Hej hej.
Efter en fantastisk vinter så är våren nu här och nosar i kanten, så där lite försiktigt bara.
Det var i helgen som vi bestämde oss för att pausa lite i alla våra bestyr och ta hundarna med på vårspaning i nationalparken.
Det var rejält kallt om öronen den där dagen. Men både jag, Stefan och hundarna njöt i fulla drag.
Hänsynsfulla som vi ju är, så plockar vi alltid upp efter våra små hundar. Åtminstone på de ställen där det rör sig mycket människor. Även om Molly och Lykkes små lortar inte är mycket större än att de kunnat rymmas i en fingerborg, så luktar det lika äckliga att få under skorna som en newfoundlandsskit. Och naturligtvis kastas påsen i en soptunna, allt annat är idiotiskt.
Och när jag gick där och kikade ner i marken så fick jag syn på den! Årets första lilla frusna blåsippa.
Tänk vad det kan spritta till av lycka bara av att få syn på en slokörad liten vårblomma.
Vi vandrade i sakta mak mot Naturum. Vi tog min favoritstig genom alekärret.
Alekärret är nog den bästa platsen i hela parken, där jag trivs som allra bäst. Det är som hämtat ur en John Bauer saga och kanske bor det ett litet troll i min själ.
Och hur vacker är inte den här ”korgen”, skapad av naturen själv.
Huxflux var vi sedan framme vid Naturum och resten av vår vandring får ni läsa om en annan gång.
På eftermiddagen åkte vi sedan hem för att ta hand om veden som Stefan köpt. För första gången på alla år så har vi lyckats med bedriften att elda upp hela vårt förråd av ved, så nu får vi hoppas på en varm och skön vår inom kort. Men kan man lita på prognosen för Österlenvädret, så ska det yra runt öronen rejält idag.
Dagens citat:
Mars 2021: som Mars 2020 fast med toalettpapper.
Ha det riktigt bra.
Annika
