mars 2018 – Sida 2 – Gylleboannika

Min lille sjö, du är så fin.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 27 mars, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, min trädgård, vårblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen har jag och hundarna kunnat ta en promenad ner till vår älskade Gyllebosjö.

Där är så underbart vackert. Även om jag blev lite häpen över att det ännu såg så vintrigt ut där.

Men åhhh … jag lovar att fåglarna sjöng både ljuvligt och ljudligt. Men inte någon sång som handlade om vinter den här morgonen i alla fall!! Det var vårsånger för hela slanten i varenda träd och buske.

Det stramade och gjorde lite ont när jag gick, men även om rygg och nerv egentligen ska vila, så måste hjärta och sinne få sitt. Kroppen har ju en massa andra delar också som måste hållas igång för att må bra. Armar, fötter, ögon och öron … ja, allt det där måste få sin aktivitet för att bli lyckligt. Och jösses så gott jag mådde den här morgonen.

Att lyssna på det porlande ljudet från bäcken och se alla tecknen på att det faktiskt var en vår på väg, det kändes underbart.

Hemma i min egen trädgård har det även börjat titta upp lite vårblommor. Snöklockorna kikar fram genom snötäcket och i en solig hörna lyser de ljuvligaste irisarna upp.

I fjor vid denna tiden stod min lilla rödsippa i full blom. Men nu börjar man äntligen se skymten av små knoppar. Julrosen blommar snart för fullt och påskliljorna är på gång. Allt känns så hoppfullt och jag är glad att det bara är i slutet på mars. Jag vill liksom spara allt det där underbara, för när det väl kommer igång så går det alldeles för fort.

Dagens citat:

Du mår bättre om du:

Tänker mindre och känner mer.

Surar mindre och ler mer.

Talar mindre och lyssnar mer.

Dömer mindre och accepterar mer.

Tittar mindre och gör mer.

Klagar mindre och uppskattar mer.

Fruktar mindre och älskar mer.

Alla har vi nog något att bli bättre på i vår strävan efter lyckan.

Jag ska tänka lite extra på att lyssna lite mer, istället för att prata hela tiden. Det få bli dagens ”att tänka extra på” för min del.

Det där med att prata så förtvivlat mycket, det har jag nog ärvt av min mormor. Hon pratade så hon inte fick luft till slut…

–jag måste hinna prata nu när jag träffar er förstår ni, sa hon och fortsatt prata utan att andas….

Ha en härlig dag.

Kram på er från mig.

Annika

Min lille sjö, du är så fin. Läs mer »

Något fantastiskt att längta efter.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av Annika Olsson / 26 mars, 2018 / Allmänt, dotter / 2 minutes of reading

Hejsan

Nu har vi sparkat igång självaste påskveckan. Den veckan på året då hela Österlen blir överbefolkat.

Nu kommer alla människor hit från Sveriges alla hörn, för att titta på konst. Det där är ganska trevligt tycker jag … om det inte vore för hur alla de här människorna kör bil och inte minst parkerar sina bilar … Wild and crazy … nåja, vi får ha lite överseende med det där och ofta ser även ”Konstapel Blå” lite grann mellan fingrarna har jag märkt.

Vi på Hantverkarfirman jobbar på som vanligt ända tills torsdag eftermiddag.

De sista stora trapplanen i betong är klara. För denna gången åtminstone.

De är till de nya husen på Kivik som ni kanske minns … annars hittar ni inlägget här.

Det ska bli härligt med påsk och påskfirande, fast vi har en annan sak som vi längtar efter i min familj.

Om två veckor kommer Andréa hem!!!! Hon kommer inte att stanna länge och hon kommer förmodligen inte ha så mycket tid att umgås med sin mamma heller. Hon är omåttligt populär – så många slåss om henne … men hon kommer hem!!! Att skriva orden ”hon kommer hem”, får tårarna att spruta … det är nog den vackraste meningen jag vet.

Hon kommer hem!!

Kvällens citat:

Längtan är en mäktig källa

som kan användas till att få saker att hända.

Ha en fin kväll och ta det lite lugnt i trafiken.

Kram Annika

P.s … Jag och hunden Snowie äter samma medicin nu – det känns lite knepigt… voff voff …

Något fantastiskt att längta efter. Läs mer »

Kung Bore och militärgrönt.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 26 mars, 2018 / Allmänt, Kung Bore, militärgrönt, nya naglar, vinterlandskap / 2 minutes of reading

Hejsan

I år är han allt bra seg den där Kung Bore.

Var och varannan morgon vaknar vi upp till ett nytt lager snö i trädgården. Vitt och vackert såklart.

Nu hotas det med ytterligare snö hos oss i veckan.

På dagarna har solen kommit fram för att tappert kriga mot Kung Bore och hans envisa snö.

Den ljuvliga solen som vi alla behöver så väl just nu.

Mina snödroppar och snöklockar lever ett tufft liv, fast å andra sidan är de nog skapta för det här. Ja det hörs liksom på namnet.

Och den gamla cykeln som bara står där och väntar på torra grusvägar, ljumma sommarvindar och att vinden ska få leka i mitt bleka sommarhår.

Det finns en färg som jag älskar lite mer än alla andra färger. Militärgrönt! Det är något med den färgen som gör mig svag … ja jag gifte mig faktiskt i en enkel sommarklänning som var just militärgrön … barfota vid havet … och Stefan i jeans och vit linneskjorta … åhhh den där ljuvliga dagen!!

När man har ont och inte är helt på topp då är det extra viktigt att ta hand om sig och se till så att man i alla fall ser ut som om man mår bra. Att vårda sitt yttra lite mer och spela frisk. Jag tror att det hjälper och vips blir det bra lite fortare. Ja så tror jag.

Just nu känner jag mig extra fin i nya naglar. Såklart i en militärgrön kulör!

Stefan brukar gilla röda naglar … han får en sådan där ”bröllopsnattsblick” när mina naglar är blodröda, så med tanke på min rygg är det säkrast med gröna just nu tyckte jag …

Dagens citat:

Mannen må ha upptäckt elden

men kvinnan lärde sig leka med den.

Ta hand om er och ha en fin dag.

Kram Annika

Kung Bore och militärgrönt. Läs mer »

Att se allt från den ljusa sidan.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 25 mars, 2018 / Allmänt, gyllebohundar, solsidan, vinterväder / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag har en drivkraft som jag är så oändlig tacksam för.

Den där drivkraften visar sig när det är något jag verkligen vill eller ett mål jag verkligen vill uppnå.

Det är lite som om jag inte själv kan styra de där krafterna. Vissa saker spelar liksom ingen roll ifall det blir gjort och då känner jag inte den där envisheten heller.

Men just nu vill jag verkligen kunna ta mig ut i naturen och röra mig obehindrat igen.

Jäkelen vad jag jobbar för det!!

Att vara sådär envis kan ibland vara dåligt har jag märkt.

Den där dagen då jag knixade runt som en 80-åring och dammtorkade här i stugan skulle visa sig att det inte alls vara särskilt gynnsamt för min rygg.

Fast solen sken och vi passade på att njuta av livet en stund på husets solsida.

Vi hade det allt bra gött ändå!

Att veta vad som egentligen är ”lagom” är en svår balansgång, särskilt när kroppen inte riktigt är sig själv.

En promenad runt några kvarter med min älskade dotter och hennes lilla hund.

Det kändes alldeles precis lagom … i alla fall den här dagen.

Dagens citat:

Ibland är det bättre att sluta tänka och analysera,

och bara andas och ha tillit till att allt kommer ordna sig

till det allra bästa.

Med åren har jag lärt mig att ingenting är beständigt. Inte lycka, men inte heller olycka. Allting har en övergång. Ibland får man sår och ärr för det är så livet är. Men plötsligt skiner solen och livet är på topp. Då dansar man loss och härjar igen. Jag älskar livet och njuter av mina dagar.

Och idag är det sommartid och klockan går äntligen rätt i min bil igen!

Ha en skön kväll och kram på er.

Annika

Att se allt från den ljusa sidan. Läs mer »

Två små bockar och en god fiskgratäng.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av Annika Olsson / 25 mars, 2018 / Allmänt, bockar, fiskgratäng, rådjur, solnedgång / 3 minutes of reading

Hejsan.

En kväll i veckan när vi satt i köket och åt kvällsmat såg vi de två små rådjursbockarna som brukar hålla sig här i vårt område och runt vår trädgård.

Vintern har varit jobbig för dem och jag gissar att de gärna hoppat in och smaskat i sig alla de svällande knopparna som just nu finns på alla träd och buskar runt vårt hus.

De är så söta med sina bastklädda horn, det får jag allt medge. Men att få in sådana rackarns busungar i trädgården kan vara rent förödande för våra klena prydnadsträd. Jag vet nog hur de kan fila och stånga med de där små gulliga hornen. Av mina dyrt investerade träden blir ingenting kvar då, bara spillror.

Kvickt som attan satte jag iväg efter kameran och for ut på vår veranda. Samtidigt som jag knäppte mina bilder tog jag mig ett litet snack med de båda gossarna.

På andra hållet vankade pågarnas trötta moder förbi. Förmodligen dräktig sedan i somras.

Det är ganska fantastiskt med rådjurens fortplantning. Geten blir parad någon gång i juli, augusti och sedan ligger det lilla befruktade embryot bara i hennes livmoder och skvalpar och väntar. Fosterutveckligen stannar liksom av helt och den börjar inte växa igen förrän någon gång i januari, februari. Det här kallas fördröjd implantation.

Någon gång i maj, juni kommer de nya små kiden sedan att få se dagens ljus.

Ja visst är det underbart med ett sådant rikt djurliv ända in på husknuten … men gud nåde ifall de rör mina blommor …

Rådjursfamiljen strövade bort till grannen och jag pep in igen till min kvällsmat.

Kvällsmaten bestod den här dagen av en sådan där fiskgratäng som jag brukar göra – gratäng a la Annika.

Jag kokar torsken försiktigt och lägger i mitten av en ugnssäker form. Klickar ut hemmagjord potatismos runt om fisken (självklart måste det vara hemmagjord mos tycker jag) Så gör jag en enkel dillsås och häller den över den kokta fisken. Så strör jag en smakrik ost över alltihopa. In i ugnen tills det fått fin färg. Enkelt och jättegott!

Kvällen bjöd på en underbar solnedgång.

Molnen såg ut som stora rosa bomullstussar. Men vill man hinna föreviga naturens skådespel så måste man allt vara snabb.

Jag skulle bara …. ja, någonting kom i vägen och när jag kom ut med min kamera så var de rosa tussarna försvunna. Fast jag bjöds ändå på en magisk vy, med den lilla månen som en liten smal skärva bara.

Dagens citat:

Jag hörde att man

kan göra chokladfondue

av överbliven choklad.

Men det gör mig konfunderad.

Vem fan har överbliven

choklad hemma?!

Ja, det här citat stämmer så bra in på mitt hem. Om det är något som har en försvinnande åtgång här hos oss så är det choklad. Ibland köper jag bara mörk choklad med hög kakaohalt för att det inte ska försvinna lika snabbt.

Ha en mysig dag och tack till er som kikar in här.

Kram Annika

Två små bockar och en god fiskgratäng. Läs mer »

Påsken står för dörren.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 24 mars, 2018 / Allmänt, gula tulpaner, påskpynt, strutsägg / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar verkligen påsken. Det är en så mysig högtid tycker jag.

Även om vår lilla hörna av Skåne blir helt fullsmockad av konstintresserade turister och lediga människor, så njuter jag av allt vad påsken bjuder på.

Påskpyntat har det också blivit hemma hos oss. Även om jag inte har så mycket påsksaker så är det såklart roligt att ta fram något.

En rolig och annorlunda sak som jag fyndade för några år sedan, är det handmålade strutsägget som föreställer Jesus Kristus på korset. Som vi har skrattat åt det… ja, inte för att själva händelsen med Jesus är så himla lustig i sig, utan för att vi bara blev så fulla i skratt av att se det helt enkelt …

Nu har det blivit en liten grej som hör påsken till hemma hos oss.

En annan sak som jag fyndat på loppis, för väldigt många år sedan, är en speciell vas med blå dekoration.

Jag älskar verkligen att fylla den där vasen med vårblommor. Ett fång gula tulpaner i den där blåa vasen blir som en läcker färgklick nu i påsktider.

Så är det ju det här med städningen. Normalt går sådana göromål undan när jag är i farten. Men nu får det ta sin lilla tid. Jag knixar fram som om jag vore en 80 årig tant i min bästa år. Ett rum i taget och jag tänker att hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Det där spindelnätet längst inne i hörnen får stanna kvar helt enkelt …. förmodligen till spindels stora lycka.

Kvällens citat:

När jag ser tillbaka

på mitt liv ser jag

smärta, misstag

och sorg.

När jag ser mig

i spegeln ser jag

styrka, lärdom

och stolthet.

Asså ett misstag är ju inget misslyckande, det är bara en lärdom till nästa gång.

Ha det fint, jag måste nog ta några tag till med min dammvippa snart … fast det får bli en annan dag.

Kram på er.

Annika

Påsken står för dörren. Läs mer »

Dagsmeja och diskbråck nummer två.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 24 mars, 2018 / Allmänt, dagsmeja, diskbråck, solen, vårvinter / 3 minutes of reading

Hejsan

Även om våren drar oss alla lite vid näsan nu, så har solen i alla fall visat sig några dagar här i Gyllebo.

Jag och hundarna har smugit ut i ett sakta tempo för att suga i oss lite D-vitaminer och lyssna på fåglarnas ihärdiga sånger. För även om mina bilder ser vinterlika ut, så lovar jag att naturens alla ljud i högsta grad skvallrar om att den ljuvliga våren verkligen är i antågande

Visst vill vi alla ha barmark och grönska nu, men jag tycker ändå att det är något oerhört vackert med den snö som trotsigt ligger kvar här i skogen. Kall och frusen där träden skuggar, men alldeles blöt och smält där solens varma strålar kommer till. Dagsmeja …. jag älskar det ordet…. visst är det vackert … nästan som orden vilda sommarblommor …

Mina små hundar tycks älska det här vädret. De gillar att rulla sig i den riviga snön. De små nätta pomeranianhundarna trippar obekymrat ovanpå skaren. Johnny däremot plumsar förtjust fram lite mer som en ångvält.

Jag har haft så ont …

Jag har haft så väldigt ont så det kan jag egentligen inte förstå själv. Värre än att föda tio barn. Ungefär 8-9 på en tiogradig skala … Men sakta har det börjat vända…
Jag har fått svar på röntgen och fått svart på vitt.

Jag tröttnade på den allmänna vårdens gissningar om min smärta i benet den senaste månaden. Jag fick höra att det nog var muskelbristningar och hänvisades till sjukgymnast.

Istället gick jag privat till en ryggklinik och fick nästan genast en röntgen gjord. Den visade att jag fått ännu ett nytt diskbråck lite längre ner än förra gången. Det här är en klassiks grej, men på mig sitter det lite oklassiskt till, och en operation blir därför lite för komplicerad, det handlar då om steloperation ….

Det är ju så med diskbråck att de läker för det mesta ut av sig själv, ungefär som om det skrumpnar ihop som ett litet russin och då gör de inte längre lika ont.

Vår plan är nu att helt enkelt se tiden ann, utan att provocera det onda. Jag ska såklart ta hjälp av en sjukgymnast när det ondaste lägger sig och tills dess är det inte meningen att man ska bita ihop, utan jag får smärtlindring i den mån jag behöver. Halleluja vilken underbar läkare jag träffat!!

Men jag har haft mycket ont… Det har nog inte riktigt märkts här på bloggen hur besvärlig min situation varit. Att gå på toaletten, duscha …. precis allt har varit en kamp.

Stefan säger att min blogg är lite som science fiction … Men det är så jag vill ha det, jag vill att min blogg ska andas glädje och hopp, för det är sådan jag är – nästan alltid glad!

Dagens citat:

Varje morgon undrar jag vilket

väder vi ska få …

Fast egentligen kvittar det,

för jag är alltid glad ändå.

Är det något som inte påverkar mitt humör särskilt mycket så är det vädret. Jag kan såklart längta efter sol och värme, lata stranddagar och ljumma vindar, men jag kan helt ärligt säga att vädret inte påverkar om jag känner mig lycklig eller inte. Alla sorts väder har sin charm och jag njuter så av att varje morgon få kika ut och se vad dagen bjuder på.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dagsmeja och diskbråck nummer två. Läs mer »

Energipåfyllning.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 23 mars, 2018 / Allmänt, färska blommor, gula tulpaner, gylleboannika / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är nu vi som mest behöver fylla på vårt energiförråd.

Det är nu på våren vi också är som mest sköra och känsliga. Precis som allt annat i naturen. Som de spröd små skotten som sakta börjar titta fram.

Nu när ljuset återvänder börjar vi ge våra växter extra gödning, precis detsamma måste vi göra med oss själva.

Lite nätt och försiktigt måste man se till att skapa sådant som ger livslust och energi. Men bara litegrann i början, annars kanske vi blir som växterna om det går för fort … då blir vi långa och rangliga, och till sist bryts vi av på mitten.

Vi måste pausa livet lite helt enkelt och tillför energi i små portioner!

För mig kan lite blommor skapa den där energin jag behöver.

Just nu har jag mitt hem fyllt av tulpaner från Eklaholm. Som vanligt stod de gula tulpanerna där och kallade på mig, knallgula med inslag av rött.

På köksbänken står en liten kungsängslilja och förgyller mina dagar. Så spröda och veka ser de ut, men så ljuvligt vackra när de slår ut.

Så påminner de mig om min mamma Ingrid som älskade dessa vårlökar.

Dagens citat:

Så som du väljer att se på dig själv,

kommer du även att förvänta dig att

andra kommer att se på dig.

Se positivt på er själva, allting känns så mycket bättre då … och det smittar.

Varenda människor har saker de inte gillar med sig själv, men också saker de faktiskt är riktigt nöjda med. Tänk lite extra på det där som är bra med just dig!!

Ha en fin kväll och kram

Annika

Energipåfyllning. Läs mer »

Att smittas av glädje.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 23 mars, 2018 / Allmänt, frasiga tulpaner, julrosor, karlfredrikpåeklaholm, postivattityd / 2 minutes of reading

Hejsan

I helgen har vi varit hos Karl Fredrik på Eklaholm.

Hit åker man för att handla vårblommor, fast mest åker man hit för att bli glad!!

Att komma in där till Karl Fredrik är som om det plötsligt går tunna trådar från mungiporna upp i taket.

Så blir det förstås när man ser alla ljuvliga vårblommor, tulpanlökar och överdådiga julrosor … men jag tror inte att munterheten och det lätta sinnet beror bara, enbart på blomsterprakten … nej, jag tror faktiskt att det är självaste Karl Fredrik som skapar den där atmosfären.

Den här helgen strax före påskveckan, var här inte en enda turist eller sommargäst på besök.

Den här dagen var Eklaholm nästan bara fyllt av oss infödda Österlenbor. Det gjorde att vi kände varann nästan allihopa, hela bunken, så det blev som ett enda stort kramkalas.

Det hejades, det logs och kramades!

Det bjöds på goda tilltugg och fika. Inte någon ”kvickfix” som torra köbekagor i form en låda Gillekakor … nej nej … världens godaste nybakta kolakakor serverades. Kaffet avnjöts i de lyxigaste ostindienkopparna. Det fanns surdegsbröd, olivolja och de godaste oliver jag någonsin smakat.

Jag försåg mig med en hel famn av tulpaner. Hur skulle jag kunna låta bli liksom?

Frestad slängde jag långa blickar mot de kraftiga julrosorna i den vackra färgen. Men så mindes jag hur det såg ut i min egen trädgård … ett tjockt snötäcke. Nej, julrosorna fick jag låta bli för den här gången.