Österlen

Tack vare bloggen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Tänk så fort man glömmer.
I alla fall gör jag det.
När någon frågar mig om jag minns hur vädret var i fjor, så har jag för det mesta helt glömt bort hur det var, och har inte den blekaste aning om varken nederbörd, temperaturer eller vindförhållande.
Kommer ni ihåg förra sommarens väder hemma hos er?
Tack vare min blogg och alla mina fotografier så kan jag på ett kick få en ganska snabb överblick över hur en viss årstid faktiskt har varit de senaste åren.
Fjorårets sommar till exempel.
 Jag minns hur lycklig Gustav Mandelmann såg ut de gång vi besökte hans gård. Jag hörde honom lovorda vädret och regnet som gjorde att hans grödor kunde växa och hans skörd skulle komma att bli rik.
För regnade gjorde det i fjor!! Och jag log i smyg åt alla fina turister som besökte Mandelmanns Gård iklädda vita tygskor … bra för skoproducenterna tänkte jag lite elakt….
 Det var förstås inte alla som var lika glada över regnet. Brösarps IF som hade sin loppis i hällande regn, var nog ganska ledsna över vädret i fjor.
Själv minns jag hur lätt det gick att dra upp ogräset i min rabatt. Jorden var mjuk av väta, men å andra sidan växte det så det knakade.
Det var sommaren då den gamla hederliga regnrocken var modern och det passade ju verkligen bra!
 Minns du vilket väder du hade förra sommaren?
I år har vi nog alla haft det soligt och torrt. Den här sommaren kommer vi säkerligen att minnas med eller utan en blogg.
Dagens citat:
Bara så högt som jag
sträcker mig kan jag växa.
Bara så långt som
jag söker kan jag nå.
Bara så djupt som jag
tittar kan jag se.
Bara så stort som
jag drömmer
kan jag bli.
Njut av livet oavsett väder. Våga drömma stort. Njut här och nu! Spara bara på glada minnen och glöm bort de tråkiga.
Kram Annika
Dela gärna
     

Tack vare bloggen. Läs mer »

Kiviks Marknad 2018

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Vilket fantastiskt marknadsväder det blev i år.
Varmt, torrt och soligt.
Jag och Stefan brukar gilla att vandra runt på marknaden och njuta av folkvimlet och marknadspulsen. Fast i år var det inte så lätt med Stefan och hans onda fot.
Vi fick helt enkelt göra det bästa av det. Vi parkerade så nära marknaden det bara gick. Så laddade vi med en stor kanna kaffe åt honom, så han kunde sitta kvar i bilen med sin krycka och ändå njuta av marknadskänslan.
När vi blev hungriga tog vi med oss Stefan den lilla biten över vägen och köpte oss vars en langos.
Även om vi var sugna på älgkebab så smakade det fint med den varma langosen i solskenet också.
Jag och Emmy gick runt ibland marknadsstånden och kunde till sist konstatera att det inte fanns någonting vi ville köpa.
Fast det förstås…
I vanlig ordning drogs jag till korgarna. Jag vet inte vad det är med just korgar som lockar mig, men jag älskar just korgar i alla de former!
-mamma vad ska du ha den till, undrade Emmy när jag valde mellan de olika sorterna.
Ja det visste jag förstås inte, för korgar vill man bara ha, sedan hittar man alltid ett användningsområde.
-åhhhh den här liknar den mormor brukade ha, utbrast Emmy …
Såklart blev det en ny korg, och såklart en likadan som mamma Ingrid brukade ha.
När vi marknadsvimlat runt en god stund så drog vi oss ut mot backarna. För det är just det som är bra med Kiviks Marknad. Att man kan gå ut där och sätta sig och bara njuta av utsikten och andas lite frisk havsluft för en stund.
Är man på marknad så måste man köpa marknadskarameller. Det kvittar hur äckliga man nu tycker att de är. Det hör liksom till.
-mamma, ska du verkligen köpa marknadskarameller, ingen äter ju ändå av dem, kommenterade min dotter, när jag målmedvetet letade efter bästa karamellförsäljaren.
I bilen hem mumsade både hon och Stefan glatt på det halva kilo marknadskonfekt jag bjöd dem på.
Ja, det var väl det jag sa, det hör liksom till!!
Dagens citat:
Tänk när man får stå på månen och säga:
Vilken vacker fulljord det är ikväll.
Fler inlägg om Kiviks marknad hittar ni här:
Ha nu en riktigt härlig dag och ska ni på marknad, glöm inte att köpa marknadskonfekt!
Kram Annika
Dela gärna
     

Kiviks Marknad 2018 Läs mer »

Sommarpremiär på Österlen

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hej
I helgen slog familjen Mandelmann åter upp portarna till sin fantastiska trädgård.
Jag vet egentligen inte vad det är med den här trädgården som gör så gott i min själ, men någonting är det.
Man kan besöka många olika fantastiska visningsträdgårdar runt om i vårt avlånga land, men just här är det något som vidrör själen tycker jag. Det är som om familjen lyckats hitta meningen med en trädgård och en gård. Här får alla sinnen sig en rejäl dos av intryck. Sådär som vi människor mår så himlens gott av.
För mig är det särskilt alla djuren som skapar min må-bra känsla.
Som liten flicka drogs jag till platser där det fanns djur. Vilka slags djur spelade ingen som helst roll. Jag älskade dem alla och jag var aldrig rädd för något då. Jag älskade allt från den stora tjuren till den lilla  kycklingen, allt från de smutsiga grisarna till de fisförnäma katterna. Jag älskade helt enkelt allt levande.
Och precis så är det här hos Mandelmann. Djuren lever sida vid sida med människan i en skön harmoni. Det är det som gör hela gården och trädgården levande tror jag. Mångfalden av alla sorters djur och växter tillsammans. Berikande, eftersom allt är skapt för att finnas. Inte uppdelade i en jättestor produktion, utan alltihop på samma lilla farm, precis som här.
I en samklang som allt är menat.
-ditt stammiskort från i fjor gäller än några dagar, sa den unga söta flickan i inträdet, när jag stack fram mitt visakort för att betala för ett nytt säsongskort.
-välkommen in, sa hon sedan med ett brett leende och öppnade den hemmagjorda, roliga entrégrinden.
Ja, såklart kände hon igen mig. Jag som varit på gården så många gånger att till och med grannarna börjat lägga märke till mig.
Jag stack mina bara fötter ner i den mjuka fårullen. Ullen som jag tror att Marie lägger ut för att förhindra sniglarnas framfart. Ljuvligt.
Efter veckans intensiva arbete med mina papper så var det som om all stress bara rann av mig och ner i den mjuka ullen under mina fötter.
Trots att parkeringen upp på backen bakom gården var fylld av bilar, och jag insåg att det för dagen var fullsatt med besökare. Trots det så var det som om trädgården slukade dem alla och gjorde dem tystare och mindre bullriga. Lite samma egenskap som det är att gå in i en kyrka. Man går in fylld med respekt och man visar hänsyn.
Ofta drog jag på smilbanden när jag spankulerade omkring där. Små finurliga uppfinningar. En del fula, andra genialiska. Förmodligen Gustavs påhitt, tänkte jag. Gustav som jag i likhet med många andra, fått lära känna genom de underbara TV-programmen.
En del tycker att han verkar tramsig, men jag tror att han har hittat hela hemligheten med livet. Han har kommit på vad som gör livet för honom så roligt att leva. Om vi alla kunde finna den glädjen, då skulle många doktorer få söka sig andra yrken tror jag. Jag tror livet handlar om att skratta och få vara lite tramsig, precis som Gustav.
Jag såg honom jobba med vattenkrassen borta vid dammen. Av respekt la jag undan min kamera när jag mötte honom och pratade istället några ord med honom. När jag gick vidare såg jag hur alla ankorna följde honom på en lång ”gåsarad”. Jag log och jag kunde inte låta bli att knäppa en bild på det lilla följet.
Borta i dammen plaskade resten av ankfamiljen glatt runt och på båten stod en yr höna och trodde nog för stunden att även hon var en anka.
I grönsaksfältet låg Marie och lukade ogräs, och borta vid vinbärsbuskarna tjuvade ankorna av de röda bären som redan mognat. Skränande vaggade de iväg när jag kom gående med siktet inställt på den stora tomatdjungeln.
Detta ljuvliga tomatväxthus som finns här på gården.
Jag tänkte lite skamset på min egen odling hemma i Gyllebo. Knappt några tomater och långt ifrån så här stora och kraftiga. Fast sedan så ändrade jag mig, och tänkte att i jämförelse med tidigare år, då jag inte haft en enda tomatusling, så var det ju en klar förbättring för mig.
Sedan gick jag länge och njöt, inspirerades och stal idéer.
Uppe på backen satt hunden Siri tillsammans med alla hönsen.
Hon såg nästan stolt ut när jag gick förbi. Hönsen kacklade, pickade och sprätte, precis som höns är skapta för att göra.
Så var det dags för mig att köra hemåt igen.
Magen knorrade lite och jag var lite spänd på min egen potatisodling. Den vi hade bestämt att vi skulle prova den kvällen.
Kanske blir det inte så överdådigt med min självhushållning som hos Mandelmanns, men någonstans måste man börja.
Jag vinkade hejdå till allt där på Djupadahl och susade uppför Sträntebacken mot mitt Gyllebo igen.
Dagens citat:
Jag känner mig så lycklig
att jag inte ens är rädd för
att det ska gå över.
Ha en härlig dag och lite mer om min egen självhushållning, det få ni läsa i ett annat inlägg.
Kram Annika
Dela gärna
     

Sommarpremiär på Österlen Läs mer »

Ett favoritställe

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll i veckan var vi och åt på mitt favoritställe.
Franskans Creperia i Rörum.
Jag har skrivet om Franskans här på bloggen många gånger förut, och ni som följt mig ett tag vet säkert att jag älskar det här stället.
Här är så enkelt, trivsamt och de har en fantastisk personal.
Och såklart är deras galetter fantastiskt goda. Galette är en sorts pannkaka gjord på bovete.
Ljuvligt goda med olika sorts fyllning.
Mina favoriter är Lutterlögn och Vricklund.
Jag älskar att deras rätter bär namn som är hämtade från filmen Bombi Bitt. Härligt, roliga namn som känns så välbekanta.
Stefan satsade den här kvällen på en mer matiga variant med lammfärsbiff i. Ljuvligt god kan han intyga.
Mätta satt vi sedan en lång stund och njöt av livet och lät maten sjunka.
En huskatt gjorde oss sällskap i solen.
Det är något alldeles särskilt när man ätit där på Creperian. Man blir alltid kaffe- och dessertsugen.
Det smakar så ljuvligt med en pannkaka till kaffet med jordgubbssylt och grädde. Det lägger sig som grädde på moset.
Ännu kan man slinka in där på Creperian utan att ha bokat bord. För det mesta finns det plats, om man bara är två.
Fast om en vecka börjar den stora industrisemestern och veckan därpå är det byggsemestern som kör igång. Då gör man nog bäst i att boka bord i förväg. Men gör det ifall ni är i krokarna. Det är så gott och mysigt.
Dagens citat:
Kaffe är giftigt
Solbränna är farligt
Ordspråk är nyttigt.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Ett favoritställe Läs mer »

Midsommarafton 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Jag måste ju såklart skriva lite om vår midsommarafton här i Gyllebo.
En afton med de bästa vännerna, det bästa vädret och den bästa maten – ja under de förutsättningarna så kan det liksom bara bli bäst.
Det är med en viss skam jag måste erkänner att det för mig var första gången jag var på midsommardansen på Brännebo.  Trots att jag bott i Gyllebo i 17 år … fy på mig!
Brännebo är en sagolikt vacker plats här i Gyllebo. Där har scouterna sin lilla stuga och där brukar de ha lite olika aktiviteter och firande. Saker som just midsommardans och valborgseld och sånt.
Där var så mysigt. Kaffe och hembakt kunde man köpa på platsen. Och såklart gjorde vi det för att gynna vår fina scoutkår.
Levande musik fick det att spritta lite extra i allas våra ben tror jag.
Så genuint svenskt och så mysigt.
Och minsann så fanns där en nybliven morfar i ringdansen den här ljuvliga dagen. En morfar som jag känner ganska väl. En morfar som ser oförskämt ung ut för att ha blivit just morfar.
När dansen led mot sitt slut, så återvände vi hemåt igen.
Då var det plask och lek som stod på schemat.
Så blev vi alla plötsligt så väldigt hungriga.
Jag delade ut lite uppgifter, och potatisskalningen tyckte jag att killarna skulle kunna klara av.
Såklart anslöt hunden Johnny till potatisskalargänget. Är man en kille så är man.
Så fick de även äran att sköta grillen, för just det visste jag att de var riktiga proffs på.
Egentligen finns det inget godare än just midsommarmat. Så enkelt och gott.
På vår buffé fanns även så lyxiga saker som grillad filé av både vildsvin och hjort. Så blir det när ett gäng jägare kommer ihop för att fira midsommar.
Och såklart nypotatis. Köpta på ICA, för inte vågade jag chansa och ta av mina egna. Någonting sa mig att min egen potatisodling måste stå ett litet tag till och växa till sig i sina vintunnor.
Bad och mat kräver en viss typ av aktivering. Den där aktiveringen hade Stefan förberett och pysslat med lite hela förmiddagen.
Aktiveringen bestod av en inomhusskjutbana med läktarplats.
Läktarplatsen var en enkel träbänk som han i all hast spikat ihop tidigare på dagen.
Till min stora glädje och till samtliga killars stora förvåning, utsågs ”fru Berggren” till skjuttävlingens vinnare.
Ett enda bra skott räcker. Det blir inget slöseri på ammunition om man siktar väl första gången. Och det där snacket om tur, det tror jag inte ett endaste skvatt på i alla fall…
Mormor hon kan hon!
En härlig traditionell midsommar, precis sådär som vi gillar när den är som bäst.
Tack vännerna!!
Kvällens citat:
Ät en levande groda på morgonen.
Då är man nästan säker på att ingenting värre
kommer att hända resten av dagen.
Nix, någon groda skulle jag nog aldrig få för mig att äta. Jag känner mig lite kompis med grodorna och jag vill mest bara dansa och pussas med dem.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Midsommarafton 2018 Läs mer »

Att minnas ett slott och en sagolik barndom.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I veckan har jag haft ett alldeles särskilt möte. Ett möte med min barndomsvän. Min första kompis som jag spenderade massor av tid tillsammans med när jag var barn. Min granne och min vän Annelie.
Det var när de efterlyste personer som hade minnen ifrån Christinehofs slott, som jag tog mig i kragen och tog kontakt med min barndomsvän.
På det där slottet och i dess omgivningar har vi tillbringat hela vår barndom och en stor del av vår uppväxt.
Sådär långt ute i skogen hände det inte så värst mycket spännande saker, så vi fick helt enkelt se till att skapa lite action på egen hand. Och med ett helt slott som lekplats, fanns det massor att hitta på bara man hade fantasi. Och fantasi det hade vi i överflöd, så en massa bus och galenskaper hände genom åren. Förmodligen till många vuxnas förskräckelse.
På de senaste trettio åren har Annelie och jag bara setts en enda gång, och det var som hastigast på en marknad.
Nu hade vi bestäm träff för att hinna prata lite i lugn och ro, innan det var dags för oss att bli filmade med våra minnen på slottet.
På en välkänd plats för oss båda, sågs vi den här soliga dagen.
Och hon var sig precis lik. Lilla fina Annelie.
Efter en liten kaffetår tog vi en promenad runt Alunbruket. Vi vandrade på de vägar och stigar som för oss var så välkända. Stigar där vi som barn farit fram i vild fart sååå många gånger.
Att träffa en bardomskamrat efter snart trettio år är bara så fantastiskt.
Det finns så mycket som finns gömt i minnet och i hjärtat. Så mycket som vi med små skratt hjälptes åt att påminna varandra om.
Tiden sprang så fort och snart var det dags för oss att köra den korta sträckan in till slottet. Den korta vägen då vi passerade båda våra två barndomshem.
En väg som är så väldigt vacker. Allén in till Christinehofs slott.
Väl inne på slottet var det dags för filminspelning. Det där hade vi förträngt lite grann. Att ensam sitta och prata i en halvtimme om saker som man mindes från slottet, var egentligen inget vi var sugna på, men vi är tuffa och gjorde det ändå.
Först ut var jag. Och så här bakefter minns jag knappt vad jag pratade om.
De där filmerna och dokumentationerna kommer att ställas samman och visas nästa år på ett vernissage på slottet.
Det blev väl som det blev, och jag pratade om hyss och bus som vi hittat på genom åren.
När det sedan var Annelies tur att filmas, så passade jag på att smyga runt och kika lite på vårt välkända gamla slott.
Efteråt fick vi välja något att äta. Såklart hade de glass som hette Pipers glass. Och såklart hade även greve Piper själv kommit för att berätta om sina minnen. För är det någon som bör ha minnen av slottet så är det ju såklart Calle Piper.
När jag och Annelie sakta vandrade mot parkeringen tänkte jag för mig själv att Calle Piper må vara den lagfarne ägaren till det här slottet, men i hjärtat är det vårt slott, mitt och Annelies. Vårt älskade Christinehof.
Tack min fina barndomsvän. Tack fina goa Annelie för att du tog dig tid att träffas och göra det här tillsammans med mig.
Vi ses snart igen.
Dagens citat:
En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker
om dig.
Att man går skilda vägar händer många goda vänner. Livet kommer liksom emellan och det kommer saker i vägen. Men det finns inget som är så underbart som att ses igen. Att ta det där steget och verkligen träffas. Så underbart och härligt.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Att minnas ett slott och en sagolik barndom. Läs mer »

Gå mot ALS 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Till minne av Camilla Olsson Rosén ♥
Snart är det dags att samlas vid Simrishamns fiskestuga för att tillsammans fortsätta på den framgångsmarsch som min älskade kusin Camilla startade i fjor.
-Hallå, du kommer väl!
Tillsammans vandrar vi en liten kort sträcka och donerar vars 100 kronor till Ulla-Carin Lindquist fond.
Den lilla vandringen är även framkomlig för alla med rullstol, rullator, barnvagn – så de allra flesta kan delta.
Vill eller klarar man inte marschen så är man såklart hjärtligt välkommen med sin fikakorg för en stunds samvaro i alla fall.
Alltså, den 24 juni 2018 är det dags igen.
Marschen går av stapeln klockan 14:30.
Man bör komma ca 15 minuter innan.
Samlingen är vid Simrishamns Fiskestuga.
Det kommer att finnas möjlighet att swisha sin donation, annars är det kontanta pengar som gäller.
Oavsett väder så kommer jag att vara där.
För min älskade kusin ska jag fortsätta på den marsch som hon startade i fjor. Mot den jävligaste sjukdom någon människa kan drabbas av.
Mot jävulens sjukdom och för forskningen mot ALS.
Hoppas att så många Österleningar som möjligt vill och kan ställa upp.
I fjor hängde regnet tungt över oss alla… ända tills Camilla dök upp. Som alltid kom hon med solen.
Underbara, älskade Camilla.
Inlägget från i fjor kan ni kika på här.
Tack för att ni läser och tar del och hoppas att vi ses.
För mig känns detta som en självklarhet och det är det minsta jag kan göra för min kusin och hennes anhöriga.
Kram Annika
Dela gärna
     

Gå mot ALS 2018 Läs mer »

En smak av sommar.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Finns det något som smakar mer sommar än flädersaft?
För mig är det den i särklass godaste drycken som finns att släcka törsten med en varm sommardag.
En dag blev vi så himla sugna på det, så det var bara för oss att cykla iväg för att plocka fläder.
-välj nu inte den giftiga sorten, var det någon som påpekade.
Det hade jag aldrig tänkt på förut… Google fick rädda min okunskap… för inte hade jag en aning om vad som skilde ätlig mot den giftiga sorten. Jag visste ju knappt att vissa sorter var giftiga.
Det visade sig att den vanligaste häromkring, är den ätliga.
Blomställningen ska vara platt upptill, så man ska kunna ställa blommorna upp och ner på ett bord utan att de då trillar omkull.
Utrustade med lång sax, korg att plocka i och en krycka för Stefan att luta sig mot så fick vi ganska fort ihop till en första sats flädersaft.
Inspirerad av min moster och min kusin blev det en flädersaft med jordgubbar i. För att maxa sommarsmaken liksom .
Tre liter jordgubbar gick det åt. Två liter till saften och en liter till att stoppa i munnen, under tiden som jag rensade fläder, skivade citroner och snoppade gubbar.
Sedan ska den där röran stå där och gona till sig i fem dygn.
Fast jag kan lova, nu är jag där och gluttar under folien allt som oftast och doften som sprider sig är ljuvlig!
Vilken är er bästa sommarsmak?
Kvällens citat:
Vi är som fjärilar
som flaxar omkring för en dag
och tror att det är för evigt.
Njut av livet så mycket det går.
Stöd er på en krycka om det behövs, men njut av de liv som ni har just nu!
Med ett glas flädersaft, som smakar som en dryck direkt från himmelriket, så är livet så gott att leva.
Kram Annika
Dela gärna
     

En smak av sommar. Läs mer »

Från byggkaos till vackert lantkök.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
(detta är ett inlägg i samarbete med Stefan Hantverkarn AB)
Kanske är det någon som minns mitt inlägg från det lilla sommarhuset som skulle få ett nytt tjusigt kök.
Nu är det alldeles strax helt färdigt, det underbara lantköket i ett sommarhus någonstans på Österlen.
Nu har jag ju nästan glömt bort hur det såg ut den där dagen då jag var här på besök förra gången. Då när det kändes som ett enda stort byggkaos.
Det inlägget hittar ni här:
Dagen då jag kom på besök var det brådis för alla. Stenbänkskivorna som dragit ut på tiden, och stannat upp arbetet något, var äntligen på plats. Mycket av de återstående jobben var beroende av att just stenskivorna var monterade.
Snickarna och rörmokarna sprang om varandra i det lilla köket – nu var det bråda tider.
Ute på den nybyggda uteplatsen var några snickare i färd med att färdigställa det sista. En ny uteplats som jag förstår kommer att bli rena drömmen.
Så väldigt lägligt ringde mat- och sovklockan när jag var och hälsade på, för att ta mina bilder. Jag fick då möjlighet att knäppa lite fotografier ostört i det otroligt vackra köket.
Under tiden höll grabbarna middag. De tog en välbehövlig paus ute vid sina servicebilar och såklart så äter en snickare med sin kofot, vad trodde ni!?
Smått andäktigt smög jag in i det exklusiva köket. Så vackert och tjusigt. Lite saker väntade man på så här i sluttampen, men wowww så galet fint.
Jag kunde i min fantasi känna hur det skulle vara att smyga upp ur sängen, tidigt  en ledig sommarmorgon. Och med en kopp kaffe sätta mig på den nybyggda uteplatsen och njuta…
Njuta av tystnaden, lukten av nymålat och av det här – vårt vackra Österlen!
Hantverkarn renoverar gärna fler små gulliga hus på Österlen. Men först till hösten har de tid. Deras hemsida med kontaktuppgifter hittar ni här.
Dagens citat.
Det var två blinda snickare och en såg.
Ja, det var ett halvdåligt citat. Sådär dåligt så det nästan är kul.
Ha det gott och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Från byggkaos till vackert lantkök. Läs mer »

Den underbara trädgården i engelsk stil.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Den engelska Trädgården.
(Ett sponsrat samarbete med Den engelska Trädgården)
Hejsan.
En het junidag strosade jag runt i den fantastiska besöksträdgården i Svinaberga. Det var en sen eftermiddag i förra veckan som jag smög mig in genom den charmiga lilla grinden för att njuta en stund och ta mina bilder.
För njuter det gör man sannerligen – med alla sina sinnen här!
Jag har med stort intresse följt den här trädgården från första spadtaget, och förundrats över hur det går att skapa något såhär vackert på förhållandevis kort tid.
Den här platsen väcker någonting i mig. Ett slags sug och energi till att själv plantera, skapa och forma min egen lilla trädgård hemma i Gyllebo. Jag blir oerhört inspirerad av att vandra runt här.
Jag tilltalas lite extra mycket av den här stilen på trädgård. Som om just den här engelska stilen är som klippt och skuren för vårt svenska klimat. Den skänker något vilsamt för själen, och skapar ett lugn. Den är lite mer i samklang med naturen själv.
Förra gången jag var här, det var i tulpanernas tid i fjor. Inlägget hittar ni här.
Nu slås jag över vilken förvandling en trädgård genomgår på en säsongen. Hur spännande det är att se förändringarna.
Här i den engelska trädgården har man verkligen lagt sig vinn om att det ska blomstra och vara vackert över hela säsongen. Och det är sannerligen sagolikt fint.
Trädgården är uppdelad i olika rum. Rum med olika förutsättningar och med växter som trivs just precis där.
I en liten hörna av trädgården finns en damm. Där kan man slå sig ner och blunda för en stund. Istället för att njuta av alla synintryck kan man låta öronen få lite skön musik från det porlande lilla vattenfallet.
Det finns även en liten köksträdgård. Precis när jag var här på besök så blommande gräslöken alldeles överdådigt. Jag älskar när man låter gräslöken få slå ut i blom. Det är så fantastiskt vackert.
Min mamma knipsade alltid av alla blommor på sin gräslök. Det var för att den inte skulle bli så ”träig” sa hon. Men jag älskar ju att få njuta med alla mina sinnen, så själv låter jag min egen lilla gräslökstuva blomma så mycket den bara kan.
Jag strövade fram på de små grusgångarna den här sena eftermiddagen, precis före stängningsdags. Jag var den sista besökaren och för en stund dagdrömde jag mig bort … Plötsligt var det som om jag var på plats i ”Morden i Midsomer”. Den där underbara Tv serien som brukar gå nu på sommaren, ni vet. Jag älskar att titta på den. Inte för att den är särskilt spännande egentligen, nej det är enbart för att jag njuter av alla vackra engelska miljöer som jag vill se den. Nu var det som om jag för en stund fick vara där på riktigt. Jag väntade nästan bara på att kommissarien Barnaby skulle lägga en tung hand på min axel …
Jag kan verkligen rekommendera er att åka hit på ett besök. Åk hit och låt er inspireras och njuta.
Som extra bonus finns en rad olika växter att handla vid entrén. Särskilt förtjust blev jag i de ljuvliga Austinrosorna.
Vill ni hänga med i vad som händer där i den engelska trädgården så finns en länk till deras facebooksida här.
In och gilla sidan vetja!
Intill finns Svabesholmscafé där man kan stilla både hunger och törst.
Så värt ett besök.
Själv vill jag så gärna ta en titt här igen innan hösten nalkas …
Dagens citat:
Att skapa en trädgård
det är att tro på en morgondag.
Ha en fin dag alla kära läsare.
Kram Annika
Dela gärna
     

Den underbara trädgården i engelsk stil. Läs mer »

Rulla till toppen