Vid en liten fiskehamn.

Hejsan.

Den där magiska morgonen vid Ales stenar. Då när jag fick se en ny dag gry över Österlen. Den dagen parkerade jag min bil vid den lilla söta hamnen i Kåseberga.

Det var en rejält kall och blåsig morgon och ännu hade solen inte hunnit gå upp.

Med min tunga kamera på axeln vandrade jag uppför backen mot Ales stenar. I luften kunde jag förnimma en svag doft av rökt fisk. Kanske ”rögad ål” inför julen, tänkte jag och kände hur det vattnades i min mun.

Utsikten över hamnen och havet är så fantastiskt fin här. När jag efter någon timme vid stenbumlingarna, vänder åter ner mot parkeringen, så slogs jag av den underbaraste tavla, utsikten över den Kåsebergahamn i soluppgång.

Snabbt steg solen och fick de röda stugorna att glöda i morgonskenet.

Min mamma orkade inte gå upp och njuta av den här vackra utsikten när jag var barn. Mina bilder är därför till alla er som kanske inte heller kan eller har orken just nu. En bild ger aldrig verkligheten riktig rättvisa, men man får en aning…

Dagens citat:

När man gå på luffen, då rår man egentligen om alltihopa man ser. //Rasmus på luffen.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 169
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”Vid en liten fiskehamn.”

  1. Det är verkligen fantastiskt fint där. Vi va där på hösten för några år sedan och det var ganska så lugnt med turister då. Jag gillar inte att trängas. Maken kämpade på uppför och sedan nedför med sina onda knän. Värt varje steg sa han. Kraaaam Pia

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top