Hejsan
Vilket fantastiskt marknadsväder det blev i år.
Varmt, torrt och soligt.
Jag och Stefan brukar gilla att vandra runt på marknaden och njuta av folkvimlet och marknadspulsen. Fast i år var det inte så lätt med Stefan och hans onda fot.
Vi fick helt enkelt göra det bästa av det. Vi parkerade så nära marknaden det bara gick. Så laddade vi med en stor kanna kaffe åt honom, så han kunde sitta kvar i bilen med sin krycka och ändå njuta av marknadskänslan.
När vi blev hungriga tog vi med oss Stefan den lilla biten över vägen och köpte oss vars en langos.
Även om vi var sugna på älgkebab så smakade det fint med den varma langosen i solskenet också.
Jag och Emmy gick runt ibland marknadsstånden och kunde till sist konstatera att det inte fanns någonting vi ville köpa.
Fast det förstås…
I vanlig ordning drogs jag till korgarna. Jag vet inte vad det är med just korgar som lockar mig, men jag älskar just korgar i alla de former!
-mamma vad ska du ha den till, undrade Emmy när jag valde mellan de olika sorterna.
Ja det visste jag förstås inte, för korgar vill man bara ha, sedan hittar man alltid ett användningsområde.
-åhhhh den här liknar den mormor brukade ha, utbrast Emmy …
Såklart blev det en ny korg, och såklart en likadan som mamma Ingrid brukade ha.
När vi marknadsvimlat runt en god stund så drog vi oss ut mot backarna. För det är just det som är bra med Kiviks Marknad. Att man kan gå ut där och sätta sig och bara njuta av utsikten och andas lite frisk havsluft för en stund.
Är man på marknad så måste man köpa marknadskarameller. Det kvittar hur äckliga man nu tycker att de är. Det hör liksom till.
-mamma, ska du verkligen köpa marknadskarameller, ingen äter ju ändå av dem, kommenterade min dotter, när jag målmedvetet letade efter bästa karamellförsäljaren.
I bilen hem mumsade både hon och Stefan glatt på det halva kilo marknadskonfekt jag bjöd dem på.
Ja, det var väl det jag sa, det hör liksom till!!
