Blomsterhav på Djupadahl

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Aldrig har det väl varit vackrare där på Djupadahl än i år…
…eller jo, det är förstås alltid lika vackert där tycker jag.
Men i år är det som om alla blommorna har en djupare färgnyans och som om allting blommar lite rikligare. Åtminstone de blommor som älskar torkan.
Naturligtvis har jag förnyat mitt stammiskort. Då kan man komma och gå där på gården lite mer som man vill.
Och till min stora glädje har min cykel fått en helrenovering i sommar, med nya däck och ny kedja. Nästa gång tar jag cykeln genom skogen dit. Bra cykelparkering finns det ju.
Den här dagen hade jag min ”halte Stefan” med som sällskap. Eftersom han inte kan gå några längre sträckor så fick jag muta honom med kaffe och tilltugg. När det handlar om mat och godsaker då är min Stefan aldrig svårövertalad.
Jag köpte kaffe och mandelbakelser till oss och såg till att vi hamnade behagligt i skuggan invid ett växthus.
-mmmmm …. rikted Zoegakaffe, sa Stefan njutningsfullt, när han slurpade i sig den första klunken kaffe.
Så kilade jag och försåg Stefan med ytterligare lite extra påtår för att sedan själv vandra runt lite på egen hand i den ljuvliga trädgården.
-sitt du nu här älskling och njut, sa jag, innan jag slank iväg in i en gång av mjukt fårull.
 På långt håll kunde jag höra ”Fru Linderöd” där hon låg, flåsande och fisande, i den varm solen.
Vid hennes juver puffade ett gäng ganska stora kultingar högljutt, ivriga att få släcka törsten den här varma dagen.
Inne i tomatdjungeln blev jag grön av avund. Ja Gustavs tomatodling slår ju min egen med hästlängder. Fast jag hade såklart inte förväntat mig något annat heller.
Utanför växte sallad, lök och annat i vackra rader. Allting så välskött och fint. Det där är nog Maries verk tänkte jag när jag tassade vidare.
 I ett lummigt hörn av trädgården hittade jag gårdens nykomlingar. Påfågelparet Påvel och Pålette.
Att det var ett surt och krängt äkta par, det kunde jag förstå av skylten som varnade för att gå dem för nära.
Men vem blir inte sur med en spegel som gör en sådär ful och bred i nyllet …
Så vandrade jag vidare i den ljuvliga trädgården. Djupt försjunken i mina tankar planerade jag för min egen lilla täppa. Jag skulle minsann också ta fröer från mina vallmon och hänga mina chilisar på tork.
Avkopplad slog jag mig ner på bänken i skuggan vid dammen.
-åhhh tänk här skulle jag suttit med min älskling och bara njutit tänkte jag…
Så stelnade jag förskräckt till och kom att tänka på att honom hade jag ju placerat borta vid ett växthus för en bra stund sedan …
Med stora kliv travade jag kvickt dit bort, och tänk, där satt han snällt kvar med sitt kaffe, även om minen inte direkt var särskilt road.
Dagens citat:
När hjärnan går vilse i livet
så stanna upp och låt
hjärtat visa vägen.
Om hjärnan är kartan så
är hjärtat kompassen.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Blomsterhav på Djupadahl Läs mer »

En underbar sommarkväll i Kåseberga

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Vilka fantastiska kvällar vi haft den här sommaren.
De flesta kvällarna har vi varit hemma i vår egen lilla täppa. Värmen och min halte gubbe har gjort att det varit mest bekvämt för oss att njuta vid poolen.
Men en kväll var vi i Kåseberga och njöt med våra vänner.
Det är så himla mysigt där i Kåseberga.
När jag var ung så brukade jag vara där på deras stora hamnfest. Jösses så trevligt det var. Då hade de flesta hamnar här på Österlen sina egna hamnfester dit traktens alla ungdomar åkte.
Numera är det lite mer tyst och stillsamt. Och så är det betydligt mer turister att trängas med.
När man kommer till Kåseberga så måste man såklart äta fisk. Det hör liksom till, och en massa goda rätter finns det att välja på. Helst skulle jag önskat att jag fick en liten smakbit av dem alla.
Mitt val föll tillslut på en underbart god Wallenbergare med mos. Mums fillibabba!
Alkoholfri öl lär ha fått ett försäljningsrekord i år.
Jag älskar det!, att kunna njuta av ölens goda smak, men ändå behålla sin hjärna skärpt och klar.
Annat var det då jag var här på de där hamnfesterna. Då på den tiden var det mer ruset och yrseln jag strävade efter. Då såg man till att ”tanka in” rejält innan man kom fram till festen, eftersom ruset skulle hålla i sig hela kvällen.
Det är väl tur att vissa saker ändras och växer till sig med åren.
Men fasligt roligt hade jag, det kan jag inte sticka under stolen med…
Vi hade en egen liten ”Emil i Lönneberga” med oss den här kvällen i Kåseberga.
En ljuvlig liten unge med tusen frågor.
När vi alla var mätta och nöjda så placerade vi halte Stefan på en bänk och strosade stilla en runda i Kåsebergas lilla hamn. Vilken fantastisk kväll!
Kvällens lärdom:
…halta gubbar blir inte där man sätter dem!
Dagens citat:
När livet gått på ett tag och
man tittar tillbaka och minns,
så är det ofta några stunder
av ömhet och kärlek som
värmer mest.
…och kanske även en och annan galen hamnfest på Österlen finns kvar där i det suddiga minnet…
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

En underbar sommarkväll i Kåseberga Läs mer »

Kanske mitt bästa sommarminne.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Varje sommar brukar det bli något särskilt som biter sig fast i mitt minne. Någon liten utflykt eller en särskild händelse som fastnar lite extra i hjärnan. Någonting som blir ett alldeles speciellt minne från sommaren som gått.
I år blir det kanske den där natten jag kommer att minnas extra mycket…
…sommarnatten då vi valde att sova ute under stjärnorna, jag och min Stefan.
Precis som alla andra i Sverige har vi den här sommaren haft varmare och klibbigare än vad vi nordbor är vana vid.
En kväll sa vi lite i förbifarten att vi kanske skulle välja att sova ute på tralldäcket istället.
Alltså, jag älskar att sova utomhus.
Jag må vara 53 år fyllda, men när det kommer till att tälta, campa, ligga i sovsäck, ja då blir jag som barn på nytt. Jag bara älskar det!!
Som en liten unge skuttade jag in och hämtade ut våra täcken och kuddar. Jag riggade upp lite rökelse mot myggen som dansade och sedan kröp vi ner där i varsin soffa.
Vilken fantastisk kväll. Där låg vi och kikade upp mot stjärnorna och puffade lite på varandra med fötterna.
Hundarna såg alla väldigt skeptiska ut. Två av dem valde att slinka in på sina vanliga ställen och sova där. Lilla Lykke ville upp till oss. Där låg hon sedan vid våra fötter och kikade storögt på oss och undrade nog vad som hänt.
Det finns inget som är så skönt som att somna ute under bar himmel.
Men när jag fram på morgontimmarna vaknade igen, så insåg jag med ens att jag inte var den ungdom jag tidigare hade inbillat mig. Min ischiasnerv smärtade ”så sjuinihelvete” ända ner i foten. Det var bara för mig att linka in och rota fram något roligt litet piller i medicinskåpet.
Sedan pluggade jag in mina hörlurar i öronen och somnade om till Ken Rings sköna röst.
Nej, jag har inte börjat gilla rapp eller hipphopp. Det är inte min musiksmak alls.
Jag har lyssnat på Ken Rings självbiografi ”Det började för Länge sedan…”
Stundom en lite trög bok i min smak. Kanske var det hans moderna språk jag inte tyckte om, men jag lyssnade klart på den och njöt till fullo av hans härliga röst. Och när jag nu lyssnat klart så måste jag säga att jag faktiskt började gilla den här grabben.
Dagens citat får bli ett av David 8 år:
Hur får man kärleken att vara?
”Var en bra kyssare. Det kanske får
din fru att glömma att du inte tog ut
soporna.”
Barn är så himla kloka. Vi borde lyssna och lära oss mer av barnen. Så borde vi hålla fast lite mer vid vårt eget barnasinne.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Kanske mitt bästa sommarminne. Läs mer »

Det vackraste av Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag älskar verkligen vår underbara natur här på Österlen. Här finns liksom lite av allting.
Här finns havet med sina vita sandstränder och det otroliga ljuset. Här finns skogen som är så vacker så det gör ont. Här finns hedar och ängar. Och de små underbara fiskesamhällen…
I fjor vandrade jag och mina döttrar en del av etapperna på Österlenleden.
I år har jag inte kunnat få med mig en enda kotte som vandringssällskap. Men det gör inget. Naturen är ju egentligen det enda sällskapet jag behöver.
Naturligtvis valde jag min favoritsträcka. Den mellan Kivik och Brösarp.
I ett behagligt lunk vandrade jag på under den gassande solen.
I Haväng stannade jag och fikade lite, innan jag fortsatte min stilla och tysta vandring.
Till sist nådde jag min hembyggd Brösarp. Där slog jag mig ner vid mamma Ingrids grav för att invänta min privatchaufför Stefan.
Vill ni kika på fler bilder från den här etappen av Österlenleden så finns det ett inlägg här.
På kvällen passade det sedan bra att fylla på energiförrådet.
Ett fantastiskt ställe att käka pizza på är Gårdens Café och Vedugn i Simrishamn. Så himla gott.
Och så himla mycket turister.
Eftersom där var fullt på innergården så fick vi sitta och blicka ut över Apotekarns underbara blomstersortiment.
Och såklart kunde jag inte motstå att köpa en av de ljuvliga frilandshibiskusarna de sålde där. En ljusblå variant som jag tyckte skulle passa förträffligt i närheten av den ljust röda som jag redan har i min trädgård.
Vi njöt av den underbara kvällen, vi njöt av de goda pizzorna och av den fantastiska personalen.
När Stefan sedan betalt och vi skulle gå vidare, undrade vår servitör lite blygt om vi varit där förut eftersom han tyckte sig känna igen oss.
-nää, svarade Stefan lite eftertänksamt.
– men ja har vadd harr och satt opp ditta, fortsatte han och knackade lite på glasväggen där vi satt.
-å pizzaugnen harr har vi åsse bytt forr nårra vickor sin…
Sådär är det ofta när Stefan är klädd i andra kläder än sina vanliga byggarkläder. Ingen känner riktigt igen honom.
Dagens citat:
En meningsfull tystnad är
alltid bättre än meningslösa
ord.
Ha en riktigt fin dag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Det vackraste av Österlen. Läs mer »

Klädd i snickisar igen.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 1 minute of reading
Hej hej
-”ja, idau sputtar vi i nävana och knäppor po våss snickarbåjjsårna igin, forr nu e di arbajj såm vanled hos voss po Hantverkarens”.
Idag hälsar jag mina snickarpågar hjärtligt välkomna tillbaka igen efter sin semester.
Såklart hoppas jag att de allihopa har kunnat njuta för fullt av de härliga veckor som gått.
Sällan har väl en hel byggsemester varit så fri från nederbörd som den här sommaren. En enda ynka dag regnade bort, resten har varit idel soliga dagar.
Nu väntar stora och små byggprojekt på att bli utförda, och efter all god semestermat hoppas jag att alla snickarbyxor passar i linningen .
Smartaste klädvalet i år gjorde nog vår yngste snickare, för den här sommaren hade nog varenda hantverkare på Österlen mått bra av att bära kilt. Lufta det som luftas bör.
Dagens bibliska citat:
Den som inte arbetar
skall heller inte äta.
Hos Hantverkarns jobbas det idag för fullt, och såklart käkas det lite mat också.
Hantverkarns hemsida hittar ni här.
Ha en härlig dag alla ni, jobbare och semesterfirare.
Kram Annika
Dela gärna
     

Klädd i snickisar igen. Läs mer »

Sommaren som aldrig säger nej.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Vår semester går mot sitt slut, och i morgon tar vi tag i vardagen och slår upp portarna i ”fabriken” igen.
Men visst har vi haft en helt underbar sommar.
 Slut är alla lata sovmorgnar. Fast det förstås, jag är inte så värst bra på det här med att ta sovmorgon.
Jag skuttar hellre ur bingen och tassar ut i min trädgård.
-sova kan jag göra i morgon, tänker jag varenda dag.
Stefan är inte heller så bra på det här med sovmorgnar.
I år har han mest haltat omkring här med sin krycka, men han har inte sovit bort sin tid måste jag säga.
Ja ni anar inte vad man kan hitta på saker sittandes, eller på ett ben…
Fast semestern nu är slut för vår del, och fast jag gjort min första äppelkakan för i år. Trots det så är det en massa sommar kvar att njuta av.
Även om smakerna börjar bli lite höstiga, så är det mycket sommar kvar.
Och skulle det nu komma dagar med regn och rusk så tar vi tacksamt emot det också. För idel solsken gör öken.
Dagens citat:
Om du strävar efter att
uppnå det du vill men inte agerar,
är det inte vad du vill utan endast en önskan.
Bästa sättet att uppnå det du vill:
  1. Börja göra någonting
  2. Sluta göra någonting
  3. Välj både punkt 1 och 2

Ha det gott och hoppas att ni alla får en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Sommaren som aldrig säger nej. Läs mer »

Tastecelebration Residence

2 kommentarer / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
Ni som har följt mig ett tag och ni som känner mig, ni vet ju att jag älskar min barndoms lilla plats på jorden. Christinehof.
För en tid sedan hamnade jag åter där i mina älskade hemtrakter.
Den här gången var det i ett stort fantastiskt hus, ett hus där jag lekt och busat så många gånger när jag var barn.
Den ståtliga och vackra jägmästarbostaden på Christinehof.
På sociala medier hade jag under våren snappat upp att det blivit ett litet gårdshotell och restaurang här i det pampiga huset. Och den driftiga kvinna som nu höll i trådarna här var ju inte vem som helst, utan det var en tjej som verkligen också har sina rötter just här. Isabel Brummer som faktiskt är uppvuxen i just detta huset.
Såklart var jag tvungen att åka hit och kika och äta lite lunch.
Så otroligt vackert och vilken känsla att sitta där på den stora trappan och speja ut över Kullamad och Christinehofs vackra landskap.
Nu var det inte bara huset och platsen som tog andan ur mig den här dagen.
Maten!! Mmmm ….
Vår lunch var så fantastiskt god och så vacker. För visst gör det mycket på sig när maten även är vacker.
-man äter med ögonen också, sa alltid min mamma Ingrid.
När jag satt där på trappan och åt min ljuvliga mat så sköljde minnena över mig. För mitt inre kunde jag se mig själv och min klasskompis hänga där borta över planket och retas med den man som bodde här en gång för länge sedan. Han älskade nog vårt bus lika mycket som vi gjorde, om inte mer.
Sedan var det dags att tacka för oss.
Men innan vi for vidare så var jag bara tvungen att smyga upp bakom buskarna och kika på den gamla klockstapeln som vi lekt vid som barn.
Hit kommer jag definitivt att åka igen. Till Isabel Brummer och hennes Jägmästarbostad.
Kanske kan jag få tillfälle att sova över på hotellet, för tänk att få vakna här igen en gång. Det skulle vara så fantastiskt. Att kanske få tassa ut en morgon och njuta av naturen och kanske få se de ståtliga kronhjortar som finns här i trakten.
Vill ni också åka hit, hemsidan hittar ni här.
På hemvägen stannade vi till och köpte lite gotter hos Cake Cowboy. Mannen som står för så mycket kärlek i Kivik. Kärlek till choklad, men också till människor.
 Dagens citat:
Livet är dagarna som går,
se till att det blir
dagar du minns.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Tastecelebration Residence Läs mer »

Pepparskörd och nakna bad.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Den här sommaren kommer jag nog mest att komma ihåg alla nakna bad och allt vattnande av plantor med slokande ”näradödensymptom” på grund av torkan.
Det är verkligen en annorlunda sommar vi fått uppleva och aldrig förr har jag väl njutit så mycket av vår pool som i år.
Varje kväll har jag burit runt med vatten i min trädgård. Mina plantor i orangeriet har börjat ge skörd och den första chilipepparn är bärgad.
En liten burk med sting blev det. Att ha till höstens tacomiddagar.
Den där chilipepparn kom att ge mig ”glädje” en hel lång natt också…
Trots att jag tillredde den tidigt en sval morgon och tvättade händerna minst hundra gånger hela dagen, så brand det som eld i ögonen när jag tog ut mina kontaktlinser vid sängdags på kvällen. Fy sjutton för chilipeppar i ögonen … och på läpparna …. och i näsan … och … ja på andra ställen ….!
Betydligt mildare är den underbara rosépepparn som växer så det knakar.
Det ena trädet har jag låtit växa lite ”vind för våg”, medan det andra är nerklippt i ett försök att skapa en vacker liten boll på stam. Hur nu det kommer att bli, det får jag se med tiden, för jag har aldrig gjort det förut.
Lite stolt är jag att de båda kommer från en vanlig kryddburk från ICA.
Lite tomater skördar jag också varenda dag. Inga mängder, men några små delikata tomater blir det till lunchen, och deras smak går inte att jämföra med de man köper i affären. Så ljuvligt goda.
Dagens citat:
Lämna gårdagen bakom dig,
lär dig av den, men låt
den inte förstöra denna dagen.
Jag har lärt mig att inte skörda och tillreda chili utan handskar. Åtminsone inte om man har linser som ska ut på kvällen.
Ha en fin dag och kram på er alla.
Annika
Dela gärna
     

Pepparskörd och nakna bad. Läs mer »

Mitt Juli 2018

Lämna en kommentar / Månadssummering / Av / / , , , / 1 minute of reading
Mitt Juni har varit torrt, kvavt och varmt med en enda fjuttig dags regn.
Det har varit marknader, bad och möte med en massa svin.
Det har varit femkamp med vänner och familjedag på Skånes Djurpark.
Stefan har äntligen fått en tid i september för sin operation.
Så har det varit en USA resa och några intensiva dagar med min äldsta dotter.
Nu tackar jag Juli och hälsar Augusti månad välkommen.
Löpningen har det inte blivit mycket bevänt med. Min nerv från diskbråcket gör sig mer och mer påmind igen, och jag ska ha ett möte med mig själv om att den där nervrotsblockaden kanske ändå måste bli ett alternativ…
fegisar vinner aldrig några kamper i livet…
Note myself: jag behöver inte tro på alla mina tankar!
Må väl och njut. I sinom tid har vi hösten här med regn och rusk igen.
Kram Annika
Dela gärna
     

Mitt Juli 2018 Läs mer »

Rör inte vår Änglamark!

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej.
Efter snart tjugo år är det dags igen.
Dags att kämpa för vårt vackra Österlen och för den gruvdrift som återigen hotar vårt underbara landskap.
Jag minns hur många människor slöt samman då för 19 år sedan. Jag minns att det hölls en stödgala på Christinehofs slott  mot gruvdriften på Österlen. Jag stod i inträdet några timmar den där dagen.
Allt det där minns jag tydligt, men sedan blev det liksom tyst och allt föll i glömska när det inte blev någon grävning av.
Men nu är det plötsligt dags igen. Som ett bryskt uppvaknande stod det plötsligt klart att Bergsstaten med bergsmästaren i spetsen, redan har gett klartecken åt ett nystartat brittiskt företag att göra provtagningar på två ställen här på vårt Österlen. Bara en lite bit från Gyllebo.
Återigen ryckte vår handlingskraftige greve ut och sammankallade i förra veckan till ett protestmöte på Christinehofs slott.
I Sverige har vi en minerallag som tycks vara uråldrig. Ärende i denna lag handläggs av bergsstaten och beslutas av bergsmästaren.
Alltså, redan här tycker jag det hörs som rena 1600-talet.
Det land och den mark som du står som lagfaren ägare till, den marken kan bergsstaten helt enkelt ta beslut om att någon annan har rätt att gräva upp.
Det området som idag är hotat av det här ”gruvintresset” är en ganska stor del av vårt vackra Österlen.
Och redan nu har två ställen fått tillåtelse till att göra provtagningar efter grundämnet vanadin.
(Här illustrerat av Ninni Ahlsell.)
Till förra veckans protestmöte kom en brokig skara människor.
Förutom greven själv, var det politiker, nunnor, markägare, journalister och såklart sådana som jag själv, enkla människor med ett stort hjärta för mitt Österlen.
Alla med samma intresse, att värna om vår underbara plats på jorden.
En plats där vi är beroende av jordbruk, skogsbruk, turism … inte av att engelsmän kommer hit och gräver upp alltsammans.
För första gången det här valåret kunde jag höra en samling politiker från vänstern till högern, där precis alla var överens i en fråga. Det här måste stoppas!
Varför lagen inte gjordes om då för 19 år sedan, det kunde förstås ingen av dem förklara, även om de alla tycktes vara överens om att så skulle ha gjorts. Men gjort är gjort, om än i gyllene byxa – heter det ju….
Som jag förstod det så finns inte mycket mer att göra än att gå samman till protest. Eniga och så många människor som möjligt.
-kanske krävs det precis som för tjugo år sedan, lite civil olydnad, sa Calle. En timmerbil som fått bensinstopp mitt ute i skogen. Ett stort lass stock som ”oturligt” nog vält omkull lite ”olämpligt”.
-civil olydnad, fortsatte vår underbara greve, jag är i alla fall inte rädd för att göra det igen!
Jag älskar verkligen vår Calle, för de orden. För att han stolt och fast tänker fortsätta kämpa för vårt underbara landskap.
Sagolandet och himlajorden där vi har våra rötter och vårt levebröd!
Och kanske är det vårt enda hopp – lite civil olydnad, att stå i vägen, kedja fast sig vid en grävskopa.
Räkna med mig också – civil olydnad det har jag nog fallenhet för det känner jag i hela kroppen.
På facebook finns en nystartad sida i kampen mot gruvorna på Österlen.
Den hittar ni här. Gå gärna in och stöd vårt Österlen!
(Eventuella faktafel i texten ovan är mina, bara mina.)
Efter en givande kväll vid ”mitt” älskade slott åkte jag och Stefan hem till mitt underbara Gyllebo där ett gäng hundar väntade.
Dagens citat:
Det bästa sättet att förutsäga framtiden
det är att skapa den.
Ha det bra alla kära ni.
Kram Annika
Dela gärna
     

Rör inte vår Änglamark! Läs mer »

Rulla till toppen