ravlunda skjutfält

Lugnet före stormen.

Hejsan.

Jag älskar sådana där heta dagar då åskan hänger i luften.

Det var den där dagen då jag var vid skjutfältet och hade sandalerna fyllda med torra blomsterfrö. Luften var alldeles varm och tryckande, som en osynlig spänning i luften.

Borta vid de små ålabodarna hörde jag hur en pappa och en liten pojke hetsigt bråkade om något, förmodligen en bagatell. Sedan såg jag hur den lille pojken i vredesmod tog till flykten ut över fältet. Allt blev sedan tyst och jag kunde känna lugnet före stormen. Himlens vackra färger skvallrade om en kommande urladdning. Det var inte bara turisternas familjebråk, utan hela Moder Jord som förberedde sig för en urladdning.

På håll kunde jag höra ett dovt muller. Jag riktigt kände hur något byggdes upp i luften. Den lille pojken kände nog också detsamma, för jag kunde se hur han vände åter och sakta gick tillbaka till den arga, men trygga pappan.

Från att ha varit helt vindstilla och lugnt, ungefär som om allting pausats, började plötsligt ett enda litet grässtrå vaja lite lätt. Sedan gick det fort och vindstyrkan ökade likt en accelererande formelbil.

Hänförd satt jag på branten och njöt av skådespelet. Jag såg hur regnet vräkte ner ute över havet och mullret ökade i intensitet. Blixtarna kom tätare och kraftigare. Ovädret var ett faktum.

Jag trodde att jag skulle hinna springa de 500 metrarna till min bil utan att bli blöt. Det hann jag inte. Allt gick så fort och regnet var så kraftigt. Himlen hade öppnat sig och ovädret var över mig på ett kick. Jag sprang, jag blev blöt och jag kände mig fullständigt levande.

När jag, blöt som en katt, startade min bil så var ovädret nästan över igen. Solen var på väg att tränga fram bakom de svarta molnen. Åskan var över och lugnet hade åter lagt sig. Luften var rensad för den här gången.

Jag älskar åska! Nej, jag är aldrig rädd. Naturens krafter har alltid fascinerat mig. Det som verkligt skrämmer mig är sådant som människosläktet själva skapar. Krig, terrorism, hat och förtryck, sånt gör mig verkligt rädd. Naturen ger jag mig hän åt, den är så häftig.

Dagens citat:

För att en gång bli blixt måste man länge vara moln.

Kram på er från mig.

Annika (”innan jau ble våd som en kråga”)

 

Stickevarmt.

Hejsan.

Nu vet jag inte om ordet ”stickevarmt” överhuvudtaget finns, eller om det är ett ord som jag bara har i mitt eget huvud. Men med stickevarmt menar jag i alla fall när det är sådär varmt och kvalmigt att det känns som om man har en tung gryta på huvudet. En värme som gör att svetten lackar och man bara vill gå och bada. Sådär då flugorna blir smått galna och går till anfall och bits värre än anfallande stridsoldater. Precis en sådan dag var det då jag var på skjutfältet.

Havängs badplats var fylld med badsugna människor, som det ju brukar vara då det är fint väder på Österlen. Fast på skjutfältets långa strandremsa var det glest med soldyrkare. Hit är det längre att gå och människor är lata varelser. Nuförtiden ska man nog hellre köpa dyra gymkort för att få sin motion, istället för den vardagsmotion man får alldeles gratis av att vandra lite längre till stranden.

Jag strövade ut över det torra skjutfältet med svetten rinnande längsmed ryggraden.

Jag ångrade mig en smula att jag valt sandaler den här dagen. I skorna samlades miljontals små torra blomsterfröer och blev som en kladdig sörja i mina svettiga sandaler.  Läderkängor är oslagbart, i alla väder, det är jag övertygad om!! Det där som vi skåningar sjunger i snapsvisan, det stämmer inte tycker jag.  Det där med att man ”svittas mindre udan ovanlär, så köb sandalår och lufta dina tär” Nej, ullstrumpor och läderkängor mår fötterna alltid bäst i.

I norr hördes ett dovt muller och himlen ändrade karaktär.

Den först blixten syntes långt där borta över Åhus. Åska är naturens vackra skådespel, och jag älskar det … bara man vet att datorn där hemma är urdragen …

Så vackert! Så obeskrivligt vackert!!

Dagens citat:

Då du är som absolut bäst, kommer du ändå inte att vara tillräckligt bra för fel person. Då du beter dig som allra sämst, kommer du ändå att vara tillräckligt bra för den rätta.

Man får helt enkelt vara som man är och sträva efter att bli sin bästa version.

Kram på er från mig.

Annika

Ett utemuseum och ett vackert fält.

Hej hej

En blåsig kväll passade jag och min dotter på att njuta av de friska österlenvindarna sådär lite extra.

Bästa platsen att bli riktigt blåst på, det är nog Haväng. Dit for vi. Blåst på skönhet blir man förstås aldrig!! Där var precis lika slående vackert som alltid.

Uppe vid Havängsdösen blåste det så vi nästan trodde vi skulle lyfta och fladdra iväg i vinden.

Över de rikt blommande fälten vandrade vi vidare.

Militärernas bunker kändes plötsligt omodern och tråkig, med sin fula graffittimålning från förra sommarn. Ja, jag vet inte om den blev mycket bättre med ett tossigt fruntimmer ….

Vi vek av ifrån havet och styrde stegen mot Lindgrens länga.

Lindgrens länga är inte bara vackert från utsidan. Nej, det är även trevligt att besöka på insidan, som det utemuseum det faktiskt är.

Har ni inte varit där, så gör ett besök. Så intressant och alldeles helt gratis.

Jag och Emmy vandrade vidare ut i den blåsiga sommarkvällen.

Kvällen avslutade vi på det stora magnifika skjutfältet. Fältet, som har en alldeles särskild historia med sina små försvunna byar, tex gamla Knäbäck… Platsen som istället fått det öppna fältet med den unika naturen.  En plats som inte blivit exploaterad och istället kan besökas och njutas av alla.

Dagens citat:

Det finns en frihet som väntar på dig, som vindarna i skyn. Och du frågar; vad händer om jag faller? -Åh men min älskling, vad händer om du flyger?

Ha en fin dag, och våga prova vingarna lite då och då.

Kram Annika

Min favoritbild från den där magiska morgonen.

Hejsan.

På kamerans minneskort finns ännu fler bilder från den där magiska morgonen. Morgonen då jag mötte dagen på Ravlunda skjutfält. Som en värdefull pärla har jag sparat undan min favoritbild. Bilden då den nymorgnade solen lekfullt speglar sig i ålabodens enda lilla fönster. Min favoritbild från den här dagen. En bild jag liksom inte riktigt kan se mig mätt på. Ibland blir det precis sådär som man vill ha det.

När solen väl kikade upp över horisonten så gick det så väldigt fort.

Samtidigt färgades allting svagt rött, som om dagen badade i ett alldeles särskilt varmt ljus. Hoppfullhet.

Vyn bort mot Stenshuvud och Kivik var så himla vacker.

Jag tänkte på den glade fiskaren jag mött tidigare på morgonen. Han med Kristianstadsdialekten. Mannen som halkade på träspången och slog en äkta österlensk ”värmylla”. Jag hoppades att han höll sig på benen i fortsättningen.

När jag vände ryggen mot havet hade solen redan stiget upp en bra bit. Vinden kändes skön mot mina kinder och en sista gång den där morgonen sträckte jag upp mina armar mot skyn och bara andades. Lärkan i skyn fick sig nog en chock för den blev alldeles tyst.

Jag önskar er alla en riktigt skön dag.

Dagens citat:

Den viktigaste livsvisdomen måste vi uppleva med egna ögon.

Kram Annika

Vackra skjutfält.

Hejsan.

Vackra Ravlunda skjutfält. Militärernas stora fantastiska fält ut mot havet. En plats som jag älskar så mycket.

Till skillnad från många andra så älskar jag det faktum att platsen tillhör försvarsmakten. För vem hade ägt allt det vidunderligt sköna annars? Kanske hade hela fältet varit exploaterat med privata lyxvillor då …. Huhhh hemska tanke.

Som hemvärnssoldat har jag sett dagen gry här förut. Fast då har fokus såklart varit på fiender och strid med ett skarpladdat vapen vid min höft. Motstridiga känslor som ett brett spann från det fulaste fula till det vackraste vackra.  Jag lägger alltid märke till platsens skönhet, oavsett vilken roll jag har. Det där sitter liksom etsat i hjärtat.

Jag stannade min bil precis innanför militärernas grind. Sakta vandrade jag ner på den lilla väg som leder till de två ålabodarna. Den ena tror jag är Lövdalens ålabod och den andra kallas kanske rätt och slätt för Havängsboden. Vackra är de åtminstone!

Med ett vigt skutt hoppade jag över en grind och strosade ner mot Havängsdösen. Ja vigt och vigt … sanningen är väl att jag mer klättrade lite klumpigt över.

Långt borta såg jag en man komma gående med ett fiskespö på ryggen. Rätt som han gick så låg han sprattlandes på marken. Gryningsfrosten hade gjort bräderna hala som ålar och är man inte försiktig så står man lätt på näsan.

Såklart gick jag dit för att se så ifall någon hjälpaktion var nödvändig. Mannen var oskadd, trevlig och pratglad. En lång stund stod vi och samspråkade, mest om hur smärtsamt vackert allting var den där morgonen.

När den första solstrimman kikade fram borta i horisonten så önskade jag min nyfunne vän god fiskelycka och strövade vidare.

Det är få ställen som en soluppgång är så vacker och rofylld som just vid Verkeåns mynning. Ljudet av ån som forsar ut i havet blir som ett vackert ackompanjemang till solens skådespel.

När jag vandrade bort från ån och ut över fältet kunde jag höra vårens första lärka. Jag njöt med alla mina sinnen och tackade mig själv för att jag gett mig den här stunden.

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin dag och ta en liten stund och njut av något vackert och av att finnas till.

Kram Annika

 

En lat dag på stranden.

Hejsan
Jag och Stefan njöt av livet en hel dag på stranden för ett tag sedan.
Med min vanliga ”sommarsallad” nerpackad i kylväskan fick vi en underbar dag och jag passade på att ta mitt andra dopp i havet det här året. I alla fall i Östersjön.
Så här i semestertider så är det alldeles för mycket människor på ”vår” vanliga strand för att jag ska trivas där.
Vi har ungefär tio minuters bilfärd ner till Österlens vackraste pärla, nämligen Knäbäck. Men så här års är det ingen rolig plats att vara på tycker jag. Människor parkerar helt utan hänsyn och respekt och på stranden måste man nästan ligga packad som en sardin i en burk. Jag gillar inte stämningen där just nu.
Istället brukar vi köra en bit norrut, där det är betydligt mindre människor, men precis lika behagligt och skönt.
På radion hörde jag återigen en röst som nämnde något om årets varmaste dag. Och nog var det varmt alltid.
Jag och Stefan slängde oss i böljan direkt.
Det kan höras galet, men jag har faktiskt inte varit nersänkt med kroppen i havet sedan den där dagen då jag vinterbadade i februari. Trots att det nu säkert var tjugo graders temperaturskillnad på vattnet mot den gången, så tyckte jag ändå att det var ganska kylslaget.
Alla vet ju att sjön suger, och aldrig smakar väl mat och kaffe så himmelskt gott som när man är vid havet.
Med en mättande sallad och en hemmagjord dressing njöt vi i fulla drag.
Mätta låg vi sedan bara där och njöt. Havet låg nästan alldeles stilla och vågornas kluckande gjorde oss båda sömniga. Inget annat ljud hördes än naturens egna ljud.
Jag låg en lång stund och blängde upp i himlen och iakttog de föränderliga molnen. Jag njöt av havet, av vinden och av den varma mjuka sanden.
Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt
för hur du känner.
Det vore som att be
om ursäkt för att
vara människa.
Ha en fin dag.
Kram Annika

En Österlenrunda med bil

Hejsan
Efter veckor med begränsad rörelseförmåga fick jag i helgen rejäl abstinens. Inte så att jag på något vis går på droger, dricker sprit eller röker gräs  … nejnej … jag är nästan rena duvungen när det gäller sånt… ialla fall numera i mogen ålder.
Det var bara suget efter naturen som slet i min kropp och själ. Längtan efter att få känna vinden i ansiktet och njuta av Österlens vackra natur.
-ta nu med dig kameran så kör vi en sväng, uppmanade Stefan mig… jag hjälper dig ut i bilen…
Asså, finns det något som är bättre för hälsan än naturen, den friska luften och en gnutta omtänksamhet?
I Rörums välkända pulkabacke hade det börjat samlas vintersportande barnfamiljer. Så härligt!
Jag hoppas att så många som möjligt tog tillvara tillfället den här vackra vinterdagen.
På vägen mot Kivik svängde vi av mot Stenshuvud och sedan tog vi vägen om Österrike…. ja, det heter faktiskt så, fast man fortfarande är kvar i Sverige. På den vägen har man en vidunderlig utsikt ner över havet, upp mot Bergdala och ut över Ulf Lundells gård. Ja, den pågen bor grant, det kan man då inte förneka. Om man bor så vackert så är det kanske inte så svårt att måla vackra tavlor och skriva trallvänliga melodier och en och annan bok….
Vid Kiviks hamn stannade vi och njöt av det fantastiska konstverket i is som naturen skapat. Hela hamnen var full av en enda issörja och havets vågor hade skapat stora isberg över hela stranden.
Jag bytte objektiv och knäppte lite bilder på de fantastiska formationer havet hade skapat ute på hamnpiren.
Ett vinterlandskap som vi inte får se här hos oss varje vinter.
Sedan körde vi vidare ut till lite kända trakter… kända om man är inom den gröna världen …
Nixpix, det var inte Hollywood eller någon annan inspelningsplats, som man kanske kan tro vid första anblicken av skylten …
Såklart. Ravlunda skjutfält.
Och förstås såg vi varken till några Tyrannosaurus rex, Stegosaurus eller några andra dinosaurier heller.
Det enda jag såg var en stackars skabbräv som snabbt pinnade över vägen och försvann in i skogen. För en liten stund stannade han upp och tittade på mig mellan träden. Jag önskar att jag kunnat göra något för den räven …
Mina tankar gick såklart till vår militärövning som väntar nu i vår. Med en farhåga om att kanske inte kunna delta tittade jag sorgset på fältet där vi övat tidigare år, men jag slog snabbt undan tanken … Kanske blir jag frisk igen, som genom ett trollslag, lika fort som allting kom, och då jäklar … då blir det pang i bygget.
Då ska jag och Johnny vara tillsammans med våra underbara militärkompisar och träna, skjuta och bevaka.
Den som lever får se …
Ute vid Haväng skuttade det en massa söta kaniner runt.
Visst blir man glad av kaniner, så länge de inte härjar i trädgården förstås.
Dagens citat:
STANNA UPP
Ge dina andetag lite
extra uppmärksamhet
idag.
Ha en riktigt fin dag.
Kram Annika

Träningslängtan.

Hejsan
Ikväll när jag bläddrar igenom mitt bildarkiv så hamnar jag bland fotona på mig och hunden Johnny.
Min älskade, tokiga, glada flatcoated retriever hund.
Jag längtar så mycket efter att kunna träna och jobba tillsammans med honom.
Just nu ligger vi båda mest på laddning och tills vi är fulladdade får vi njuta av gamla bilder. Sen tar vi världen med storm.
Kvällens citat:
Om det finns en lösning på problemet
är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns en lösning på problemet
är det meningslöst att oroa sig.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Scroll to Top