pomeranian

Gyllebos vakthundar.

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Klotter och motion av hundar och make.

Hej hej

Mitt och Stefans mål detta här året har varit att vi ska komma ut och få lite mer vardagsmotion tillsammans, litegrann varenda dag.

Nu är jag ju själv mycket ute och rör mig i skog och mark redan, så det här är nog mest ett mål för min käre make. Efter hans krasslighet så är det ju extra viktigt att få upp flåset och komma igång med lättare motion igen. Därför packade vi in hundflickorna i bilen och for till Stenshuvuds nationalpark en mulen eftermiddag.

Vinden var kylig och ganska kall, men vattnet i bäcken porlade glatt och det kändes som en svag strimma av vår i luften. Nere vid ”Krivareboden” satt ett par med en medhavd fikakorg och njöt, det såg onekligen väldigt mysigt ut.

Ålafiskarens arbetsredskap stod fint uppställda i utmärkt ordning, men jag blev så himla ledsen över att se att någon ”snörnos” (dvs en intelligensbefriad snorunge) varit framme med klotterpennan och kladdat ner en av fiskarens vagnar. Så himla onödigt!

Vi vandrade en bit längs med havet innan vi vek av upp över ljungheden. Hundarna njöt och var uppspelta och glada.

Jag tittade lystet upp mot toppen av berget, men insåg att det inte vore bra att locka med Stefan ditupp. Han är inte direkt någon man slänger upp på ryggen om det skulle vara så att han inte orkade mer. Så vi svängde ner och tillbaka mot parkeringsplatsen igen. Det fick vara gott nog med en lite tur, i alla fall bra mycket bättre än ingen tur alls.

Boktips

Jag har lyssnat på Stina Wollters bok ”Kring denna kropp”. En bok om vår kroppshets, där hon utlämnande berättar om sin systers död i anorexia, om allt hat hon själv fått utstå på sociala medier,  om sin egen mammas död och mycket mer. Det var en bok som var lätt att ta till sig och som kändes både viktig och tänkvärd i dagens utseendefixerade värld.

Dagens citat:

Känna hur andra känner kan man inte. Men man kan försöka förstå hur andra mår.

Dagens samhälle har blivit så hårt och kallt tycker jag. Vi behöver så mycket mer medkänsla och förståelse för varandra.

Ha det fint.

Annika

Klotter och motion av hundar och make. Läs mer »

Vädret lockade till julbak.

Halloj.

Då, i förra veckan, när vädret var så juligt och fint, då översvämmades jag av en massa energi.

Vis av erfarenheten så vet jag att sådana där energipåslag ska man verkligen ta vara på. Med den stundande högtiden för dörren så letade jag ivrigt efter något juligt kakrecept i mina gömmor. När mina ögon föll på mamma Ingrids nedplitade instruktioner på de goda likörkakorna (mandelkakor), så blev valet lätt. Just de fick det bli.

Mina talanger i köket är långt ifrån lika bra som de min mamma hade, men jag gjorde mitt bästa. Samtidigt log jag lite vemodigt då jag läste hennes hälsning till min dotter på sista raden. Ring mormor …. Ja, tänkte jag för mig själv, det skulle jag gjort, om det bara funnits en telefon där uppe i himlen.

Receptet är nedplitat av henne själv och säkerligen renskrivet av pappa Kurt på datorn, för att sedan skickas till min dotter Andréa. Hon älskade de här kakorna som vi alltid brukade ha till jul.

I år kommer min äldsta dotter inte att fira jul här hemma i Sverige med oss, men vi andra ska njuta av mandelkakor med likörkräm på, det bakverk som är så speciellt för mig.

När jag stod där vid spisen den vackra vinterdagen och pysslade med mina små julkakor och tänkte på min mamma Ingrid, då kändes det lite som om hon fanns alldeles i närheten. Ja, jag kunde nästan höra henne ge mig instruktioner ibland… ♥

Mina små hundar låg troget i köket och kikade på mig. Emellanåt fick de vars en liten klapp och lite magkill. Jag tror de gillade den goda doften som spred sig i huset.

Dagens citat:

En mammas jobb är att lära sina barn att bli självständiga och inte behöva henne längre. Den svåraste delen av det jobbet är att acceptera när man lyckas…

Jag är så tacksam för allt jag fick lära från min egen mamma, och skulle ge vad som helst för att för en kort stund få träffa henne igen.

Ha en fin Luciamorgon.

Kram Annika

 

Vädret lockade till julbak. Läs mer »

Dagar att bara skrota runt.

Hejsan.

Innan jag slutade på mitt vikariat, så hade jag en lista med punkter på olika saker som jag skulle ta tag i så fort det nu fanns tid och möjlighet.

Nu blängde jag på den där listan, innan jag knycklade ihop den till en boll och förpassade den till den runda tunnan under skrivbordet. Det mesta på listan var saker som jag säkerligen skulle komma att göra ändå, och de saker jag eventuellt skulle glömma bort, det var väl i så fall inte så viktiga grejer. Tanken var ju att jag skulle vila och återhämta mig nu, så så fick det bli.

För en månad sedan gjorde jag ett långtids-ekg, som jag nu fått svar på. Som jag själv redan märkt, så slog mitt hjärta onormalt sakta, men det fanns även lite extra slag på ekg-kurvan som inte skulle vara där. Jag fick mitt resultatet förklarat för mig av min kära veterinärdotter, som  jämförde mig med en av sina lurviga patienter. Hur som helst så kommer jag att få göra ytterligare utredningar, så det blir nog bra med tiden.

Som så ofta började jag min dag vid sjön. Vattnet var ännu ganska ljummet med sina 14 grader. Det var oförskämt härligt att bara kasta sig i vattnet.

Samtidigt som morgonen ljusnade, så lyfte alla gässen under ett herrans skränande och gav sig iväg över trädtopparna. Jag vandrade sakta hemåt där jag trodde Stefan och hundarna skulle vänta…

Tji fick jag, för i skogen på en trädstam satt Stefan i godan ro och väntade med de tre pälsklingarna.

Tillsammans gick vi vidare hemåt för att laga lite kaffe och se vad resten av dagen skulle bjuda på.

Det är ganska mysigt med dagar att bara skrota runt.

Dagens citat:

Lyckan kommer mycket lättare om du slutar klaga över dina problem och börjar vara tacksam över alla problem du inte har.

Ha en riktigt härlig fredag.

Annika

Dagar att bara skrota runt. Läs mer »

Många bäckar små.

Hejsan.

Förra fredagen var det en väldigt dimmig dag. Jag och småhundarna njöt ändå av en härlig skogspromenad.

Runt om i skogen rinner det små bäckar som allihopa leder ner till sjön. Det där är alldeles perfekt när man har törstiga hundar.

Vid varenda liten bäck vill hundarna stanna för att släcka törsten. Kanske är just det vattnet alldeles extra kallt och gott, det som rinner i de små bäckarna.

Förutom den frodiga ramslöken som växer i backen, så har nu även den spännande vätterosen tittat upp med sina köttliknande blommor.

När jag hade njutit av min härliga hundpromenad så bytte jag skogen mot staden. Då tog jag tåget till Ystad med mina barn och barnbarn, där vi strosade, shoppade och fikade. En finfin dag.

Dagens citat:

Världen har endast så mycket makt över dig som du ger den.

Njut av torsdagen.

Annika

Många bäckar små. Läs mer »

Vintern sjunger på sin sista vers.

Hej hej

Förra veckan sjöng nog vintern på sin sista vers. Åtminstone kan man ju alltid hoppas på det.

Jag och min fina vän fick stiga upp väldigt tidigt för att vi skulle kunna njuta av gryningen. Solen gick upp runt sex tiden på morgonen, så någon lat sovmorgon blev det inte tal om. Men det var så fantastiskt mysigt och härligt att komma ut i naturen. Skogens alla invånare tycktes redan vara  vakna när jag kom till bryggan. Det var ett hoande, tjattrande och hackande runt om i trädtopparna. Ugglorna verkade föra ett samtal med varandra genom sitt kusliga hoande. Ekorren tycktes smått irriterad då den slog med svansen och tjattrade likt en seriefigur ur Kalle Anka. På avstånd var spillkråkan igång med att hacka i ihåliga träd så det hördes som världens snabbaste trumslagare.

När jag tagit mitt härliga bad så kom Tina också tassande i mörkret. Temperaturen i vattnet närmade sig hela 5 grader, så snart kommer vi att våg ta oss små simturer igen.

Morgonen var rejält dimmig, men jag tycker att det är så vilsamt och vackert med sådana här mörka och gråa dagar också.

Som en kontrast till allt det gråa så köpte jag mig en färgsprakande bukett tulpaner att ha på matbordet.

De senaste veckorna har Stefan kämpat på med sitt onda knä. Han har varit flera vänder i hos doktorn och fått sprutor och blivit röntgad. Men gosa med småhundar det kan man ju faktiskt göra även om man har ont i ett knä, och tur är väl det.

Dagens citat:

Vi är inte alla i samma båt. Vi är i samma storm. Några har yachter, andra har kanoter och en del drunknar. Var bara snäll och hjälp dem du kan.

Ha en fin lördag.

Annika

Vintern sjunger på sin sista vers. Läs mer »

En mjölktand och spirande grönska.

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

En mjölktand och spirande grönska. Läs mer »

Ljuset smyger tillbaka nu.

Hej hej

Snart är det slut på de långa mörka sovmorgnarna. Redan kan man märka att ljuset har återvänt och det ljusnar lite tidigare för varje vecka.

Jag gillar ju mörkret före soluppgången, och jag tycker om att tända levande ljus och invänta morgonens första ljusstrimmor. Men jag älskar när allting vänder och det sakta gå mot vår igen och ljuset kommer tidigare och tidigare.

Med ljuset tycks även fågellivet vakna till liv mer och mer. En tidig morgon vid sjön så  kunde  jag nästan ana en svag vårsång från en nymorgnad liten fågel. Det hördes ljuvligt.

Vinterns all nederbörd har gjort marken runt sjön så vattensjuk och geggig. Jag tycker det känns bra inför vår och sommar då allting ska grönska, växa och frodas.

Med ljuset kommer också vårkänslorna, och just vårkänslor verkar det som om våra småhundar har just nu.

En av dem är löper för fullt och de andra två tycks också ha översvallande känslor just nu. De flåsar, pustar, slickas och håller på. Tur de är så gulliga i alla fall.

Dagens citat:

Det finns alltid någon sanning bakom ”jag skojar bara”, vetskap bakom ”jag vet inte”, känslor bakom ”jag bryr mig inte”, och smärta bakom ”det är okej”.

Ha en fin söndag.

Annika

Ljuset smyger tillbaka nu. Läs mer »

Hundpromenad i nationalparken.

Hejsan.

I helgen när jag bara hade städning på mitt schema, så passade vi på att ta en liten paus i allt fejandet. Vi packade in oss själva och hundarna i bilen och körde till Stenshuvuds nationalpark.

Vi valde att köra till den norra delen av parken, strax intill Kiviks musteri. Det är i den delen som arboretet med alla de utländska träden finns. Där ligger även den lilla vackra kåsen Hällevik, där Stefans bror har sitt ålafiske.

Hundarna var vilda av glädje, som alltid, och ivrigt skällande på allt och alla.

-bara skäll ni, sa Gustav Mandelmann, med sitt stora leende, när vi möttes på stigen i skogen. Kanske passade han också på att pausa i alla helgens bestyr!?

Vi njöt av vår skön hundpromenad, i en för övrigt ganska folktom park. De mossbeklädda stenarna och de brandgula svamparna lyste upp så fint i den mörka januaridagen.

Efter en härlig promenad hade vi fått ny energi för att åka hem och städa igen.

Dagens citat:

Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta, ett steg, ett andetag, ett ögonblick – NU.

Att pausa och åka ut en runda i naturen är så viktigt för mig, och nästa gång jag kommer hit då får jag kanske se årets första lilla blåsippa…

Ha det fint.

Kram Annika

Hundpromenad i nationalparken. Läs mer »

Tre busfrö

Hejsan.

Sakta faller nu alla löven till marken och i skogen letar sig ljuset ner igen.

Jag gillar den här tiden på året också, när allting dör och vissnar ner. Det skapar rymd och en ljusare skog.

Våra tre små busfrö, Molly, Lykke och Penny, de gillar också när löven faller till marken. Vilda av förtjusning hjälper de nu till med lövräfsningen här hemma på tomten.

Nåja, hjälper och hjälper… men deras närvaro gör att allting blir så mycket roligare såklart.

När jag stiger upp i ottan för att gå och bada, då brukar den lilla trion gärna ligga kvar under täcket en stund till.

Men senare på morgonen, när de alla fått sin frukost, då vill de gärna med ut på upptäcktsfärd i skogen.

När de någon gång fått följa med mig till bryggan i gryningen, då blir de oroliga när jag hoppar i och badar. Då försöker de alla tre att hoppa ner i vattnet till mig. Nog för att de säkert kan simma (hundarna kan ju det), men jag är inte så road av att få tre små vattenråttor med hem istället för mina vackra fluffbollar.

Dagens citat:

Det är mycket bättre att vandra som en ensamvarg i rätt riktning än att följa flocken åt fel håll.

Mina små pälsklingar är inga ensamvargar någon av dem, de vill allihopa hänga med sin flock. Kanske är det ändå så att ensam inte är så stark, ensam är kanske bara ensam…

Ha det gott, kram Annika

Tre busfrö Läs mer »

Rulla till toppen