trädgårdsinspiration – Gylleboannika

Förtrollande vårtecken.

4 kommentarer / Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 21 januari, 2023 / Gyllebo, trädgårdsinspiration, vårtecken / 1 minute of reading

Hejsan.

Såhär mitt i januari, i smällkalla vintern, så längtar vi väl alla efter att de första små vårtecknen ska börja dyka upp.

I höstas planterade vi flera olika sorters små rhododendron buskar i vår trädgård, som nu allihopa står fulla med knoppar. Alltså, det ska bli så spännande att få se dem blomma för första gången.

Ett litet träd som står på min önskelista, det är en trollhassel. Vår granne här i Gyllebo har ett litet trollhasselträd som just nu blommar för fullt på bar kvist. Visst är den bedårande vacker, så säg!?

I vår egen trädgård njuter jag såklart också av de där första vårtecknen som visar sig nu. De första små lökarna som tittar upp (kanske har de här kommit för grunt i jorden i höstas…), men även svällande magnoliaknoppar och rhododendronknoppar i massor.

Fast om den där gula, slemmiga svampsaken på marken hör till vårtecknen det vet jag faktiskt inte riktigt… ”häxsnor” var det någon som sa att det kallas för, fast jag har egentligen ingen aning. Lyser upp gör det i alla fall, och jag hoppas att det inte smittar, snorig häxa vill man ju inte bli…. 😉

Dagens citat:

Man lär så länge man leker.

Lek och lev och ha det gott.

Annika

Lavendeldoft och insynsskydd.

2 kommentarer / Hemma hos mig., Natur, Trädgård / Av Annika Olsson / 7 juli, 2020 / Gyllebo, Österlen, trädgårdsinspiration / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu börjar den här lavendeldoftande tiden.

Tiden då lavendel, salvia och alla andra väldoftande blomster slår ut.

Det är den tid på året då fjärilarna dansar. Runt runt, från blomma till blomma.

Hemma hos oss har en nykomling flyttat in. En vild blomma med en färg som får mina tankar att gå till någon form av marknadskaramell.

Efter att i flera år haft vår utedusch helt fel placerad, har vi så enats om en ny plats i trädgården. Uteduschen, som är en manick med en vattentank som värms upp genom solceller, har tyvärr aldrig fungerat som den ska, då den mest blivit skuggad av trädens kronor. Men nu har det blivit ändring på den saken.

Eftersom det finns en liten glugg in till våra unga grannar, så har Stefan byggt ett insynsskydd mot deras håll. Om det blev så särdeles snyggt, det vet vi inte riktigt, men det fyller sin funktion. Tidens tand får sätta sin patina på skapelsen och med åren ska en nysatt murgröna få dölja lite av vårt ”Ernst-projekt”. Allt för grannsämjan.

Dagens citat:

Om fjärilar blir kära, får de människor i magen då?

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

Blomsterhav på Djupadahl

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 10 augusti, 2018 / Allmänt, Djupadahl, mandelmanns gård, trädgårdsinspiration / 3 minutes of reading

Hejsan

Aldrig har det väl varit vackrare där på Djupadahl än i år…

…eller jo, det är förstås alltid lika vackert där tycker jag.

Men i år är det som om alla blommorna har en djupare färgnyans och som om allting blommar lite rikligare. Åtminstone de blommor som älskar torkan.

Naturligtvis har jag förnyat mitt stammiskort. Då kan man komma och gå där på gården lite mer som man vill.

Och till min stora glädje har min cykel fått en helrenovering i sommar, med nya däck och ny kedja. Nästa gång tar jag cykeln genom skogen dit. Bra cykelparkering finns det ju.

Den här dagen hade jag min ”halte Stefan” med som sällskap. Eftersom han inte kan gå några längre sträckor så fick jag muta honom med kaffe och tilltugg. När det handlar om mat och godsaker då är min Stefan aldrig svårövertalad.

Jag köpte kaffe och mandelbakelser till oss och såg till att vi hamnade behagligt i skuggan invid ett växthus.

-mmmmm …. rikted Zoegakaffe, sa Stefan njutningsfullt, när han slurpade i sig den första klunken kaffe.

Så kilade jag och försåg Stefan med ytterligare lite extra påtår för att sedan själv vandra runt lite på egen hand i den ljuvliga trädgården.

-sitt du nu här älskling och njut, sa jag, innan jag slank iväg in i en gång av mjukt fårull.

På långt håll kunde jag höra ”Fru Linderöd” där hon låg, flåsande och fisande, i den varm solen.

Vid hennes juver puffade ett gäng ganska stora kultingar högljutt, ivriga att få släcka törsten den här varma dagen.

Inne i tomatdjungeln blev jag grön av avund. Ja Gustavs tomatodling slår ju min egen med hästlängder. Fast jag hade såklart inte förväntat mig något annat heller.

Utanför växte sallad, lök och annat i vackra rader. Allting så välskött och fint. Det där är nog Maries verk tänkte jag när jag tassade vidare.

I ett lummigt hörn av trädgården hittade jag gårdens nykomlingar. Påfågelparet Påvel och Pålette.

Att det var ett surt och krängt äkta par, det kunde jag förstå av skylten som varnade för att gå dem för nära.

Men vem blir inte sur med en spegel som gör en sådär ful och bred i nyllet …

Så vandrade jag vidare i den ljuvliga trädgården. Djupt försjunken i mina tankar planerade jag för min egen lilla täppa. Jag skulle minsann också ta fröer från mina vallmon och hänga mina chilisar på tork.