Hej hej.
Kanske är det så för fler människor som bor och lever här på Österlen … att de inte riktigt orkar med storstadstempot… Kanske är jag ensam om att känna så, jag vet inte… Men så är det i varje fall för mig.
Vi österleningar är liksom inte vana vid storstadspuls. För inte kan man räkna Simrishamn som någon stor stad direkt. (Är det ens en stad?) Eller glada Tomelilla… fast de har åtminstone trafikljus…
När jag var arton år och tog mitt körkort, skrattade jag gott åt alla kompisar som övningskörde här i Simrishamn. Här fanns ju varken trafikljus, motorväg eller rondeller på den tiden. Inte kunde de lära sig att köra bil tyckte jag. Själv gick jag i skolan i Kristianstad och fick digra lektioner i just stadskörning.
Men numera är jag inte alls bekväm med stadskörning. Jag fiser fram i åttio km på motorvägen mot Malmö och håller krampaktigt med båda händerna i ratten. Fast det hindrar inte att jag sedan på väg hem trycker ”plattan i mattan” på lilla vägen mot Gyllebo. Som värsta rallyföraren far jag fram så fort jag närmar mig hemmet. Det är liksom inte farten som skrämmer mig … Ologiskt säger mina döttrar och virrar på huvudet åt mig.
Ja, det är kanske bäst att jag håller mig hemma i Gyllebo så mycket som möjligt. Här kan jag ta allt lite mer i mitt eget tempo.
Men såklart gillar jag att hänga med när någon liten dotter ska till storstadenen och shoppa loss. Mest gillar jag såklart våra fikapauser.
Så är det ju så underbart att komma hem till Gyllebo igen.
Dagens citat:
Gud skapade tiden, människan skapade brådskan.
Att trängas på Kiviks marknad det älskar jag däremot, då är det trängsel på hemmaplan… nåååågot heeelt annat!! Kanske ses vi där idag?
Kram Annika
