natur

Naturen smyger inpå vår husknut.

Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika

Naturen smyger inpå vår husknut. Läs mer »

Jag kan inte vänta längre.

Hejsan
Nu är det exakt en vecka tills det är den första advent. Men nej, jag kan faktiskt inte vänta längre nu ….
Idag åker nog några adventsljusstakar fram här i Gyllebo.
Vissa dagar har varit så regniga och grådaskiga här längst nere i söder, så jag håller nästan på att längta ihjäl mig efter mer ljus nu.
Egentligen hjälper det bäst att bara gå ut i naturen och liksom suga i sig D-vitaminer direkt ifrån luften.
Som alltid är jag uppe så tidigt som möjligt och ger mig ut i den sköna naturen.
Jag och hundarna brukar väcka de sömniga sjöfåglarna som ligger i vattenbrynet och slumrar.
Av spåren att döma lyckas jag ofta väcka den sura hägern som står i bäcken och lurar.
Hans våta fotavtryck avslöjar att han smugit över vägen och gett sig iväg längre ut i skogen.
Jag blev nästan full i skratt när jag såg de roliga fotavtrycken på vägen.
Livet har rullat på som vanligt här hos oss.
På granntomten byggs det för fullt. Borta vid Pumphuset är skogsmaskinerna i full gång med att flisa det som blivit kvar efter avverkningen. Och vid slottet står alpackan ”Per Gessle” och glor fånigt under lugg med sina tänder på tork utanpå läppen.
Ja, allt är precis som det brukar vara här i Gyllebo.
Nej hörrni, nu har jag bestämt mig. Idag åker ljusstakarna upp, och såklart krävs det lite nya blomster då också.
 Dagens citat:
”Om du inte får allt du vill ha,
tänk då också på allt du inte får som du inte vill ha.”
Jag hoppas ni får en mysig söndag, och kommer ihåg att fylla på vitaminförrådet.
Kram Annika

Jag kan inte vänta längre. Läs mer »

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns.

Hejsan.
Min bäst stund är ju som många vet, de första timmarna på dagen, alldeles i gryningen.
Det är som om dessa timmar är bara mina. Jag liksom äger världen då.
Då känner jag mig ensam och stark.
Vid Gyllebosjön ligger det ett vackert slott. Där brukar det gå hästar i hagarna vid det stora ridhuset.
Hela sommar har det varit tomt och tyst där, men nu är de tillbaka igen och det känns så trevligt och mysigt. Livet har blommat upp där igen.
Förra helgen bjöd jag Stefan på hemmagjord pizza. Eller ja, hemmagjord och hemmagjord … Jag köpte helt fräckt en färdig fullkornsbotten och la på lite smaskiga saker. Toppade med ost och in i ugnen. Det som kanske var mest hemmagjort var väl tomatsåsen som jag alltid brukar koka ihop när jag gör pizza. Det är fräst lök, vitlök, krossad tomat och kryddor. Så får det koka och svalna. Jättegott.
Till sallad gjorde jag en tomatsallad med fetaost. Saker från kylen med kort hållbarhet. Jag hatar att kasta mat och jag försöker alltid se till så att allt går åt innan det blir för gammalt. Att göra ett riktigt ”tabberas”, precis som Emil i Lönneberga gjorde, då all mat tog slut i Katthult – det känns så bra!
Åhhh vad jag älskar internet. Jag älskar sociala medier och jag älskar att snapchatta.
Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel när man har sina ”nära och kära” spridda runt om i världen.
Man kan tillexempel sjunga en gonattvisa för sin dotter då hon inte kan sova …
Mamma sjunger … alltså jag:
-När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
Ja tänk om vi inte haft den moderna tekniken som finns idag.
Många människor säger ”det var bättre förr” …. Jag kan inte hålla med om det. Vissa saker kanske var bättre … men långt ifrån allt. Tiderna måste förändras, för annars hade vi ju levt kvar på stenåldern, och det hade väl inte heller varit särskilt kul… Man får helt enkelt försöka hänga med. Håll koll på ungdomarna och lär av dem.
Nåväl, nu kan jag i alla fall få reda på hur det står till med mina tjejer där ute i världen tack vare den moderna tekniken.
(Tack Andréa och Emmy för all uppdatering)
Dagens citat:
Ahaaaaa, säger jag fast jag
fortfarande inte förstår.
Gör ni också så ibland? Jag ska sluta upp med det där.
Jag tänker från och med nu att fråga ända tills någon kan förklara så jag förstår. Så himla smart jag kommer att bli nu.
Ha en fin dag
Kram Annika

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns. Läs mer »

Den första frosten, så sagolikt vackert.

Hejsan
I veckan har det varit lite varannandagsväder här på Österlen.
Jag älskar den där första frosten som kommer, när det ännu finns gröna blad och de sista rosorna tappert lyser upp i allt det gråa.
Det är så obeskrivligt vackert då, ja nästan andaktsfullt.
När solen stiger upp så är det som om hela världen färgas röd för en kort stund.
Det allra första morgonljuset är så speciellt. Men bara för en kort, liten stund.
Det finns två timmar på dygnet som skapar det här underbara ljuset, och det är precis när solen är på väg att stiga upp och just när den sedan är på väg ner igen.
Om man ska fånga dagen någon gång, så är det vid den här tiden tycker jag.
Min mellandotter Amanda är utbildad hudterapeut. Om det kan man läsa här.
Även om hon just nu inte arbetar som just det, så är det väldigt bra för mig att ha en hudterapeut i familjen.
Med mina 52 år så är det nog ganska välbehövligt att min hud och hy får lite mer omsorg nu.
Jag har aldrig varit någon person som har tagit så väl hand om mitt ansikte. Men så är jag också så väldigt lyckligt lottad, att jag aldrig haft några större problem med hyn.
Nu kommer min fina Amanda lite då och då med små presenter till mig. Saker som säkerligen är bra och behövliga. Lite rengöringsolja, lite kräm mot rynkor …
Tack Amanda – jag älskar dig för din omtänksamhet ♥
… för omtänksam det är hon, och det har hon inte fått lära sig på några skolor inte. Sådan sitter i generna tror jag, och det är så mycket mer värt än alla kunskap.
Dagens citat:
”Var rädd om det du har idag. Imorgon kan allt ha fått en helt annan innebörd.
Allt vi har är bara till låns, och vissa saker går aldrig att ersätta.”
Ha en fin dag.
Och vill ni hälsa på mig, så finns jag på Sjöröds Torp Julmarknad ( Ateljé Miré) i eftermiddag. Kom gärna dit, handla, drick glögg eller bara för att säga hej!!
Sjöröd ligger vid Gyllebo … googla vetja!
Kram Annika

Den första frosten, så sagolikt vackert. Läs mer »

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika

Baskemölla bjöd på en vårdag i November Läs mer »

Hösten jag inte riktigt är redo för.

Halloj.
Känner ni också så??
Jag brukar alltid vara redo för alla årstider. Men i år är det annorlunda…
Den där hösten känns till att komma alltför fort.
Fast det förstås… min runda runt sjön är alltid lika härlig.
 
 
Alla pratar om att de laddat sina batterier i sommar …
Mina ”batterier” känns precis som mina gamla telefons batteri.
Fast telefonskrället ligger på laddning en hel natt och det står 100% laddat, så tar det bara en förmiddag så är det nere på rött och en text säger ladda batteri …..
 
 

Man borde kunnat pausa från livet ibland. Att stanna tiden för att hinna med mentalt liksom.
Eller så ska man helt enkelt bara backa en liten bit, ta en jäkla sats och ge järnet.
Full fart framåt!
 
Hösten smyger sig på. Den tar inte minsta hänsyn till om jag är redo eller inte.
Egentligen är det ganska skönt. Att slippa behöva kontrollera årstiderna också. För det hade ju blivit förfärligt jobbigt att ha ansvar över en sådan sak.
 
 
Dagens citat:
 
-hur gammal bör man vara för att sluta
dra bort löv från träd och buskar man
går förbi?
frågar åt en vän
 
Jag hoppas ni känner er redo för hösten och att ni känner er laddade och starka inför en lång höst och vinter.
Alla år är olika och mycket påverkas av sånt som händer i livet.
Det finns ett uttryck som jag verkligen tycker om och det är att man ska gilla läget! För vad annat finns att göra?
Att liksom bara surfa med och skratta hjärtligt på de högsta vågorna.
 
Kram på er
Annika
 
 

Hösten jag inte riktigt är redo för. Läs mer »

Vardagsrutinerna är här igen.

Hejsan.
Nu när det så saktar börjar gå mot höst så njuter jag lite extra.
Jag älskar det här med rutiner. Jag njuter av naturen och att det åter blivit lite lugnare här i Gyllebo.
I trädgården är det också lite lugnare tycker jag. Jag tar det lite mer med ro, och tar tillvara på det som nu blommar så frikostigt.
 
 
Jag och hundarna tar våra små promenader i skogen.
Såklart är jag tacksam för varje dag som jag slipper regnkläderna.
 
I min trädgård blommar nu den blå bolltisteln. Den är så himla fin tycker jag.
Humlorna verkar också väldigt förtjust i just den.
 
 
Dagens citat.
 
Lita på dig själv.
Du har tagit dig
igenom mycket och
du kommer att ta
dig igenom även det
du har framför dig.
 
Kloka, tänkvärda ord som ger en liten smula tröst inför livets prövningar tycker jag.
Vi har alla och envar mer kraft och styrka än vad man kan tro.
Jag och Stefan har haft ett par lite tuffare år med sjukdom och dessutom nära och kära som har gått igenom väldigt jobbiga saker, på olika vis. Därför känns det bra att påminnas om att man inte utsetts för mer än man egentligen kommer klara av. I alla fall vill jag gärna tro det.
För de människor som dragit för många av livets nitlottor, hoppas jag att det kompenseras rejält i form av maximalt med innerlig kärlek och positiv energi i någon form. Jag hoppas att det trots allt finns rättvisa, även om man inte kan se det för stunden.
Jag tror att om man tänker att allt är förutbestämt, så kommer man att klara långt mycket mer än vad man tror från början.
Själv försöker jag tänka lite som Det lilla Blå Tåget … ”det ska gå, det ska gå, det ska gå” ….
Lite djupa tankar från mig såhär på torsdagsmorgonen.
 
Kram och ha det fint.
Annika
 
 

Vardagsrutinerna är här igen. Läs mer »

Sensommarkänsla.

Hejsan
Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.
Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….
Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.
 
 
 

 
På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.
Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.
 
I min trädgård blommar det förstås för fullt.
Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin  är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.
 
 
En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.
Skånskt så det förslår och så himla gott!
 
 
 I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.
Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.
 
Kvällens citat:
 
Vi
förstår inte
hur värdefull en
stund är förrän
den är ett
minne.
 
Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 

Sensommarkänsla. Läs mer »

Rulla till toppen