En operation och min knuta är ett minne blott.

Hejsan

I förra veckan fick jag en återbudstid för operation. Det var det där bråcket vid naveln

som skulle fixas till.
Det som jag skrev lite om här.
Därför fick jag och hundarna ge oss ut lite extra tidigt för deras obligatoriska runda.
Himlen såg ut som om den stod i brand den här tidiga morgonen. Det var så vackert och jag önskade att vi hunnit med en lite längre tur den här dagen.
Men eftersom jag hade en tidig tid att infinna mig för operation var det bara att hoppa i duschen med de där specialsvamparna som jag fått noggranna instruktioner om. Tvagning morgon och kväll – där med basta.
Operationen gick bra. Bråcket visade sig vara ett ärrbråck i naveln efter ett ingrepp för 17 år sedan.
Min kirurg förklarade hur han skulle skära bort det gamla ärret, sy igen lilla hålet i bukhinnan och fästa tillbaka naveln igen. Och om jag var en riktig tuffing så skulle det kunna göras med enbart lokalbedövning.
-Underbart tänkte jag, då kan jag själv också ha full koll på läget och följa med i vad som händer och sker… kontrollbehovet ni vet…. Kanske kunna småprata med den synnerligen tilltalande kirurg som fått hand om mig den här dagen….
Men tji fick jag. En sjuksyster såg till att det hela tiden pumpades in sömniga, yrsliga saker i mitt blodomlopp. En annan äldre sjuksyster propsade på med att jag skulle ha hörlurar med fågelkvitter.
-Men åhhh, det vill jag inte, gnällde jag. Jo, det skulle man tydligen ha och det gick inte att förhandla bort.
-Öka volymen kommenderade hon strängt.
-Nneeeeej, pep jag…. Sen minns jag inte så mycket av varken operation eller fågelkvitter. Jag vaknade inte upp förrän efter en och en halv timme och då var alltihopa över, klappat och klart.
Naveln var på plats, knutan var inputtad där den hörde hemma och jag var bara vrålhungrig!
Min söta dotter Amanda har också fått gå igenom en operation. Det är hennes visdomständer som har visat sig växa så himla dumt. De växer liksom horisontellt, in under kindbenet.
Jag trodde i min enfald att det skulle vara ganska lätt att få ut dem, men stackars Amanda fick genomlida nästan två timmar med att bli av med två av de fyra som måste bort. Huhhh …
Såklart var jag på plats som moraliskt stöd. Det är det som mammor är till för, så spelar det ingen roll vilken ålder det är på barnen. Mamma är väl ändå alltid mamma.
För första gången på mycket, mycket länge är jag nu sjukskriven.
Ja, det skulle man tydligen vara vid sådana här ingrepp i magen. En sjuksyster kom utspringande när vi nästan hunnit ut till bilen, med sjukintyget i högsta hugg. I tre veckor ska jag nu ta det lugnt. Inte ut och gå med ”min store militärhund” sa kirurgen …. bara med de små … Ja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag får vara glad över att några tomtar kommit fram ur gömmorna här hemma redan, nu när ”vila och återhämtning” står på schemat. Inga tunga lyft förrän veckan före jul.
De gamla slitna trädgårdstomtarna som jag egentligen inte gillar, men som bara hör till, har fått smyga fram vid orangeriet.
Dagens tänkvärda citat:
Dina tankar har kraften att göra
det värsta av det bästa, och det
bästa av det värsta.
En solnedgång vacker eller sorgsen,
vintermörkret vackert eller betungande.
Ja vi har alla valet att välja en tanke före än annan. Så tänk på det när ni tänker.
Tankens kraft är så stor.
Ha en fin dag.
Kram Annika
p.s Tack för att ni trycker på det lilla hjärtat här under, då blir jag lite extra glad!