mars 2018

Hemma på mammas gata.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika

Hemma på mammas gata. Läs mer »

Med gemensamma krafter.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Tänk vad man kan uppskatta de små enkla tingen när man plötsligt inte klarar av dem.
Som att laga mat till exempel.
Jag har längtat efter sådan där mat som jag kallar för ”riktig mat”. Nämligen kött, sås och potatis.
-vadå, riktig mat? undrar alltid töserna.
-allt är väl riktig mat …. påpekar de förnuftigt.
Ja det är det väl. Men den mat som jag fått som barn det är den jag älskar allra mest, och med stor kärlek lagar åt oss här hemma.
Den gångna månaden har vi mest haft enklare rätter och lite halvfabrikat som jag egentligen inte alls är särskilt förtjust i.
Men i helgen bestämde vi oss för att hjälpas åt. Och egentligen finns det ju inget lättare än att laga en rejäl stek i en järngryta, den sköter sig ju mest själv.
Bara det att duka upp och sitta i matrummet istället kändes så himla skönt och mysigt.
Till maten ville jag ha ett glas vin, men bara ett enda för smakens skull. Alkohol och piller är ingen bra kombination, och jag var försiktig och hoppade över eftermiddagens medicin. Det fick bli ryggläge hela kvällen istället.
Stefan njöt av några alkoholfria öl.
Asså .. gud i himmeln så gott!
Sakta, sakta njöt jag av varenda tugga.
Efter maten satt vi länge och småpratade och gosade med vårt sällskap.
Johnny låg motvilligt på sin dyna i köket. Egentligen vill han helst sitta med näsan så nära bordskanten som det bara går.
Jag hoppas ni alla fått chansen att njuta av något som just ni älskar. För riktigt mat kan såklart vara mycket annat än sås och potatis. Allt beror på vad man själv tycker om.
Kanske är det någon som minns när vi blev bjudna på ”fyllda kondomer” av min dotter. Ni hittar bilder från den spännande middagen sist i inlägget här.
Dagens citat:
Ju oftare vårt hjärta får tala,
desto vänligare blir vår röst.
Njut av kvällen, ät något gott och må som små prinsar.
Kram Annika

Med gemensamma krafter. Läs mer »

Istider på Österlen

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om jag inte hade haft så stark och envis tro på våren, då hade jag bannemej trott att det var istiden som kommit till Österlen nu.
I helgen yrde snön omkring här och kvicksilvret sjönk i termometern. En kall nordan svepte runt öronen så man knappt kunde höra vad man tänkte.
Här hemma var det bara för Stefan att plocka fram snöskyffeln igen.
Vår minsta lilla hund, Lykke, älskar att vara med där det händer saker. Så att skotta snö är ren och skär glädje för henne.
Istider är det även på Kivik. En morgon när vi körde längs havet såg jag att ”svartesten” hade fått en ismössa på sig.
Vågorna slog ilsket upp mot luvan och byggde på formen hela tiden.
Redan på långt håll kunde man se att havet var vilt och busigt. Jag älskar när det är sådär otämjt och bångstyrigt.
Naturkrafter som ingen människa rår på. Det är mäktigt.
Ute på hamnpiren kunde jag se hur saltvattnet byggt en rejäl isskulptur och av en inföding fick jag höra att de båda nya badstegarna gått åt pipsvängen för all nerisning den senaste tiden. Ja som människa är man allt bra liten mot naturens krafter.
På strandkanten stod måsar och trutar och balanserade på ett ben. Kanske var det för att spara värmen i det andra benet, eller så tyckte de helt enkelt bara att det var en skojig lek.
Jag vet egentligen att fåglar står på ett ben för att spara värme och för att vila, men jag tror att de tycker att det är lite kul också.
Dagens citat:
Behåll dina farhågor för dig själv,
men dela med dig av ditt mod!
Jag är inte det minsta rädd för att våren sviker oss. Jag är övertygad om att när det väl händer, då händer det med råge.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Istider på Österlen Läs mer »

Små hundar ska lukta gott.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag är noga med att mina djur ska vara välskötta och lukta gott. Inte så att jag badar dem i tid och otid, men lite då och då skadar verkligen inte. Nu när det varit frost och vinter har jag undvikit att blöta ner dem såklart. Även om de får ligga inne i stugvärmen så måste de ju ut och kissa emellanåt och jag är så rädd för att de ska frysa ifall deras päls är blöt.
Men den senaste veckan har det varit lite mildare väder, så då tog jag chansen.
Först ut till ett bad var lilla Lykke.
För er som aldrig varit med om att bada små hundar kan jag säga att det är som om de får en energiinjektion efteråt.
Om man tänker sig att de är som en sådan där leksak med en ”uppskruvningsmojjäng” som man vrider på och sedan sätter ner på golvet … precis så är de när de far runt i hela huset. Mattorna yr och blir liggande likt korvar längs med väggarna. De får liksom superkrafter. Plötsligt kan de utan problem själv hoppa upp i stolar och i soffor, något de aldrig klara i torrt tillstånd. De förvandlas till små, fuktiga yrväder.
Vår stora hund Johnny skulle nog också ha samma beteende om jag inte lärt honom att dämpa sig när han är inomhus. När han badar är jag så tacksam att jag har ett hundbad i vår grovingång, så jag slipper få hela badrummet nerstänkt … för skakar sig det gör han. Det är som om det går en slags vågrörelse som börjar uppe vid öronen och fortplantar sig genom hela hundkroppen och avslutas längst ut vid svanstippen.
Egentligen hade jag önskat att jag kunnat bada katten Felix också. Men det äventyret vet jag ganska säkert hur det hade slutat. Förmodligen hade schamponeringen varit totalt misslyckad och jag hade för egen del fått rivet skinn.
Nej, han får vackert ligga där med sitt skadeglada leende på sina kattläppar, le hånfullt mot hundarna och lukta sunkig maincoonkatt. Kattskrälle!
Kvällens citat:
Du kan inte lugna en storm,
så sluta försöka.
Vad du kan göra är att
lugna dig själv.
Stormen kommer att passera.
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika

Små hundar ska lukta gott. Läs mer »

Grattis min älskade måg!

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan fyllde min goe, fine svärson år, och såklart ville vi gratulera honom.
Både han och min dotter Amanda är ungdomar med fullspäckade scheman, så det var så himla roligt att det fanns en kväll då vi kunde träffas hela familjen och fira honom.
Det var jag, min Stefan och Amandas pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Vilken mysig kväll vi fick!
Jimmy hade fixat så fint med en lite kaffe- och kakbuffé som innehöll lite allt möjligt smaskigt.
Jimmy och Amandas lilla lägenhet är så himla mysig. Inte särskilt stor, men fullt tillräcklig för de båda.
De hade så fint med påskblommor redan.
Jimmy och Amanda har hållit ihop i ganska många år. Kanske beror det på att de så ofta är på skilda håll och liksom inte tär så mycket på varandra, eller så är det helt enkelt bara för att kärleken är så stark.
Jimmy är en fartfylld gosse. Han kör racing och har vunnit en del priser genom åren… eller, ja, galet många – med mina mått mätt i alla fall!!
I år kommer han att tävla i något som heter GT racing i en Lamborghinibil. Ganska kaxigt måste jag säga.
Är någon intresserad av att följa Jimmy och hans racing så finns hans hemsida här.
Likt en strandad val
Ja, precis så kände jag mig den här kvällen.
Det är som om min ryggstatus går ”två steg fram och ett tillbaka” hela tiden. Och typiskt nog var det ett steg tillbaka den här kvällen.
Men jag fick en bra plats i soffan där jag kunde sitta på hela ryggen och det blev en underbar kväll med dem jag älskar allra mest.
Men tiden går som bekant fort när man är lycklig, och det blev dags för oss att bege oss hemåt igen. Ute hade vi fått tillbaka den Österlenska vintern med snöfall från sidan.
Tack Jimmy och Amanda för en såååå mysig kväll.
Och ett grattis på din dag såklart, Jimpa ♥
Dagens citat:
Det finns alltid någon gömma i hjärtat
där man är 20 år.
Om man fyller 27 år eller 53 år – det där stämmer för oss alla. Jag tror att det är viktigt att vi alltid har nära till den där gömman i våra hjärtan. Glöm aldrig bort hur det var att vara 20 år!
Ha en fin dag
Kram Annika

Grattis min älskade måg! Läs mer »

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I vanliga fall brukar jag vakta mina växter ute i orangeriet som om de vore små bebisar. Jag kollar temperaturen där ute. Jag vattnar de plantor som inte är i vinterdvala och såklart pratar jag några ord med dem.
I år blev det annorlunda…
Mitt i den värsta vintern då jag blev smått handikappad hade jag inte en tanke på att ta mig ut där. Jag kunde ju knappt ta mig mellan soffan och sängen.
När jag för ett tag sedan staplade dit ut, hade något hänt med mitt element. Det hade lagt av och såklart hade det hänt under den kallaste perioden på hela vintern. Flera blommor hängde likt kokta sparrisar ut över sina krukor. Mög, kan man säga!!
Nu har jag rensat bort dem och lyckligt konstaterat att mina älskade rosépepparträd åtminstone ser ut att ha klarat livhanken.
De där rosépepparträden har jag satt genom att pilla ner några pepparkorn från en vanlig kryddburk. (om det kan man läsa här)
Därför är det såklart extra kul att få ha dem kvar. När värmen och orken kommer ska de få lite ny jord och klippas till så de blir lite buskigare. De doftar alldeles fantastiskt.
Citronträden och olivträden har nog också klarat sig, även om deras livslust ser något dämpad ut. Den lilla rosen som blommade så överdådigt i somras har fått ohyra, men ska även den få komma ut till våren.
Så fort snön försvunnit och det blir lite behagligare temperaturer ska även alla lökar ner i jorden. Det är blomsterlökar jag njutit av här inne under vintern.
Så är det ju så spännande att ströva runt och se hur allt tittar upp där ute i trädgården. Lökar som jag satt förra året. Det älskar jag sannerligen.
Nu längtar jag så efter att det ska bli härligt vårväder så vi kan städa av inne i orangeriet och köpa lite nya Mårbackapelargoner.
Det ska bli så mysigt, för i tanken orkar jag allt!!
Dagens citat:
Om du inte kan sluta tänka på
det är det ett tecken på att du
inte kan sluta arbeta för det.
Ha en fin kväll och kram.
Annika

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen. Läs mer »

Som bärnstenssmycken i träden.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Efter nästan en hel månad var jag tvungen att försöka….
En stillsam promenad ner i skogen vid sjön. Det blev inte långt eftersom hela mitt ben smärtade och nerven i smalbenet drog sig uppåt i kramper.
Egentligen skulle den här dagen nog betecknas som grå och tråkig, men med mina längtansfulla ögon var allting så underbart vackert.
Från himlen singlade små retfulla snöflingor vilka inte hade en chans att få mig på annat än gott humör.
I skogen låg det ännu ett tjockt täcke av snö, och i bokträden dinglade fjorårslöven ännu kvar. Som smycken i bärnsten lyste de upp världen den här grå morgonen i mars. Så underbart vackert.
Behöver jag ens nämna att hundarna var lyckliga?
När det stod klart för dem vad som var på gång, satte tivolit igång. Ja rena spektaklet utbrött i vår vardagsfarstu. När jag drog på mig mina nytvättade hundpromenadskläder, så formligen skrek lilla Lykke rakt ut, medan Molly snurrade runt som en isprinsessa utan att kunna stanna och Johnny pressade nosen mot ytterdörren som om han inte riktigt fick luft.
Vilken glädje.
Trots att det bara blev en liten sväng i vår älskade skog, så verkade hundarna fullständigt nöjda.
Det var som om de alla tre tog allting lite lugnare för min skull. Tålmodigt väntade de på mig när jag knäppte mina bilder och jag väntade på dem när de alla tre tvunget skulle pinka på exakt samma lilla plätt. Ömsesidig respekt.
Boktips
Jag måste tipsa om en underbar liten historia. Jag har lyssnat på boken som ljudbok och jag blev så förtjust i den. En kort liten berättelse som gick rakt in i hjärtat.
Det var författaren själv som läste upp den och jag älskade att lyssna på den.
Vacker!
Ditt livs affär av Fredrik Backman.
Dagens citat:
Saker vi bär med oss:
En hemlighet;
vi aldrig kommer att berätta.
Ett misstag;
vi gjort som aldrig går att reparera.
Ett löfte;
vi inte lyckades hålla.
En önskan;
som aldrig kommer att uppfyllas.
Förlorat något;
som aldrig går att ersätta.
En person;
vi aldrig kommer kunna sluta älska.
Trots det måste vi göra det bästa
av det vi har och komma ihåg
att Livet går vidare.
Ha en underbar dag och kram på er från mig.
Annika

Som bärnstenssmycken i träden. Läs mer »

Tröttväder och pannkakor.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I början av den här veckan har vi mest bjudits på gråväder här hos oss i Gyllebo. Sådär ni vet med fulsnö på marken och våta onödiga snöflingor som trotsigt faller ner i den leriga geggan på vägen. Sådanadär snöflingor som i högsta grad är oönskade av nästan varenda människa skulle jag tro. Visserligen ganska vackert ute på fältet.
Tappert håller jag ställningen inomhus i stugan  med mysfaktorer som blommor och ljus. Eftersom jag inte kunnat börja på min stora vårstädningen ännu så får det bli som det blir här hos oss i år. Förestens så tror jag inte att jag ångrar mig på min dödsbädd ifall jag nu skulle tvingas hoppa över den helt i år.
Ett år hoppade jag över hela den heliga fönsterputsningen till jul och jag är inte så värst ledsen över det nu faktiskt. Jag tror bannemej att jag istället är glad för det, för jag vill minnas att jag gjorde något betydligt roligare istället.
En kväll blev vi så himla sugna på pannkakor. Vanliga enkla pannkakor med sylt, nutella och lite lönnsirap.
Förr var det ganska ofta som jag stekte det när tjejerna bodde hemma. Nu blir det nästan aldrig.
Asså, visst blir man lite gladare i sinnet när man äter pannkakor tycker jag. Sådär lite barnsligt glad bara.
Dagens citat:
Komma tecken kan
rädda liv!
Vi ska äta morfar.
Vi ska äta, morfar.
Ja skolka inte från era svenskalektioner ungdomar. Det är viktigt att lära sig skriva, både att stava och att kunna skriva handstil.
Ha en skön kväll och tack för ni vill hälsa på här på min blogg.
Kram Annika

Tröttväder och pannkakor. Läs mer »

En fetstor grattiskram till min älskade unge.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Idag fyller min yngsta dotter Emmy år.
Som många av er vet, är hon just nu på andra sidan jordklotet och jobbar som mjölkerska.
Egentligen hade jag bara önskat att det gick att sätta sig i en rymdraket, blunda och knäppa med fingrarna … vips skulle jag vara där hos henne. Då skulle jag gett henne den största, varmaste mammakramen som världen någonsin skådat.
Istället får det bli här på bloggen jag skickar mitt grattis i år.
Att fira sina barns födelsedagar är ju lite som att fira sin egen största upplevelse i livet. Upplevelsen att sätta ett liv till världen.
Det sa Emmy till mig när hon fyllde 20 …
-mamma, det är ju du också som ska firas idag, du har ju krystat ut mig, så vi borde fira den här dagen tillsammans du och jag …
Älskade lilla Emmy, vilken gåva du varit för mig och vår familj.
Förra året var du bortrest även då på din födelsedag, fast jag såg till att ta igen den några veckor efteråt och då hade vi det så här trevligt.
I år står min tillit till din bästa vän Matilda, att hon gör din dag oförglömlig … fast det vet jag såklart att hon kommer att göra.
Jag längtar efter att jag får ge dig, Emmy, en stor kram. Jag längtar efter att få sitta och dricka kaffe tillsammans med dig och prata om sånt där mellan himmel och jord som vi alltid brukar göra – du och jag.
Att få känna skrattet bubbla av allt tokigt du säger, men som ofta har ett stråk av stor klokskap.
Jag längtar efter hela ditt väsen Emmy.
Ett stort varmt grattis på din 23 års dag Emmy …
… och oroa dig inte för vad du ska bli i livet. Livet är här och nu och du är redan något … du är en underbar person och det är egentligen allt som räknas!!!!
Ha en fin dag Emmy och var rädd om dig.
Och till alla er andra önskar jag såklart också en fin dag.
Dagens citat:
Framtiden intresserar mig,
jag ska leva resten av mitt
liv i den.
Kram Annika

En fetstor grattiskram till min älskade unge. Läs mer »

Finns det något sötare?

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Finns det något sötare än små kattungar?
När jag tittar tillbaka på bilderna på min lilla kattunge Judith, så vill mitt hjärta liksom bara smälta ihop som en eldröd lavaström i bröstet på mig.
Hon var så fantastiskt söt med sina stora, rädda ögon som vittnade om den tragedi hon som mycket liten kattbebis fått vara med om.
Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.
Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …
Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under  min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.
Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.
Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.
Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.
Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.
Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …
Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort…
Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.
Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.
Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.
På bringan hade  hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.
Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.
Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.
Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.
Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig.
Vår lilla, fina Judith!
Dagens citat:
Ingen dörr är stark nog att stänga ute en katt,
eller en älskare.
Ja, det var väl tur att det var en katt som ödet förde till mitt hem den där dagen … för någon älskare hade jag inte alls orkat med, i synnerhet inte om han haft både skabb och loppor …
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Finns det något sötare? Läs mer »

Rulla till toppen