Österlen

Ett stenkast till Verkeåns utlopp.

Hejsan.

När man är ute på Ravlunda skjutfält så är det nästan tvunget att stanna till vid Haväng och Verkeåns utlopp.

Ja ni vet ju redan, hur jag brukar tjata om det. Att det här är en av de platser som jag rankar som Österlens absolut vackraste.

Det var morgonen då Johnnyhunden fått galoppera lös ute på skjutfältet som vi även stannade till vid badplatsen.

Det spelar ingen roll vid vilken årstid man kommer hit. Den här platsen ger mig alltid ett sug i magen. Här är så fint!

Johnnys sug i magen uppstod mer av de två små stålgrå dvärgschnauzerhundar han fått vittring på en bit bort på sandstanden. Fort kopplade ägaren sina små juveler när hon fick syn på Johnnys halvgalna blick och långa tunga. Hon kunde ju inte veta att Johnny inte är fullt så galen som han kan se ut. Att han i själva verket är uppfylld av kärlek till allt och alla. En ganska hårdhänt kärlek visserligen.

Det var dags för oss att åka hem till Gyllebo igen. Johnny blev tacksamt inlyft i bilen där han somnade i samma stund som jag startade bilen. Och jag la ännu en underbar morgon till min samling.

Dagens citat:

Men om det skulle vara som vissa påstår att klimathotet är en bluff, skapar vi en värld med rent vatten, frisk luft, välmående barn och gröna regnskogar helt i onödan då?

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Ett stenkast till Verkeåns utlopp. Läs mer »

Höstens starkaste solstråle.

Hejsan.

Såklart lystes världen upp alldeles extra mycket när det kommer en ny liten familjemedlem in i mitt liv.

Om nu november hör till de gråaste och mörkaste månaderna här på Österlen, så har jag fått en ny underbar liten solstråle i mitt liv som gjort min höst självlysande.

I drygt en månad har han nu funnits här och förgyllt livet för oss alla.

Hans namn är Scott, och han kan lysa upp den gråaste av novemberdagar.

Som en liten prins har han gjort entré, och såklart har jag gett honom ett vackert smeknamn. ”Tjabo”, som hans majestät konungen själv (och en gammal kärlek från min ungdom.) Kärt barn ska ha många namn.

Dagens citat:

När jag var liten brydde jag mig inte om vad jag hade på mig. Jag gick bara med på vad mamma köpte till mig. När jag nu tittar igenom gamla fotoalbum inser jag att hon inte heller brydde sig.

Om någon undrar var de fina alpackatröjorna kommer ifrån, de som Scott och Amanda har på sig, så tror jag visst att de är inköpta i Chile av Scotts faster, Frida. Bara att åka dit och handla, för de är ju alldeles bedårande.

Ha det gott, kram Annika

Höstens starkaste solstråle. Läs mer »

Friheten på fältet.

Ingenstans känns friheten så stor som ute på Ravlunda skjutfält.

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag tog med mig hunden Johnny ut på Ravlunda skjutfält. Solen hade nyss gått upp över havet.

Jag körde långt norrut där inga fårskallar höll till. Jag ville ge Johnny den frihet det är att kunna springa lös omkring. Helt fri som vinden.

Johnny njöt för fulla muggar. I galopp susade han fram över vidderna. Som alltid hade han full koll på mig och på var jag höll hus. Han hade även koll på att jag den här morgonen hade lite extra lyxigt hundgodis i fickan, i form av hotdog. Det är det godiset vi bara brukar använda när det är ”viktig träning”. Alla dagar är numera viktiga.

Termometern visade på 8 grader och dagen kändes helt underbar.

På min telefon fick jag plötsligt ett sms från SOS Alarm. En gård vid Kivik stod i lågor och allmänheten varnades. Det förklarade den väldig rökutveckling jag kunde se på himlen den här morgonen. Johnny hade såklart redan markerat och gjort mig uppmärksam på den där röken söderut.

Efter en härlig springrunda kom Johnny fram till mig, som om han ville säga att det var dags att vila en stund. Eller så var det för att få lite av all den goa korven han visste fanns i min ficka. Det fick bli rast och vila i ”skruttibangbangbilen” en stund.

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Att slå sig till ro och ta det lugnt i livets slutskede är inget alternativ om man är en Johnnyhund. Nix, det är full fart ända in i kaklet. Sådär ska jag också försöka leva mitt liv om jag kan.

Ha det gott och kram

Annika

Friheten på fältet. Läs mer »

Novembermörker.

Hejsan.

Det är den mörka tiden nu. På Österlen är kanske november den dystraste månaden av dem alla. Snöfattigt med svarta upplöjda åkrar som dominerar landskapet. Vått och geggigt med jordiga transporter av sockerbetor.

Fast jag gillar förstås när mörkret kryper på. Då tänder jag upp en massa levande ljus istället.

Braskaminerna i huset skapar också en skön känsla och ett avstressande lugn. Det ger det där harmoniska som man behöver vid den här tiden på året.

Frisk luft en gång om dagen, oavsett väder och vind, är ett måste tycker jag. Här på Österlen går det finfint att löpträna året om, och det är ett stort plustecken.

Nej, den här mörka tiden får mig aldrig att må dåligt. Jag njuter för fulla muggar av den årstid som är just nu. Alltid! För det finns ju faktiskt ingen bättre månad än november, då man kan tillåta sig att slå sig till ro och bara mysa.

För varje årstid och månad har så mycket små guldkorn att fokusera på. Gör det, istället för att knorra över allt det där som är mindre bra. På så vis känns livet så mycket bättre. Det som kan få mig att må dåligt är andra människors tråkiga attityd, gnällande och respektlösa handlande. Det är så mycket tråkigare än lite novembermörker.

Dagens citat:

Karma har ingen meny. Du blir serverad det du förtjänar.

Tänk varje dag på att fokusera på det som är bra just idag.

Må gott och kram från mig.

Annika

Novembermörker. Läs mer »

Fyledalen bjöd på en mäktig dag.

Hejsan.

Här kommer de sista bilderna från dagen då vi vandrade i Fyledalen den där gyllene höstdagen.

Det var maken Stefan, hunden Johnny och jag.

Som alltid när vi är ute i skog och mark så har vi ögon och öron öppna för lite olika saker.

Stefan och Johnny har lite mer jakt, och ond bråd död i sinnet, medan jag drömmer mig bort till en mystisk sagovärld där det känns som om troll och prinsessor närsomhelst skulle kunna poppa upp ur de mossbeklädda stubbarna.

Oavsett hur olika vår tankar går, så är njutningen i skogen ändå densamma för oss.

Naturen, skogen och vidderna. Jag tror att alla vi människor behöver landa här lite då och då för att verkligen må som bäst. Åtminstone om man som jag, har naturen i blodet. Och såklart, för hunden Johnny så är det ju hans bästa plats av alla- skogen och naturen!

Dagens citat:

Om du försöker och misslyckas… Grattis! De flesta försöker inte ens.

En stort kram från mig

Annika

Fyledalen bjöd på en mäktig dag. Läs mer »

Sommarbyn slumrar in.

Hejsan.

Vår sommarby går nu till vintervila och slumrar sött in. Sommarfolket har åkt hem och kvar är ljus som går på timer, överfyllda postlådor och gungor som tomma rör sig i vinden.

Gyllebo fritidsområde har drygt 300 fastigheter, varav 80 av dem är fast boende. Permanenta invånare som jag själv är.

Allt har liksom stillat sig och området går in i en lång skön Törnrosasömn.

Jag älskar den här tiden på året. Ännu sitter de envisaste löven kvar. De vägansvariga i området har gjort ett tappert försök att iordningställa vägen inför vinterns påfrestningar. Jag tycker att det är bra att vägen är sådär lite gropig på sina ställe. Det blir ungefär som naturens egna vägbulor. Det viskas nu litegrann om modern asfaltering framöver. I min hjärna betyder det högre hastigheter på trafiken, som senare kommer kräva nya farthinder…. Människor kan vara knasiga tycker jag…

På ängen intill sommarbyn går fåren ännu kvar. Feta och välnärda ser de ut, men så vet jag också att de ägs av riktiga djurvänner.

Vid allén på Slottsvägen har jag lagt märke till att en skylt tagits ner och inte längre finns kvar. Skylten som hotfullt varnade för att vägen minsann inte vinterunderhölls. Kanske kommer vi bli framskottade om vintern bjuder oss på härliga snöstormar i år…

Trots att vi bott här i området i ca tjugo år, så har vi aldrig varit riktigt innesnöade eller isolerade. En enda gång var det ett rejält snökaos som krävde bandvagn till området. Den gången hade vi sådan tur att vi hade tillgång till vår lilla lastare här hemma.

Gyllebo sommarby är precis lika charmig alla dagar om året tycker jag.

Dagens citat:

Jag tycker att det är fascinerande att de flesta människor planerar sina semestrar med mer omsorg än de planerar sina liv. Det är kanske för att flykt är lättare än förändring.

Må gott och kram från mig.

Annika

Sommarbyn slumrar in. Läs mer »

Som en guldfärgad skog.

Hejsan.

Alltså! Vilka färger…

Det var när vi vandrade i Fyledalen som vi strövade genom en skog som såg ut att vara överdragen med det skiraste, ädlaste bladguldet.

En bokskog i 24 karats guld! Och där gick vi, likt tre oslipade diamanter.

Maken Stefan och hunden Johnny var också med den här dagen. Om de två överhuvudtaget uppfattade de ädla färgerna och skogens höstiga skönhet är lite mer oklart…

Att hoppa över stock och sten är inte längre lika lätt för hunden Johnny. Jag brukar numera alltid vara beredd att hjälpa honom. Själv glömmer han oftast bort sitt lilla dilemma med benet och kan slå sig lite onödigt hårt när han tror att han är världsmästare i höjdhopp, som förr i tiden.

Jag njöt av upplevelsen av den underbart vackra höstdagen med mina pågar. Johnny var lycklig över alla harar vi skrämde iväg när vi kom stövlande i de torra löven. Stefan mumlade något om ”bra kulfång” och såg nog mest jakttorn och villebråd den här dagen.

Vackert var det som naturens egen exklusiva juveleraraffär.

Dagens citat:

Du är på väg att ge upp ditt liv den dagen du håller tyst om något som är viktigt för dig.

Ja, även om ingen lyssnar så måste alla människor ha rätt att säga sitt hjärtas mening. När min omgivning inte lyssnar på mig, så tänker jag att det är deras egen förlust … eller så kanske jag pratar för mycket… Fast Johnny lyssnar alltid uppmärksamt på allt jag säger, även om han inte längre gör allt jag ber honom om. Han hör tillexempel ordet ”stanna” betydligt sämre än ordet ”mat”… Detsamma gäller ungefär för maken Stefan också!

Kram Annika

Som en guldfärgad skog. Läs mer »

Som en outforskad pärla för mig.

Hejsan.

Vackra Fyledalen är litegrann som en outforskad juvel för mig.

Visst har jag kommit här massor av gånger, genom dalen, men jag har liksom aldrig stannat och vandrat runt här och utforskat platsen – sådär på riktigt – på egen hand.

Fyledalen är en nästan två mil lång dalgång med en fantastiskt vacker natur. Hit kan man åka om man vill kika på örnar. Den här dagen kunde vi se två stycken sittandes långt borta i trädtopparna.

Under tiden från den 1 februari till mitten av augusti råder det strikt beträdandeförbud i en liten del av naturreservatet. Här häckar massor av fåglar som behöver vara ostörda.

Jag och Stefan parkerade vid rastplatsen vid Stenbybacke.

Med en överlycklig hund vandrade vi den gulmarkerade lilla vandringsleden. Dagen var underbart vacker. Solen strålade och det var som om hela skogen glödde.

Men det får ni hänga med på en annan dag…

Dagens citat:

Din tid här är begränsad. Se till att du lever ditt eget liv, och inte någon annans.

Kram från mig

Annika

 

Som en outforskad pärla för mig. Läs mer »

Vått, vått

Hejsan.

Som det har regnat hos oss på Österlen.

Grusvägarna runt Gyllebo har blivit som rena lervällingen och vi blir alla som jordslagna, geggiga gyttjegrisar när vi är ute i skogen och vandrar.

När det i norra Sverige nu är vinter, kallt och vitt, så kan man hos oss på Österlen ännu frossa höstblommor på plantskolorna.

En liten höstplantering gör ju att man blir lite extra glad när man sticker näsan ut genom dörren sådana där regntunga gråa dagar.

Lite grann längtar jag förstås efter att frosten ska komma. Då slipper jag att bada alla hundtassar efter våra promenader.

Dagens citat:

Den vise sade: De viktigaste människorna är inte de som har huvudet fullt av kunskap… det är de som har ett hjärta fullt av kärlek, öron redo att lyssna och händer redo att hjälpa till.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Vått, vått Läs mer »

Lövräfsartid.

Hejsan.

Det är den tiden nu, då det börjar bli dags att ta bort alla nerfallna löv i trädgården.

Jag är inte alls någon pedant vad det gäller min lilla trädgårdstäppa. Men med flera stora ekar på tomten så blir det som en tjock matta av löven på hösten.

Vi brukar avvakta så länge som möjligt. Med lite tur så kommer höststormarna och blåser de flesta löven in till grannen.

Nej, det brukar faktiskt alltid bli att vi får räfsa löv, hur den än stormar och blåser. För vill det sig illa så kommer alla grannens löv in till oss istället.

Det är faktiskt ganska mysigt att pyssla med nerfallna löv. Efteråt, när trädgårdsjobbet är klart, så smakar kvällsmaten ljuvligt. Med röda kinder och en skön känsla i kroppen smakar maten som allra bäst.

Dagens citat:

Se upp med att bli destinationsmissbrukare – att tro på och vara uppfylld av idén att lyckan finns på nästa ställe, i nästa statuspryl, nästa bil, nästa jobb, nästa partner… Tills du genomskådar föreställningen om att lyckan finns någon annanstans kommer den aldrig att finnas där du är!

Kanske är lyckan att räfsa löv år efter år i den egna lilla täppan. För en vacker dag gör jag faktiskt det här för allra sista gången. En gång är sista gången för allting … hoppas det dröjer länge än…

Kram Annika

Lövräfsartid. Läs mer »

Rulla till toppen