréa.
Men jag är så tacksam för att jag fick chansen och kunde åka hit. Att min Stefan passade hus och djur hemma och att jag har haft ekonomisk möjlighet att resa, för det är inget billigt land att semestra i.
Idag ska vi säga hejdå till en underbar värdfamilj och köra mot Auburn igen.
Dagens citat:
Jag kan va ditt plåster
skydda dig ett tag, 
men vi båda vet
att plåster faller av.
Nu är ju min dotter stor och behöver inte särskilt mycket beskydd av en mamma längre.
Men en dotter är alltid en dotter…
Hoppas ni har det fint.
Kram Annika.

Okaloosa Island. Läs mer »

Underbara Destin.

Hej hej
Både jag och Andréa är glatt överraskade över Destin och den här norra delen av Florida. Kanske är det för att vi inte hade några särskilda förväntningar när vi for hit,  jag vet inte… Men här är så fint!!!
I går startade vi vår dag med en helt ok frukost på Jj. Avokadomacka och kaffe, mums.
Fast först var det förstås morgongos med vår husvärd.
Vi spenderade den största delen av dagen vid havet, och här är så himla vackert med en alldeles vit och fin sand.
Ni ska få se fler bilder när jag kommer hem, men det var nog en av de vackraste stränder jag besökt.
Vi gjorde en liten paus från solandet och åkte för att shoppa.
Jag tvekade på om jag verkligen skulle kosta på mig två par av mina favoritjeans. Två par Levis för 800 kronor. Billigt med mina mått mätt, så jag slog till.
Senare gick jag för att köpa två smoothies och lite snacks. 380 kronor slutade det kalaset på… lika mycket som ett par jeans här…
Alltså, här är så fint.
Fast konstiga lagar det har de minsann här i detta landet.
Citat av en av de märkliga lagar de har här i Florida:
Man får under inga som helst  omständigheter sjunga på offentlig plats om man är iförd någon slags baddräkt.
Idag väntar en ny spännande dag på oss.
Hoppas ni alla har det bra och mår väl.
…sa jag att jag tyckte här var fint?
Kram Annika

Underbara Destin. Läs mer »

Framme i Florida, min tredje delstat.

Hej hej.
Nu har vi kommit fram till Florida och vi har ”checkat” in hos den här fine grabben…
 Det är via en sida som heter airbnb som vi bokat vårt boende hemma hos privata människor.
Så här mysigt bor vi nu i Destin i Florida.
Innan vi lämnade Auburn så såg vi såklart på fotbollsmatchen på TV:n. Den snälle mannen på mitt lilla hotell sa särskilt åt mig att jag fick ha kvar mitt rum tills vår match var över.
Nu vet vi ju alla att det inte gick så bra i den där fotbollen men jag är lika blågul och stolt ändå!
Nu får vi se vad vi hittar på de närmsta dagarna. Fallskärmshoppning är på förslag av Andrea och då måste jag ju citera en av Floridas lagar:
Det är förbjudet för ogifta kvinnor att hoppa fallskärm på söndagar.
…ja så nu måste hon såklart göra det!!
För mig är det ju lagligt i alla fall.
Må väl alla och kram från mig.
Annika

Framme i Florida, min tredje delstat. Läs mer »

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig.

Hej hej.
Jag är fortfarande kvar i Auburn i Alabama.
I går hade vi en helt ljuvlig dag, jag och min dotter.
Vi var ute i skogen och vandrade. Vi var i en nationalpark som finns här i Auburn.
Såklart såg jag till att först äta en rejäl och stadig  frukost…
Här är jätte, jättevarmt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin svettats så här mycket i något annat land. Det kommer salta svettdroppar  från varenda por på precis hela kroppen. 40 grader och fuktig luft gör att vi är blanka av svett precis hela tiden.
Jag är glad över min vana att alltid packa med mig tvättmedel. Nu är alla mina bh:ar rena och fräscha och väntar på nya äventyr.
Idag har vi planerat  att i likhet med alla andra svenskar, försöka se på fotbollsmatchen.
Sedan drar vi till Florida för några lata dagar vid havet. Efter det är det dags för mig att tänka på refrängen och min hemfärd.
Flyget går från Atlanta om fem dagar, och jag grunnar lite på färden dit. Det är en lång och dryg bilkörning dit för Andréa … själv är jag en fara i trafiken här, utan att ens sitta vid ratten…
Andréa säger att man kan lifta via en app… Allt gör man via appar nuförtiden, men det är jättesmidigt bedyrar min dotter.
Jag kikade lite diskret ner på min tumme och tänkte att det inte var särskilt svårt att hålla upp den i vädret heller, väldigt smidigt det också, som på den gamla goda tiden. Tummen behöver i alla fall inte vara uppladdad för att funka och sändning har man liksom alltid.
I dag håller jag i alla fall tummarna för våra svenska fotbollskillar!! Än är det några dagar innan mitt plan ska ta mig hem.
Dagens citat:
Vi är många som kunde gjort det bättre,
men vi lever ändå.
Ha en härlig dag och nu håller vi tummarna.
Kram Annika

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig. Läs mer »

Den bruna maten.

Hej hej.
I går utforskade vi staden Auburn. Staden som ska bli min dotters hemvist de kommande tre åren.
Allting verkar fint och bra här och platsen är verkligen vacker. Hon kommer att få det bra här.
Men maten …. usch säger jag bara.
Det verkar som om alla bara äter vitt, fluffigt bröd och hamburgare här.  Och som Andréa sa, färgskalan på all mat går i brunt och beige.
Som frukosten på det lilla motell jag för tillfället bor på …
Ja jag hade verkligen sett fram mot en sådan där överdådig hotellfrukost ni vet som man kan njuta av i evigheter.
Jag blev gruvligt besviken.
Maten var uppdukat i receptionen och vid de andra borden satt bara mexikanare. Jag blev grundligt utstuderad av dem alla, som om jag i min gröna sommarklänning kom från en annan planet.
Fast det är ok här för mig. Hotellet är ett av de billigaste och jag får kaffe och tak över huvudet. Det är helt ok. Allting är hutlöst dyrt här i Alabama och på alla priser läggs det till tax, dricks och gud vet allt. Dyrt, dyrt!!
På lunchen igår ville vi äta något annat än en fettig hamburgare.
Suschi blir väl bra, tyckte Andréa. Nu gillar jag inte rå fisk och ris, men tänkte att där nog fanns annat.
Men jag var som alltid lämnad åt mitt öde när jag beställde min mat…
-mamma, du måste ju lära dig engelska någon gång, sa Andréa  vresigt när jag inte förstod någonting på min meny… ingen hjälp att hämta där förstod jag, som för en stund tänkte på vem som lärt henne att äta med kniv och gaffel…
Det var bara för mig att i smyg googla upp några ord på telefonen som jag hade i knäet.
Under tiden förde hon själv en lång konversation med kyparen om sin egen planerade måltid på ett språk som inte alls lät som den skolengelska jag fått lära mig. Varannan stavelse liksom försvann ner i halsen på dem. Nej, engelska kan de då inte prata här det kunde jag minsann höra!!
Så kom då min mat in… En liten skål isbergssallad och en skål buljong. Som vi skrattade!!!
Fast sen fick jag även in grönsaker som var friterade och faktiskt ganska goda. Jag hade bara lyckats beställa någon slags förrätt.
På kvällen for Andréa ut med sina nya kolleger för en grillkväll utanför Auburn och jag fick ladda för en hemmakväll på hotellet med mexikanarna. Chips, ett par cider och rostade mandlar.
Dagens citat:
Alkohol, choklad och jordnötter.
Vem behöver mat?
Man måste helt enkelt ta skeden dit man kommer.
Hoppas ni alla har det bra. På mig väntar nya äventyr, men först en ny hotellfrukost.
Kram Annika

Den bruna maten. Läs mer »

När en dag känns som en hel semestervecka.

Hej hej
Ja nu är det ju ingen vanlig semester jag är på egentligen, utan en vecka då jag åkt över till min dotter för att umgås med henne så mycket det bara går.
Om bara några veckor börjar hennes universitetsstudier här i USA och hennes nya liv här tar fart.
Vår plan för dagen var att ta oss från Atlanta i Georgia till Auburn i Alabama, där Andréa ska bo de närmaste åren.
Jag som nyss kommit från Sverige har inte alls samma tidsklocka i kroppen som hon har, hon som nyss kommit hit från Canada.
Och ni som följt mig ett tag har kanske hört om hennes morgonhumör…
Men till sist hade jag lyckats föra så mycket oskyldigt oväsen att hon vaknade i tron att det var hon själv som väckt sig.
Hon satte då genast igång att tillaga frukost och kommenderade mig att bara titta på, eftersom jag ändå inte kunde steka bacon så det blev bra…
Men det kunde hon! Hon kunde det så himla bra att hela huset rökfylldes, larmet startade och alla som bodde i huset väcktes och kom sättandes…
Sedan var det dags för bilfärd och första stoppet var Ikea.
På Ikea skulle vi titta på en ny säng åt Andréa och hennes nya boende. Efter att ha provat Ikeas alla sängar, men ändå inte var nöjd smög Andréa bort till personaldisken. I ett kort ögonblick blev en dator där ledig och då passade hon på att göra en egen sökning efter sängen ”sultan”. Vad hon också gjorde var att hon raderade en lång order som tagit en Ikeasäljare och ett äldre par 1,5 timme att knåpa ihop. Allt på datorn var borta.
Vi tog oss därifrån så fort vi bara kunde och jag kunde se i ögonvrån deras förtvivlade ansiktsuttryck…
Nästa stopp var på ett köpcentrum där vi strosade en lång stund. Värmen här är helt galen, så de svala butikerna gjorde oss gott.
Sedan gick färden mot Auburn och det lilla hotell där jag skulle sova. Andréa själv är inneboende hos en kompis tills hennes eget rum blir ledigt nu när skolan börjar.
Dagens erfarenhet för mig blev att inte förvara choklad i resväskan när det är så här varmt eftersom choklad ju smälter och blir väldigt rinnigt och flytande.
…fult är det också på ljusa sommarkläder …
Ja jag ångrade bittert att jag packat med mig vårt halvätna Toblerone bland mina kläder, men Andréa skrattade så jag trodde hon fått krupp.
När jag förtvivlat försökte rengöra min väska som mest såg ut som om någon blivit väldigt dålig i magen, så skrattade min dotter så hon inte fick luft.
Jaja shit happends…
Jaja… Det var ju den 4 juli och USA:s nationaldag. Vi duschade snabbt av oss och gav oss ut för att fira.
Med små bruna fläckar lite här och där fick vi en magisk kväll.
Dagens citat:
Life is about kicking ass,
not kissing it.
Ha det bra. I kväll ska Andréa ut med lite nya studentvänner och jag tänker uppleva lite i lugn och ro på egen hand.
Ha det gott och kram.
Annika

När en dag känns som en hel semestervecka. Läs mer »

Rulla till toppen