gruvorpåösterlen

Hejsan

Det är sällan jag skriver om politik eller hur vårt land styrs här på bloggen. Sådana samtal ska skötas öga mot öga. Med respekt och artighet. Av människor som sitter på fakta och inte på en massa skitsnack helt utan källkritik.

Men jag kan inte låta bli att få ont i magen över det hot som vilar över vårt underbara Österlen. Hotet om en gruvdrift i vår Änglamark.

Idiotiskt ålderdomliga lagar, som gör det möjligt för utländska lyckosökare att komma hit och göra vad de vill. Ja precis så känns det.

Det var i somras det stod klart vad som hotade vår bygd. Ett första protestmöte hölls och jag var på plats med min kamera. I inlägget Rör inte vår Änglamark kan ni läsa mer från den kvällen. (dock fungerar inte länken i det gamla inlägget. En ny finns här längre ner)

Nu finns det en sida där man kan läsa mycket mer om den hotande vanadinbrytningen och även senaste nytt om vad som fortlöpande händer. Jag har såklart skrivet på protestlistan. Vill just du också stötta genom att sätta ditt namn på listan så hittar du den här: vetonu.se

Jag värnar om mitt Österlen. Om vår natur, vår landsbygd. Jag vill ha odlad åkermark och friskt vatten att dricka. Jag vill att vi ska vara rädda om vår Änglamark. Så ”fuck you” Scandivanadium och Bergstaten.

Dagens citat:

Sanningen kommer att göra dig fri, men först kommer den att göra dig förbannad.

Må väl och kämpa för något gott.

Kram Annika

Rör inte vår Änglamark!

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 31 juli, 2018 / Allmänt, christinehofsslott, gruvorpåösterlen, mineraljakten / 3 minutes of reading

Hej.

Efter snart tjugo år är det dags igen.

Dags att kämpa för vårt vackra Österlen och för den gruvdrift som återigen hotar vårt underbara landskap.

Jag minns hur många människor slöt samman då för 19 år sedan. Jag minns att det hölls en stödgala på Christinehofs slott mot gruvdriften på Österlen. Jag stod i inträdet några timmar den där dagen.

Allt det där minns jag tydligt, men sedan blev det liksom tyst och allt föll i glömska när det inte blev någon grävning av.

Men nu är det plötsligt dags igen. Som ett bryskt uppvaknande stod det plötsligt klart att Bergsstaten med bergsmästaren i spetsen, redan har gett klartecken åt ett nystartat brittiskt företag att göra provtagningar på två ställen här på vårt Österlen. Bara en lite bit från Gyllebo.

Återigen ryckte vår handlingskraftige greve ut och sammankallade i förra veckan till ett protestmöte på Christinehofs slott.

I Sverige har vi en minerallag som tycks vara uråldrig. Ärende i denna lag handläggs av bergsstaten och beslutas av bergsmästaren.

Alltså, redan här tycker jag det hörs som rena 1600-talet.

Det land och den mark som du står som lagfaren ägare till, den marken kan bergsstaten helt enkelt ta beslut om att någon annan har rätt att gräva upp.

Det området som idag är hotat av det här ”gruvintresset” är en ganska stor del av vårt vackra Österlen.

Och redan nu har två ställen fått tillåtelse till att göra provtagningar efter grundämnet vanadin.

(Här illustrerat av Ninni Ahlsell.)

Till förra veckans protestmöte kom en brokig skara människor.

Förutom greven själv, var det politiker, nunnor, markägare, journalister och såklart sådana som jag själv, enkla människor med ett stort hjärta för mitt Österlen.

Alla med samma intresse, att värna om vår underbara plats på jorden.

En plats där vi är beroende av jordbruk, skogsbruk, turism … inte av att engelsmän kommer hit och gräver upp alltsammans.

För första gången det här valåret kunde jag höra en samling politiker från vänstern till högern, där precis alla var överens i en fråga. Det här måste stoppas!

Varför lagen inte gjordes om då för 19 år sedan, det kunde förstås ingen av dem förklara, även om de alla tycktes vara överens om att så skulle ha gjorts. Men gjort är gjort, om än i gyllene byxa – heter det ju….

Som jag förstod det så finns inte mycket mer att göra än att gå samman till protest. Eniga och så många människor som möjligt.

-kanske krävs det precis som för tjugo år sedan, lite civil olydnad, sa Calle. En timmerbil som fått bensinstopp mitt ute i skogen. Ett stort lass stock som ”oturligt” nog vält omkull lite ”olämpligt”.

-civil olydnad, fortsatte vår underbara greve, jag är i alla fall inte rädd för att göra det igen!

Jag älskar verkligen vår Calle, för de orden. För att han stolt och fast tänker fortsätta kämpa för vårt underbara landskap.

Sagolandet och himlajorden där vi har våra rötter och vårt levebröd!

Och kanske är det vårt enda hopp – lite civil olydnad, att stå i vägen, kedja fast sig vid en grävskopa.

Räkna med mig också – civil olydnad det har jag nog fallenhet för det känner jag i hela kroppen.

På facebook finns en nystartad sida i kampen mot gruvorna på Österlen.

Den hittar ni här. Gå gärna in och stöd vårt Österlen!

(Eventuella faktafel i texten ovan är mina, bara mina.)

Efter en givande kväll vid ”mitt” älskade slott åkte jag och Stefan hem till mitt underbara Gyllebo där ett gäng hundar väntade.

Dagens citat:

Det bästa sättet att förutsäga framtiden

det är att skapa den.

Ha det bra alla kära ni.

Kram Annika

Rör inte vår Änglamark! Läs mer »

Nej till gruvor på Österlen.

Rör inte vår Änglamark!