Österlen

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika
Dela gärna
     

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

Lunchdate.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika
Dela gärna
     

Lunchdate. Läs mer »

Julmarknaden på Bengtemölla

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
För en vecka sedan njöt jag ju av en av mina absoluta favoritplatser – Haväng.
Efter det for jag vidare mot Brösarp och julmarknaden på Bengtemölla. Det är så bedårande fint där på den väldigt gamla gården.
Om mitt minne inte sviker mig så har den gamla kvarnen där anor ända från 1300-talet.
I somras när jag och min dotter avverkade våra vandringar på Österlenleden så passerade vi bla. Bengtemölla.
Vill ni ha lite sommarkänslor så hittar ni det härliga inlägget här.
Omgivningen är så vacker här.
Men den här dagen var marken frusen, och det passade så fint när Tomten smög inne på gården och grillarna var fulla med läckert gyllenbruna korvar.
Inne i logen stod marknadsknallar och sålde sina hantverk.
På den här marknaden fanns de sötaste små knallar man kan tänka sig.
Vänner till mig och så välkända för mig…
Tina Tånnanders Ljus
Lise Ericsson, fotriktiga strumpor och betonghantverk
Ingela Johnsson från Sjörröd med ljus, garn, ullfällar och en massa annat.
En bra stund strosade jag runt där på marknaden och insöp den sköna julstämning som fanns där.
Så slank det ner en grymt god grillad korv i min mage, innan jag styrde kosan mot Gyllebo igen.
Väl hemma igen piffade jag lite med blommorna i min klongvas.
I en blomsteraffär hade jag köpt lite roliga snittblommor. En sort som jag inte kan namnet på, men de är så dekorativa med sina roliga kottar. Det bästa med dem är att de står fint väldigt länge. Praktiskt tycker jag. Då kan man bara byta ut ”sällskapet” lite då och då och man har en vacker bukett länge.
Dagens citat:
”Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd.
När du visar respekt för den du pratar med och engagemang för det du pratar om,
kan det vara tillräckligt spännande med en viskning.”
Pssst …. ha en härlig lördag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Julmarknaden på Bengtemölla Läs mer »

Om jag bara fick välja en enda …

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om man bara fick välja en enda plats i hela världen. En plats som man tycker är den vackraste av dem alla.
En plats som känns lite extra i hjärtat liksom.
Och man bara fick välja en …
Då väljer jag den här!
Vackra underbara Haväng.
Här har jag varit sen barnsben och jag tror inte att någon annan plats kan mäta sig med den här skönheten.
Det var förra helgen när jag var ensam som jag passade på att stanna till här.
Det var en strålande vacker morgon med rimfrost i träden.
Jag brukar inte redigera mina foto särskilt mycket. Jag vill så väldigt gärna göra det mesta av jobbet direkt med min kamera. Övning ger ju som bekant färdighet … och jag övar och övar och övar …
Den här morgonen var förutsättningarna för bra bilder fantastiska. Allt jag behövde göra i efterhand var att räta upp horisonten så att den var absolut helt vågrät.
Nej Haväng behöver inga filter eller redigeringar.
Haväng är vackrast ändå!
Tiden går fort när man trivs.
Det var dags att vandra uppför den välkända backen och ge sig ut på andra äventyr, men mer om det en annan dag.
Dagens citat:
Du kan förlora något som du har,
men inte något som du är.
Och jag är tacksam.
Jag är så tacksam för sådana här dagar och för den skönhet jag har så nära inpå.
Ha en fin fredag och kram på er
Annika
Dela gärna
     

Om jag bara fick välja en enda … Läs mer »

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Mitt jobb är att sköta papper och räkenskap på byggföretaget Stefan Hantverkar´n. Därför sitter jag mest inne och kuckelurar på mitt kontor om dagarna. Utom då jag är ute och härjar i skog och mark på min fritid förstås.
Men en morgon gav jag mig ut på fältet för att hälsa på i verkligenheten.
Det ska byggas ett litet attefallshus någonstans på Österlen, så jag tänkte att jag skulle försöka följa byggprojektet ifrån start med min kamera. Och såklart får ni hänga med om ni vill.
En vackrare plats för ett litet attefallshus, ja det får man allt leta efter …
Ett stenkast från havet.
Ganska nära en annan liten stuga som vi byggde för en del år sedan, kommer det lilla attefallshuset att placeras.
Den här morgonen var det full aktivitet på byggarbetsplatsen.
Det skulle stakas ut var alltihopa skulle ligga. Och det mina vänner, det är viktigt. Det ska vara rätt på millimetern på alla håll. Både bredd och djup ska vara rätt. Höjden där huset ska ligga ska förstås också varit helt enligt planen.
Till sin hjälp har man då de gulligaste töserna från kommunen. Med sin avancerade teknik tar de ut höjder och mått så allt bli bra från början. Duktiga tjejer som verkligen kan sitt jobb – det vet jag sedan länge!
Den här morgonen var alla på plats. Inte bara hantverkarna och Stefan själv, nej både arkitekten och byggherren var också här.
Många människor har totalt missuppfattat vem det är som räknas som byggherre. Ofta hör jag i alla de byggprogram som finns på TV att man även där säger fel …
Byggherren är kunden i detta fallet. Alltså INTE byggaren. Byggaren kallas entreprenör.
Killarna satte profiler och stakade ut. Noga, noga att allt blev rätt.
De var båda märkbart besvärade av mig och min kamera.
– Förunderligt, tänkte jag … ändå har ju en av dem varit modell för Blå Kläder i unga år ….
Målmedvetet och flitigt jobbades det på för fulla muggar.
Så är det med erfarna hantverkare, alla vet vad de ska göra, inget snack behövs. Det var nästan bara hammaren som ekade i den tysta morgonen.
Så kom den första materialleveransen. Armeringsmattorna till grunden såklart.
Det var den glade åkaren från Gröstorp som trixade sig in med sin lastbil på den trånga lilla byggplatsen.
Så slog klockan nio och det var dags för frukost.
Inget ser väl så gott ut som mackorna i en sunkig byggarbod. Det spelar egentligen ingen roll om det är lyxsmörgåsar med krämig sallad eller svettiga ostmackor, det verkar lika gott vilket som.
Själv tog jag en obligatorisk selfie i den smutsiga spegeln i boden, innan jag tackade för mig och körde tillbaka hem till Gyllebo igen.
Fortsättning följer från det lilla attefallshuset någonstans vid havet på Österlen.
… sugen på att bygga ett attefallshus … vår hemsida hittar ni här.
Kram Annika
Dela gärna
     

Ett litet attefallshus ska se dagens ljus. Läs mer »

Jag kan inte vänta längre.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Nu är det exakt en vecka tills det är den första advent. Men nej, jag kan faktiskt inte vänta längre nu ….
Idag åker nog några adventsljusstakar fram här i Gyllebo.
Vissa dagar har varit så regniga och grådaskiga här längst nere i söder, så jag håller nästan på att längta ihjäl mig efter mer ljus nu.
Egentligen hjälper det bäst att bara gå ut i naturen och liksom suga i sig D-vitaminer direkt ifrån luften.
Som alltid är jag uppe så tidigt som möjligt och ger mig ut i den sköna naturen.
Jag och hundarna brukar väcka de sömniga sjöfåglarna som ligger i vattenbrynet och slumrar.
Av spåren att döma lyckas jag ofta väcka den sura hägern som står i bäcken och lurar.
Hans våta fotavtryck avslöjar att han smugit över vägen och gett sig iväg längre ut i skogen.
Jag blev nästan full i skratt när jag såg de roliga fotavtrycken på vägen.
Livet har rullat på som vanligt här hos oss.
På granntomten byggs det för fullt. Borta vid Pumphuset är skogsmaskinerna i full gång med att flisa det som blivit kvar efter avverkningen. Och vid slottet står alpackan ”Per Gessle” och glor fånigt under lugg med sina tänder på tork utanpå läppen.
Ja, allt är precis som det brukar vara här i Gyllebo.
Nej hörrni, nu har jag bestämt mig. Idag åker ljusstakarna upp, och såklart krävs det lite nya blomster då också.
 Dagens citat:
”Om du inte får allt du vill ha,
tänk då också på allt du inte får som du inte vill ha.”
Jag hoppas ni får en mysig söndag, och kommer ihåg att fylla på vitaminförrådet.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag kan inte vänta längre. Läs mer »

Julmarknad med stöd för projektet MOT ALS.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu börjar julmyset smyga sig på från alla håll.
I helgen har jag varit på den jättemysiga julmarknaden på Sjöröds Torp, här i Gyllebo.
Men min morgon började såklart som alltid. En frisk skön tur ner mot sjön.
De sista bladen från skogens träd flöt som rosenblad på den lilla dammen invid badplatsens parkering.
Men åter till julmarknaden …
Där på Sjöröds Torp är det så himla mysigt och fint.
På sommaren kan man besöka det lilla caféet Aleljé Miré. Man kan dricka kaffe, äta nybakat och frossa i hantverk av alla de slag. Både Ingela och Christer är synnerligen händiga och behärskar olika spännande hantverk.
Men den här dagen var det alltså julmarknad som stod på agendan, långt här ute i skogen på Sjöröds Torp.
En alldeles speciell känsla och stämning bjöd platsen sina besökare på.
Jag var på plats för att hjälpa min väninna, Tina Tånnander, att sälja hennes ljus. Själv låg hon hemma i sängen med feber och förkylning. Till min hjälp hade jag min söta dotter Amanda.
På plats var också min gulliga fotvårdare Lise från Brösarp. Hon sålde fina betongsaker och såklart sina fotriktiga strumpor i urläckra färger. Underbara, glada Lise!
Alldeles särskilt behjärtansvärt var dagens tema ”MOT ALS”.
Min älskade kusin, Camilla, gick tragiskt bort i sjukdomen för tre månader sedan. Camilla var en högt älskad person av så många här i bygden, och det är såklart många som känner att de vill göra något.
Camillas ena dotter driver ett UF företag, där hon och hennes kamrater säljer armband till förmån för ALS forskningen. Så driftiga och duktiga.
Behållningen från dagens lotteri gick också till ALS forskningen och för det underbara initiativet stod härliga Ingela och Christer på Sjöröds Torp.
Såklart köpte jag armband. Fem stycken!! Förstås!!! Just sådana armband får man ju aldrig för många av.
Stefan fick ett och Amanda fick ett. Själv fick jag tre…
Fucking ALS!!
Och vill någon av er köpa armband så hittar ni UF företagets facebooksida här
Efter en mysig eftermiddag utomhus, var det ändå ganska skönt att komma hem och krypa in i mina varma onepiece.
I´m a tiger!
Dagens citat:
Även kalla kramar värmer.
Och många kalla kramar på en lokal julmarknad blir det. Alla lika värmande och sköna.
Och vill någon av er där ute bidra till forskningen MOT ALS, så finns Ulla-Carin Lindquist sida här, där man kan skänka en gåva.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Julmarknad med stöd för projektet MOT ALS. Läs mer »

Platt som en pannkaka.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Den som har myntat uttrycket att Skåne är platt som en pannkaka, den personen kan aldrig ha bestigit Stenshuvud.
Ja, det där uttrycket grunnade jag på när jag en morgon tog mig en tur uppför det vackra skånska berget.
Den fina platsen Stenshuvud. Berget som ger vår ålakust sin fantastiska profil och sitt utseende.
Det var en tidig morgon och inte en kotte syntes till. Jag och Johnny strövade uppför berget i ett högt tempo. Johnny hade bråttom, som han alltid har när vi är på spännande platser.
Solen var på väg upp och det blåste friska vindar.
På ett ställe hade ett rejält träd fallit omkull och området var avspärrat med snitselband.
Området runt Stenshuvud är sedan 1986 nationalpark. Jag älskar att man värnar om vår unika natur.
Det är så magiskt vackert där uppe på toppen.
Särskilt fint var det den här morgonen, när solen strålade över ett djupblått hav.
Där uppe på berget är det som tre olika platser. Det kallas att berget har olika huvuden.
Klippigt och lite halt var det där, så jag tog små försiktiga steg för att inte drutta omkull på ändan.
Nu var jag inte så rädd för att trilla och skada mig själv, nej jag är alltid mest rädd om min dyra, fina kamera.
På den brantaste avsatsen är det lite läskigt att gå ända ut till kanten. Där är det som om berget störtar rakt ner i havet.
Jag höll mig på avstånd, för jag vet aldrig om Johnny av misstag skulle få för sig att knuffas. Det skulle inte vara så kul att bli nervält därifrån. Men obeskrivligt vackert var det att sitta där och njuta av utsikten en stund.
Långt borta över ängarna kunde man skymta en vit liten kyrka. Trots mitt ganska dåliga lokalsinne så är jag tämligen säker på att det är Mellbykyrka man kan sikta där i fjärran.
Sedan var det bara för oss att marschera ner igen.
Och ner kommer man ju alltid, och fort gick det.
Såklart passade vi på att gå ner en sväng till havet.
De har verkligen gjort så fint där. En rejäl grusgång som övergår i en träspång vilket gör att platsen blir tillgänglig för många människor. Även de med rörelsehinder har möjlighet att komma lite närmre naturen.
Nere vid Krivareboden, som den gamla ålaboden heter, höll två män den här dagen på med sina fiskesaker.
Jag tänker alltid på en gammal berättelse som jag hört, om hur boden fått sitt namn.
Huruvida historien är sann eller inte, vill jag låta vara osagt. Men förklaringen till bodens namn skulle vara att för länge sedan var där en ålafiskare som inte kunde gå på sina ben. Denne fiskare  tog sig ner till vattnet genom att krypa. Krypa på skånska kallas ”kriva”. På så vis ska boden ha fått sitt namn….
Kanske är det bara en skröna, vad vet jag …
Men jag tänker alltid på den här historien när jag är här.
Jag borde ta reda på sanningen om det där … det borde jag faktiskt…
Efter en underbar morgon på den här gudomliga platsen var jag både nöjd och hungrig.
Jag och Johnny hoppade in i vår bil, medan några andra morgonpigga människor anlände för att starta sin dag på samma sätt som vi gjort.
 Dagens citat:
Livets olika skuggor gör
målningen vackrare.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Platt som en pannkaka. Läs mer »

En vacker frostmorgon på Österlen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Att vakna upp till en morgon med frost och klar luft är så himla härligt tycker jag.
Fortfarande blommar rosorna vackert och den här tidiga morgonen var det som om någon rullat de vackra blommorna i ett lager av strösocker.
Den första frosten är alltid så fin tycker jag.
Någon har förutspått att det kommer bli en sträng vinter med mycket snö det här året.
Det blir som det blir med den saken. Men den första riktiga frostknäppen är bestämt här.
Jag och hundarna gick en liten kort sväng i det frostiga landskapet.
Jag hade en tid att passa, så morgonturen fick bli kortare än vanligt. Lite skeptiska såg hundarna allt ut, när ”finjackan” åkte på istället för de vanliga sunkiga hundkläderna.
Den här förmiddagen hade jag en bokad tid för att göra vid fötterna.
Det där med fotvård är så himla skönt tycker jag och något jag verkligen uppskattar.
Varannan månad unnar jag mig ett besök hos gulliga Lise i Brösarp.
När man som jag använder mina fötter mycket så förtjänar de lite extra omsorg tycker jag.
Tusen tack goa Lise för att du får mina fötter och hela mig att må så himla bra!
På min väg till Brösarp var det så väldigt vackert den här morgonen.
Jag var tvungen att stanna ett par gånger och bara knäppa några foton.
Vid den vackra backen vid Sträntemölla var solen på väg upp med ett glödande sken.
På det tomma marknadsfältet i Kivik stod höstfärgerna i en vacker kontrast till det knallblå havet i bakgrunden.
Så fint.
Dagens citat:
Tusen ljus kan tändas av ett enda,
utan att livet för det ljuset förkortas.
Glädje avtar aldrig genom att delas.
Idag får vi komma ihåg att glädja alla pappor lite extra.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

En vacker frostmorgon på Österlen. Läs mer »

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
♥
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Baskemölla bjöd på en vårdag i November Läs mer »

Rulla till toppen