pomeranian

Lördagskväll i blåbärsskogen

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Förra lördagen var så himla härlig. Det var varmt och vindstilla och sådär sensommartorrt. Jag och Stefan tog hundarna med oss ut i skogen för att njuta av naturen och kanske hitta blåbär.

Hundarna var flåsiga och ivriga. Blåbärsris fanns det gott om, och faktiskt också lite bär kvar. Några hamnade i spannen, några i min mun och en del i lilla Pennys mage.

Även om vi inte fick ihop så väldigt många liter så blev där till några goda portioner bär. Ja, till och med så jag kunde ha till min turkiska yoghurt på lunchen också.

Tråkigaste med blåbärsplockning är ju rensningen när man kommer hem. Men sedan det jobbet är gjort så äter man med stor andakt. Mums så gott det var!

Dagens citat:

Var en person som uppmuntrar och inspirerar andra. Världen har redan tillräckligt många kritiker.

Njut av er dag och den härliga sensommarsolen.

Kram Annika

Lördagskväll i blåbärsskogen Läs mer »

Ur ett hundperspektiv.

6 kommentarer / Hundar och katter, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Under flera veckor har vi nu haft torrt och underbart soligt sommarväder.

I trädgården märks det också, mer och mer, att det är torrt och växterna kräver lite extra bevattning.

Men en morgon i förra veckan så vaknade vi upp till ljudet av ett strilande regn på fönsterblecket. Jag älskar när det kommer en regnig dag efter en lite längre torrperiod, det känns nästan som att själv släcka törsten när man varit riktigt törstig.

På morgonen när jag tog hundarna ut på sin första morgonpromenad så såg de alla riktigt förvånade och smått chockade ut. Att bli våta i pälsen är inte något de tycker om.

Nej, ur hundarnas perspektiv var det verkligen inget härligt väder. Det må kallas ”hundväder” så mycket det vill, för Molly, Lykke och Penny gillar bäst när det är lagom varmt och uppehållsväder. Redan nästa dag var ordningen återställd och inget mera regn i sikte.

Och såklart gillar även jag när det är torrt och soligt. Veden torkar som den ska, och jag får fortsätta att vattna de växter som är törstigast i min trädgård.

När kvällen kom så var det ett fantastiskt ljus över den stora hagen. Jag for ut med mobilen i högsta hugg.

Dagens citat:

Låt inte längtan efter något nytt göra så att du inte ser vad du har.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Ur ett hundperspektiv. Läs mer »

Midsommarlunk och skvallertanter

6 kommentarer / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Midsommarafton följdes av en något kallare och regnigare midsommardag. Fast det gjorde inte oss så himla mycket. Vi tog det med ro och njöt av en härlig promenad med hundarna i sommarbyn.

En grannes lupiner sjöng på sista versen såg jag. Trots att de är klassade som en invasiv art och ska utrotas, så kan jag inte låta bli att älska dem ändå. När vi flyttade hit till Gyllebo så försökte jag plantera några i trädgårdskanten, men se där trivdes de inte alls, och hur jag än fjäskade för dem, så ville de inte växa här hos oss.

En annan granne har ett så gulligt litet bibliotek vid sin tomtgräns. Där kan man låna en bok och sätta dit en annan. Det är verkligen ett trevligt initiativ med det här bokskåpet.

När midsommardagen övergick i kväll, så hade jag planerat in det stora hundbadet. Alla tre hundflickorna fick bli ordentligt badade med både schampo och balsam. Efteråt var de så himla gullig när de på rad marscherade in till Stefan i TV rummet och liksom ställde sig hos honom för att beklaga sig (som om de ville säga ”kolla vad hon gjort med oss”) Tre riktiga skvallerbyttor är de minsann, de där tre.

Egentligen tror jag att de gillar att bli rena och fina, men när det är dags för att ställa sig i badbaljan då försöker de alltid att gömma sig för att komma undan.

Dagens citat:

Ibland när man tänker att det måste vara antingen – eller, upptäcker man plötsligt att det helt enkelt är både – och.

Idag väntas en fin och riktigt varm dag. Njut och ha det gott.

Annika

Midsommarlunk och skvallertanter Läs mer »

Bästa starten.

7 kommentarer / Boktips, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Att börja dagen på bryggan, det är alltid bästa starten för mig. Fast såhär vid midsommartid så måste man ställa klockan på ringning riktigt tidigt, ifall man ska hinna se solen gå upp. Ja, faktiskt okristligt tidigt.

Det blir därför inte så ofta som jag hinner ner i gryningen, för någon gång måste man hinna sova också. Men i tisdags ställde jag klockan och tog mig ur sängen, trots att det var beckmörkt ute. Det var bara den blommande brudspirean som lyste vitt utanför fönstret. (visst är det vackert med vita blommor när det är dunkelt ljus)

I hagen låg en trolsk dimma vackert över ängen. Allting var helt stilla, men skogens alla fåglar höll en högljudd konsert så det ekade över sjön när jag kom dit ner.

Alla de silvriga kanoterna låg tätt ihop i en skogsglänta och vid bryggan guppade båten som fiskeföreningen lånat ut till scouterna. I luften kunde jag ana en svag doft av en brinnande eld. Förmodligen var det frukosten som någon börjat på uppe vid lägerplatsen.

Trots allt det vackra och fridfulla här, så har det smugit sig på en liten oroskänsla i min kropp…

Det var i början av veckan som en kvinna sprang sin motionsrunda här och då blev jagad och förföljd av två drogpåverkade män. Som tur var fanns det scoutledare här vid bryggan, och de blev hennes räddning. De hjälpte till att ringa 112, men såklart försvann förövarna innan polisen kom hit…

Jag blir så fruktansvärt arg när jag tänker på att man ska behöva vara rädd för att ge sig ut ensam, men jag vägrar låta skrämma mig! Och jag vägrar begränsa mig.

Det är vid dessa tillfällen jag saknar min stora svarta Johnnyhund. Fast jag har ju tre små ”ihärdiga alarm” – skällande pommar, och jag är så glad för mina småhundar såklart. Kanske beväpnar jag mig med det jag har, en hård batongliknande klubba som jag köpt av massajerna i Serengeti…

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag tyckte var så himla bra. Det var en bok som jag fick tips om när vi var i Auschwitz. Den heter ”Jag heter inte Mirjam” av Majgull Axelsson. Så värd att läsa.

Dagens citat:

Tro inte att du är något bara för att du har pengar. Kom ihåg att när de stora fartygen sjunker, är det de små livbåtarna som räddar människor.

Jag önskar er en fin midsommardag och så hoppas jag att dansen på Kulla inte regnar bort totalt ikväll.

Kram Annika

Bästa starten. Läs mer »

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper.

6 kommentarer / Hundar och katter, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

De senaste veckorna har jag jobbat och det har då inte blivit tid för så mycket annat. Men en tur till havet när solen gassade, det unnade jag och Stefan oss när jag var ledig.

Vi gick en sväng vid Simris strandäng, där några vackra backsippor kikade upp över gräset i strandkanten. Solen gassade, även om det ännu var ganska kyligt i vinden. Den där riktiga vårvärmen verkar väldigt svårflörtad i år.

Vår hundar hade fått stanna hemma den här dagen, då de alla tre är (mer eller mindre) ur form. Eller kanske är de väldigt bra i form, i alla fall verkar alla deras hjärnceller totalt har spårat ur. De löper nämligen allihopa och är helt okontaktbara och har mest intresse för varandra.

Bäst är det att ha dem hemma på sina välkända domäner – trädgården tex, de mest intensiva dagarna.

.

I trädgården har vinbärssnäckorna vaknat upp på riktigt nu och i min rabatt med alla aklejorna tycks de trivas väldigt bra. Trots att Molly löper så har hon stenkoll på de stora sniglarna.

Av vår ena granne har vi fått säsongens första vita sparris. Mums, så gott det är. Jag brukar koka den och servera med hollandaisesås och knaperstekt bacon. Vi fick även ett rejält fång nyskördade rabarber så jag kunde göra årets första rabarberpaj. Den här tiden bjuder verkligen på så mycket gott att äta.

En annan sak som jag gillar med den här tiden, det är att jag kan plocka in små buketter från trädgården eller från naturen, och sätta i små vaser lite här och där i huset.

Det sägs ju att det är de oväntade blommorna som man blir gladast för. Det är så sant så. För någon vecka sedan fick jag just en sådan oväntad blomma. Det var en helt ljuvlig hortensia som min dotter Amanda kom med när hon och pojkarna tittade hit till oss i Gyllebo.

Dagens citat:

Gödsel gör ingen nytta i en hög, men med lite spridning skapar det mirakel överallt.

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärds dag.

Annika

 

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper. Läs mer »

Övar på att bara ta det lugnt.

1 kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Den här veckan började med att jag fortsatte att ta det lugnt. Min ögonlocksoperation kändes helt ok. Det var blått och svullet, men ingen smärta alls. Uppmaningen från doktorn var ändå – inga pulshöjande aktiviteter.

Promenader är alltid tillåtet fick jag besked på, så hundpromenader har det verkligen blivit.

Inte behöver man vara inomhus hela tiden bara för att man ska ta det lugnt. Frisk luft och vårväder måste ju vara det bästa man kan ge kroppen när den ska återhämta sig och läka.

Att gå ut på promenader tillsammans med mig, det var alla i ”lilla gänget” med på. De hoppade, de skällde och de dansade runt i cirklar, lika glada som alltid.

Jag kunde nästan se hur allting slog ut i skogen, lite mer för varje dag. Vita körsbärsblommor och små vita blommor på (vad jag tror)  tjörnebuskarna. Av videungarna hade det blivit ”videtonåringar” istället – de var utslagna och redo att föröka sig. Jag kände att det här med att ta det lugnt var ju nästan något jag skulle kunna vänja mig vid.

Boktips.

Att ta det lugnt, har också betytt att jag lyssnat på en del ljudböcker. En bok som berörde mig på djupet var den sanna historian som heter ”Glöm aldrig Tintin” av Sanam Gharaehh. Det är en oerhört tragisk historia om hur en 8 årig pojke tvingas till umgänge med sin pappa, trots att det fanns så många varningssignaler – pojkens egen rädsla för sin far och en förtvivlad mamma som inte kunde göra annat än rätta sig efter de domslut som tagits … Jag förstår inte varför föräldrars rätt till umgänge ska kunna gå före barnens egen vilja och tydliga tecken på rädsla. När ska beslutsfattare och myndigheter ställa sig på barnens sida?? Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken. Trots att den är oerhört sorglig så är den så fint och känslosamt berättad.

Dagens citat:

Ibland får man bara bestämma sig för att dagen ska bli superbra.

Och superbra blev min dag.

Ha det fint

Annika

Övar på att bara ta det lugnt. Läs mer »

Egentid med liten mammagris.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Ute och cyklade – mer än vanligt.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter att i förra veckan löptränat flera dagar på rad, så tyckte jag att det kunde vara bra med någon annan träningsform. Varför inte ta fram cykeln, kom jag på.

En nätt liten runda runt Skräddaröd och bortom Stockeboda, det var min plan. Men det skulle komma att bli något längre än så, för jag kom vilse och när jag kom fram i Raskarum insåg jag att jag nog var ute och cyklade på riktigt.

Så det var bara för mig att ta vägen hem genom Ljunglyckorna och förbi Grönhults lilla station. Cykelturen slutade på drygt 2 mil, så motion fick jag även den dagen.

Påsken står nu för dörren, och hemma hos oss har lite påskpynt kommit fram. Vid ytterdörren välkomnar plåttuppen och plåthönan.

Gyllebo sommarby har börjat att livas upp lite mer efter vintern nu. Och den här veckan kommer nog många sommargäster ner till sina stugor igen.

Nog är den härlig, den här påsktiden, då våren börjar smyga sig på, insekterna vaknar upp och trädgården får nytt liv igen.

Våra hundar får alltid extra energi på våren. Samtidigt som de blir extra pigga och glada så blir de mycket mer på sin vakt efter att de haft det så tyst och tomt runtomkring under hela det långa vinterhalvåret.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. En tid som är gjord för cykelturer, om man nu hittar rätt vill säga 🙂

Dagens citat:

Och har jag än seglat min skuta på grund, så var det dock härligt att segla.

~Henrik Ibsen~

Och än om jag cyklade lite galet omkring, så var det ju härligt att cykla.

Ha det gott, Annika

Ute och cyklade – mer än vanligt. Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där  vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar –  grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien –  för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Gyllebos vakthundar.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Rulla till toppen