pannkakor

Himmel och pannkaka.

Hejsan.

Jag älskar pannkakor. I alla de former. Tunna, tjocka, söta och matiga. Alltså, det är nog min favoritmat, nu när jag tänker efter.

I Kivik hade det kommit en rullande pannkaksbil, och den var vi naturligtvis tvungna att prova. Staffans gröna pannkaksbuss.

Sagolikt gott. Fast man kan kanske inte misslyckas med pannkakor… Fast jo om man steker dem på järnet efter det att man haft stekt sill till middag. Då blir den första inte särskilt god, det kan jag lova.

Mina döttrar brukar alltid kiva lite om att pannkakor är som syskon – den första blir aldrig helt bra. Men för mig är det alltid så att den sista pannkakan brukar bli lite för tjock… Ja, jag vet inte om det är samma för syskon det med. Mina egna glyttar är förstås alldeles perfekta alla tre, både den sista och den första. Den enda likheten de har med pannkakor, är väl att det är lika söta och goa alla tre.

Om ni kommer till Kivik och får syn på Staffans pannkaksbil, tveka inte, köp er en ”pannekaga” och njut!

I mitt pannkakssällskap fanns den här kvällen en söt liten Stina. Stina är en fin liten valp som ska blir en stor duktig jakthund i framtiden.

När vi alla var proppmätta på våra pannkakor var det dags för lilla Stina att för första gången stifta bekantskap med  havsvatten. Liten och tuff som hon är så gick det hela strålande. Jakthundar måste ju lära sig att simma.

När vi kom hem till Gyllebo för att inta kvällskaffet i vår trädgård, satt en ömsint moder och vaktade sitt ägg på trädgårdsgrillen…

… förmodligen rädd att allt annars skulle bli pannkaka för henne. Men inte blir det mycket pannkaka av en äggspindels lilla ägg! Hon kunde tryggt sitta kvar och ruva.

Dagens citat:

En hund kanske förstör dina skor, men han kommer aldrig att krossa ditt hjärta.

Ha det gott alla, ät mer pannkakor och lycka till med allt som väntar dig lilla Stina.

Kram Annika

Tröttväder och pannkakor.

Hejsan.
I början av den här veckan har vi mest bjudits på gråväder här hos oss i Gyllebo. Sådär ni vet med fulsnö på marken och våta onödiga snöflingor som trotsigt faller ner i den leriga geggan på vägen. Sådanadär snöflingor som i högsta grad är oönskade av nästan varenda människa skulle jag tro. Visserligen ganska vackert ute på fältet.
Tappert håller jag ställningen inomhus i stugan  med mysfaktorer som blommor och ljus. Eftersom jag inte kunnat börja på min stora vårstädningen ännu så får det bli som det blir här hos oss i år. Förestens så tror jag inte att jag ångrar mig på min dödsbädd ifall jag nu skulle tvingas hoppa över den helt i år.
Ett år hoppade jag över hela den heliga fönsterputsningen till jul och jag är inte så värst ledsen över det nu faktiskt. Jag tror bannemej att jag istället är glad för det, för jag vill minnas att jag gjorde något betydligt roligare istället.
En kväll blev vi så himla sugna på pannkakor. Vanliga enkla pannkakor med sylt, nutella och lite lönnsirap.
Förr var det ganska ofta som jag stekte det när tjejerna bodde hemma. Nu blir det nästan aldrig.
Asså, visst blir man lite gladare i sinnet när man äter pannkakor tycker jag. Sådär lite barnsligt glad bara.
Dagens citat:
Komma tecken kan
rädda liv!
Vi ska äta morfar.
Vi ska äta, morfar.
Ja skolka inte från era svenskalektioner ungdomar. Det är viktigt att lära sig skriva, både att stava och att kunna skriva handstil.
Ha en skön kväll och tack för ni vill hälsa på här på min blogg.
Kram Annika
Scroll to Top