Österlen – Sida 87 – Gylleboannika

Kände mig som Elsa i Frozen.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns en Walt Disneyfilm som jag gillar sådär lite extra mycket – filmen om Elsa, Anna, Olof och alla de andra i filmen Frozen. Den är så fin och innehåller så vacker musik.

Den här morgonen kände jag mig verkligen som Elsa i den filmen. Morgonen var alldeles isigt blå och vattenytan var på sina håll täckt av en hinna av is som såg ut att vara klarglas från fönsterrutor. På andra ställen såg det mest ut som glaskross efter ett butiksinbrott. Naturens egen skapelse.

I vattnet klirrade det med ett läskande läte, som av isbitarna i en gin & tonic.

Jag tände upp mina ljus på bryggan och tog mitt vanliga bad. Vattnet var 0,0 grader och jag njöt av mitt dopp i ungefär en minut. Med lugna stilla andetag, som nästan gjorde mig själv en aning förvånad, var jag bara här och nu i stunden. Wowww, vilken mäktig känsla.

Morgonen som påminde mig om filmen Frozen, fick mig att minnas senaste gången jag träffade min dotter. När vi båda gick på Broadway och såg den som musikal.

När jag var torr och påklädd igen så spelade jag in en liten filmsnutt till Andréa, som jag gör varenda morgon på mina tidiga morgonvandringar.

Jag tänkte på henne, och på det söta citatet av den gulliga snögubben Olof då han sitter vid brasan:

-vissa personer är värda att smälta för.

För dig Andréa kan jag gärna smälta lite, om det bara ges möjlighet att resa snart.

Dagens citat:

Livskvalitet är något helt annat än pengar.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Kände mig som Elsa i Frozen. Läs mer »

Ut i vida världen.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 januari, 2021 / familjen Gyllebo, Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Sätt nu inte kaffet i vrångstrupen idag på grund av min rubrik. Min världsutflykt i veckan har inte sträckt sig så rysligt långt från Gyllebo.

Åtminstone inte så att jag behövt pass eller varit utanför rikets gränser. Nej nej, bara utanför Gyllebos gränser. Fast i vanlig ordning så började jag min dag med en tur till sjön. Och vilken morgon det blev.

Efter ett uppfriskande bad och och en stilla stund i den vackra soluppgången gick jag hem för att hämta mina små lurvbollar.

Troget låg de och väntade på sin tur att få komma ut i skogen.

De är så gulliga och alltid med på noterna de två. Skällande, tjattrande och småbråkande (som Piff & Puff) njöt de av den soliga förmiddagen lika mycket som jag själv.

Så äntligen var det dags för lite utflykt. Ända bort till Malmö, Ikea och hem till Emmy gick vår färd. När vi hämtat de förbeställda sakerna på Ikeas parkering, så fortsatte vi hem till Emmy och Matildas lilla lya. Stefan hjälpte till med lite montering, vi drack kaffe och sedan gick färden tillbaka till Gyllebo igen.

Så här i coronatider kändes det lite som ett hissnande äventyr att passera Österlens osynliga gräns, men som alltid var det väldigt skönt att återvända hem igen. Min introverta sida har frodats det gångna året så det är väl nyttigt att komma utanför sin bubbla ibland..

Dagens citat:

Du vet att du lever i en relation när 70% av dina missade samtal är från din partner, i syfte att lokalisera din bortlagda telefon.

Det borde finas ”senilsnöre” till mobiltelefoner…

Kram Annika

Dela gärna

Ut i vida världen. Läs mer »

Bistert vackert.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen, wildswimming / 2 minutes of reading

Hej hej

Vissa morgnar är lite mer magiska än andra. Det här var en sådan morgon. När jag kom fram till bryggan vaggade två änder förskräckta ut över isen. Jag tände upp lite levande ljus och drog av mig min svettiga mössa.

Färgerna på himlen var underbara och det var så vackert när alltihopa speglade sig i den tunna isen som låg över sjön.

Tina, min tvillingsjäl här ute i skogen, kom också och gjorde mig sällskap. Vi badade i det nollgradiga isvattnet, skrattade och njöt sedan av naturens storslagenhet och av varandras sällskap. Livet kan ju vara enkelt när vi inte konstrar till det så förtvivlat.

Man kan resa världen runt för att se vackra soluppgångar. Man kan fara land och rike runt i jakten på upplevelser. Men man kan också gå ut och uppleva naturens storslagenhet på den plats man just befinner sig på. Att helt enkelt bara öppna upp sinnet för det man har nära inpå. Att verkligen se och lägga märke till vad som utspelar sig, utan att vi behöver göra någonting alls… mer än att bara vara.

Det var bistert kallt den här tidiga morgonen och det kändes lite som om vi var med i filmen ”Frozen”. Men inom oss spred sig en underbar hetta efter både badet och skratten.

-Härliga Tina, tack för de stunder jag får dela här med dig.

Dagens citat:

Bara för att folk inte kan höra din musik betyder det inte att du ska sluta dansa.

Livet kan vara en dans, om man vara väljer att ta dansskorna på sig och känna sin egen rytm i blodet.

Kram Annika

Dela gärna

Bistert vackert. Läs mer »

En tvekande tid.

3 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 januari, 2021 / Gyllebo. Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag tycker att det känns som om världen är i en tvekande tid just nu. En lite vemodig och vankelmodig tid. En smula osäker, men med ett spirande hopp.

En tid då vi inte riktigt vet hur allt ska bli.

Fast jag njuter fullt ut av varje dag, av varje stund. Alltid, så gott jag bara kan. Jag vet att ingenting är beständigt. Ingen lycka eller olycka varar för evigt. Efter en grå dag blir det alltid solsken och vackert väder till slut.

Det gråa och disiga vädret som vi hade i början av veckan, det var faktiskt riktigt vackert och skönt trots allt. Behagligt vilsamt. På bryggan tände jag upp lite levande ljus och en marschall som fick lysa upp min morgonstund.

Mitt sinne var glatt och lyckligt. Efter ett långt telefonsamtal med min dotter i USA, så var det som om jag befann mig i en lysande bubbla mitt i allt det gråa. Valet där borta i Amerika var klart och vi var nog många som var lättade över resultatet.

Hemma i köket lyste min sista amaryllis upp min dag, och lilla hunden Lykke gjorde mig sällskap i soffhörnan på eftermiddagen.

Dagens citat:

There is always light – if only we´re brave enough to see it – if only we´re brave enough to be it. // Amanda Gorman

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

En tvekande tid. Läs mer »

Drömsk morgon.

7 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 24 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

En morgon nu i januari så var det lite extra vackert vid sjön. Morgonljuset var lite mjukare än vanligt och trots att det var snö och flera minusgrader så fick jag en föraning om den ljusare tid som komma skall.

När solen steg upp över sjön knäppte jag en mängd vackra bilder. Härliga bilder på ett vintrigt landskap som det inte blir så ofta här på Österlen.

Det var när jag kom hem och skulle tanka in alla underbara foto i datorn, som jag insåg att min härliga morgon fick bli ett minne blott… för när bara några få bilder hade skickats över från minneskortet till datorn så blev allting svart. Enbart texten ”du måste formatera minneskortet” kom upp i kamerans display.

Snopet för mig, men där var inget annat att göra än att utföra det som texten uppmanade mig till. Vips var alla bilder borta. Phofff….

Så fotona i det här inlägget är från de ”snapchattar” jag skickat till min dotter i USA. Bilder från en drömsk morgon i Gyllebo.

Jag fick mig en läxa i att komma ihåg att formatera minneskortet lite då och då. Livets lärdomar.

Dagens citat:

Låt oss ägna en stilla tanke åt de stackars kvinnor som lagt ner 3.000 kronor på läppförstoring, och nu tvingas gå med munskydd för 3 kronor.

Livet lär oss alla olika läxor. Livserfarenhet kallas det. Och jag avslutar med en bild från april 2020, en hoppfull bild om vad som komma skall.

Kram Annika

Dela gärna

Drömsk morgon. Läs mer »

Min sista flaska glögg.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

En vacker kall morgon hade jag varm söt glögg med mig i min termos. Julens sista flaska.

Efter en stilla stund på bryggan och ett uppiggande kallt bad, så smakade den söta drycken alldeles extra gott.

Vid en av grillplatserna hade någon lämnat kvar sina stearinljus. Jag tände dem igen och satt en stund och bara njöt av den vackra morgonen.

Med glöggen i min mugg och de tända kronljusen fick jag en stark känsla av stämningsfull advent.

Dagen ljusnade alltmer, och jag vandrade genom skogen hem igen.

På himlen bildades rosa luddiga moln och gav morgonen ett varmt rött sken.

Dagens citat:

En ny dag. Du kan fylla den med vad du vill. Varför inte med omtanke, vänlighet och värme?

Kram Annika

Dela gärna

Min sista flaska glögg. Läs mer »

Vintervibbar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Dagen då jag slog hål i isen och tog mitt första isvaksbad, den dagen fortsatte att vara rejält kall med många minusgrader.

Dagarna före hade det fallet lite lätt pudersnö som skapat en härlig vinterkänsla även här hos oss på Österlen.

Men solens strålar är starka även på vintern, så på de ställen där de nådde fram, fanns snön inte längre kvar.

På eftermiddagen hade isen frusit till så mycket att små nätta lätta pojkar kunde åka skridskor på sjön.

Gyllebosjöns badplats var fylld av glada människor den här kalla och soliga lördagen. Det doftade grillad korv över hela bygden och det hördes stoj och stim från lyckliga barn.

På den brygga där jag tagit mitt vinterbad några timmar tidigare, satt nu ett par och vilade sig i den värmande solen.

Underbara vinter – när den är som bäst!

Dagens citat:

Mata dig med glittriga tankar på morgonen och du kommer att skina hela dagen.

Ha en riktigt härlig dag.

Kram från mig, Annika

Dela gärna

Vintervibbar. Läs mer »

Vinter och isvak.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 21 januari, 2021 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vinter har krupit på lite mer nu, även här hos oss i söder.

Från att det har varit lite lätt pudersnö på bryggan så började isen lägga sig alltmer.

Efter en natt med ganska många minusgrader var sjön helt igenfrusen när jag kom för att ta mitt morgondopp. Med skaftet på min kvast kunde jag knacka ett lagom stort hål så att jag den här morgonen fick ta mitt allra första isvaksdopp.

Att slå hål i isen och sakta sänka ner min kropp i det nollgradig vattnet. Att lugnt bara andas och vara i nuet. Att känna mig stark som en oxe och fyllas med endorfiner… det var mitt mål när jag började bada i somras. Nu var jag äntligen där!

Det var verkligen en fantastisk känsla att bada i en isvak. Efteråt kändes det som om jag druckit tio koppar kaffe och tagit en hel burk lyckopiller.

På vintern ändrar även katten Judith sin sinnesstämning. Från att alltid vara sur och tvär blir hon lite mer kärleksfull och vänligt sinnad. Tjock brukar hon också bli över vintern, det hör liksom till.

Hon är verkligen en fin katt lilla Judith. Så speciell! Vill någon läsa historien om hur Judith hamnade i vår familj så hittar ni ett inlägg om det HÄR.

Dagens citat:

Livet blir så mycket enklare när du inte bryr dig om vad andra tycker.

Stefan tycker att jag är tokig och alldeles från vettet. Jag bryr mig inte så mycket om vad Stefan tycker.

Kram Annika

Dela gärna

Vinter och isvak. Läs mer »

Eremit i karantän.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 januari, 2021 / familjen Gyllebo, Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Allt sedan julafton så har jag levt ännu lite mer isolerat. Coronan har krupit närmare oss och vi har alla i familjen fått leva i karantän, var och en på sitt håll. Några med symptom, andra rädda för symptom…

Men till min stora glädje kunde jag äntligen få träffa Emmy igen i helgen.

Vi passade på att ta en härlig vandringstur med hundarna i solskenet. Hon och jag!

Vi kunde glatt konstatera att vattenståndet ökat i både sjön och vattendragen runt om. När vi passerade ”ålakistan” så porlade det så härligt. Ett ljud jag inte hört där på länge.

När vi gått ungefär halva rundan så blev lilla hunden Molly så väldigt trött i sina ben. Då var det bara att sätta henne i ryggsäcken och promenera vidare.

Tänk vilken energi det ger att få träffa en dotter en solig vinterdag i januari. Mer än så behövs egentligen inte, så länge vi alla får ha hälsan och vara friska.

Dagens citat:

Bara för att jag axlar det så bra betyder det inte att det inte är tungt.

Tyngd ger bra muskler. För allas vår skull så fortsätter åtminstone jag att håll i och hålla ut. Min önskan är att alla gjorde sitt bästa. Tyvärr har jag vänner och bekanta som mist nära och kära i detta äckliga virus. Friska och starka personer som borde haft många år kvar att leva. Mina tankar är ofta hos dem♥

Kram Annika

Dela gärna

Eremit i karantän. Läs mer »

Vi tog ridstigen hem.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 januari, 2021 / Gyllebo, katter, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Det var en klar och vacker morgon. Vi hade inte många plusgrader i luften och inte en vindpust i trädtopparna.

Vid bryggan mötte jag Tina, min badkompis. Hon var dagen till ära en nybliven pensionär. Oavsett hennes ålder så är hon nu den ungdomligaste pensionären som jag känner.

När vi tagit våra bad och druckit våra varma drycker så vandrade vi hemåt igen.

Ska vi ta ridstigen hem?, sa Tina, när vi knäppt våra sista bilder för den här morgonen.

Det är verkligen så fint där uppe på ridstigen. Det blir en annan vy över sjön med de nakna träden som vackra siluetter.

Hemma i stugan ligger de båda katterna inne dagarna i ända nu på vintern. Även om de inte är särskilt goda vänner, så har de sina egna favoritplatser i huset. Naturligtvis på behörigt avstånd ifrån varandra. När jag kommer hem från min morgonrunda är det som om deras matklockor börjar ringa, för då kommer de lojt strosande ut mot mig i hallen med en hungrig uppsyn båda två. Detta trots att deras delikata matbuffé ständigt står uppdukad i tvättstugan.