Emmy kapar bloggen

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Hallihallå alla läsare!
Idag är det fru Annikas minsting som står för poesin. Direktsänt från Australien.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara.
Hursamhaver! Nu måste jag tyvärr avsluta detta inlägg för tiden börjar rinna iväg och jag och Matilda ska byta om och sticka till jobbet igen för våra kvällspass. Hoppas det blir en lugn kväll.

Mami ville se bilder på hur vi bor nu så jag lägger upp lite bilder på vår ungdamslya här som vi delar med två andra tjejer:

Tackar så mycket alla mammas läsare för att ni stod ut med mitt babblande i detta inlägg. Sist men inte minst vill jag hälsa till alla i min käraste familj som jag saknar så innerligt. Tillochmed Andréa. Älskar er ♥
Dagens citat:
Not all who wanders are lost.
Var snälla mot varandra och borsta tänderna två gånger om dagen. Puss och kram!
/Emmy
Dela gärna
     

Emmy kapar bloggen Läs mer »

När sjön ligger blank som en spegel.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var en morgon i förra veckan som var lite extra härlig. En morgon då det var helt lugnt. Inte minsta lilla vindpust kunde anas.
Det var sådär extra vackert också och sjön låg blank och stilla som en spegel.
Innan vi kom ut så var hundarna i vanlig ordning helt galna och uppspelta.
Alla tre sitter de alltid på rad utanför badrumsdörren när jag gör mig iordning för våra promenader.
Mer optimistiska kamrater får man då leta efter.
Precis utanför fritidsområdet håller man på med skogsavverkning.
Ljust och fint tycker jag att det blir där.
Och vilken guldgruva i all den fina stocken.
Jag älskar skogsbruk, doften av färskt virke och ljudet av motorsåg … men så är jag också en skogvaktardotter.
Skogen som finns runt sjön får dock inte avverkas.
Det området är ett naturreservat, och allt ska bara växa och dö i sin egen takt. Jag älskar att det är så!
Den här morgonen kändes det nästan trollskt där nere vid sjön.

Vattnet var blankt som en välpolerad spegel och de sista löven på träden lyste i de underbaraste färger.

Jag tror att det är så att man ser det man vill se …
Den här morgonen såg jag många tecken på kärlek.
Snart är årets vackra höstskrud ett minne blott.
Jag älskar den här ljuvliga årstiden så mycket.
Jag som ju är sugen på lite julsmaker nu, har passat på att baka lite muffins med pepparkakssmak.
En mosad banan och lite citronglasyr gav kakorna en spännande smakupplevelse.
Receptet hittade jag i en liten bok som heter 500 muffins.
Som alternativ mosade jag en banan och rörde i äggsmeten. Jag hade bara vanligt vetemjöl och mitt farinsocker var mörkt, men det gick bra ändå.
Den kanderade ingefäran hoppade jag över och florsockret var lite klumpigt…. man tager vad man haver!
Gottigottgott!!

Dagens citat:

Vissa människor ser saker som
de är och säger varför?
Andra drömmer om saker som
aldrig funnits och säger
varför inte?
Hoppas ni tar tag i dagen och gör något spännande av den. Tänk ut något kul och säg ”varför inte”.
Kram Annika
Dela gärna
     

När sjön ligger blank som en spegel. Läs mer »

Hög på endorfiner och svag för kapris.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Så är det min favoritdag igen. Måndag!
Jag gillar verkligen måndagar.
En dag att starta på nytt igen.
Bästa måndagen är då jag ger mig ut precis när dagen ljusnar och springer i min egen takt och mina egna tankar.
Att ge sig ut i naturen så här, i skogen vid en sjön, det måste vara som att bli frälst tror jag.
Att stanna upp i tystnaden och bara andas den friska luften, det måste vara det som är meningen med livet.
När jag springer där i min egen värld, funderar jag …
…. Kanske hade människor mått bättre av att bara ställa sig på en brygga i skogen vid en sjö, istället för att knäppa händerna i en kyrka, lägga sig på knä i en moské eller sträcka händerna mot taket i ett tempel.
Kanske är det bara så enkelt för att få sinnesfrid.
För mig är det ofta det.
Naturen är min religion.
Här hemma sitter pälsbollarna otåligt och väntar när jag är ensam ute på mina springrundor.
Så då är det bara att kasta av den svettiga tröjan, på med en torr och ta ett varv med dem i lite mer snusvänligt tempo.
Jag älskar ju husmanskost. Det vet ni nog nu!
Det finns en sak som jag är väldigt svag för. Det är kapris.
Mmmmm … jag tycker att det är så himla gott.
När jag varit på restaurang och beställt in schnitzel, så har jag sett människor med en lätt skrynkla på näsan försiktigt lyfta bort den lilla citronskivan med ansjovis och kapris som pryder det panerade köttstycket. Jag har förstått att det finns personer som inte är särskilt förtjusta i de små gråbruna kornen som är tänkta att ge lite extra krydda till maträtten.
Med mig är det tvärtom. Jag bara älskar kapris. Även om någon nog tycker att mitt intag är något överdrivet, så äter jag det med stor förtjusning.
Har ni något ovanligt som ni är lite galna i?
Mina döttrar
Från de olika hörnen av vår värld får jag lite små livstecken från mina två döttrar.
Andréa har fått vinter i Canada. Ingen sådan ”mesvinter” som vi brukar få, utan rejäl vinter med massor av minusgrader. Sådär så snoret i näsan fryser till is och det känns som om köldskadorna är nära.
Så håller hon sin Irländska rumskompis lite i öronen vad det gäller städning, har jag förstått.
Emmy och Matilda har flugit över till den västra sidan av Australien, där de nu har fått jobb.
De ska arbete i baren  och köket på ett outbackhotell.
Fast jag får nog hålla med Emmys pappa – de hade platsat mycket väl som modeller också.
Fina goa Matilda och Emmy.
 Dagens kloka citat:
Det är inte det som händer dig som skadar dig,
det är din reaktion till det som händer
som kommer att hjälpa dig eller stjälpa dig.
Det där tror jag verkligen är sant.
Det är inte hur man har det – det är hur man tar det ….
En annan sak …
På onsdag är det sista dagen att nominera sina favoritbloggare till Blogg.se-priset.
Gillar ni mig och min blogg så får ni gärna nominera mig.
Det kan man göra här. I den kategori ni tycker jag passar bäst … min dotter skrev till mig att hon nominerat mig – till alla kategorierna. Men det behöver ni inte alls göra. Det räcker att välja en.
Jag tjänar inte ett korvöre på att blogga, det är bara en liten lustig hobby som jag har.
Uppmuntran ger såklart lite extra glädje och energi.
Min lön är att ni trycker på lilla hjärtat här nedanför. Det är det som är mätningen på hur väl just jag står mig gentemot andra i den här bloggvärlden.
Tack för ni tittar hit och välkomna en annan gång.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hög på endorfiner och svag för kapris. Läs mer »

En vacker frostmorgon på Österlen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Att vakna upp till en morgon med frost och klar luft är så himla härligt tycker jag.
Fortfarande blommar rosorna vackert och den här tidiga morgonen var det som om någon rullat de vackra blommorna i ett lager av strösocker.
Den första frosten är alltid så fin tycker jag.
Någon har förutspått att det kommer bli en sträng vinter med mycket snö det här året.
Det blir som det blir med den saken. Men den första riktiga frostknäppen är bestämt här.
Jag och hundarna gick en liten kort sväng i det frostiga landskapet.
Jag hade en tid att passa, så morgonturen fick bli kortare än vanligt. Lite skeptiska såg hundarna allt ut, när ”finjackan” åkte på istället för de vanliga sunkiga hundkläderna.
Den här förmiddagen hade jag en bokad tid för att göra vid fötterna.
Det där med fotvård är så himla skönt tycker jag och något jag verkligen uppskattar.
Varannan månad unnar jag mig ett besök hos gulliga Lise i Brösarp.
När man som jag använder mina fötter mycket så förtjänar de lite extra omsorg tycker jag.
Tusen tack goa Lise för att du får mina fötter och hela mig att må så himla bra!
På min väg till Brösarp var det så väldigt vackert den här morgonen.
Jag var tvungen att stanna ett par gånger och bara knäppa några foton.
Vid den vackra backen vid Sträntemölla var solen på väg upp med ett glödande sken.
På det tomma marknadsfältet i Kivik stod höstfärgerna i en vacker kontrast till det knallblå havet i bakgrunden.
Så fint.
Dagens citat:
Tusen ljus kan tändas av ett enda,
utan att livet för det ljuset förkortas.
Glädje avtar aldrig genom att delas.
Idag får vi komma ihåg att glädja alla pappor lite extra.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

En vacker frostmorgon på Österlen. Läs mer »

Piffat till håret och bakat mjuk pepparkaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni alla har det bra och mår finfint.
I veckan har jag hunnit med lite sånt som man måste ta sig tid till mellan varven. Som att gå till frissan till exempel.
Att klippa sig får man göra på betald arbetstid – eftersom håret växer på arbetstid…. ja, det har jag fått lära mig av en kär gammal arbetskollega som genom åren bjudit mig på så många skratt! Tack för det kära H.H.
Nåväl kort och ljust blev mitt resultat.
(Fotograf: Stefan Hantverkarn Olsson)
Min syster har alltid påpekat att jag aldrig förändrar mig. Att jag alltid har haft samma frisyr i precis hela livet.
Och det är tråkigt har jag fått höra …
Kanske jag inte gör sådär drastiska förändringar alltid – men lite skillnad har det väl blivit…. åtminstone kortare.
Mitt hår är ganska enkelt. Det bara finns där och jag gör sällan så mycket med det, mer än tvättar det då det behövs såklart, klipper och lite ljusa slinger.
Tänk förr, när jag var liten, då åkte damerna till frisören och ”fick håret lagt”.
Jag vet egentligen inte riktigt vad det där innebar. Kanske fick det sitt hår stylat och fixerat med spray …
så det liksom låg där det låg sedan … Högt och hårt.
Japp tiderna förändras. Nu ska man sätta i hårförlängning både här och där, samtidigt som generande hårväxt på andra ställen måste tas bort permanent.
Nog om hår!
I veckan har Stefan samlat ihop alla utemöbler som vi alltid förvarar under en jättestor presenning över vintern.
Det funkar bra, även om det inte är så snyggt.
Undertiden passade jag på att baka en enkel kaka till kvällsfikat.
En helt vanlig hederlig gammaldags mjuk pepparkaka fick det bli. Ibland blir jag så trött på att allt ska konstras till så mycket. Nytt och modernt. Kul ibland såklart. Men det enkla är oftast det goda, tycker jag.
Mitt recept kommer från boken ”Sju sorters kakor” och heter Prästgårdens Pepparkaka..
Dagens citat:
Lita inte på allt du ser.
Salt kan vara förvillande
likt socker ibland.
Ha nu en riktigt härlig helg.
Kram Annika
Dela gärna
     

Piffat till håret och bakat mjuk pepparkaka. Läs mer »

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
♥
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Baskemölla bjöd på en vårdag i November Läs mer »

Tjuvstartat på Mårtensafton.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Oj vad dagarna rullar på.
Livet går sin gilla gång, med alla sina småbestyr, tankar och guldstunder.
I morgon är det Mårtensafton. Det är en viktig afton att fira – särskilt om man som jag är en matglad skåning.
Vi brukar köpa oss en gås till Mårten, men eftersom vi nu bara är två i hushållet fick det bli vanlig kyckling.
Inte heller kunde jag vänta in rätt dag. I helgen åkte den feta majskycklingen så in i ugnen.
Mmmm …. det är så himla gott med allt som hör till. Brysselkålen var slut, men det är annars ett givet tillbehör.
Rikti mad.
-”Kyd, panntofflor å tjuck sås – di e rikti mad forr en karr” …
Det där är skånska och betyder ungefär att gåsamiddag är en fin och mättande anrättning.
Nu skulle det visa sig att min ”Lillegåsamiddag” skulle komma att bli tämligen ensam.
Den mysiga stund jag trodde jag skulle få med min andra hälft blev en ensam tillställning med bara mig själv.
Det gör alls ingenting. Jag korkade upp en sådan där liten flaska rödvin som jag har på lager och avnjöt flygfäet i lugn och ro. Allt medan sex par ögon stirrade lystet på varje munsbit jag tog.
När Stefan anlände hem efter en kall vildsvinsjakt smakade det nog ganska bra med ”rikti mad” i magen även för honom.
Här i Skåne ordnas det riktiga gåsamiddagar runt om på de lokala restaurangerna. Såklart med svartsoppa som förrätt och äppelkaka till efterrätt.
Det är så himla gott!! … allt utom soppan då förstås ….
En gåsamiddag jag aldrig glömmer, var den gången då jag deltog som ”Herr August Torraa”. En middag då jag var ung och gick på något så fantastiskt som på en Lanthushållsskola i Tollarp. En galet, rolig tid!
Kanske ska jag blogga lite om det någon gång …
(Här på väg att avnjuta den feta gåsen – festklädda och fina)
 När man satt i sig en så stor och bastant middag så krävs det att man gör av med lite kalorier nästa dag.
Såklart blev det några varv runt sjön.
Oj oj vad det är gott om kottar i år. Om det betyder sträng vinter, eller så, det vet jag inte. Men jag tror att det betyder att alla ekorrar blir mätta och glada i alla fall.
En som inte blev glad när vi kom hem, det var jag.
Någon hade grejat med en av mina blommor …
Och det var bara att ta fram städattiraljerna och fixa undan allting.
Nåja, så blev det städat och fixat i ett naffs!
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
Dagens citat:
Lev sju dagar i veckan!
Sluta gå och vänta till helgen.
Gör i stället dina veckodagar till högtider.
Öppna det fina vinet en tisdag,
använd bästa servisen en onsdag
eller gå på bio en torsdag.
I morgon är det fredag och Mårtensafton. Passa på att fira det lite extra.
Gör en klassisk gåsamiddag – det är så ljuvligt gott.
Eller köp en pizza med kycklingfilé, det går också fint.
Vi får se, kanske blir det något extra gott även här.
En härligt go skånsk tocke, kanske … det betyder stekt tupp, och är riktigt gott det med. Och då ska jag se till att ha laddat med färsk, fin brysselkål.
Ha en fin dag.
Kram Annika

.

Dela gärna
     

Tjuvstartat på Mårtensafton. Läs mer »

Kal P Dal och katten Felix

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.

Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.

Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman …
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ….
Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till …
”Jonnie, va gör du” – ”Blåa Skor” – ”SJ” – ”Raka rör” ….
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed… mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
Dagens citat:
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan – än den som hålls
levande av minnen.
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
…fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter ”Till Mossan”…
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kal P Dal och katten Felix Läs mer »

En extra tanke till våra kära som lämnat oss ♥

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I helgen har det varit Alla Helgons Dag.
Dagen då vi minns lite mer och tänker på de som stått oss nära.
Vädret var milt och lite grått den här röda lördagen.
Vid sjön rådde ett sådant lugn den här morgonen. Som om moder natur ville visa oss alla sin respekt.
Jag och Stefan tog en tur till handelsträdgården och valde ut några vackra gravsmyckningar.
En till min mamma Ingrid, och en till svärfar Nisse.
Sedan bar färden vidare till Brösarps kyrkogård där min mamma har sin viloplats i en liten vacker backe, med utsikt ut mot min gamla småskola och bort mot kyrkan.
Mitt dåliga samvete gnagde lite grann. Som grus i skon ungefär.
Jag var pinsamt medveten om att det var ett tag sedan jag tagit mig tiden att besöka hennes plats.
Skuldmedvetet drog jag bort de döda sommarbegoniorna som blivit mjuka av årets första frost. Rensade bort ogräset som växt upp över kanten på hennes vackra natursten.
Men så kunde jag nästan höra hennes röst … ”det är ok, Annika …. jag vet att du haft mycket ” …
För så är det – ingen kommer någonsin att kunna förstå – i alla fall ingen lika bra som ens egen mamma♥
Och nu har hon fått fint igen.
 Sedan körde vi vidare till den vackra Mellbykyrka och dess bedårande gravplats.
Här vilar min svärfar sedan 10 år tillbaka.
Även svärfar Nisse fick ett litet smyckat hjärta vid sin sten.
Den där stenen som sönerna tagit vid hans absoluta favoritplats i livet. En plats nära havet, där han som ålafiskare älskade att vara.
På kyrkogårdarna kom och gick människor med blommor och mosskransar hela tiden.
Det är något högtidligt med just den här helgen, när man minns lite extra och hedrar dem man mist.
Så har det ju varit Halloween också i veckan
Något som min mamma Ingrid inte var helt förtjust i. Jag vet att hon inte gillade att det sammanföll med den lite mer allvarsamma All Helgonadagen. Amerikanskt trams ansåg hon, när barnbarnen kom dragande med sina utstyrslar.
Men jag tror faktiskt att hon drog lite på smilbanden ändå, det där året då min dotter slog alla rekord i halloweensminkning….
Allt som hennes älskade barnbarn gjorde hade hon alltid överseende med. Precis så som en mormor ska vara.
På kvällen kom en bild från min fina dotter Amanda…
… mormor är ju värd de finaste blommorna i hela världen, sa hon …
Ha det gott nu  mamma Ingrid och svärfar Nisse.
Och det är ju så, att de vi mist finns inte där på de kalla kyrkogården – de finns i våra hjärtan. För alltid!
Dagens citat:
Varje handling av
villkorslös kärlek ekar i
evighet.
Till Camilla.
En stor, varm tanke till dig, min älskade kusin, som lämnade dina nära och kära på tok för tidigt. Minnet av dig är så nära och levande, som om du var här igår … Jag glömmer dig aldrig♥
En ”maja-lykta” brinner ofta för dig här hemma hos mig. En alldeles speciell lykta som minner om dig … ♥
Hoppas ni alla har det bra och har funnit lite tröst i att minnas och hedra just era kära som lämnat er.
Livet måste gå vidare för alla oss som finns kvar här på jordklotet, för så är det menat.
Kram Annika
Dela gärna
     

En extra tanke till våra kära som lämnat oss ♥ Läs mer »

En transportsträcka.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron
Japp så är det dags att sparka igång en ny vecka i den mörka novembermånaden.
På min morgontur runt sjön är det inte ofta jag möter någon nu, och det är så skönt.
Jag får ha mina tankar i fred liksom. Ingenting som avbryter.
Fortfarande går korna i betet och dräller. Bonden har kört ut lite halm åt dem. Nu vet jag inte om meningen är att de ska äta av det där, eller det bara är för att de ska ha något varmt och torrt att ligga på.
Hunden Johnny och jag hade gärna sett att hagen blev tom snart, och ledig för oss att spåra på.
Det är inte utan att jag nästan har börjat längta lite till advent och juletid redan.
Jag brukar inte känna såhär, men i år tycker jag nästan bara att november månad är som en transportsträcka till december ska börja.
Jag längtar efter att få börja med lite julstök. Inte så mycket så det blir ett tvång och bara precis det som jag gillar och tycker om.
Jag önskar jag haft hela familjen lite nära och jag kan inte låta blir att drömma mig tillbaka fem år i tiden – till den där julen som var mamma Ingrids sista …
Men det är meningen att man ska leva här och nu, så därför njuter jag av den månad som är, och gläds över vad livet ger.
Men lite julstämning längtar jag allt efter ….
I Canada har Andréa nyss fått snö och jag tycker mig kunna höra en svag melodi …
Jingle bells, jingle bells
Jingle all the way
Oh, what fun it is to ride
In a one horse open sleigh
En liten konstig längtan har fötts i mitt hjärta  ….
Jag längtar efter att få fira julen i New York … jag som aldrig någonsin varit i Amerika (mer än en kort mellanlandning) Och egentligen känner jag mig inte alls bekväm i storstäder.
Nix, i år får det allt bli i Gyllebo! … men ett annat år kanske ….
Dagens citat:
Jag älskar flygplatser för att
samhällsreglerna inte gäller.
Ät pizza och drick en öl klockan 7
på morgonen i mjukisbyxor.
Ingen bryr sig.
Hur känner ni inför julen?
Ångest, glädje?
Hursomhelst – gör något bra av den, för det finns inga måsten, bara möjligheter!!
Kram Annika
Dela gärna
     

En transportsträcka. Läs mer »

Rulla till toppen