Östra Ingelstad

Ett litet avbrott.

Hejsan.

Så många morgnar.

Så många soluppgångar det har blivit under åren. Över hela Österlen.

Det var så väldigt länge sedan som jag hade semester på riktigt. Så länge sedan jag hade en lite längre sammanhängande ledighet, mer än någon ynka dag. Det är dags nu och det känns verkligen som jag behöver det just nu.

Jag ska ut och resa och det ska bli så spännande. Jag och bloggen får en skön återhämtning i någon vecka.

Bloggen får vila, men för er som vill hänga med mig så finns jag på Instagram. Jag ska försöka att uppdatera lite på instastory (den där lilla runda ”pluppen” längst upp på sidan) med bilder och filmer så får ni se vart resan bär.

Ni som vill, är såklart välkomna att hänga med mig där.

Vill ni följa mig, så hittar ni Gylleboannikas instagram HÄR

Annars ses vi kanske här igen strax före jul, och då har vi förhoppningsvis fått vinter på Österlen.

Var rädda om er i julstöket.

Dagens citat:

Ibland kan allt kännas upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Ha det riktigt bra och vill ni, så ses vi igen.

Kram Annika

Mer än hav och vackra stränder.

Hejsan.

Nog är det väl så att vårt Österlen är mer än bara hav och vackra stränder!

För mig har det riktiga Österlen alltid varit i trakten av Östra Ingelstad. Djupt där i den feta myllan i Tjustorp och runt Hammenhög. Eller där i området som i folkmun kallas för Vallbydynga. Där tycker jag att Österlen har sitt hjärta.

Det var en tidig morgon som jag var tvungen att stanna några gånger för att föreviga den otroliga himlen som var som ett skådespel över bygden.

I Östra Ingelstad stannade jag bilen och gick ut på fältet. Den lilla möllan tronade trotsigt upp sig mot fantasimolnen och världen var just då så ohyggligt vacker. Nästan lite kusligt. Det liksom luktade ”skånska mord” i luften.

Jag tänkte med saknad tillbaka på min mamma. På hennes historier om den ”möllebrännare” som härjade i en annan del av Skåne när hon var barn. Hiskeligt spännande. Kanske är det någon av er läsare som minns det där …

Nåväl, det här handlar om nutid och om Österlen. Sakta övergick molnen i en röd nyans.

När jag kom till Östra Vemmerlöv så såg den lilla gulliga kyrkan ut till att bada i varmt ljus och himlen var fylld av rosa bomullsliknande moln. Nästan som i en saga. Alla kuslig känslor var som borttrollade.

Såklart älskar jag våra stränder och havet, men jag njuter lika mycket av det öppna lanskapet.

Dagens citat:

Jag tror att vi fått fötter för att ständigt vandra och ögon för att se allt det vackra…

Ha en fin dag.

Kram Annika

Scroll to Top