Gyllebosjön – Sida 25 – Gylleboannika

Min lille sjö, du är så fin.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 27 mars, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, min trädgård, vårblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen har jag och hundarna kunnat ta en promenad ner till vår älskade Gyllebosjö.

Där är så underbart vackert. Även om jag blev lite häpen över att det ännu såg så vintrigt ut där.

Men åhhh … jag lovar att fåglarna sjöng både ljuvligt och ljudligt. Men inte någon sång som handlade om vinter den här morgonen i alla fall!! Det var vårsånger för hela slanten i varenda träd och buske.

Det stramade och gjorde lite ont när jag gick, men även om rygg och nerv egentligen ska vila, så måste hjärta och sinne få sitt. Kroppen har ju en massa andra delar också som måste hållas igång för att må bra. Armar, fötter, ögon och öron … ja, allt det där måste få sin aktivitet för att bli lyckligt. Och jösses så gott jag mådde den här morgonen.

Att lyssna på det porlande ljudet från bäcken och se alla tecknen på att det faktiskt var en vår på väg, det kändes underbart.

Hemma i min egen trädgård har det även börjat titta upp lite vårblommor. Snöklockorna kikar fram genom snötäcket och i en solig hörna lyser de ljuvligaste irisarna upp.

I fjor vid denna tiden stod min lilla rödsippa i full blom. Men nu börjar man äntligen se skymten av små knoppar. Julrosen blommar snart för fullt och påskliljorna är på gång. Allt känns så hoppfullt och jag är glad att det bara är i slutet på mars. Jag vill liksom spara allt det där underbara, för när det väl kommer igång så går det alldeles för fort.

Dagens citat:

Du mår bättre om du:

Tänker mindre och känner mer.

Surar mindre och ler mer.

Talar mindre och lyssnar mer.

Dömer mindre och accepterar mer.

Tittar mindre och gör mer.

Klagar mindre och uppskattar mer.

Fruktar mindre och älskar mer.

Alla har vi nog något att bli bättre på i vår strävan efter lyckan.

Jag ska tänka lite extra på att lyssna lite mer, istället för att prata hela tiden. Det få bli dagens ”att tänka extra på” för min del.

Det där med att prata så förtvivlat mycket, det har jag nog ärvt av min mormor. Hon pratade så hon inte fick luft till slut…

–jag måste hinna prata nu när jag träffar er förstår ni, sa hon och fortsatt prata utan att andas….

Ha en härlig dag.

Kram på er från mig.

Annika

Min lille sjö, du är så fin. Läs mer »

Hur går det för sjön nu ….

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Natur / Av Annika Olsson / 23 februari, 2018 / Allmänt, döttrar, Gyllebosjön, storskarv / 2 minutes of reading

Hejsan.

I över en vecka har jag fått hålla mig hemma nu. Hundarna verkar förstå att det liksom inte går att vandra som vanligt nu när jag har så ont. De ligger tysta och bara tittar med stora, lite oroliga ögon på mig.

Jag tycker allt lite synd om dem, samtidigt som jag undra hur det går för sjön nu när inte vi kommer varje morgon och väcker upp allt och alla!?

På mitt minneskort hittade jag tre bilder från vår senaste runda. Det var den morgonen som var grådisig men ganska mild.

På sjön låg några storskarvar som vi skrämde iväg när vi kom smygande på stigen. De brukar egentligen mest hålla till vid havet, så för mig var det en ganska ovanlig syn den här morgonen.

Från Bali skickar Emmy oroliga sms till mig. Hon frågar hur jag har det med ryggjäveln …

Min fina älskade dotter. Likt en blodtörstig jakthund kan hon vittra sig till hur vi har det här hemma, långt innan jag skriver något om det på bloggen eller yppar det offentligt. Hon har som alltid koll!

Nu njuter hon av de sista dagarna på sin semester på Bali och är i full gång att söka nya arbeten någonstans i Australien.

All lycka min fina tös och tack för all omtanke ♥

Återigen är alla mina döttrar utanför Europas gränser. Två av systrarna Henriksson är på skidresa i Canada. Det är Amanda som hälsar på Andréa och samtidigt passar på med lite vintersport.

Åhhh, vad jag hoppas att de båda njuter. Själv skulle jag så gärna ha packat ner mig själv i en liten väska och varit med på ett hörna …

Ha det så bra älskade töser ♥

(gamla foto på mina juveler)

Jag hoppas ni alla får en härlig dag och gör något bra av just den här dagen med det som står till buds.

Dagens citat:

Om vinden inte för dig framåt,

använd årorna.

Kram på er.

Annika

Hur går det för sjön nu …. Läs mer »

En ischiasnerv och en vacker morgon.

Lämna en kommentar / Boktips / Av Annika Olsson / 17 februari, 2018 / Allmänt, gryning, Gyllebosjön, ischias, joggingrunda, natur / 2 minutes of reading

Gokväll i stugorna.

Hoppas ni har en riktigt härlig lördagskväll

Oj, oj vad min rygg har varit bråkig och trilsk hela den här veckan.

I måndags gjorde jag kanske en dumdristig sak … Jag tog mig en lugn skön joggingtur i den underbara gryningen. Det brukar kännas så skönt när kroppen mjukas upp och kommer i rörelse.

Bra eller inte … skönt var det för stunden.

Jag har sedan 2013 ett kroniskt diskbråck. Det där har jag lärt mig att leva med. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid min ömmande ländrygg. Det finns de som har betydligt värre krämpor.

Det här med smärta är ganska intressant egentligen. Hur man kan bemästra den och höja sin smärttröskel.

Nu har det hänt något som gör att min ischiasnerv i höger ben blivit påverkad, ändå ner i foten. Och fy bubblan så ont det gör, i hela benet. Det kvittar hur mycket jag försöker profylaxandas och slappna av, jag vill liksom bara skrika rakt ut.

När jag födde mina barn gjorde jag det med ett leende, helt utan bedövning och lustiga gaser. Då behövdes det bara lite trygghet och glada hejarop. Plopp så for de ut i dassastolen.

Men nu, asså – det går bara inte att stå ut.

Jag vet att det här kommer att stilla sig igen om ett tag, men tills dess får jag ta till lite starkare smärtlindring. Vandringskäppen som Emmy gjort i slöjden har än en gång kommit till nytta som lite stöd i livet.

Emmy har det föresten bra på Bali. Jag har pratat lite med henne i telefon och det var underbart.

Tack mina fina goa tös för att du kan pigga upp, trots att du är så långt borta. Du är klokheten själv.

Nu när jag haft ont och inte kunnat sova så bra, så har jag passat på att lyssna på lite ljudböcker. Perfekt att jag hunnit med det.

Det finns inget ont som inte har något gott med sig.

En bok jag lyssnat klart på är ”Glöm mig” med Alex Schulman. Det är en självbiografi där Alex skriver om sin barndom och om livet med en alkoholiserad mamma. Jag gillar verkligen självbiografier. Jag tycker om att ta del av olika människoöden så den här boken föll mig i smaken.

Kvällens citat:

Livet knockade mig

och plötsligt fanns det

tusen vägar upp.

Jag vill önska er en skön lördagskväll.

Själv tar jag nog det lilla lugna ett tag.

Kram på er

Annika

En ischiasnerv och en vacker morgon. Läs mer »

Vinter i Gyllebo och en persikopaj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 15 februari, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, persikopaj, vinterlandskap / 3 minutes of reading

Hejsan

Ännu håller vintern i sig, och jag tycker att det är ganska bra faktiskt. Det kan lika bra vara rejäl vinter nu när det är tänkt att det ska vara snö och kallt. Förhoppningsvis så dör det lite skadeinsekter och snigelägg på kuppen och det är ju bara gynnsamt för min trädgård.

Nu när jag varit förkyld så slog mitt diskbråck också till med ett nytt färskt utbrott. Det gav mig ett rejält problem med ischiasnerven. Den här gången i det andra benet. Min filosofi är att trotsa smärtan och vara i rörelse så mycket det går.

Så det fick bli ett varv runt sjön som vanligt.

Det var så vackert den här morgonen. Sjön var täckt med ett lager av is.

Förmodligen ganska så tjock, eftersom jag såg människor som både åkte skridskor och pimplade fisk. Jag själv är ganska nojjig av mig när det gäller naturisar. En rädsla jag ärvt från min mamma och min mormor.

Vid badplatsen hade man fällt ett av de stora träden. Kanske hade det vuxit sig för stort, eller så var det av någon annan anledning man tagit ner det. Det blir nog bara bra. Ljust och fint.

Några utländska män var i full fart med att försöka fånga lite fisk. Överallt hade de borrat små hål i isen.

Inne i skogen var det så fint. Slottet såg ut att ligga där och huttra i den tidiga morgonen. Isen och snön gjorde landskapet så vemodigt vackert.

Min lilla hund Molly är en liten smart och lat hund. Hon brukar bara gå halva rundan själv, sedan stannar hon tvärt, då vill hon sitta i sin sköna ryggsäck och mysa av rundan därifrån. Kanske kände hon på sig att jag hade det lite jobbigt med ryggen just den här dagen. Hon knatade tappert på hela vägen.

Eller kanske var det bara för att hon löper och då vill vara lättillgänglig ifall någon lämplig herre dyker upp … förmodligen var det sistnämnda.

Inspirerad av Marie Mandelmann gjorde jag en saftig persikopaj.

Jag googlade fram ett recept på nätet som blev riktigt gott. Det hette ”den godaste pajen” och det var ICAs recept på en fruktpaj. Med lite extra hallon blev det en god syrlig brytning mot allt det söta.

Vad vore livet utan riktigt ”goa kagor” lite då och då? (det är skånska och betyder goda kakor)

Dagens citat:

Den väg du har framför dig

är viktigare än den du lämnar

bakom dig.

Tänk, för varje vinterdag som går är vi en dag närmare våren. Och våren är bäst när man har den såhär lite i ”vänten” tycker jag. När den sedan väl är här så går tiden så försvinnande fort.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Vinter i Gyllebo och en persikopaj. Läs mer »

Att gilla läget med rätt kläder.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 26 januari, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, snöslask, vinterlandskap / 2 minutes of reading

Hejsan.

Såhär i januari månad när allting är vått och kladdigt och solen oftast lyser med sin frånvaro, då passar det där uttrycket bättre än någonsin…. att gilla läget! Det är liksom bara att köra på.

Ingenting får mig att må bättre än att starta min morgon utomhus. Det spelar ingen roll hur vädret beter sig. Det handlar bara om att dra på sig de rätta kläderna och ge sig ut.

Jag äger två underställ i marinoull. Det är det bästa plagg man kan ha när det är vinter tycker jag.

Med ett underställ, ett mellanlager i fleece och ett skalplagg som vindskydd så klarar jag mig i nästan alla väder.

Varje vintersäsong sliter jag ut minst ett underställ, så i år får det nog bli ytterligare en investering i ”långfillingar” för min del.

Jag önskar mig ett särskilt underställ i ett speciellt märke. Just dessa är så himla dyra, och jag har varit för snål för att lägga pengar på det åt mig själv.

Fast när jag tänker efter så är det ju dessa plagg man ska kosta på sig – de som man använder varendaste dag …

Med rätt kläder så är det så fantastiskt skönt att vara ute i naturen. Vädret spelar liksom ingen roll.

Jag gillar egentligen bättre att vara ute i riktigt busväder, för då får jag ha allting för bara mig själv.

I Canada, där min äldsta dotter bor, har de i vinter haft -42 grader. Det kan man kalla kyligt väder!!

I förra veckan skrev Andréa att vädret slagit om och att de också fått töväder där … +3 grader. Kanadensarna är alldeles upphetsade över värmeböljan, som de tycker att det är. Andréa skrev att de nu kör nercabbat, går klädda i sandaler och shorts …

Oj, jag själv går klädd i långkalsonger långt fram på vårkanten.

Nej nu ska jag nog kolla runt på nätet efter det där fina understället som jag önskat mig så länge…

Kanske finns det någon rabattkod jag kan hitta också. Det är ju bara några klick nu förtiden …

Dagens citat:

Eskimåerna har femtiotvå ord för snö

eftersom den är viktig för dem – det

borde finnas lika många för kärlek.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Att gilla läget med rätt kläder. Läs mer »

En liten suck av vinter.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 18 januari, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, gylleboskogen, kramsnö, vinterlandskap / 2 minutes of reading

Hejsan

Så kom den så äntligen till oss också här längst nere i det sydöstra hörnet. Vintern och snön menar jag.

Visserligen väldigt blöt och kramgo snö, men vit och fin som snö ska vara.

Det var så mysigt att tassa upp den där morgonen då snön föll utanför fönstret.

Jag tänkte för mig själv att egentligen hade det passat mycket bättre att Jesus föddes den här dagen, för vädret var precis det rätta för julaftonsfirande … så mysigt och juligt.

Vi brukar låta vår utegran få stå kvar hela januari ut, eftersom det alltid är så rysligt mörkt här ute i sommarbyn på vintern. Den gjorde att det var riktig julkänsla den här morgonen.

Småhundarna blev som tossiga av snön. Helt vilda och busiga for de runt i trädgården. Johnny tar det hela mer med ro numera.

När vi gick vår morgonrunda runt sjön så övergick snön i duggregn. Blöt och lite trist tyckte jag allt att det var. Men jag tycker att man ska vara glad för det lilla …. och jag fick i alla fall damma av vintermössan och knäppa lite sköna vinterbilder.

När vi kom till badplatsen hade det blivit riktigt grått och regnigt väder. Med snabba steg styrde vi kosan hemåt. Fast först väckte jag såklart upp alla de sömniga gäss som låg där i vattnet och plaskade.

Vilken skillnad det kan vara på kvaliteten på blommor. I förra veckan köpte jag en liten hortensia. Jag hann inte mer än hem från affären förrän blomskrället tappade alla sin rosa kronblad och såg allmänt hängig ut. Den fick helt enkelt gå direkt på komposthögen.

Mina snittblommor som jag köpte ett par dagar före nyår står ännu ganska fräscha och fina i min klongvas. Visserligen sjunger de nu på sista versen, men oj vilken glädje jag haft av dem.

En kollega till mig sa alltid: ”man får vad man betalar för” … det där stämmer ganska ofta tycker jag.

Dagens citat:

Bry dig om andra

men se till att inte

radera bort dig själv.

Ha en skön kväll

Kram Annika

En liten suck av vinter. Läs mer »

Att åldras vackert.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 13 januari, 2018 / Allmänt, frasiga tulpaner, gråväder, Gyllebosjön, vinterglåmig / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns ingenting som åldras så vackert som tulpaner. Graciösa, stolta och med en värdighet, vecklar de ut sig i sin skönaste form. Till och med när de står med ena foten i döden är de vackra tycker jag.

Jag vet såklart att tulpaner inte har fötter, och att det inte heter att en tulpan står med en fot in i döden, men eftersom de bara har en stjälk så passar det bättre att skriva just så.

Ljuvliga är de i alla sina former.

De här tulpanerna har min Stefan köpt.

I mina ögon är det kanske inte den vackraste färgkombinationen i världen, men eftersom det är just han som valt dem så blir de så vackra ändå.

Fast när jag tänker efter riktigt, så vet jag ju att han inte valt utifrån färgen. Han har med all säkerhet inte lagt ner någon större kraft eller energi alls i valet av vilka som egentligen var vackrast eller som skulle passa hemma hos oss. Han har helt enkelt bara tagit två buntar, eftersom det stod just ”2 buntar tulpaner” på handlelappen som jag skickade med honom.

Men fina är de ändå!

Oj oj … jag undrar om det är fler än jag där ute i världen som känner sig lika vissna, gråa och trötta nu vid denna årstiden.

Jag längtar sååå efter våren då jag kan sätta mig med min kaffekopp i trädgården och sticka näsan mot solen.

Frosten här i Gyllebo har gett vika för regn och slask igen.

Det är som om allting på kroppen mer eller mindre slokar och visar med stor tydlighet att vädret inte är på topp. Håret blir småkrylligt, frissigt som svinto och vill envist inta samma form som på en pudel. Naglarna flisar sig och bryts och ögonlocken tycks ha fått större känning av gravitationen och den hänger tung ner mot jordens dragningskraft.

Det finns bara tre råd nu:

1. Vistas så mycket det går utomhus.

2. Undvik speglar.

3. Drick mycket vatten.

Dagens citat:

Jag är inte riktigt säker på

att det där med att vara perfekt

och högpresterande riktigt

är min grej.

Ju äldre jag blir ju säkrare är jag på att jag nog faktiskt duger precis som jag är.

Liksom alla människor duger precis som de är. Så länga man är snäll mot sina medmänniskor.

Och duger man, ja då är ju allting perfekt. Livet är perfekt!

Kram på er från

Tröttannika

Att åldras vackert. Läs mer »

En morgon som gav energi.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 12 januari, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, soluppgång, vintermorgon / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det var en magisk morgon.

Jag och hundarna gick tysta och bara njöt. Det kändes som om vi inte ville störa moder jord som höll på att morna sig.

Lite andäktigt, ungefär som i en kyrka.

Det var någon minusgrad, så på sjön hade det börjat bli lite is redan.

Vattnet såg friskt och iskallt ut.

Trots den vintriga morgonen, så hördes någon enstaka fågel sjunga med en ny klang. Det var som om det hördes lite vårtoner i den där fågelsången … så som det kan höras i januari när ljuset vänder tillbaka.

Sakta, sakta hade jag kunnat märka att ljuset smugit tillbaka litegrann. Så härligt.

Hundarna tycktes också upprymda av den härliga dagen som höll på att gry.

Lilla svarta Molly satt i sin speciella hundryggsäck och jag kunde höra henne sniffa efter alla dofter där hon satt och hade det varmt och gott bakom min nacke.

Efter vår runda på nästan 6 kilometer var vi alla härligt pigga och fulla med energi.

Hundarna var lagom trötta och rasade ihop i små trötta, nöjda högar på golvet.

Jag kunde också sätta mig, nöjd och med rosiga kinder vid mitt skrivbord och sparka igång en ny dag.

Fylld med ny energi och tacksamhet för en magisk morgon.

Dagens citat:

Livet ger oss inga ångerveckor, ”ta två betala för en”,

reor eller garantier.

Vi får endast ett erbjudande

och det är möjligheten att leva

här och nu.

Ta vara på dagen och njut med just era förutsättningar.

Kram Annika

En morgon som gav energi. Läs mer »

Säg gäss till livet.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 10 januari, 2018 / Allmänt, gråväder, Gyllebosjön, kanadagäss / 2 minutes of reading

Gomorron

Om man bor i Gyllebo, då säger man ”gäss till livet”.

Om det är något här är gått om hos oss i Gyllebo, så är det just gäss.

På kvällarna kommer de inflygande över vårt stugområde i en skränande V-formation på himlen. De landar i sjön där de sedan övernattar. Tidigt på morgnarna lyfta de sedan för att flyga ut på böndernas fält och äta sig tjocka och feta av deras gröda.

Så är livet för gässen i Gyllebo.

… eller som min käre Stefan brukar säga:

–aj äm ä gås jo nås…

Det där är nog något han hört i en gammal Edvard Persson film tror jag.

Var morgon ser jag dem när vi vandrar på vår morgonrunda där vid sjön.

Mest mörkt och dystert har det varit dagarna efter nyår. Efter allt regn som kommit så är det rejält vått och kladdigt i markerna.

Livet kräver en stor dos humor, D-vitaminer och positivt tänkande, dagar som denna.

Jag ser till att stoppa i mig lite extra frukt vid den här tiden.

En kiwi om dagen är jag noga med, det lär vara särskilt bra för magen har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det stämmer, men det är rysligt gott i alla fall, och det är väl en anledning så god som någon att inmundiga en smarrig frukt.

Dagens citat:

Ibland flyger tiden som en

fågel, ibland hasar den som

en snigel – lyckligast är vi

när vi inte märker vilket.

Njut av dagen.

Och säg YES TILL LIVET ni också!

Kram Annika

Säg gäss till livet. Läs mer »

Julklappen från min älskling.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 27 december, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, julklappar, mössa, Odd Molly / 2 minutes of reading

Gokväll på er.

Det är mycket viktigare att uppmärksamma saker som man fått, än sådant som man själv gett bort tycker jag.

Därför vill jag såklart visa er alla vad jag fått av min älskade make i julklapp.

Ja, tro nu inte att han själv kommit på vad han skulle köpa till mig i julklapp. Nej, nej … Jag vet nog att han allt som oftast tar mina döttrar till råd för sådana saker.

I mitt paket från tomten låg en mössa. Inte vilken mössa som helst, utan en Odd Molly mössa. Precis en sådan som jag önskat mig, men varit för snål för att köpa åt mig själv.

Åhhhh, jag älskar den. En mössa att få känna sig fin i. Ja, för jag har fått stränga order – inte ut och springa i den dyra fina mössan så den blir smutsig och nersvettad!!

Alltså fick morgonens hundpromenad bli i en av mina gamla vanliga reklammössor.

Mörkt och murrigt var det ute, så det var ju ändå ingen som kunde se vad i hela friden jag hade på huvudet.