Kanske mitt bästa sommarminne.

Hejsan
Varje sommar brukar det bli något särskilt som biter sig fast i mitt minne. Någon liten utflykt eller en särskild händelse som fastnar lite extra i hjärnan. Någonting som blir ett alldeles speciellt minne från sommaren som gått.
I år blir det kanske den där natten jag kommer att minnas extra mycket…
…sommarnatten då vi valde att sova ute under stjärnorna, jag och min Stefan.
Precis som alla andra i Sverige har vi den här sommaren haft varmare och klibbigare än vad vi nordbor är vana vid.
En kväll sa vi lite i förbifarten att vi kanske skulle välja att sova ute på tralldäcket istället.
Alltså, jag älskar att sova utomhus.
Jag må vara 53 år fyllda, men när det kommer till att tälta, campa, ligga i sovsäck, ja då blir jag som barn på nytt. Jag bara älskar det!!
Som en liten unge skuttade jag in och hämtade ut våra täcken och kuddar. Jag riggade upp lite rökelse mot myggen som dansade och sedan kröp vi ner där i varsin soffa.
Vilken fantastisk kväll. Där låg vi och kikade upp mot stjärnorna och puffade lite på varandra med fötterna.
Hundarna såg alla väldigt skeptiska ut. Två av dem valde att slinka in på sina vanliga ställen och sova där. Lilla Lykke ville upp till oss. Där låg hon sedan vid våra fötter och kikade storögt på oss och undrade nog vad som hänt.
Det finns inget som är så skönt som att somna ute under bar himmel.
Men när jag fram på morgontimmarna vaknade igen, så insåg jag med ens att jag inte var den ungdom jag tidigare hade inbillat mig. Min ischiasnerv smärtade ”så sjuinihelvete” ända ner i foten. Det var bara för mig att linka in och rota fram något roligt litet piller i medicinskåpet.
Sedan pluggade jag in mina hörlurar i öronen och somnade om till Ken Rings sköna röst.
Nej, jag har inte börjat gilla rapp eller hipphopp. Det är inte min musiksmak alls.
Jag har lyssnat på Ken Rings självbiografi ”Det började för Länge sedan…”
Stundom en lite trög bok i min smak. Kanske var det hans moderna språk jag inte tyckte om, men jag lyssnade klart på den och njöt till fullo av hans härliga röst. Och när jag nu lyssnat klart så måste jag säga att jag faktiskt började gilla den här grabben.
Dagens citat får bli ett av David 8 år:
Hur får man kärleken att vara?
”Var en bra kyssare. Det kanske får
din fru att glömma att du inte tog ut
soporna.”
Barn är så himla kloka. Vi borde lyssna och lära oss mer av barnen. Så borde vi hålla fast lite mer vid vårt eget barnasinne.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top