Österlen – Sida 105 – Gylleboannika

Ett decembergrått Kivik.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 december, 2019 / kivik, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Julveckan har i år, för oss Österlenbor, mest bjudit på dimma och gråväder.

En morgon vandrade jag en sväng i Kivik. Jag parkerade min bil vid Buhres fisk. Det var alldeles folktomt, tyst och stilla.

Jag och småhundarna vandrade bort till ”kärringbadet”.

Bastun låg igenbommad och öde, medans vattnet nästan såg ljummet och lite inbjudande ut den här morgonen.

Vi vandrade upp förbi Kiviks camping, som även den såg ut att ligga i djup slummer .

Jag tog vägen tillbaka nerför Moriabacken.

Det där gröna underbara trähuset, som jag gillar, höll på att renoveras. Om jag fick önska mig ett enda hus här på Kivik, så skulle jag nog valt det här. Jag älskar det gröna stora trähuset som en gång för länge sedan var ett bageri.

Fast det finns så många underbara små hus där i Kiviks gamla gränder. Det tråkiga är bara att så många av dem verkar stå tomma under vinterns mörka årstid. Tänk att det fanns en tid då det fanns människor som bodde här året om.

När vi kom tillbaka till hamnen kändes det nästan som om det spruckit upp lite i allt det gråa. Jag kunde faktiskt ana att det fanns en sol där bakom de tjocka molnen.

Dagens citat:

Negativa människor med negativa åsikter har oftast också negativa resultat.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Ett decembergrått Kivik. Läs mer »

Hittar lugnet vid havet.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 december, 2019 / Österlen, Vitemölla / 1 minute of reading

Hejsan.

Det var dan före dan före doppardagen som jag och mina dunbollar startade vår grå morgon vid stranden i Vitemölla.

Dagen före ”lillejulafton”. Är det bara vi här från Skåne som säger ”Lillejulafton” egentligen?

Från Kiviks hamn vandrade vi förbi ”svarte sten” och bort mot Vitemölle. Vid ”Tittut” var det stilla och lugnt. Ålafisket var över för säsongen.

Det enda som skar genom tystnaden var en ilsken kråka som tydligen vaknat på fel sida.

Den lilla sandstranden som jag så ofta badat vid som liten, såg inte alls ut som jag mindes den. Den hade blivit så liten, så liten och alldeles full av sten. Kanske hade strandremsan förändrats eller kanske spelade minnet mig ett spratt.

Jag hittade i alla fall lugnet där vi havet en tidig morgon, dan före dan före dopparedagen.

Dagens citat:

Självförtroende finns när solen lyser, men självkänslan finns i alla väder.

Jag önskar er en skön juldag. Glöm inte bort hur uppfriskande en promenad i naturen kan vara, oavsett om solen lyser eller inte.

Kram Annika

Hittar lugnet vid havet. Läs mer »

Vått och grått.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 december, 2019 / gylleboskogen, Österlen, pomeranian / 1 minute of reading

Hejsan.

Än så länge så bidrar Österlenvädret inte till så särskilt mycket julstämning tycker jag. Vått och grått med leriga vägar.

En dag var det rena stormen här, med regn, blåst och åskoväder. Det var inget väder som man förknippar med julstämning precis. Men jag trotsade som alltid vädret och gav mig ut en sväng ändå.

I skogen är det alltid bra väder!

Åtminstone tycker hundarna det. Mina små pomeranianhundar har gått i skola hos Johnny, så för dem finns inget dåligt väder.

Ut på en tur det måste man, varendaste dag!

Dagens citat:

Snubbla inte över sånt som ligger bakom dig.

Ha det riktigt bra.

Kram Annika

Vått och grått. Läs mer »

Som små strandloppor i sanden.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 december, 2019 / Knäbäckshusens strand, Österlen, pomeranian / 1 minute of reading

Hej hej

Det var en vacker morgon vid havet. Jag och mina små hundar såg solen gå upp och en ny dag gry.

Jag lät Molly och Lykke springa lösa för en liten stund. De var rusiga av lycka.

Jag känner mig alltid en smula orolig när de båda inte är i koppel. Inte för att de någonsin skulle springa ifrån mig, eller lämna mig. Det jag fasar för är att en rovfågel ska komma och flyga iväg med någon av dem. Upp i skyn och iväg. Phoff liksom, och borta… Men på den här stranden var det bara fullt av skränande sjöfåglar. Högljudda men ofarliga.

Den här morgonen var vi ensamma på stranden och vi gjorde många upptäckter. En död uppsvälld säl som förvandlats till föda åt andra djur låg strandad i sanden.

En död lax blev en spännande upplevelse för Molly och Lykke.

Vi strövade bort till nationalparken där jag kopplade mina hundar igen.

Vi fick en härlig morgon, mina strandloppor och jag.

Dagens citat:

Jag har vad jag har och jag är glad. Jag har förlorat det jag förlorat och jag är ännu glad.

Ha en fin dag och kram

Annika

Som små strandloppor i sanden. Läs mer »

Som att promenera med små fjädrar.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 16 december, 2019 / Gyllebosjön, Österlen, pomeranian / 1 minute of reading

Hejsan.

I går startade vi dagen med en tur runt Gyllebosjön.

Att numera bara ha två små miniatyrhundar med sig i koppel, är en mycket märklig känsla. Istället för 42 kilo hund att hålla reda på när Johnny levde, så har jag nu bara lite drygt 6 kilo totalt.

Det känns litegrann som att vara ute och vandra med två fjädrar.

Men jag är så innerligt tacksam att jag har mina dunbollar. Fina Molly och Lykke. Att ändå har små vänner med på promenaden, det är en stor tröst.

Just den här gråmulna söndagsmorgonen hade jag även min stora ”nallebjörn” med på promenaden. Vid min sida lufsade Stefan också med och förgyllde min dag.

Dagens citat:

Det är svårt att vända blad när du vet att någon inte kommer att finnas i nästa kapitel, men historien måste fortsätta.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Som att promenera med små fjädrar. Läs mer »

Tankade energi inför Amerikaresa.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 15 december, 2019 / Knäbäckshusen, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag är hemma igen efter att ha varit en sväng i New York. Dit reste jag nästan enbart för att få träffa min så hett efterlängtade dotter.

Ett litet blogginlägg från New York blir det kanske någon gång framöver, vi får se…

Det jag nu tänker skriva om, är den underbara morgonen som jag fick avnjuta vid Knäbäckshusen. Det var strax innan jag skulle packa min resväska och lämna Österlen bakom mig för ett tag.

Vattenytan var alldeles stilla och det rådde liksom ett särskilt lugn över havet den här tidiga morgonen i början av december.

Tårarna brände under mina ögonlock, som så ofta den sista tiden. Klumpen i halsen kändes en aningens mindre när jag girigt tog djupa andetag av den svala havsluften.

En stund här vid havet hjälper alltid till att stärka min själ.

Att få se solen gå upp i horisonten inger hopp.

Längtansfullt tänkte jag på min dotter som jag bara träffat under någon vecka runt midsommar tidigare i år. Landet Amerika lockade mig egentligen inte. Men för hennes skull hade jag satt mig på en rymdraket till månen om det hade behövts.

På en av Österlens bästa platser tankade jag mig full av energi. Energi som skulle hålla för den dunkande pulsen i staden som aldrig sover.

Dagens citat:

De sa; du vet inte vad du har förrän du förlorat det. Sanningen är, du vet exakt vad du har – du tror bara att du aldrig kommer att förlora det.

En stor kram från mig.

Annika

Tankade energi inför Amerikaresa. Läs mer »

Ett litet avbrott.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 3 december, 2019 / Haväng, kivik, Löderup, Österlen, Östra Ingelstad, pärlfiskarens hus / 1 minute of reading

Hejsan.

Så många morgnar.

Så många soluppgångar det har blivit under åren. Över hela Österlen.

Det var så väldigt länge sedan som jag hade semester på riktigt. Så länge sedan jag hade en lite längre sammanhängande ledighet, mer än någon ynka dag. Det är dags nu och det känns verkligen som jag behöver det just nu.

Jag ska ut och resa och det ska bli så spännande. Jag och bloggen får en skön återhämtning i någon vecka.

Bloggen får vila, men för er som vill hänga med mig så finns jag på Instagram. Jag ska försöka att uppdatera lite på instastory (den där lilla runda ”pluppen” längst upp på sidan) med bilder och filmer så får ni se vart resan bär.

Ni som vill, är såklart välkomna att hänga med mig där.

Vill ni följa mig, så hittar ni Gylleboannikas instagram HÄR

Annars ses vi kanske här igen strax före jul, och då har vi förhoppningsvis fått vinter på Österlen.

Var rädda om er i julstöket.

Dagens citat:

Ibland kan allt kännas upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Ha det riktigt bra och vill ni, så ses vi igen.

Kram Annika

Ett litet avbrott. Läs mer »

Mitt November 2019

Lämna en kommentar / Familj, Hundar och katter, Månadssummering, Österlen / Av Annika Olsson / 1 december, 2019 / flatcoated retriever, månadssummering, Österlen / 1 minute of reading

Hej.

November bjöd på den gråaste av färgskalor här på Österlen. Den solfattigaste november i mannaminne sas det. För mig blev det en hissnande åktur av livets alla känslor. En karusellfärd från gladades glädje, innerligaste lycka till dystert mörker och djupaste sorg.

Att säga farväl till Johnny var något av det absolut svåraste jag gjort i mitt liv. Han var en kompis som stod mitt hjärta lite närmre än alla andra fina hundar som passerat i mitt liv. Han kom att bli allting för mig. Min arbetskompis, mitt fritidsintresse, min stridskamrat, min trognaste vän, mitt allt. Av alla levande varelser har han varit den som jag spenderat mest tid tillsammans med under de gångna tio åren. Så kanske är det inte så konstigt att jag just nu mest känner mig tilltufsad och vingklippt och har lite svårt att hitta tillbaka till mitt vanliga glada jag.

Tacksamt har jag tagit emot den lycka det är att välkomna sitt första barnbarn. En innerlig glädje som lyser upp precis allting. Underbara lille Scott!!

Löptränat i allt det gråa har jag såklart gjort och jag kan summera 64 kilometer för den gångna månaden.

Nu hälsar jag december välkommen.

Dagens citat:

Du är borta men vi lever tusen liv tillsammans inuti mitt huvud.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Mitt November 2019 Läs mer »

En plats för stunden.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 november, 2019 / Haväng, Österlen, Vitemölla / 1 minute of reading

Hejsan.

Ingen plats ger en sådan energi som en plats vid havet.

Det spelar liksom ingen roll vilket väder det är här.

Havet skänker alltid samma frid. Nästan som om det besitter en urkraft för det mänskliga sinnet.

Platsen vid ensamma tallen. Två lediga stolar som inbjuder. En plats för stunden.

Tacksamt tar jag emot stunden.

Platsen vid Klammersbäck, så fantastiskt vacker och rogivande.

Dagens citat:

Det blir inte lättare senare. Det blir bara … senare …

Påminner mig själv: fortsätt skratta och le, så tror hjärnan att vi är glada…

Kram Annika

En plats för stunden. Läs mer »

Svalkande novemberdopp.

1 kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 november, 2019 / Österlen, ravlunda skjutfält / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den där härlig morgonen då jag och hunden Johnny var ute på skjutfältet vid Ravlunda, så blev det såklart ett svalkande dopp i böljan den blå.

Stranden här är en av mina favoritstränder. Här kan man ofta få vara ganska ostörd.

Johnny började med att ta sikte på en stor tångruska som han fort tuggade i sig. Han är väl medveten om att han inte får äta saker ute, saker som han själv hittar. Därför skyndade han sig innan jag skulle hinna se det. Ögontjänare som han ju är och numera även lite lätt lomhörd.

Såklart fick det bli ett dopp i böljan den blå. Som vanligt badade Johnny precis som alltid, som en kärring. Halvmesigt och försiktigt sänkte han ner sin kropp i sjökanten. Och som han njöt!

Jag förbannade mig själv en smula, att jag inte tagit handduk med mig, för det såg så skönt och härligt ut. Men Johnny badade inte länge. Snart hade han fått vittring på något nytt spännande och travade lycklig iväg längs stranden.