pannkakor

Hejsan.

Jag älskar pannkakor. I alla de former. Tunna, tjocka, söta och matiga. Alltså, det är nog min favoritmat, nu när jag tänker efter.

I Kivik hade det kommit en rullande pannkaksbil, och den var vi naturligtvis tvungna att prova. Staffans gröna pannkaksbuss.

Sagolikt gott. Fast man kan kanske inte misslyckas med pannkakor… Fast jo om man steker dem på järnet efter det att man haft stekt sill till middag. Då blir den första inte särskilt god, det kan jag lova.

Mina döttrar brukar alltid kiva lite om att pannkakor är som syskon – den första blir aldrig helt bra. Men för mig är det alltid så att den sista pannkakan brukar bli lite för tjock… Ja, jag vet inte om det är samma för syskon det med. Mina egna glyttar är förstås alldeles perfekta alla tre, både den sista och den första. Den enda likheten de har med pannkakor, är väl att det är lika söta och goa alla tre.

Om ni kommer till Kivik och får syn på Staffans pannkaksbil, tveka inte, köp er en ”pannekaga” och njut!

I mitt pannkakssällskap fanns den här kvällen en söt liten Stina. Stina är en fin liten valp som ska blir en stor duktig jakthund i framtiden.

När vi alla var proppmätta på våra pannkakor var det dags för lilla Stina att för första gången stifta bekantskap med  havsvatten. Liten och tuff som hon är så gick det hela strålande. Jakthundar måste ju lära sig att simma.

När vi kom hem till Gyllebo för att inta kvällskaffet i vår trädgård, satt en ömsint moder och vaktade sitt ägg på trädgårdsgrillen…

… förmodligen rädd att allt annars skulle bli pannkaka för henne. Men inte blir det mycket pannkaka av en äggspindels lilla ägg! Hon kunde tryggt sitta kvar och ruva.

Dagens citat:

En hund kanske förstör dina skor, men han kommer aldrig att krossa ditt hjärta.

Ha det gott alla, ät mer pannkakor och lycka till med allt som väntar dig lilla Stina.

Kram Annika