Hallihallå alla läsare!
Idag är det fru Annikas minsting som står för poesin. Direktsänt från Australien.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara.
Hursamhaver! Nu måste jag tyvärr avsluta detta inlägg för tiden börjar rinna iväg och jag och Matilda ska byta om och sticka till jobbet igen för våra kvällspass. Hoppas det blir en lugn kväll.
Mami ville se bilder på hur vi bor nu så jag lägger upp lite bilder på vår ungdamslya här som vi delar med två andra tjejer:
Tackar så mycket alla mammas läsare för att ni stod ut med mitt babblande i detta inlägg. Sist men inte minst vill jag hälsa till alla i min käraste familj som jag saknar så innerligt. Tillochmed Andréa. Älskar er ♥
Dagens citat:
Not all who wanders are lost.
Var snälla mot varandra och borsta tänderna två gånger om dagen. Puss och kram!
/Emmy