april 2018

Nytt hjälpmedel på kontoret och en halvfärdig filt.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag kämpar på med mitt diskbråck.
Mina promenader försöker jag utöka lite sådär pö om pö. Somliga dagar känns det som om allting är på väg att bli bättre, för att nästa ta ett kliv tillbaka.
Jag försöker att gå en sväng ner i skogen varje dag nu, en tur som blir nästan 3 kilometer. Ibland går det lätt, men ibland är det kämpigt. Det känns som det går en tajt stålvejer från ryggen genom benet ner i foten.
Det är så som livet är, bara att gilla läget…. och idag skiner solen, vi har nästan fått sommar och all snön är borta!!
 Här hemma på kontoret har jag fått ett fantastiskt hjälpmedel. Jag har fått ett höj och sänkbart skrivbord. Vilken skillnad.
I min lilla kontorshörna ser man inte så stor skillnad.
Så här såg det ut förut …
Efter lite skruvande och trixande med alla miljoner sladdar så kom allting till slut på plats.
Jag har egentligen kollat på sådana här skrivbord förut, men liksom dragit mig för allt arbete med alla de oändliga sladdarna som finns där under skrivbord nu för tiden.
(och som ni ser så har jag och Stefan lite olika syn på hur ordningen på ett skrivbord bör vara)
Men oj så bra det blev. Det syns kanske inte så stor skillnad, men för kroppen är det mycket bättre.
Tack för det chefen ♥
Jag har nästan monterat ihop halva mormorsfilten nu, och katten Felix tar genast chansen att provligga den såklart. Felix är expert på att nosa upp allting som är nytt. Han älskar att ligga på saker som är nytvättade eller nyköpta. Gärna på platser som jag egentligen inte vill ha honom och hans katthår på. Han måste ha en speciell radar inbyggd för förbjudna saker.
Kvällens citat:
-Pappa, tummen upp betyder att
något är bra va?
-Ja, förr i tiden. Nu betyder
det att man inte orkar
prata mer på Messenger.
Ha det fint.
Annika

Nytt hjälpmedel på kontoret och en halvfärdig filt. Läs mer »

På konstrunda med en bästis.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Även om påsken är över så är det faktiskt så att för de konstnärer som ingår i Östra Skånes Konstnärsgrupp så är reglerna att de ska hålla öppet veckan efter påsk också.
Precis som i fjor så passade jag och min goa vän Tina på att ta en Österlenrunda och njuta av all kreativitet som flödar här.
Fast allra först startade vi med lunch. Jag hade länge tänkt ta Tina med till Vineriet. Det är den där runda tunnan i Simrishamn som vi på Stefan Hantverkarn fick den stora äran att få bygga. Därför var det såklart extra kul att starta där.
Atmosfären och inredningen är så speciell och maten var såklart god den med.
Tina är så gullig. Även om hon och jag i vissa saker är som dag och natt, så är vi på det stora hela så himla lika.
Båda har vi samma grundinställning till livet och båda har vi lika nära till skratt.
Tina håller på att spara ut till lite längre hår och hade lite besvär med bångstyriga hårslinger. Jag hade råkat ta en ny parfym på mig som var betydligt tyngre och starkare än vad jag tänkt mig. Jag doftade likt en bordell i Hamburg mitt på blanka dagen. Som vi skrattade åt de här små bekymren.
Nåväl, efter lunchen gav vi oss ut för att kika på konstverk.
Första stoppet blev hos Margaret Forslund.
Vem har sagt att regnkläder måste vara dystra och tråkiga. Margareta Forslund har en helt annan åsikt om den saken.
Underbara klänningar som till och med vår kronprinsessa tycks gilla och färgsprakande trädgårdskonst.
Ja där hos Margareta i Vik kan man hitta mycket som man blir glad åt.
Sedan for vi vidare till en av mina största favoriter när det gäller konst på Österlen. Nämligen till Sven Åke Ekberg på Kivik.
Han bor på en höjd som kallas Dalen och han har en sagolik utsikt över havet. När vi parkerat vår bil fick vi syn på …. ja, vi såg ju att det var Sven Åke som lagt beslag på hela den Österlenska våren det här året. Alltså så mycket vårblommor som fanns i hans trädgård!! Vi blev saliga av bara det.
Om ni aldrig besökt Sven Åke och sett hans konst, så är min uppmaning – gör det!
Det är så fascinerande och roligt att se.
Av helt vanlig järntråd formar han sina konstverk. Järntråden smälts och svetsat ihop till dessa små underbara figurer.
De är inte billiga och inte ämnade för min plånbok. Men åhhhh vad jag blivit glad för flickan med väskan och blomsterkvasten i luften. Den som kallas för ”flickan med sidovind”
En annan flicka fick mig att tänka på min dotters svägerska Frida. Den som kallas för ”drillflicka”.
Ja här finns nog någon figur för oss alla egentligen.
Underbara konstverk.
Sedan körde vi till fiket på Kivik och drack kaffe och the, innan det var dags att avrunda dagen.
Tack min fina vän för en dag att spara i samlingen ”minnesvärda dagar”.
Dagens citat:
Ignorera aldrig någon
som verkligen
bryr sig om dig.
En vacker dag
kommer du inse att
du förlorat en
diamant medan du
var och samlade stenar.
Ha en fin dag och tack för ni vill kika in här på min blogg.
Kram Annika

På konstrunda med en bästis. Läs mer »

Ett underbart hus som vi byggt.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej.
Några av er brukar gilla att läsa om hus som vi byggt här på Österlen.
Det är min man, Stefan, som driver byggföretaget Stefan Hantverkar´n AB, med mig vid sin sida. Jag sköter kontorsarbetet och alla papper som det blir i ett litet företag. Efter åren som byggsäljare så är jag inte helt bakom flötet vad det gäller bygge och byggmaterial. Jag vet tillexempel att man inte kan gå till bygghandeln och köpa varken synvinklar, rutig färg eller trästräckare.
Ett hus jag tänkte ta er med till nu är en vacker enplansvilla som vi byggt i en liten fiskeby här på Österlen.
Vår kund har fått huset ritat av en lokal väldigt duktig arkitekt efter sina egna speciella önskemål. Därefter fick vi på Hantverkarn äran att bygga det här huset från grunden. Allt ifrån första spadtaget till överräckandet av nyklarna har vi varit ansvariga för vid det här husbygget.
Jag tycker verkligen om det här huset. Jag gillar särskilt enplanshus. Enkelt, vackert och ett hus att bo i för resten av livet liksom.
Materialvalen är gedigna naturmaterial som kommer att stå sig länge och bara bli vackrare med åren.
Invändigt är planlösningen finurlig och huset har en rymd och en atmosfär som är fantastisk.
Köket och sällskapsrummet är generöst tilltaget och jag kan verkligen känna lusten av att själv få sätta min personliga prägel på det här huset.
Jag minns den här dagen då jag tog mina bilder. Det var dagen då slutbesiktningen skulle ske. Det är såklart alltid lite pirrigt tycker jag. Man oroar sig för fel och brister som kan hittas av den granskande besiktningsmannen.
Stefan själv brukar alltid vara kolugn, han vet att det alltid finns krympsprickor eller färgstänk som måste åtgärdas, så är det alltid, det hör till att material rör sig och dörrar måste efterjusteras. Det är inget konstigt med det.
Jag minns hur imponerad besiktningsmannen var av det här bygget och hur lite anmärkningar det faktiskt blev. Jag var stolt och glad som en tupp.
Innan vår kund flyttade in i sitt vackra hus fick vi även uppdraget att lägga gräsmatta på tomten. Såklart! Snickare och murare fixar väl allt!!
Ett annat hus som vi byggt och som jag vet att många gillade är det här  … det där med halmtak…
Vår hemsida hittar ni här.
 Kvällens citat:
Stora mål börjar oftast
med små steg.
Vet du inte vad du ska
börja med, så gör något bara,
det ena leder ofta till det
andra.
Ha en fin kväll och kram.
Annika

Ett underbart hus som vi byggt. Läs mer »

Jag har varit i storstaden och shoppat loss.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En dag nu i veckan skolkade jag ifrån mitt kontor.
Jag hade länge planerat att ta en tur med min dotter Amanda, men det kom hela tiden saker emellan så våra planer fick skjutas upp gång på gång.
Men istället för mellandagsrean till jul, blev det äntligen en mysig shoppingdag för oss båda när våren nu står för dörren.
Fast min dag började jag såklart som alltid. I lugnet hemma i Gylleboskogen. Och vilken morgon. Underbart. Jag kunde känna våren i luften. Ljuvligt.
När vi kom hem igen gick alla hundarna nöjda och la sig på sina favoritplatser i stugan. Jag snyggade till mig (i den mån det gick) och styrde sedan min lilla bil mot Tomelilla. Där mötte jag upp min kära dotter Amanda på tågstationen.
På tåget planerade vi vilka affärer som skulle betas av, var vi skulle ta första fikat och vad vi behövde investera i för dagen.
Att ta tåget är väldigt avkopplande och enkelt … såvida det inte strular förstås. Men den här dagen gick det som på räls måste jag säga.
Min plan var lite nytt smink och nya vårskor.
Vi startade med fika och sedan gick vi loss på resten av de inplanerade affärerna.
Med min rygg så krävdes det lite planering och lite lugnare tempo. Diskbråcket  tillät inte heller några större utsvävningar i trånga provrum, så jag höll mig till smink och skor den här dagen.
Men som jag njöt av dagen. Med smärtlindring fixade jag galant att hänga med hela dagen.
Både jag och Amanda hittade precis allt som vi sökte den här dagen.
Ett par solglasögon kom i vår väg, men vi snålade ur och lät dem hänga kvar i affären. Efteråt ångrade jag mig bittert …
Jag hade ju fått order av ögonläkaren att använda solglasögon för att skydda ögonen, och ännu efter alla år, äger jag bara några billiga solbrillor inhandlade på Kiviks Marknad och några jag fått i reklam av XL.
Det får bli internetshopping av de där solglasögonen jag fastnade så för.
När orken och pengarna var slut var det dags för oss att resa hem. Utanför Emporias stora byggnad strålade solen skarpt. Gatukontorets personal lyste upp dagen, inte bara genom att vara klädda till lysmaskar, utan även genom att plantera vårens första blommor. Ett underbart vårtecken.
När man ger sig iväg från kontoret så är det tur att man liksom kan ta en del med sig i fickan i form att sin smartphone.
Dagens citat passar väldigt mycket in på mig. När okända nummer ringer, låter jag ofta bli att svara och googlar efteråt på numret för att få veta vem det var … Någon mer som gör så?
Dagens citat:
Om du ringer mig från ett dolt
nummer kommer jag att respektera
din integritet och inte svara.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Jag har varit i storstaden och shoppat loss. Läs mer »

Vinbärssnäckor

2 kommentarer / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Nu känner man verkligen att våren är på ingång. Ett vårtecken så gott som något, brukar vara när våra stora vinbärssnäckor dyker upp i trädgården.
Till skillnad från mördarsniglarna, så gillar jag de här stora bamsiga snäckorna. Försiktigt brukar jag flytta undan dem så de inte kommer i vägen för gräsklipparen. Det är nästan så jag tycker att jag kan få lite ögonkontakt med dem, när de sträckor fram sina spröt och blänger på mig med den lilla pricken längst ut. För visst är det väl snäckans öga – den där lilla svarta pricken längst ut ….
Härliga är de i alla fall!
Kvällens citat:
En intelligent person kommer
att öppna dina tankar,
en vacker person kommer
att öppna dina ögon och en
kärleksfull person kommer att
öppna ditt hjärta.
Ha en riktigt härlig kväll.
Kram Annika

Vinbärssnäckor Läs mer »

Så tjuck du har blitt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Här i Gyllebo pågår bantning för fullt!
Det är i första hand lilla hunden Molly som ska gå ner lite i vikt.
Nu kommer min älskade dotter snart hem, och då vankas det ofta veterinärundersökningar av husets alla djur. Då vill jag ju inte skämmas ögonen ur mig för att någon av dem blivit övergödd. Jag vet att min lilla Molly varit på gränsen till tjock, och det vill jag för allt i världen inte att hon ska bli. Att övergöda sina hundar är något min dotter inte alls gillar… och jag instämmer helt med henne. Det är varje ägares skyldighet att se till så sina djur mår så bra som möjligt. Särskilt min lilla Molly som dessutom inte har de bästa knäna.
Så nu är det bantning på gång här hemma, även om det är ganska kämpigt för gottegrisen Molly.
Stefan som ätit kortison en väldigt lång tid, har ju också haft det ganska tufft med vikten. Nu är hans dos mycket lägre och det märks att även han är på väg nedåt på vågen.
På mig har det smugit sig på några kilo över vintern. Ingenting som egentligen besvärar mig så förfärligt. Men jag vet att efterhand blir de där kilona fler och fler och till sist är jag tillbaka på ruta ett igen.
Det var för nio år sedan jag tog tag i min övervikt och bestämde mig. Efter att i hela mitt vuxna liv ha jojo-bantat sådär lite halvhjärtat, så hittade jag min nyckel till rätt vikt. Det krävdes envishet och karaktär, men jag hittade mitt sätt att bli av med överflödskilona, och på ett halvt år försvann 18 kilo.
Nu kör jag lite ”bantning the light” för att de där två, tre kilona ska rinna bort igen, och jag ska hamna på just min trivselvikt. För mig handlar det inte om utseende så mycket, utan om rörlighet, smidighet och välmående.
Att må bra och kunna röra sig är så viktigt för mig.
Jag går min pyttelilla runda ner till skogen nu varje dag, och är så lycklig över mina framsteg.
Diskbråck mår ju bra av rörelse i lagom dos, även om hundarna tycker att rundan är alltför kort numera och inte alls lagom.
Mitt mål innan skadan var att springa milen under en timme. Nu har mina förutsättningar ändrats, men jag har ännu ett mål … att ta mig runt den där milenrundan i september , fast nu på obestämd tid. För även om det kommer saker i vägen för mina mål, så fortsätter jag att sikte i samma riktning såklart.
Åhhh vad jag längtar tills min dotter Andréa nu kommer hem.  Det känns så länge sedan vi var samlade hela familjen…
Jag känner mig lite lik en vallhund. Jag vill liksom valla ihop min flock i en bunke, då mår jag som bäst.  Men det är väl något som ingår när man blir mamma, något hormon man blir strösslad med direkt på BB…
Min älskade Emmy får jag inte träffa förrän till sensommaren någon gång, och dit är det ju egentligen inte så lång tid kvar nu, eller hur!!
… och påtal om Andréa så är hon ju nästan redan hemma.  För London är ju nästan detsamma som hemma.
Bara några dagars kongress innan jag får krama min tös igen!! Kolla här, på kartan, så nära hon är.
Dagens citat:
Jag är Mamma!
Underskatta aldrig mig …
Jag vet mer än du tror
och lägger märke till saker
som du inte ser.
Jag besitter superkrafter
och har dessutom ögon i nacken!
Ha en fin dag alla som kikar in här.
Jag kan inte se vem som besöker min blogg, men jag blir glad om ni lämnar ett spår efter er och trycker på lilla hjärtat här under.
Kram Annika

Så tjuck du har blitt. Läs mer »

Snöskottning, boktips och blommor

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det hör inte till vanligheterna att vi behöver ta hit vår traktor och köra undan snön runt tomten här i Gyllebo. Men efter påskens rikliga snöfall så var det precis vad vi fick göra.
Det var en bedårande vacker morgon, även om jag hade planerat att plantera penséer i mina krukor den här helgen.
Fast i väntan på att värmen ska komma hit så har jag njutit av mina tulpaner och blommor här inne i stugan.
Visst blir man glad av blommor.
På mitt googlekonto dyker det ibland upp härliga minnen i form av foto.
En bildserie från när jag och min dotter Andréa var i Indonesien, lyste upp min dator lite extra för någon dag sedan. Bilder på när vi busade och hoppade från vår träbåt ut i det varma vattnet utanför ön Komodo. Jag mindes hur vi skrattade åt de där fotona då, hur rolig vi tyckte jag såg ut där i vattnet.
Åhhh vad det kan vara härligt med spontana minnen ibland!
Boktips
En bok som jag lyssnat klart på nu är ”Se till mig som liten är” av Dag Öhrlund.
En lättlyssnad och bra kriminalare där huvudpersonen fick mig att tänka på vår käre GW Persson. Att det är Stefan Sauk som är uppläsare gör ju att hela historien blir underbar att lyssna på. En bra bok, även om ämnet är tungt och tråkigt och handlar om män i maktens ställning och pedofiler.
Kvällens citat:
För det som är svårt att förstå
med orden finns ofta en
melodi att förstå med hjärtat.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Snöskottning, boktips och blommor Läs mer »

Nyllen, underbara mänskliga anleten.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen var jag och Stefan på besök hos en konstnär och tittade på konstverk som jag i många år har fascinerats av.
Vi var hos Johan Thunell.
Jag bara älskar hans konst. Hans underbara ”nyllen” i synnerhet.
Hans lilla ateljé ligger på vägen mellan Tunby och Onslunda. Det är den där lilla vägen som går under benämningen Genvägen.
Jag minns när jag var ung och vi besökte honom. På den tiden var det mest hans roliga höns och grisar som busigt hängde ut från sina lådor, som fängslade mig.
Några sådana konstverk fanns fortfarande kvar såklart.
Jag och Stefan körde dit ganska tidigt på förmiddagen.
Solen sken från en klarblå himmel.
Jag bara älskar Johan Thunells underbara konst. Och då särskilt hans fantastiska ”nyllen”.
Att studera alla dessa härliga ansikten fick mig att inse hur många olika ansikten det finns i verkligenheten.
Precis som Johan själv uttalat sig, så är varje nylle unikt och varje individ är värd sin egen uppmärksamhet.
Så vackra och fascinerande!!
Sedan körde vi vidare genom ett soligt Österlen. Vi passerade Vitaby och Vitemölla för att slutligen hamna vid Kiviks Esperöd.
Där på det lilla caféet stannade vi och intog dagens lunch. En räksmörgås som verkligen hade det där ”lilla extra”.
Så god och rikligt med smaskiga räkor på.
Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Gyllebo igen. Jag kände av min bråkande rygg lite extra så det var extra skönt att komma hem igen. Men lite extra glad var jag över den lilla påse jag hade med mig hem….
Tre små nyllen att hänga på min egen vägg.
 Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt för:
dina rynkor, dina åsikter,
dina skavanker, ditt förflutna,
dina lår eller dina principer.
Så slappna av och visa
hela världen det fantastiska
med att vara just du.
Alla är vi unika personer och det är varje människa rättighet att få vara just unik.
Men samtidigt är det vår skyldighet att komma ihåg det och låta alla andra, våra medmänniskor, få vara precis så som de är.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Nyllen, underbara mänskliga anleten. Läs mer »

Den 26 mars var våren här och vände.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Så har vi äntligen kunnat vandra runt vår älskade sjö igen. Jag och mina hundar. Det var den 26 mars, precis innan snöovädret kom och slog oss alla med häpnad
(Efter påskens alla snöbilder så är det knappt att jag kan minnas att det såg ut såhär strax före påsken.)
Min runda gick inte fort och det gjorde ganska ont … i alla fall i början.
Sedan fick jag betala dyrt för det på kvällen i form av rejäl värk. Men det var såååå värt det!
-Annika, det där var väl idiotiskt!, påpekade Stefan när jag gnällande ändrade position i soffan.
– Mmmm … tänkte jag.
Ja, då när jag låg där på rygg med smärtor som inte gick att tänka bort, då ångrade jag mig ganska mycket faktiskt … men så tänkte jag på hur härligt det varit och då ångrade jag mig inte ett skvatt längre.
För kolla här, så ljuvlig, snart blir det så igen!!
Den här morgonen kunde solen inte riktigt bestämma sig för om den skulle visa sig eller inte.
På marken blev det långa skuggor av mig och mina hundar. Jag älskar att se oss alla fyra som långa smala roliga skuggor så som det blir nu på våren när solen är så låg.
Inne i skogen var nästan all snön bortsmällt och det kändes så underbart.
(Men med facit i hand så skulle det fyllas på med en rejäl skvätt snö, något jag inte kunnat tänka mig den här dagen)
Det var en alldeles ljuvlig morgon och på något vis kändes det som om sjön var glad över att ha oss tillbaka igen.
Jag kunde se att i ”lökbacken” hade de små spira ramslöksbladen försiktigt börjat sticka upp.
Jag kunde se att vinterns stormar farit fram rejält. Ett träd hade brutits av på mitten och jag tänkte nöjt för mig själv att här behövdes då inga konstgjorda insektsholkar som blivit så populära, här sköter naturen den saken på egen hand, precis som det är tänkt från början.
När jag var på andra sidan sjön, ungefär vid Munkagången så gick solen i moln. Fast det gjorde inte särskilt mycket. Det var så gudomligt härligt ändå.
Jag la märke till att någon fyllt i ”hjärtstenen” med orange färg i år. Denne någon (som jag tror mig veta vem det är) kunde faktiskt valt en vackrare färg tycker jag … men nåja … nu får det väl vara som det är med den saken.
Bäcken forsade som i vild förtjusning och hundarna såg ut att vara minst lika förtjusta de.
Min runda runt sjön är 5,8 kilometer om man börjar och slutar hemma hos mig, vilket jag ju måste göra såklart.
Jag är så galet lycklig att åter kunna ströva där på min runda igen. Även om jag inte kan göra det varje dag ännu, så känns det alldeles underbart!
Dagens citat:
En av hemligheterna med livet är
att kunna förvandla stötestenarna
till stenar att kliva på.
Ha en härlig kväll.
Snart är våren här på riktigt, det vet jag.
 Kram Annika

Den 26 mars var våren här och vände. Läs mer »

Den vackraste av dagar – annandagpåsk 2018.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kanske var det den vackraste dag jag någonsin upplevt. Det kan ha varit något med ljuset som gjorde att det blev så. Österlenljuset som kommit tillbaka och den gnistrande snön. Det kan ha varit den där ovanliga kombinationen.
Det är inte ofta vi som bor här längst nere i söder får uppleva sådana här vackra vintervyer. Och särskilt inte i april månad. Men den här dagen tog jag tacksamt emot i mitt hjärta och njöt av den med hela mitt väsen.
Vackrare än så här blir det aldrig.
Jag vandrade en kort runda i vår sommarby och bara andades in den friska luften. Solen var på väg upp och fåglarna sjöng öronbedövande. Om jag slöt mina ögon för en stund, så kunde jag nästan lura mig själv till att tro att det var en vanlig vårdag med torra grusvägar och svällande knoppar. Men istället var det som ett sagolandskap. Allting kändes overkligt och nästan som en dröm.
Sakta gick vi vår runda, jag och mina tre hundar. Det var som om jag inte kunde se mig mätt på allt det vackra. Som om jag vill pränta in stunden i mitt minne. Som om dagen var extra värdefull på något vis. En särskild dag som jag skulle minnas tillbaka till för resten av mitt liv.
Efter min runda gick jag hem med hundarna och hämtade bilen. Jag skulle köra efter min dotter som jobbat ett nattpass, och på vägen dit stannade jag till vid sjön. Min älskade Gyllebosjö.
Det var söndag och jag var ensam på plats.
Kanske har jag aldrig sett den här platsen så underbar förut.
För en stund stod jag bara där i stillhet och tog in allting i mitt sinne.
När jag kom hem knäppte jag den sista bilden för dagen där i min trädgård. Sedan la jag undan min kamera och ägnade resten av dagen åt njutning. Jag åt när jag var hungrig, jag vilade när jag var trött.
Jag bara låg där i min solstol en lång stund med en ljudbok i öronen och lät solen värma mitt bleka ansikte.
Det kom att bli en magisk dag som jag för alltid ska minnas.
Dagens citat:
Jag ger mig själv
gåvan av frihet
från det förflutna
och går med glädje
in i nuet.
Jag hoppas att fler än jag hade möjlighet att uppleva den här dagens magi.
Nu önskar jag er en bra dag och kram från mig.
Annika

Den vackraste av dagar – annandagpåsk 2018. Läs mer »

Rulla till toppen