Allmänt

En färgglad farsdag.

Hej hej.
Dagarna springer iväg och jag har ju alldeles glömt bort att visa vilken färgglad familj jag har.
Det var förra helgen som vi samlades i Brösarp för att fira Fars-dag tillsammans.
Ingen dag kunde väl passa bättre än självaste Kurt-dagen.
Grattis pappa Kurt.
Pappa Kurt hade beställt en kaloribomb i form av en galet god smörgåstårta. Enkelt och så gott.
Vi lät oss alla väl smaka.
Lite presenter blev det också såklart.
Jag köpte ett presentkort på Brösarps gästis – för bor man i byn Brösarp på Österlen, så tycker jag att man då och då måste unna sig deras himmelskt goda ”äggakaga”. Såklart ska pappsen gå på gästis tycker jag.
Han fick även lite blomster av min syster. En sprakande, färgglad bukett, som matchade allt annat färgglatt den här dagen.
Minst färgglada den här dagen var väl kanske jag och lilla hunden Snowie.
Men glada var vi allt ändå, även om vår färgskala var mer åt det diskreta hållet.
Min käre make missade allt vad farsdag heter det här året.
Istället var han i Småland med sin bössa hela helgen och jagade vilda djur.
Fast det där var ganska bra, för frysboxen ekar inte så tom längre …
… och visst klär han bra i sin bössa – den där Olsson!!
(en gammal bild på oss från glada ungdomsdagar på 1800-talet … ㋡ )
Dagens citat:
Endast en moster
kan ge kramar som en mor,
bevara hemligheter som en syster
och dela kärlek som en vän …
Det viktiga är inte att man firar någon speciell dag, eller så.
Det viktiga är att man samlas och träffas för en stund tycker jag.
Ha en fin dag
Kram Annika

En färgglad farsdag. Läs mer »

Som ler och långhalm.

Gomorron
Åhhh, såg ni?
Såg ni att min blogg blev ”kapad” igår. Det var min dotter Emmy som med min tillåtelse såklart, gjorde ett litet gästinlägg här.
Jag bara älskar hennes sätt att skriva och uttrycka sig.
Förr bloggade hon själv ganska mycket och vi var många som gillade att läsa hennes underbara, raka inlägg.
Tusen tack Emmy, och välkommen med fler inlägg hos mig ♥
Här hemma i Gyllebo går livet sin gilla gång.
Våra små pommisar… alltså, våra småhundar. De av rasen pomeranian. De är så himla roliga och söta.
De är som ler och långhalm, de två.
Där den ena är – där är också alltid den andra.
Ofta gnabbas de båda som syskon.
De fejtas, kivas och har sig.
Lilla Lykke är särskilt glad för att småbråka. Hennes taktik är att alltid vänta med sin mat tills alla andra ätit upp. Då morrar hon ilsket på alla och envar under tiden som hon skadeglatt sätter i sig sin egen portion. Det där är en illsinnad uträkning från hennes sida, det är jag helt övertygad om.
Vi har alla lärt oss hennes onda uppsåt nu och bryr oss inte särskilt mycket om henne längre.
För det mesta ligger de båda och myser hos Stefan i TV soffan på kvällarna när mörkret faller.
Men om han är borta, så ska ni inte tro att det duger med mig. Nej, då kryper de båda ihop tillsammans i ett hörn och myser för sig själv.
Det är som om de har delat in mig och Stefan i fack. Jag är i facket ”aktivitet” och Stefan är den som hamnar i facket ”mys och gos”.
Nåväl, när det kommer till hundpromenader, då passar det med mig. Då är de båda helt med på noterna.
Och det finns inget härligare än att starta en solig morgon med ett gäng kompisar på promenad.
Såklart är hunden Johnny också med.
Han bryr sig inte så mycket om de små. Han är mer intresserad av att hitta på roliga saker med mig, eller så försjunker han i sin egen värld av goa dofter efter damer i mer passande storlek.
För honom är det som om småhundarna bara är jobbiga småsyskon.
Jag vågar knappt skriva det så här offentligt … men jag längtar verkligen efter snö och vinter …
Ja jag vet … det här med väglaget … Men jag är förberedd nu!
Jag har en fyrhjulsdriven liten bil, jag har vinterdäck med dubbar och i bilen ligger en nödväska med varma kläder. Så kom igen. För mig är snö och vinter välkommet nu.
Såklart, jag har full respekt för alla er som hatar snö.
Det en sak som är bra. Vi behöver inte bråka och trätas om det där med vädret, för det blir ändå som moder jord själv vill.
Dagens citat:
Våga framföra din åsikt,
men kom ihåg att även du kan
ha fel.
Alla har rätt till sin åsikt, till sin tro och sina tankar.
Vad jag inte förstår är att människor ska börja bråka, kriga och slåss pga av varandras olika åsikter.
Varför inte bara rycka på axlarna, stänga öronen om det inte överensstämmer med sitt eget tänk.
Eller kanske lyssna och tänka efter för en stund – för det kanske ligger en gnutta tänkvärt i det där. Om inte, så är det ju bara att glömma bort.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Som ler och långhalm. Läs mer »

Emmy kapar bloggen

Hallihallå alla läsare!
Idag är det fru Annikas minsting som står för poesin. Direktsänt från Australien.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara.
Hursamhaver! Nu måste jag tyvärr avsluta detta inlägg för tiden börjar rinna iväg och jag och Matilda ska byta om och sticka till jobbet igen för våra kvällspass. Hoppas det blir en lugn kväll.

Mami ville se bilder på hur vi bor nu så jag lägger upp lite bilder på vår ungdamslya här som vi delar med två andra tjejer:

Tackar så mycket alla mammas läsare för att ni stod ut med mitt babblande i detta inlägg. Sist men inte minst vill jag hälsa till alla i min käraste familj som jag saknar så innerligt. Tillochmed Andréa. Älskar er ♥
Dagens citat:
Not all who wanders are lost.
Var snälla mot varandra och borsta tänderna två gånger om dagen. Puss och kram!
/Emmy

Emmy kapar bloggen Läs mer »

När sjön ligger blank som en spegel.

Hejsan.
Det var en morgon i förra veckan som var lite extra härlig. En morgon då det var helt lugnt. Inte minsta lilla vindpust kunde anas.
Det var sådär extra vackert också och sjön låg blank och stilla som en spegel.
Innan vi kom ut så var hundarna i vanlig ordning helt galna och uppspelta.
Alla tre sitter de alltid på rad utanför badrumsdörren när jag gör mig iordning för våra promenader.
Mer optimistiska kamrater får man då leta efter.
Precis utanför fritidsområdet håller man på med skogsavverkning.
Ljust och fint tycker jag att det blir där.
Och vilken guldgruva i all den fina stocken.
Jag älskar skogsbruk, doften av färskt virke och ljudet av motorsåg … men så är jag också en skogvaktardotter.
Skogen som finns runt sjön får dock inte avverkas.
Det området är ett naturreservat, och allt ska bara växa och dö i sin egen takt. Jag älskar att det är så!
Den här morgonen kändes det nästan trollskt där nere vid sjön.

Vattnet var blankt som en välpolerad spegel och de sista löven på träden lyste i de underbaraste färger.

Jag tror att det är så att man ser det man vill se …
Den här morgonen såg jag många tecken på kärlek.
Snart är årets vackra höstskrud ett minne blott.
Jag älskar den här ljuvliga årstiden så mycket.
Jag som ju är sugen på lite julsmaker nu, har passat på att baka lite muffins med pepparkakssmak.
En mosad banan och lite citronglasyr gav kakorna en spännande smakupplevelse.
Receptet hittade jag i en liten bok som heter 500 muffins.
Som alternativ mosade jag en banan och rörde i äggsmeten. Jag hade bara vanligt vetemjöl och mitt farinsocker var mörkt, men det gick bra ändå.
Den kanderade ingefäran hoppade jag över och florsockret var lite klumpigt…. man tager vad man haver!
Gottigottgott!!

Dagens citat:

Vissa människor ser saker som
de är och säger varför?
Andra drömmer om saker som
aldrig funnits och säger
varför inte?
Hoppas ni tar tag i dagen och gör något spännande av den. Tänk ut något kul och säg ”varför inte”.
Kram Annika

När sjön ligger blank som en spegel. Läs mer »

Hög på endorfiner och svag för kapris.

Hejsan
Så är det min favoritdag igen. Måndag!
Jag gillar verkligen måndagar.
En dag att starta på nytt igen.
Bästa måndagen är då jag ger mig ut precis när dagen ljusnar och springer i min egen takt och mina egna tankar.
Att ge sig ut i naturen så här, i skogen vid en sjön, det måste vara som att bli frälst tror jag.
Att stanna upp i tystnaden och bara andas den friska luften, det måste vara det som är meningen med livet.
När jag springer där i min egen värld, funderar jag …
…. Kanske hade människor mått bättre av att bara ställa sig på en brygga i skogen vid en sjö, istället för att knäppa händerna i en kyrka, lägga sig på knä i en moské eller sträcka händerna mot taket i ett tempel.
Kanske är det bara så enkelt för att få sinnesfrid.
För mig är det ofta det.
Naturen är min religion.
Här hemma sitter pälsbollarna otåligt och väntar när jag är ensam ute på mina springrundor.
Så då är det bara att kasta av den svettiga tröjan, på med en torr och ta ett varv med dem i lite mer snusvänligt tempo.
Jag älskar ju husmanskost. Det vet ni nog nu!
Det finns en sak som jag är väldigt svag för. Det är kapris.
Mmmmm … jag tycker att det är så himla gott.
När jag varit på restaurang och beställt in schnitzel, så har jag sett människor med en lätt skrynkla på näsan försiktigt lyfta bort den lilla citronskivan med ansjovis och kapris som pryder det panerade köttstycket. Jag har förstått att det finns personer som inte är särskilt förtjusta i de små gråbruna kornen som är tänkta att ge lite extra krydda till maträtten.
Med mig är det tvärtom. Jag bara älskar kapris. Även om någon nog tycker att mitt intag är något överdrivet, så äter jag det med stor förtjusning.
Har ni något ovanligt som ni är lite galna i?
Mina döttrar
Från de olika hörnen av vår värld får jag lite små livstecken från mina två döttrar.
Andréa har fått vinter i Canada. Ingen sådan ”mesvinter” som vi brukar få, utan rejäl vinter med massor av minusgrader. Sådär så snoret i näsan fryser till is och det känns som om köldskadorna är nära.
Så håller hon sin Irländska rumskompis lite i öronen vad det gäller städning, har jag förstått.
Emmy och Matilda har flugit över till den västra sidan av Australien, där de nu har fått jobb.
De ska arbete i baren  och köket på ett outbackhotell.
Fast jag får nog hålla med Emmys pappa – de hade platsat mycket väl som modeller också.
Fina goa Matilda och Emmy.
 Dagens kloka citat:
Det är inte det som händer dig som skadar dig,
det är din reaktion till det som händer
som kommer att hjälpa dig eller stjälpa dig.
Det där tror jag verkligen är sant.
Det är inte hur man har det – det är hur man tar det ….
En annan sak …
På onsdag är det sista dagen att nominera sina favoritbloggare till Blogg.se-priset.
Gillar ni mig och min blogg så får ni gärna nominera mig.
Det kan man göra här. I den kategori ni tycker jag passar bäst … min dotter skrev till mig att hon nominerat mig – till alla kategorierna. Men det behöver ni inte alls göra. Det räcker att välja en.
Jag tjänar inte ett korvöre på att blogga, det är bara en liten lustig hobby som jag har.
Uppmuntran ger såklart lite extra glädje och energi.
Min lön är att ni trycker på lilla hjärtat här nedanför. Det är det som är mätningen på hur väl just jag står mig gentemot andra i den här bloggvärlden.
Tack för ni tittar hit och välkomna en annan gång.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Hög på endorfiner och svag för kapris. Läs mer »

En vacker frostmorgon på Österlen.

Hejsan
Att vakna upp till en morgon med frost och klar luft är så himla härligt tycker jag.
Fortfarande blommar rosorna vackert och den här tidiga morgonen var det som om någon rullat de vackra blommorna i ett lager av strösocker.
Den första frosten är alltid så fin tycker jag.
Någon har förutspått att det kommer bli en sträng vinter med mycket snö det här året.
Det blir som det blir med den saken. Men den första riktiga frostknäppen är bestämt här.
Jag och hundarna gick en liten kort sväng i det frostiga landskapet.
Jag hade en tid att passa, så morgonturen fick bli kortare än vanligt. Lite skeptiska såg hundarna allt ut, när ”finjackan” åkte på istället för de vanliga sunkiga hundkläderna.
Den här förmiddagen hade jag en bokad tid för att göra vid fötterna.
Det där med fotvård är så himla skönt tycker jag och något jag verkligen uppskattar.
Varannan månad unnar jag mig ett besök hos gulliga Lise i Brösarp.
När man som jag använder mina fötter mycket så förtjänar de lite extra omsorg tycker jag.
Tusen tack goa Lise för att du får mina fötter och hela mig att må så himla bra!
På min väg till Brösarp var det så väldigt vackert den här morgonen.
Jag var tvungen att stanna ett par gånger och bara knäppa några foton.
Vid den vackra backen vid Sträntemölla var solen på väg upp med ett glödande sken.
På det tomma marknadsfältet i Kivik stod höstfärgerna i en vacker kontrast till det knallblå havet i bakgrunden.
Så fint.
Dagens citat:
Tusen ljus kan tändas av ett enda,
utan att livet för det ljuset förkortas.
Glädje avtar aldrig genom att delas.
Idag får vi komma ihåg att glädja alla pappor lite extra.
Ha en fin dag.
Kram Annika

En vacker frostmorgon på Österlen. Läs mer »

Piffat till håret och bakat mjuk pepparkaka.

Hej hej
Hoppas ni alla har det bra och mår finfint.
I veckan har jag hunnit med lite sånt som man måste ta sig tid till mellan varven. Som att gå till frissan till exempel.
Att klippa sig får man göra på betald arbetstid – eftersom håret växer på arbetstid…. ja, det har jag fått lära mig av en kär gammal arbetskollega som genom åren bjudit mig på så många skratt! Tack för det kära H.H.
Nåväl kort och ljust blev mitt resultat.
(Fotograf: Stefan Hantverkarn Olsson)
Min syster har alltid påpekat att jag aldrig förändrar mig. Att jag alltid har haft samma frisyr i precis hela livet.
Och det är tråkigt har jag fått höra …
Kanske jag inte gör sådär drastiska förändringar alltid – men lite skillnad har det väl blivit…. åtminstone kortare.
Mitt hår är ganska enkelt. Det bara finns där och jag gör sällan så mycket med det, mer än tvättar det då det behövs såklart, klipper och lite ljusa slinger.
Tänk förr, när jag var liten, då åkte damerna till frisören och ”fick håret lagt”.
Jag vet egentligen inte riktigt vad det där innebar. Kanske fick det sitt hår stylat och fixerat med spray …
så det liksom låg där det låg sedan … Högt och hårt.
Japp tiderna förändras. Nu ska man sätta i hårförlängning både här och där, samtidigt som generande hårväxt på andra ställen måste tas bort permanent.
Nog om hår!
I veckan har Stefan samlat ihop alla utemöbler som vi alltid förvarar under en jättestor presenning över vintern.
Det funkar bra, även om det inte är så snyggt.
Undertiden passade jag på att baka en enkel kaka till kvällsfikat.
En helt vanlig hederlig gammaldags mjuk pepparkaka fick det bli. Ibland blir jag så trött på att allt ska konstras till så mycket. Nytt och modernt. Kul ibland såklart. Men det enkla är oftast det goda, tycker jag.
Mitt recept kommer från boken ”Sju sorters kakor” och heter Prästgårdens Pepparkaka..
Dagens citat:
Lita inte på allt du ser.
Salt kan vara förvillande
likt socker ibland.
Ha nu en riktigt härlig helg.
Kram Annika

Piffat till håret och bakat mjuk pepparkaka. Läs mer »

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
♥
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika

Baskemölla bjöd på en vårdag i November Läs mer »

Tjuvstartat på Mårtensafton.

Hej hej
Oj vad dagarna rullar på.
Livet går sin gilla gång, med alla sina småbestyr, tankar och guldstunder.
I morgon är det Mårtensafton. Det är en viktig afton att fira – särskilt om man som jag är en matglad skåning.
Vi brukar köpa oss en gås till Mårten, men eftersom vi nu bara är två i hushållet fick det bli vanlig kyckling.
Inte heller kunde jag vänta in rätt dag. I helgen åkte den feta majskycklingen så in i ugnen.
Mmmm …. det är så himla gott med allt som hör till. Brysselkålen var slut, men det är annars ett givet tillbehör.
Rikti mad.
-”Kyd, panntofflor å tjuck sås – di e rikti mad forr en karr” …
Det där är skånska och betyder ungefär att gåsamiddag är en fin och mättande anrättning.
Nu skulle det visa sig att min ”Lillegåsamiddag” skulle komma att bli tämligen ensam.
Den mysiga stund jag trodde jag skulle få med min andra hälft blev en ensam tillställning med bara mig själv.
Det gör alls ingenting. Jag korkade upp en sådan där liten flaska rödvin som jag har på lager och avnjöt flygfäet i lugn och ro. Allt medan sex par ögon stirrade lystet på varje munsbit jag tog.
När Stefan anlände hem efter en kall vildsvinsjakt smakade det nog ganska bra med ”rikti mad” i magen även för honom.
Här i Skåne ordnas det riktiga gåsamiddagar runt om på de lokala restaurangerna. Såklart med svartsoppa som förrätt och äppelkaka till efterrätt.
Det är så himla gott!! … allt utom soppan då förstås ….
En gåsamiddag jag aldrig glömmer, var den gången då jag deltog som ”Herr August Torraa”. En middag då jag var ung och gick på något så fantastiskt som på en Lanthushållsskola i Tollarp. En galet, rolig tid!
Kanske ska jag blogga lite om det någon gång …
(Här på väg att avnjuta den feta gåsen – festklädda och fina)
 När man satt i sig en så stor och bastant middag så krävs det att man gör av med lite kalorier nästa dag.
Såklart blev det några varv runt sjön.
Oj oj vad det är gott om kottar i år. Om det betyder sträng vinter, eller så, det vet jag inte. Men jag tror att det betyder att alla ekorrar blir mätta och glada i alla fall.
En som inte blev glad när vi kom hem, det var jag.
Någon hade grejat med en av mina blommor …
Och det var bara att ta fram städattiraljerna och fixa undan allting.
Nåja, så blev det städat och fixat i ett naffs!
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
Dagens citat:
Lev sju dagar i veckan!
Sluta gå och vänta till helgen.
Gör i stället dina veckodagar till högtider.
Öppna det fina vinet en tisdag,
använd bästa servisen en onsdag
eller gå på bio en torsdag.
I morgon är det fredag och Mårtensafton. Passa på att fira det lite extra.
Gör en klassisk gåsamiddag – det är så ljuvligt gott.
Eller köp en pizza med kycklingfilé, det går också fint.
Vi får se, kanske blir det något extra gott även här.
En härligt go skånsk tocke, kanske … det betyder stekt tupp, och är riktigt gott det med. Och då ska jag se till att ha laddat med färsk, fin brysselkål.
Ha en fin dag.
Kram Annika

.

Tjuvstartat på Mårtensafton. Läs mer »

Kal P Dal och katten Felix

Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.

Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.

Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman …
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ….
Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till …
”Jonnie, va gör du” – ”Blåa Skor” – ”SJ” – ”Raka rör” ….
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed… mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
Dagens citat:
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan – än den som hålls
levande av minnen.
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
…fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter ”Till Mossan”…
Ha en fin dag.
Kram Annika

Kal P Dal och katten Felix Läs mer »

Rulla till toppen