Romantiskt, kanske otrendigt – men så hemtrevligt.

Hejsan
I helgen hade jag fått en telefontid av en ortoped. Det hör ju inte till vanligheterna att doktorer vill ringa hem till sina patienter sådär mitt på en helg. Men min söta ängladoktor, den där ortopeden som var så underbar, hade fått avboka min tidigare tid pga ett mycket sjukt barn. Nu hade jag alltså en ny telefontid mellan 08.30 och 13.00.
Ja, vad gör man då när man väntar … Jag ville ju verkligen inte missa det här telefonsamtalet, så jag höll mig hemma och passade på att städa och tvätta i vårt sovrum.
Jag hade tvättat de gamla skira, vita gardinerna som hängt med mig i sååå många år. Det känns alltid så skönt att hänga upp dem och få in så mycket dagsljus som möjligt.
-nästa år ska jag köpa nya gardiner och nya gardinstänger, tänkte jag när jag fått upp dem på plats för säkert tionde gången …
Vår sängkammare ligger alldeles till vänster när man kommer in genom entrédörren.  Det är ett litet rum med två fönster, så ljusinsläppet kan man inte klaga på.
Jag har aldrig någonsin haft varken rullgardiner eller persienner. Jag behöver liksom inte det känner jag. När jag sover har jag ändå mina ögon stängda och jag älskar att vakna av att solens morgonstrålar kittlar mig på nästippen.
Att människor ska kunna titta in till oss det stör mig inte heller så väldigt mycket. Här ute i sommarbyn har vi inte så många människor som passerar, och de som händelsevis råkar kika in, dem bryr jag mig inte heller så mycket om. Och vad grannarna beträffar så vet jag att de är ett ganska tåligt släkte.
När jag gick här och väntade på att ortopeden skulle ringa så hann jag med en väldig massa. Jag hann att städa, damma och torka av allting i vårt sovrum. Överkast, filtar och rubbet tvättades.
Istället för vårt gråa sängöverkast fick mamma Ingrids virkade överkast återigen komma till heders. Jag älskar att ta fram det. Att tänka på att hon suttit många långa timmar och arbetat med det för min skull känns så fantastiskt. Jag kan när jag vill se hennes lyckliga ansikte framför mig när hon glädjestrålande kom över Kiviks marknads parkering kånkande på en stor kass med vitt virkgarn. För det var där hon köpte allt sitt garn, där var det billigast förkunnade hon alltid tvärsäkert för mig.
När allting började bli klart i sovrummet slängde jag ett öga på den där pallen som Stefan använder som sin förvaring av kläder. Kläder som ska användas igen.
Den där pallen är oftast ganska överfull med just sådana kläder som inte kan hängas tillbaka i klädkammaren, men som inte heller platsar i tvättkorgen. En kort sekund funderade jag på att sortera hans saker, men just då knackade det på dörren.
På verandan stod en kär granne med en påse underbara blommor. Det var som tack för en tjänst. En tjänst som för mig och Stefan var något alldeles självklart. Men sååå glad jag blev för blommorna. Såklart fick de för ett tag förgylla mitt nystädade sovrum. Underbara vårprimulor.
När allting var klart och jag satt i godan ro och tog en kopp kaffe, då ringde läkaren. Perfekt timing. Och jag hade fått ett nystädat sovrum på kuppen.
Och blomman på mitt nattygsbord flyttade jag undan sedan, för hos oss kan man då inte ha blomster så nära sängen … man vet ju aldrig om de kanske puttas ner i stridens hetta ….. man kan ha mardrömmar och svepa runt med armarna, menar jag förstås …
Den natten sov vi gott och inga mardrömmar vad jag minns.
Kvällens citat:
Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig
många gånger och varje gång i samma person.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen