Knäbäckshusen

Lite havsluft i lungorna.

Hejsan.

Efter kvällsmaten en vanlig vardag, for vi ner till havet för en uppfriskande promenad.

Regnet hängde i luften och Knäbäcks sandstrand låg äntligen öde och tom.

I vår lokalblaska hade en Knäbäcksbo uttalat sig om sommarens turistinvasion. Aldrig mer vill de uppleva en liknande sommar som den som varit. Jag kan förstå dem, trafiken på Österlen har varit sanslös det här året.

Att platsen är fin, det råder det ingen tvekan om, fast i mina ögon är stränderna längs hela östra kusten lika fina och unika.

Just den här stranden är vår närmsta, och den strand som vi förr tillbringade mycket tid vid på somrarna. Härifrån har vi många härliga minnen.

Hit åkte vi alltid när tjejerna var små, men nu är det rent för trångt här mitt i sommaren.

Dock kan det vara väldigt förrädiskt att bada här. Undervattensströmmar gör att det snabbt kan uppstå farliga situationer.

Hur allting blir i framtiden, med trafik och parkering, det stå skrivet i stjärnorna.

Dagens citat:

Många vet hur man pratar och kritiserar, få vet hur man lyssnar och förstår.

Ha det fint och kram Annika

Ljumma vindar vid havet.

Hejsan.

En tidig morgon när regnet hängde i luften passade vi på att åka en sväng ner till havet.

Att äntligen våga sig hit igen efter den stora turistinvasionen kändes som en lisa för själen.

Vi startade vår vandring med att strosa genom den lilla gulliga byn av hus som gett platsen dess namn. Knäbäck som man ofta säger i folkmun om Rörumsstrand.

För det är ju faktiskt så att Knäbäcken finns ett bra stycke norrut, nämligen på Ravlundafältet. Den lilla by som ligger här vid Rörumsstrand är hitflyttad och husen återuppbyggda.

Jag och min vän vandrade ner mot havet. Såklart var jag tvungen att visa henne det lilla kapell där jag och Stefan gifte oss en gång i tiden.

I det trolska diset skymtade ett gäng kvinnor i yogapositioner.

En kvinna tog en morgontur med sin  gamla hund längs med havet. På långt håll såg jag att det var en flatcoated retriever och minnena sköljde över mig.

Jag och min vän satte kurs mot ett dimhöljt Stenshuvud.

Dagens citat:

Vision utan handling är en dagdröm. Handling utan vision är en mardröm.

Ha det fint och kram Annika

(ovanstående bild: Susanne Berg)

Hundförbudet.

Hejsan.

Hur gick det med hundpromenaden, den där gråmulna dagen då jag var på ARBETSPLATSBESÖK vid Knäbäckshusen…

Villrådig stod jag med mina glatt hoppande hundar vid foten av trappan ner till stranden.  Havet var vilt och busigt och vinden inte alltför varm.

Det var då jag mötte en vänlig kvinna som nog förstod min villrådighet.

-gå du, det finns inte en människa på stranden idag…

Ja, tänkte jag, det värsta som kunde hända var ju att jag kunde bli utskälld för dåligt uppförande, och det fick det ta mig tusan vara värt. Hade vi kommit så här långt den här dagen så skulle vi minsann ta oss en tur på stranden också.

Det var så underbart att vandra fram i den våta sanden med den salta vinden i håret. Småhundarna blev alldeles rusiga av lycka.

Havet hade spolat upp en färdig lunch åt någon.

På de nerfallna träden slingrade sig väldoftande kaprifol frodigt och grönskande.

Till och med på en ruttnande trädstam hade en vacker kaprifol slagit rot.

Vi hade trotsat hundförbudet den här dagen, det var så sant. Men vi lämnade en av Österlens vackraste platser i precis samma skick som då vi anlände.  Det enda som kunde skvallra om att vi varit här, var de pyttesmå spåren i sanden och den lilla hundbajspåsen vi kastade i soptunnan vid parkeringsplatsen.

Regler är bra och ska följas tycker jag, men något som är ännu bättre är sunt förnuft och respekt för natur och andra människor.

Dagens citat:

Klokhet är ofta att vara klok på fel ställe.

Ha en härlig dag och kram från mig.

Annika

 

Arbetsplatsbesök.

Hejsan.

Det var väldigt länge sedan som jag var och hälsade på våra snickare ute på fältet nu. Stefan Hantverkarns duktiga pågar som bygger och snickrar dag ut och dag in.

Just nu håller de på med en renovering här på Österlen. Ett av de charmiga små husen i Knäbäcks sommarby ska få ett nytt tak.

När jag anlände var de i full gång.

En kort stunds avbrott innan plikten kallade igen.

Jag och småhundarna hade planerat för en skön tur längs med havet, så vi tassade stilla ut genom trädgårdens lilla vackra grind och satte kurs mot havet.

Om jag någon gång skulle flytta ifrån mitt älskade Gyllebo, så är drömmen att få bo just här, i något av de här små husen vid Rörums strand.

Ja, det var sånt som jag gick och drömde om, när det plötsligt slog mig att det just nu råder hundförbud på stränderna här på Österlen.  Något jag totalt missat – att det redan var juni månad. Eller, det visste jag ju, men tänkte inte så långt som att det redan var den tiden på året då hundar inte ska följa med hit … Sorgset kikade jag ner på mina små dunbollar som ivrigt drog i sina koppel för en skön strandpromenad…

Hur det gick med hundpromenaden på stranden, ja det får ni se en annan dag.

Dagens citat:

Arbete och glädje är två viktiga ord var för sig; men tillsammans är de oslagbara: arbetsglädje!

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

Tankade energi inför Amerikaresa.

Hejsan.

Jag är hemma igen efter att ha varit en sväng i New York. Dit reste jag nästan enbart för att få träffa min så hett efterlängtade dotter.

Ett litet blogginlägg från New York blir det kanske någon gång framöver, vi får se…

Det jag nu tänker skriva om, är den underbara morgonen som jag fick avnjuta vid Knäbäckshusen. Det var strax innan jag skulle packa min resväska och lämna Österlen bakom mig för ett tag.

Vattenytan var alldeles stilla och det rådde liksom ett särskilt lugn över havet den här tidiga morgonen i början av december.

Tårarna brände under mina ögonlock, som så ofta den sista tiden. Klumpen i halsen kändes en aningens mindre när jag girigt tog djupa andetag av den svala havsluften.

En stund här vid havet hjälper alltid till att stärka min själ.

Att få se solen gå upp i horisonten inger hopp.

Längtansfullt tänkte jag på min dotter som jag bara träffat under någon vecka runt midsommar tidigare i år. Landet Amerika lockade mig egentligen inte. Men för hennes skull hade jag satt mig på en rymdraket till månen om det hade behövts.

På en av Österlens bästa platser tankade jag mig full av energi. Energi som skulle hålla för den dunkande pulsen i staden som aldrig sover.

Dagens citat:

De sa; du vet inte vad du har förrän du förlorat det. Sanningen är, du vet exakt vad du har – du tror bara att du aldrig kommer att förlora det.

En stor kram från mig.

Annika

Nu tar havet plats.

Hejsan

Det är den tiden nu, då havet breder ut sig och tar plats.

Stranden vid Knäbäckshusen krymper och havet tar över den vackra sandstranden.

Det känns lite som om ”Moder Natur” vill städa upp allt skräp som människosläktet grisat ner med under sommarmånaderna.

Jag och min dotter tänkte vandra längs havet och njuta av de friska vindarna en dag för en vecka sedan.

Havet och hundarna var på ungefär samma bushumör den här blåsiga eftermiddagen. Befriande och härligt.

Den här dagen tog havet så mycket plats att vi fick klättra upp för branten och gå i skogsbrynet istället.

Även om skogen läade skönt så kunde vi höra havets dån tydligt.

Vi fick en underbar eftermiddag tillsammans i det sköna höstvädret.

På väg tillbaka till parkeringen mötte vi en glad surfare som också tänkte ta tillvara på den underbara dagen. Ja, det gäller faktiskt att surfa på vågorna när de erbjuds.

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

Ha en fin dag och njut av just din horisont idag. Och surfa på vågorna även om inte solen skiner.

Kram Annika

Bara vanligt vatten.

Hejsan.

Den där härliga kvällen då vi överraskades av regnet, den blev alldeles sagolikt vacker.

Vi hade ju inte mer än kommit ner på stranden vid Knäbäckshusen då vi överrumplades av ett tätt regn.

Borta över Stenshuvud skymtade en liten strimma från solen genom molnen. Det gjorde att en vacker regnbåge trädde fram över havet.

Över nationalparken klarnade det upp mer och mer och himlen blev åter blå.

Ute över havet blev det nu två parallella regnbågar som såg ut att försvinna ner i bråddjupet.

När vi närmade oss nationalparken hade regnet upphört och jag kunde fälla ner kapuschongen igen. Johnny ruskade vattnet ur pälsen och passade på att släcka törsten i den lilla bäckfåran som rann ut i havet.

Framme vid Krivareboden hade solens strålar återigen börjat kika fram och värmde oss gott.

Hösten gjorde sig påmind i en buskes vackra rödskiftande färg.

På tillbakavägen mot Knäbäck bildade molnen fantastiska skapelser på himlen.

Kanske var det en av de vackrare kvällarna vid den här stranden på Österlen…

Jag var så glad att min gamla fina Johnnyhund hade en bra dag med sitt onda ben, och kunde följa med mig den här kvällen.

När jag svängde hemåt mot Gyllebo igen hade molnen börjat anta en kärleksfullt rosa ton. Jag kände mig tacksam till livet.

Dagens citat:

Moln och människor består till största delen av vatten och föreställer ofta något de inte är.

Ett underbart citat som jag såg på en väns facebooksida. Så sant om vanligt vatten. Tack Tina för att du förmedlade det härliga citatet♥

Kram från mig Annika

Den ofrivillige guiden.

Hejsan.

En kväll ringde telefonen hemma hos mig, och en vän fanns i andra ändan av linjen. Hon undrade om inte jag ville guida dem en kväll här på Österlen.

Självklart ville jag det!

När man ska ordna guidade turer, så hör det väl ändå till att man efteråt bjuder på en ”go äbblakaga” i sin trädgård. Alltså for jag ut för att jaga de första svenska äpplena. Gröna butiken hos Orelinds var mitt första ställe att leta på.

Tyvärr fanns där inga äpplen ännu… men kolla alltså … så underbara agapanthus.

Snopet tänkte jag på min egen stolthet där hemma. En något mindre Afrikas blå lilja. Fast alla har vi varit små… Underbara är de i vilket fall som helst.

Mina dotter skrattade lite åt mig när jag gjorde mig redo för att åka iväg på sightseeingturen.

-det ska bli kul, förkunnade jag, där har jag aldrig själv varit…

Det mina vänner ville se var den flyttade byn Knäbäck. De 19 små husen som byggmästare Liljedahl på 50-talet rev och flyttade 2 mil söderut till sin nuvarande plats.

Såklart känner jag mycket väl till både byggmästare Liljedahl och historien om Knäbäck. De små byar som fick rivas för att militären behövde ett större skjutfält. Trots det har jag aldrig själv vandrat in bland de här små husen och sett dem med egna ögon från det här hållet.

Eftersom priset på de flyttade husen blev alltför högt, kunde människorna att inte flytta med, utan fick bosätta sig på andra ställen. Istället blev den här lilla byn, Österlens första sommarby.

Vi avslutade med ett besök i lilla kapellet och såklart en stund vid havet.

Sedan var det dags för en slurk kaffe hemma i vår trädgård.

Och såklart hade jag fått tag på svenska äpplen.

En guidad tur, årets första äppelkaka i sällskap av härliga vänner, ja det kan inte bli så mycket bättre än så.

Dagens citat:

En människa som är framgångsrik, kunnig och uppskattad kan lätt utses till syndabock. Det stavas avundsjuka.

Om flytten av de gamla husen har jag hört både negativa och positiva röster. Såklart är det så, för ingenting är antingen svart eller vitt. Onda saker för alltid något litet gott med sig. Jag själv väljer att se det positiva i hela historien. Nu finns den unika naturen vid skjutfältet, som annars förmodligen varit skog och hus istället.

Ha det gott och kram

Annika

Scroll to Top