Smultron och lökar som ska blomma.

Gomorron.
Med siktet inställt mot advent och jul känns den gångna sommaren allt mer avlägsen.
För varje dag blir det lite mörkare och dagarna blir kortare. Jag tänder mina stearinljus på morgonen när jag dricker mitt morgonkaffe. Det är något behagligt med den här mörka tiden också tycker jag.
Ute i trädgården lyser vår blodbok upp som en glödande eld.
I vacker kontrast står mitt älskade magnoliaträd fortfarande grönt och frodigt sidan om. Gräsmatten börjar täckas av alla de eklöv vi ständigt tampas med på hösten.
Som alltid ligger jag lågt och avvaktar med lövräfsningen i hopp om att någon höststorm ska förflytta det mesta av löven in till någon av grannarna … Ett år hände det faktiskt.
Blir det sol och lite torrt så tänker jag köra ett varv till med gräsklipparen.
I veckan har jag satt de där lökarna som jag köpte när jag var på Gekås i Ullared.
En massa fina pingstliljor som jag tycker är så söta och som ger en lite gammeldags känsla.
Inne i orangeriet står mina träd nu på vinterförvaring. I en av krukorna växer en liten smultronplanta som trotsar höst och vinter och ännu bjuder på några få bär.
En annan blomma som hängt med mig i många år, och som flera gånger nästan varit helt dödförklarad, bjuder just nu på en bedårande blomning.
 Min vita ros, den som jag fått av svärmor Karin, den blommar ännu.
Vita bleka knoppar som nästan ser ut att huttra lite i höstsolen.
Den sista lilla doftviolen tittar upp genom löven vid vår veranda.
De är så tappra, de där små violerna. De är en av de första blommorna som kikar fram på våren, men även en av de sista som finns kvar långt ut på hösten.
Dagens citat:
Ta varje chans du får i livet, för
vissa saker händer bara en gång.
Du kan inte på förhand veta hur
fantastiskt bra det kan bli.
Hoppas ni får många bra chanser och verkligen har modet att fånga dem .
För det kan ju faktiskt också vara en risk att hoppa på ”det där tåget” …
Jag brukar alltid tänka, att om jag inte har någonting att förlora, då kan jag lika gärna våga följa med tåget mot något som kan bli mitt livs äventyr.
Det finns ju inget värre än att ångra att man inte vågade!
Våga att riskera och ta chanser lite, lite mer.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna

Smultron och lökar som ska blomma. Läs mer »

En av tre är hemma igen.

Hej hej.
Hon är hemma igen!
Min mellandotter Amanda är hemma från semestern igen, och det känns så bra att ha henne nära.
Den lilla hunden Snowie blev såklart jätteglad över att se sin lilla matte igen.
Under tre veckor har Snowie bott här hos mig och det har gått så bra.
Såklart blev det stort pusskalas!
Snowie har en sjukdom som heter syringomyeli. Det är en sjukdom som hon måste medicinera för varje dag livet ut.
Nästan hela tiden hon varit här hos mig har hon varit pigg och glad, men så kom det ett litet skov förra helgen. Då fick hon ont i ryggslutet och ville helst bara vara i fred. Det är så hon har det, lilla Snow, det går upp och det går ner.
Glad blev hon i alla fall åt att se Amanda.
Någon som inte heller mår helt bra är ju Stefan. Ännu är han sjukskriven det mesta av tiden och håller på med en segdragen utredning på sjukhuset.
Men lite kan han jobba (25%), här uppmuntrad av hunden Molly.
I Canada har min dotter Andréa nyss tagit kanadensiskt körkort fick jag veta.
I våras köpte hon en gammal bil där borta i Amerika och min mammahjärna började då genast fundera på vem som kört den bilen fram till nu ….
-”asch, jag körde bara lite grann … till affären och till uppkörningen och så” …. svarade Andréa lite undvikande, när jag försynt undrade över det.
Ja, det är tur man inte har reda på allting … det hade inte varit bra för mina ”mammanerver”.
Andréa bor tillsammans med ett galet gulligt djur.
Ett nakenmarsvin.
Tack!
Jag måste ju bara skicka ett stort, rejält tack till Amanda och Jimmy för presenten jag fick.
En ljuvlig, exklusiv parfym. Mmmm …
Jag älskar dofter och de får gärna vara sådär lite ”unisex” med drag åt det maskulina hållet.
Tack ♥
Dagens citat:
6 sanningar om dig:
  1. Du är värdefull
  2. Din historia är viktig
  3. Ditt liv har en mening
  4. Dina drömmar räknas
  5. Din röst spelar roll
  6. Du föddes för att göra skillnad

Viktiga DU – jag önskar dig en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

En av tre är hemma igen. Läs mer »

Ett färdigt badrum.

Hej hej
Under tiden som jag varit ute i skogen och ”lekt krig med grabbarna” så har livet fortsatt att rulla på här hemma på firman. Det har renoverats, byggts och fixats.
Ett nytt badrum har blivit klart åt en kund någonstans på Österlen.
Visst är det fantastiskt vilken skillnad det kan bli. Från i stort sett bara ett mörkt, murrigt skal av grov betong och sten, till ett inbjudande varmt badrum med golvvärme och fräscha plattor.
Även hallen fick sig en makeover och jag tror nog att vår kund var mer än nöjd.
Tjusigt, eller hur!
Själv har jag jobbat mig igenom de där pappersbunkarna som växt i onaturlig takt på kontoret.
När alla vänner skickade bilder på sina halloweenpyssel kontrade jag med en bild på mitt lilla pyssel …
Men allting har en ende! Ja utom korven då, som ju har två.
Frisk luft i skön natur skapar ny energi åt trötta hjärnor. Pyttesmå rundor har hunnits med.
Dagens citat:
Det handlar inte om hur
pampig villa du har,
det handlar om hur
lyckligt hem du har
Så sant, så sant
Särskilt idag när vi överallt bombaderas med inredningsmagasin, inspirationsbloggar, renoveringsprogram på TV … Det ena tjusigare än det andra.
Glöm då aldrig bort att lyckan inte kan köpas för pengar. Lyckan bor inte i det nya badrummet eller det välstylade köket. Lyckan bor i samvaron med dem vi älskar och håller av.
Hitta glädjen i att renovera och skapa vackra hem, men låt det inte bli det viktigaste i livet.
Pausa, skratta och lev. Hitta humorn och ta saker för vad det är – för det mesta som inte har med liv att göra, är ju faktiskt bara bagateller. Döda ting.
Vill ni har hjälp med just er renovering här på Österlen, så finns vår hemsida med våra kontaktuppgifter här.
Ha en fin fredag kära vänner
Kram Annika
Dela gärna

Ett färdigt badrum. Läs mer »

Vardagen rullar på igen.

Hej hej
När jag återvände ifrån mina övningar ute i fält blev jag så väl mottagen. Av Stefan såklart!
Men mest av de båda små hårbollarna, som inte riktigt visste hur de skulle visa sin kärlek. Söta Molly och Lykke.
Om det var mig eller hunden Johnny de saknat mest, vill jag dock låta vara osagt. Glada blev de i alla fall när vi kom hem
Precis innan jag åkte iväg på min militärövning var jag med lilla Molly på ”nästräning”, eller nosework som det egentligen heter. Det är helt enkelt att man tränar sin hund på att hitta och visa var en speciell doft finns gömd.
Vi tränar hos söta Jenny i Gladsax, och den här kvällen fick vi testa en ny särskild plattform där man övar upp markeringarna. Spännande tyckte alla hundarna. Även vi ”hundmammor” tyckte det var väldigt roligt.
I början på veckan har vädret varit strålande. Men eftersom jag varit ute på äventyr, så väntade pappershögarna extra mycket på mig. Även lite andra ”måsten” var inbokade med jobbet. Det fanns ingen tid för mig att hinna njuta det minsta lilla. Så kan det vara ibland.
Jag får helt enkelt bjuda på höstbilder från förra veckan då det föll ett stilla höstregn över Gyllebosjön. Det var fantastiskt vackert även då.
 Från världens alla hörn får jag små glimtar av mina tjejers olika äventyr.
Såklart blir jag glad för minsta lilla livstecken – för så är det när man är en mamma!
Dagens tänkvärda citat:
Ditt sätt att lyssna på andra
är avgörande för vad de
säger till dig.
Ditt sätt att tala till andra
är avgörande för hur de
lyssnar på dig.
Det där kan det säkert ligga en massa sanning i….
fast tiga är guld, tala är silver sägs det ju!
… och då borde ”lyssna” vara platina, som väl är den ädlaste av metaller.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Vardagen rullar på igen. Läs mer »

Som en saga – underbara Kuredu.

Hejsan.
När vi nu skriver november i kalender och har dragit tillbaka våra klockor till vintertid så vill jag ta er med till en sagovärld som jag och Stefan besökte för drygt fem år sedan.
Kuredu – en liten ö i Maldiverna. Den är stor som Gyllebosjön ungefär, det har jag själv räknat ut.
Det var som en dröm med sol, vit sand och turkost vatten.
För att ta sig hela vägen dit så fick vi flyga och flyga och flyga… Sedan fick vi flyga lite till. Med ett sådant där litet sött plan som kan starta och landa på vatten.
Resan dit var såklart dryg, men den var sååå värd besväret. Det var lite som att landa i ett lugnt, stilla paradis.
En liten mottagningskommitte stod på stranden och välkomnade oss när vi anlände.
I hela 12 sköna dagar var det sedan bara sol, bad och avkoppling som gällde.
Välbehövlig vila för en stressad byggmästare.
Jag älskade lugnet där. Inte en massa turister som låg packade som sardiner.
Här hade man sin egen lugna plats på stranden. När vi var där så syntes nästan inte en människa till på vår sida av ön.
Var morgon steg jag upp tidigt, tidigt. Antingen sprang jag runt ön, eller så vandrade jag.
Allt var lugnt och stilla och jag fick nästan känslan av att befinna mig på en öde ö.
Efteråt var det bara att kasta sig i böljande den blå. Varmt och skönt, för en badkruka som jag.
Såklart fotograferade jag en massa. För även här fanns intressanta djur i alla de slag.
På stranden vimlade det av små roliga krabater. Små krabbor i olika färg och form
Det fanns en sort som jag tyckte liknade små soldater med militärhjälmar. Så himla gulliga.
Med ett av fotona vann jag en liten tävling … den bilden kallade jag ”ria myllesäck”. Det är skånska och går nog inte av översätta.

I vattnet vid strandkanten simmade små söta hajar.

Inget jag kände att man behövde vara särskilt rädd för.
En och annan rocka kunde man se och även andra smått läbbiga djur.
I strandkanten struttade Mr. Häger omkring på jakt efter dagens skrovmål, och på trädstammarna kilade små vackra ödlor kvickt upp och ner.
Upp och nervända fladdermöss såg vi lite här och där. De liknande små söta valpar med vingar tyckte jag, där de hängde och plirade med sina stora ögon.

Ibland såg himlen galet farlig ut.

Färgerna mellan himmel och hav stod i stark kontrast till varandra.
Så väldigt vackert.
Lady in red …. Ja, varje morgon kom de röda damerna med sina krattor. De höll stränderna exemplariskt rena från nerfallna löv och vissna blommor.
Jag och Stefan strövade mest runt och bara njöt.
Men mest av allt så badade vi.
Vi badade i vårt jacuzzi, och såklart i det salta, varma havet.
Vi åt gott, njöt, spelade lite fotboll och vips var det tid att resa hem.
Det var alltså här den underbara spindelliljan växte på riktigt, det som jag skrev om för ett tag sedan i ett inlägg här
Hoppas ni njutit lite av soliga bilder. Nu tar vi tag i dagen som är idag.
Dagens citat:
Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian.
Han svarade:
”Bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm,
sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”
Ha det gott och kram
Annika
Dela gärna

Som en saga – underbara Kuredu. Läs mer »

Mitt Oktober 2017

Mitt Oktober 2017 har varit återhämtning. Det har varit lite mer fokus på mitt arbete. Lite smått stressigt stundom.
Men det har också varit fyllt av vacker höst, lite sänkta krav på mina egna prestationer. Försöka sänka kontrollbehovet. Det har varit glädjen med att förbättra mig på vissa saker och utvecklas.
Det har även varit lite oro för nära och kära. Och såklart glädje och mys.
Saker som inte finns här på bloggen, men som ligger mig varmt om hjärtat.
Välkommen November.
Ha en fin kväll
Annika
Dela gärna

Mitt Oktober 2017 Läs mer »

Årets Krigsförbandsövning är genomförd.

Gomorron.
Jag och hunden Johnny har haft fyra härliga dygn ute i fält.
Visst – det har varit vått, det har varit kallt, det har varit skitigt och väldigt blåsigt. Ibland har det varit frustrerande, gjort ont, varit tröttsamt och motigt …
Men mest av allt har det varit fantastiskt roligt, givande och minnesvärt.
Men vi tar det väl från början …
Förra veckan var det alltså dags. Jag packade ner alla mina gröna attiraljer, och Johnnys lilla stridsväska med mat för 4 dygn ute i fält.
Som kvinna är det särskilt skönt att slippa ta med sig den stora necessären. Alla de där tuberna man tror att man bli  vacker av. I ”den gröna världen” är det inte mycket smink och skönhetsprodukter som behövs. På sin höjd används fyra små burkar … svart, grön och brun färg, och på sin höjd lite försvarets hudsalva, som är bra till det mesta.
Inmönstringen var som alltid tidigt i ottan och när det var klart var det bara att bege sig ut i fält.
Inlastade i vår bandvagn gav vi oss så iväg.
Vi gjorde en liten halvhalt vid vårt förråd för att hämta nödvändigt material.
Så måste man ibland stanna och spänna bandvagnens ”band” som den rullar på. Fråga mig inte hur man gör, men jag har förstått att det görs med en lång pinne.
Kissnödiga soldater tar alla chanser till att lätta på trycket och sådana här stopp är ett perfekt tillfälle ….
Här är två sköna grabbar som är redo för vidare transport.
Såhär i efterhand kan jag väl avslöja att Ravlunda skjutfält varit vår övningsplats för årets KFÖ.
Förmodligen har kanske de flesta på Österlen hört oss och vårt skjutande i helgen.
En övning med vapen börjar alltid med noggrann inskjutning. Noggrant kontrollerad och planerad.
En övning börjar också med att en basplats ordnas, där vi slår upp våra tält och har vårt läger.
Johnny har ju sitt eget lilla tält och sin egen lilla plats. Där sover han på natten i sitt privata lilla krypin.
Just den här övningen skulle komma att bli ganska kall och blöt för honom, men han är en tuff krigare och vaknade varje morgon på lika glatt humör!
Den här övningen har varit fokuserad på att öva på den egna befattningen. Dvs varje soldat har tränat på sina specialkunskaper och sina arbetsuppgifter i kompaniet. Sin alldeles egna uppgift i förbandet.
Jag och Johnny har alltså tränat på två saker. Skjutning och hundträning.
Tidigt, tidigt på morgnarna har vi blivit hämtade för att åka ut på pistolskjutbanan.
Som hundförare måste man såklart hålla sin hund i god status för sin uppgift.
Därför tränade vi en massa saker. Jag och Johnny tränade tillsammans med alla de andra hundförarna från de andra kompanierna.
Vi gjorde spårupptag och genomsök efter föremål i skogen. Vi gjorde en patrullering med ljudmarkeringar.
Johnny älskar stillasittande bevakning och är ganska duktig på det.
Han kan genom sina markeringar berätta för mig om det rör sig människor i skogen. Var de är och hur många där finns (om de är på olika ställen dvs)
Som hundförare gäller det att ha ett gott samarbete med hunden. Att du kan krypa på marken, skjuta och rulla runt utan att din hund tror att det plötsligt blivit ”roliga timmen” och dags för skoj och bus.
Det här fick vi öva på en särskild bana.
Vi har fått öva en hel massa pistolskjutning. Att få till rätta handgreppet, sikta och hålla stadigt. Vi har tränat drag, att kunna ladda snabbt och agera snabbt.
Vi har tränat på att skjuta i mörker med vårt mörkerseende utslaget.
Det har varit fantastiskt lärorikt och väldigt, väldigt kul!
En viktig bit på en hemvärnsövning är såklart maten.
Vilken underbart god mat vi fått. Med militärens egna kok igång, har vi alla förmodligen ätit lite för mycket …
… för plötsligt kom det ut ”Viktväktarsallad” åt oss i fält.
Vi skrattade och åt lite till!!
Våra hundar har alla skött sig så bra på övningen tycker jag.
De har såklart fått lite extra smakbitar, för även de älskar ju mat.
Men med handen på hjärtat får jag väl erkänna att Johnny är den av hundarna som har det absolut sämsta bordskicket och inte heller riktigt kan föra sig vid ett ”dukat bord”. Han får därför alltid ligga ett långt stycke från vår matplats för att han inte ska skälla halsen av sig i ett sorgligt beklagande.
Bortskämda med kaffe brukar vi aldrig bli, och i år är jag extra tacksam för de gånger det bjudits på en kopp nykokt stärkande koffein i en skitigt gummimugg. Tack söta hundkollega!
Såhär o efterhand minns jag alltid det som var roligt och bra. Det där kalla, regniga och våta vill liksom försvinna ur minnet. Inte heller uppmuntrar det till någon fotografering när regnet står som spön i backen och marken är som en lervälling.
Men några bilder på hur det var kommer här. Mörkt, blött och kallt.
Efter en hel dag ute i regn och rusk är det gudomligt att krypa in ett tält. Att sätta fyr i kaminen och krypa ner i sin sköna sovsäck är bara så himla skönt. Att kroppen värker och marken är ojämn känns nästan inte.
Och då när jag mitt i natten sitter eldvakt och lyssnar på allas lugna andetag och bara låter tankarna flyga fritt – då är jag lite mer levande och lite mer harmonisk. Det är något alldeles särskilt med den stunden tycker jag.
Och som alltid blir vi bjudna på lite grillat på lördagskvällen. I år fick vi även njuta av skön, levande musik.
Stämningshöjare som heter duga.
Efter en övning är det vård och rengöring som gäller.
Jag och Johnny hjälpte till med rengöring av pansarskotten så gott vi kunde.
På söndagseftermiddagen var vi åter tillbaka på Revingehed med vår skitiga, blöta packning. Vi var alla glada och nöjd, för vi visste ju att snart var det dags att mönstra ut.
Även om det kändes som om det var höstens kallaste dag så värmde solen vår näsor skönt.
Hemma i Gyllebo väntade en glad mottagningskommitté på oss.

Johnny åt sin kvällsmat och somnade som en lycklig patrullhund, på ett fårskinn framför den varma kaminen.

Jag vill tacka alla mina kompanikamrater, mina överordnade och mina hundvänner från andra kompanier för fyra fantastiska dygn. ♥
Även om jag just nu sitter med tidernas blåmärke på benen, rivsår i ansiktet. Nagelbanden är trasiga och fingerlederna är så svullna att vigselringen får ligga i en liten ask ett bra tag framöver. Trots att kroppen värker och ryggen surar, ja trots allt det, så är det så värt det, tycker både jag och Johnny!
Tack alla och envar!
En liten reflektion med anledning av haschtaggen ”metoo” …
Jag kan inte påstå att jag någon gång känner att jag blivit särskilt kränkt inom försvarsmakten. Jag gillar att kunna ”ge och ta” och trivs ypperligt med den, ibland lite hårdare jargongen som finns. Kanske har jag haft tur ….
Med dessa ord vill jag bara lyfta alla de killar, grabbar och gubbar jag känner i mitt kompani och inom försvaret i allmänhet. De är alla verkligt fina, trevliga människor. De är mina vänner och kamrater som jag känner mig trygg tillsammans med och har roligt med.
Nog om det!
Tack åter igen för en bra övning.
Kram Annika och Johnny
(vill någon titta tillbaka på inlägget från årets SÖF, så finns de här )
Dela gärna

Årets Krigsförbandsövning är genomförd. Läs mer »

En het potatis och höstpiffat på Dodevägen.

Hej hej
Ibland när det är fredagskväll och vi ska mysa till det med något gott, då är det som om musten bara går ur mig. Det liksom bara pyser till och all kraft försvinner.
Känner ni igen det? Är det så för er också?
Egentligen hade man planerat något gott och avancerat. Något vällagat och lyxigt. Men efter en stressig vecka så känns det nästan omöjligt.
Det händer att jag har sådana fredagar …
Då gör jag det enklaste enkla. Jag tänder en massa levande ljus och lägger in en potatis i ugnen.
Det kan egentligen inte bli enklare. Lite tillbehör som man gillar och något gott att dricka.
Jag brukar göra lite vitlökssmör till. Så gör jag en enkel röra med finhackad rödlök  lite småtärnad, rökt kassler och en burk philadelphiaost. Jag kryddar med svartpeppar och kanske en liten skvätt vispgrädde och bara rör runt. Mums, mums
Det som blir över på röran är jättegott att ha på en knäckemacka till frukost nästa morgon.
När vi var på Ullared så gjorde jag en ”större” investering. Jag köpte en utelykta som jag tyckte kunde lysa upp vid vår veranda. För visst ser det välkomnande och mysigt ut när det brinner ett ljus vid dörren när man kommer hem till någon?
Och snart är det ”Österlen Lyser” i vår del av Skåne, så då passar det bra med lite mer upplyst runt huset.
Nu får vi bara se hur lång tid det tar innan hunden Johnny har stormat ut och sprungit omkull den här lyktan …
Spänningen är olidlig varje gång han rusar ut!!
Dagens citat:
Att argumentera med en idiot
är som att spela schack med
en pingvin …
Det spelar ingen roll hur bra
du är för fågeldjäveln kommer
ändå att skita på brädet
och sedan strutta omkring
som om den vunnit.
Ja, vi har väl alla varit där i den situationen…. hahaha …
Ha en skön start på veckan.
Kram Annika
Dela gärna

En het potatis och höstpiffat på Dodevägen. Läs mer »

Lyxen att koka egen lingonsylt.

Gomorron.
Oj vad det har regnat hos oss i Gyllebo. Ja, det har det  säkert gjort på de flesta platser i vårt avlånga land. Men så är det när det är höst. Då hör det till med regn och rusk. Och det är något tjusigt över det, tycker jag.
Ibland händer det att jag bara tar med mig hunden Johnny på vår vandringen runt sjön.
Det här var en sådan morgon. Bara han och jag!
Hösten bjuder på sin vackraste kostym nu.
Nu när de röda boklöven ligger på marken i en skön kontrast till de gröna blad som ännu inte fallit av.
En härlig färgbomb liksom.
Jag gillar ju som ni vet vanlig husmanskost. Vällagad ska den vara såklart.
Till det kan man lyxa till det med allehanda saker. Man kan göra inlagd gurka, syltade tomater, syrad rödlök, inlagda granskott … Listan kan göras lång.  Man kan sätta guldkant på sin middag med alla möjliga märkliga tillbehör.
Men för mig finns inget godare till en söndagsstek, än vanlig hemmagjord lingonsylt. Mums så gott det är!
Jag har haft lyckan att få ett par påsar lingon, direktimporterade från Smålandsskogarna.
Så här hemma har det kokts sylt så det stänker om det. Tusen tack för alla lingon ♥
Och de där stjärnorna i fönstret är INTE julstjärnor, det är höststjärnor!!! Ja, så heter de, fast jag tycker allt att de är förvillande lika julens julstjärnor… kanske bara ett säljknep så jag har blivit lurad ….
Dagens citat:
Ibland kan det vara
bra att komma ihåg – att
bakom varje ansikte du möter
bor en människa med sina
bra och dåliga dagar, sin
glädje och sin sorg.
Vi får inte vara för snara med att döma varandra. Jag kan inte veta hur alla andra har det. Ingen kan på riktigt veta hur jag har det. Så låt oss vara lite mer ödmjuka mot varandra.
Ha en fin söndag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Lyxen att koka egen lingonsylt. Läs mer »

Ikeabesök och gardinskrällena på plats

Hejsan
Det har gått 1,5 år sedan vi renoverade i hela huset. Sedan dess har jag inte lyckats få till någon gardinuppsättning i våra stora glaspartier.
Fräscht och snyggt utan gardiner  … intalade jag mig …
Men nej, nu ville jag verkligen ha lite mer ombonad känsla här hemma.
Första steget var gardinstänger. Vi bet ihop och for till Ikea en gråmulen, regnig dag förra helgen. Det verkade som om alla andra människor också hade tänkt detsamma.
För att orka med Ikeaprövningen, startade vi med lite energi i form av en räkmacka och en kopp kaffe. Jag kunde riktigt se hur Stefan började  gilla den här utflykten han var medtvingad på.
Efter maten hade jag kunnat styra kosan hemåt. Men det var bara att bita ihop. Vi marscherade med bestämda steg mot gardinavdelningen.
Med gardinstänger och en annan sorts diskret vajer i kundvagnen satte vi sedan riktning mot kassan.
Nej, någon Ikeaälskare är jag då inte, även om mackorna där var riktigt goda.
Väl hemma i Gyllebo var det som om hjärta och puls saktade in en smula. Ett välbehag spred sig i min kropp. Jag älskar mitt lugna Gyllebo.
Allt var sedan frid och fröjd, ända tills symaskinen kom fram.
För naturligtvis så behövde gardinskrällena sys upp.
Det hade ju inte varit några problem egentligen, om de nu varit sydda i samma längd från början.
Nu ska Ikea inte ha skulden för just det problemet, då gardinerna är beställda från Jotex sedan tidigare.
Men efter svordomar, svett och ett och annat hårt steg i golvet var vajer och gardiner uppe.
Sedan vajern var ordentligt spänd fick det anses som klart.
Fast ”projekt gardiner” var inte slut med det. Även vårt TV rum skulle få en gardinuppsättning.
Jag hade införskaffat mörka tunga sammetsgardiner. Precis den sorten som syns i alla inredningsmagasin nuförtiden. Sådana som alla inredningsbloggare stolt visar upp i sina inlägg.
Så med ett TV rum som nu fått en mer ombonad känsla likt  ”sunkig bordell”, så får jag väl säga att jag är nöjd med resultatet.
Ni får alltså själv tänka er att ljuset släcks ner i taket och en mängd levande ljus lyser upp istället.
Ganska mysigt om jag bara kan få bort den där ”bordelltanken” ur huvudet.
Dagens citat:
Tänk om våra ögon bara kunde
se själen istället för kroppen.
Så annorlunda våra ideal för
skönhet då skulle vara.
Ha en fin lördag och kram på er.
Annika
föresten … är plutmunnar ute nu, eller …
Dela gärna

Ikeabesök och gardinskrällena på plats Läs mer »

Rulla till toppen